Är det ok att inte varna folk, om man vill få till en bra bild?

[Eeros]

Här har en fotograf sett att det finns en plats där de flesta halkar. Ett jättebra ställe att fota halkolyckor på. Eller? Är det moraliskt ok att låta bli att varna folk, om man vill få en bra bild? Även med risk för att någon bryter benen eller slår sig illa? Men om något värre händer så man kan ju fotografen alltid trösta sig med att det då trillar in extra mycket kronor för fotona om någon tidning publicerar dem.

Bildserie om halkande människor


-Eero (Som för exakt 6 år och 5 dagar sen bröt benet illa i nysnön i Uppsala. Har smärtor av nervskada än idag. Hade jag blivit glad om jag sett bilden på min halkolycka i tidningen och förstått att en fotograf lurpassat i skymundan då han visste att det var halt där?)

 

[skogsbaronen]

Först säger jag: Nej det är inte rätt.

Efter lite tankar säger jag: Det är halt i princip överallt när vintern är ung, och packad snö töar och blir till is nästa dag. Det får man räkna med.

Fotografen verkar ju sitta på sin balkong e.d., och det gör det mindre oetiskt tycker jag.
Hur många hade gått ut och satt upp en varningsskylt?
De flesta hade nog bara gått ifrån fönstret i tron om att dom är mindre skyldiga då.

Att sitta 15meter bort med kameran förfokuserad på platsen är en annan sak. Då hade jag inte tyckt att det var ok.

Jag hade blivit glad om alla mina vurpor (sommar som vinter) hade blivit förevigade, men det är jag det =)

 

[Eeros]

Jag hade blivit glad om alla mina vurpor (sommar som vinter) hade blivit förevigade, men det är jag det =)

Jo, jag skulle nog också ha blivit glad om någon av en slump hade fått med händelsen på bild. Men om jag hade fått veta att denne person suttit där och lurpassat på fotgängare, med syfte att tjäna pengar på de som kommer att halka där - istället för att använda energin till att förhindra fler halkolyckor - då skulle jag nog inte ha blivit odelat glatt överraskad av att se bilden i tidningen.

Moraliskt tycker jag att det är mindre tvivelaktigt att blunda för risken att andra kan komma att skadas och gå vidare utan att göra något, än att göra något åt saken men som inte har som syfte att förhindra fler skador, utan tvärtom önskar sig fler olyckor. Men det förstås, nu betraktar jag ju saken som ett olycksoffer, eftersom jag har i minnet hur jag själv halkat och fått livsbestående men. Skulle jag ha betraktat saken annorlunda om jag hade tänkt in mig som en fotograf i situationen?


-Eero (Som senast idag har legat nedsövd på smärtmottagningen, där nervskadan efter halkolyckan behandlades.)

 

[ErlandH]

Jag tror nog att det var uppenbart för alla förbipasserande att det var ganska stor halkrisk. Om fotografen hade varnat eller ej spelar nog ingen större roll. Däremot kunde han, som en god medmänniska, ryckt ut med en hink sand!

;-)

 

[David G]

Äh, så där gjör väl alla jägare oc naturfotografer när dom väntar på sitt offer? vem vet, fotografen kanske har tömt en hink vatten för att få riktigt bra bilder.

 

[perstromgren]

I en (mycket) större skala är det väl vad en krigsreporter sysslar med? Han eller hon åker till kriget och tar bilder och rapporterar därför att det händer viktiga saker där. Man skulle kunna tänka sig att de hjälper till med vad de kan för att mildra plågan för någon av offren, i stället för att ta bilder av dem. Jag blir illa till mods när jag ser en reporter i krigshärdar av den anledningen.

Kanske är jag för naiv för krig.

Per.

 

[JojjoGbg]

I det aktuella fallet tycker jag det är ok då det inte är någon dold halka! Risken att det är halt på snö är ju ganska stor!

Fast jag hade vart glad om nån varnat mig så hade min fot inte sett sån här ut....http://www.jonasbertil.se/ovrigt/fot.jpg

 

[skogsbaronen]

I en (mycket) större skala är det väl vad en krigsreporter sysslar med? Han eller hon åker till kriget och tar bilder och rapporterar därför att det händer viktiga saker där. Man skulle kunna tänka sig att de hjälper till med vad de kan för att mildra plågan för någon av offren, i stället för att ta bilder av dem. Jag blir illa till mods när jag ser en reporter i krigshärdar av den anledningen.

Kanske är jag för naiv för krig.

Per.

Det är onekligen en svår moralisk fråga.
Samtidigt undrar jag ändå vad som egentligen är värst. Att bara blunda för kriget/halkan, eller göra någon form av "gott" av det. Tex vara reporter.
Det är nog väldigt situationsberoende, men jag kan tänka mig att det finns alla typer av reportrar i detta sammanhang. De som endast fotar, de som är så snälla att de helt glömmer bort att fota och istället bara hjälper och de som fotar en snabbis först och sedan hjälper.

 

[skogsbaronen]

I det aktuella fallet tycker jag det är ok då det inte är någon dold halka! Risken att det är halt på snö är ju ganska stor!

Fast jag hade vart glad om nån varnat mig så hade min fot inte sett sån här ut....http://www.jonasbertil.se/ovrigt/fot.jpg

Ajaj.
Svärmor har gjort en exakt likadan operation efter en trapp-halkning.

 

[tobbenix]

Här har en fotograf sett att det finns en plats där de flesta halkar. Ett jättebra ställe att fota halkolyckor på. Eller? Är det moraliskt ok att låta bli att varna folk, om man vill få en bra bild? Även med risk för att någon bryter benen eller slår sig illa? Men om något värre händer så man kan ju fotografen alltid trösta sig med att det då trillar in extra mycket kronor för fotona om någon tidning publicerar dem.

Bildserie om halkande människor


-Eero (Som för exakt 6 år och 5 dagar sen bröt benet illa i nysnön i Uppsala. Har smärtor av nervskada än idag. Hade jag blivit glad om jag sett bilden på min halkolycka i tidningen och förstått att en fotograf lurpassat i skymundan då han visste att det var halt där?)

De är samma moraliska dilemma om man står vid en sjö och fotar. 10 av 10 drunkningsolyckor orsakas av vatten..

 

[Eeros]

Fast jag hade vart glad om nån varnat mig så hade min fot inte sett sån här ut....http://www.jonasbertil.se/ovrigt/fot.jpg

En mycket bekant syn! Jag gjorde en julkort av en liknande bild det året. Det blev förvånande nog aldrig riktigt populärt...

(Publicerat med tillstånd av fotografen, min fru.)