brutusostling
Aktiv medlem
Jag är litet trött på att höra det här talesättet om att "smaken är som baken". Det är ett relativistiskt synsätt som inte gagnar någon, då "smak" och "bildsinne" tvärtom är något som kräver uppövning, disciplin och ännu mer övning. Så här skrev jag i ett inlägg i en debatt om tidningen Fotos senaste månadstävling (på annat ställe här i "Forumet"). Jag citerar det här för att det kanske kan ge upphov till en bredare diskussion om det här med smak och kvalitet.
Visst är det så att "domarkvaliteten" varierar. Jag tror ju inte på det där med att smaken är som baken. Det vill säga: på ett vis gör jag det - ordspråket är sant om man tar det bokstavligt, men jag tror inte på den slutsats man ofta i sin tur försöker dra utifrån ordspråket, nämligen att det inte skulle finnas något sätt att bedöma kvalitet eller upprätthålla kvalitetskriterier. Visst är det så att vi, ju vanare vi blir att bedöma bilder, också lär oss att urskilja kvalitet bättre. Och det finns något som gör att ett vant "öga" (i vilket jag inkluderar en "erfarenhet" som givetvis inte sitter i det fysiska ögat) kan urskilja kvalitet, medan ett "ovant" inte gör det.
Och därför blir det också uppenbart att vissa domares urval blir kvalitativt sämre än andras.
Något som inte bara har med "delad smak" att göra, utan just med en uppövad förmåga att urskilja kvaliteten hos en bild. Om det inte vore så skulle till exempel tidningen Foto vara lika bra med vem som helst som chefredaktör istället för Jan Almlöf. Och jag är säker på att så inte skulle vara fallet.
Detta sagt bara för att jag är litet trött på de eviga relativistiska uttalandena om den "delade smaken". Hänvisandet till den "delade smaken" fungerar lätt som ett sätt att legitimera dålig kvalitet (på bilder - och, kanske, "domare"). Om relativismen i "smaken-som-baken"-synsättet hade stämt skulle det ju inte heller finnas någon anledning för oss att försöka utvecklas som fotografer - då kunde vi lika gärna stanna i utvecklingen och vara nöjda.
För säkerhets skull vill jag tillägga:
Att hävda att det finns kvalitativa skillnader i bildseende och i bildskapande innebär inte att man säger att mänskor för det har olika värde. Det har vi inte.
Visst är det så att "domarkvaliteten" varierar. Jag tror ju inte på det där med att smaken är som baken. Det vill säga: på ett vis gör jag det - ordspråket är sant om man tar det bokstavligt, men jag tror inte på den slutsats man ofta i sin tur försöker dra utifrån ordspråket, nämligen att det inte skulle finnas något sätt att bedöma kvalitet eller upprätthålla kvalitetskriterier. Visst är det så att vi, ju vanare vi blir att bedöma bilder, också lär oss att urskilja kvalitet bättre. Och det finns något som gör att ett vant "öga" (i vilket jag inkluderar en "erfarenhet" som givetvis inte sitter i det fysiska ögat) kan urskilja kvalitet, medan ett "ovant" inte gör det.
Och därför blir det också uppenbart att vissa domares urval blir kvalitativt sämre än andras.
Något som inte bara har med "delad smak" att göra, utan just med en uppövad förmåga att urskilja kvaliteten hos en bild. Om det inte vore så skulle till exempel tidningen Foto vara lika bra med vem som helst som chefredaktör istället för Jan Almlöf. Och jag är säker på att så inte skulle vara fallet.
Detta sagt bara för att jag är litet trött på de eviga relativistiska uttalandena om den "delade smaken". Hänvisandet till den "delade smaken" fungerar lätt som ett sätt att legitimera dålig kvalitet (på bilder - och, kanske, "domare"). Om relativismen i "smaken-som-baken"-synsättet hade stämt skulle det ju inte heller finnas någon anledning för oss att försöka utvecklas som fotografer - då kunde vi lika gärna stanna i utvecklingen och vara nöjda.
För säkerhets skull vill jag tillägga:
Att hävda att det finns kvalitativa skillnader i bildseende och i bildskapande innebär inte att man säger att mänskor för det har olika värde. Det har vi inte.
Smaken är som baken. Hur många av dessa Hasselbladsvinnare gör rent skräp? De flesta tycker jag.....men onekligen inte, de har länge också fått bra kritik.
