För de två modeller som skrivs om ovan används utnyttjas inte bildprocessorn, alltså Digic i någon reinkarnation, till AF överhuvudtaget.
1000D har en Digic som hanterar att räkna fram bilder från data som kommer från sensorn, skriva bilden till minneskortet och styra den bakre displayen. Sen har den en annan CPU, förmodligen av konventionell RISC-arkitektur (Canon brukar använda sådana) för att styra allt annat i kameran, alltså exponeringsmätare, sekvenskontroll och AF.
Jag kommer inte ihåg nu exakt hur det var i 1D Mark IIn, men i 1D Mark III sitter det dubbla Digicprocessorer, som tillsammans sköter samma uppgift som den enda i 1000D. Dessutom sitter det en RISC-processor som sköter sekvenskontroll, exponeringsmätning och liknande, samt ytterligare en RISC-processor som är dedicerad till AF. 1D Mark IIn har någon liknande bestyckning.
Det är dessa multipla processorer som gör att de mer avancerade kamerorna får bättre prestanda, ofta även om de är av något äldre modell. Även en 7D håller sig med fyra processorer, den nya 1D X med fem.