Jag fotar mest analogt idag, 35mm med Leica M7 och mellanformat med en Hasselblad 501C , och likt Calle gör jag det mest för att det är roligt. Digitala FF-kameror är ju väldigt bra idag, och rent praktiskt finns det väl sällan anledning att fota analogt. Men kvalitén i storformatsnegativ kommer du ju inte upp i digitalt ännu. Analogt mellanformat står sig väl fortfarande bra, till en bråkdel av vad det skulle kosta att få samma kvalité med digital utrustning (att komma igång då, kanske inte i längden om du fotar 300k+ bilder).
Det blir ju en viss känsla i bilderna när det är analogt gryn, färgerna i negativen och med mellanformat så är bildplanet större än digitala mellanformatssensorer. Jag gillar även känslan och ljudet i de mekaniska kamerorna, att dra fram filmen efter varje exponering. Sen är det alltid spännande att äntligen få se hur bilderna blev, som inte sällan legat veckor eller månader i kylen i väntan på framkallning. Men när jag vill ha snabbheten i det digitala så tar jag min DSLR. Konserter fotar jag mest digitalt t.ex.
För digitalisering så skippade jag skanner, och köpte ett 100mm makroobjektiv till DSLRen istället, och ett ljusbord. Det gick väl på strax över 3.000 kr totalt, och tar inte extra plats som en stor skanner gör.
