Emissionskraven är inte bara till för att skydda AM-mottagare.. Det ser du på att det inte bara är i mellanvågsbandet man mäter emission..
Det är riktigt. FCC uppdaterar också. Men hela FCC Title 47, där Part 15 (sånt som man mäter på idag) är en del, har sin upprinnelse från Communication Act 1934. Då var definitivt inga datorer eller digitalkameror inblandade.
Vad jag försökte få fram var att i USA var man tidigare ute, än i Europa, med att ställa emissionskrav på "unintentional senders". Det tvingades fram av den stora förekomsten av AM-radio.
För att återgå till mätningarna, så är det mycket en fråga om hur petig man vill vara. Japaner vill ofta vara petiga. VCCI är ett exempel på det. Det är alltså ingen lag, utan en frivillig överenskommelse mellan företag i branschen. Den uppkom för att de insåg att Japan skulle införa lagstiftning på EMC-området, men om de själva, i industrin, hittade på regler, då skulle de kanske slippa lagstiftningen för att därmed kunna sätta reglerna själva. Men de insåg också att om de gjorde det för lätt för sig, då skulle det bli lagstiftning ändå.
Därför har de japaner jag jobbat ihop med, när det gäller störningar och immunitet, vanligtvis haft inställningen att "om man uppfyller EMC (Europa) så är det bra, men om man ligger 3 dB under är det bättre, för då finns det marginal, så om man ligger 6 dB under är det bäst, för då finns det marginal på marginalerna".
Med den förutfattade meningen att Canons japaner inte är mindre petiga än andra japaner är jag helt övertygad om att ifall de släppt ifrån sig något som inte tålde störningar som var rimliga att förutsätta kunde förekomma, då berodde det på att de helt enkelt inte klarade av det tekniskt vid den tiden.
Då fick de istället säga "gör inte så" om kunden klagade på att kameran tog konstiga bilder när kunden fotograferade samtidigt som han pratade i mobiltelefon. Något som i alla fall var möjligt, även om det kanske inte var speciellt rimligt. Att kameran inte fungerar bra om man försöker använda den inne i en mikrovågsugn, som är påslagen, det kunde de strunta i, för det var helt orimligt.
Men som herr Norman skriver, det är inte så lätt att verifiera att en kamera fungerar genom alla mätningar av påstrålad störning. För den typen av utrustning som jag brukar vara med och mäta på brukar vi köra i något slags "snurra utan att producera"-läge. De motorer som går att köra, trots att maskinen inte arbetar "på riktigt", de snurrar. Då och då kollar vi att det går att betjäna maskinen, alltså stanna och starta testprogrammet. Om en motor plötsligt stannar, när man stålar en viss frekvens med en viss polaritet i en viss vinkel, då märks det förstås. Men om en motor hoppar ur position med en millimeter, det märks aldrig.
Likadant om kameran kan ta bilder under hela testet, men någon bild fick ett konstigt fenomen någonstans, det är inget som säger att det upptäcks.
Själva betjäningen av maskinen kan dessutom bara göras mellan svepen, exempelvis då man ändrar polarisationen. Under själva mätningen är dörren stängd till mätkammaren, så då kan man bara spana på mätobjektet via en väl skärmad videokamera.
