Uppdatering;
jag har tills vidare valt att nöja mig med kulled till kameran, jag använder ett extrahus som kan sitta där mer eller mindre permanent så justering är ingen stor sak.
Däremot har jag gått vidare med film-/diahållaren och fräste först en prototyp i ett tunt plaststycke. Insåg att den behöver komma upp en bit från ljuskällan, använde en rulle silvertejp som distans vilket funkade finfint rent tekniskt men det blev känsligt och instabilt.
Så ruvade jag litet till och fräste igår till en annan hållare ur ett trästycke. Diaramen vilar på en 6-7 mm hög sockel som är någon millimeter mindre än ramens yttermått, vilket gör det snabbt och enkelt att byta bild utan onödigt pill. Hållaren har sträva gummifötter och väger tillräckligt mycket för att inte rubbas lätt ur läge. Ljuskällan - en iPhone - ligger i utrymmet under hållaren på tillräckligt avstånd från filmen för att pixlarna inte skall bli skarpa. Särskilda appar för att lysa vitt är onödigt, jag tar upp ett tomt dokument i Anteckningar och får i princip hela skärmen vit.
Flödet börjar kännas bra nu, ligger runt 40 sekunder per bild allt inräknat (plocka ut ur plastficka, dammblåsning, fokusering, eventuell exponeringsjustering, exponering, tillbaks i plastficka). Radikal skillnad mot att scanna med filmscanner.
Resultatet? Jämför jag med min gamla men fortfarande halvhyfsade Minolta Dimage Scan Dual IV så får jag filer med högre upplösning och en litet annorlunda kurva - varken bättre eller sämre, bara en aning annorlunda. Men framför allt två fördelar som jag värderar högt: RAW-filer och överlägsen hastighet på arbetsflödet.