Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Är det endast bilden som räknas?

Produkter
(logga in för att koppla)

gujo

Aktiv medlem
I många diskussioner här på fotosidan så hävdas det förr eller senare att det endast är slutresultatet dvs. bilden som räknas, men är det verkligen så? Själv så tycker jag inte det, utan det är beroende på i vilken roll och sammanhang man befinner sig i.

Tittar jag på bilder i olika sammanhang som andra fotografer tagit är det självklart att det är bilden och vad den förmedlar som är väsentligt.

Likaså om man har fotografering som sitt levebröd, är det slutresultatet, bilden som är viktigt.

Men om man har fotografering som hobby och intresse så tycker jag inte att det bara är den slutliga bilden som betyder något, utan då är det hela vägen från planering och förberedelser via vad man ser och är med om under fotograferingen och efterarbetet med framkallning, redigering och arkivering även det en viktig del i intresset.

När man sedan eventuellt visar sina bilder för andra är det ju givetvis så att det då återigen är bilden som är det viktiga.
 
Det är ingen som kommer ihåg fjärdepristagarna- oavsett om deras försäsongsträning, uppladdning, uppvärmning och allt annat har varit helt fantastiskt. Pratar man bild så borde ovan gälla. Pratar man personlig tillfredsställelse så har du nog rätt.
...och framförallt inom den digitala fotografin: "Det finns inga tvåor och treor- bara ettor och nollor"
 
dofmeister skrev:
Pratar man bild så borde ovan gälla. Pratar man personlig tillfredsställelse så har du nog rätt.

För många är fotot en hobby. Hobbyns syfte är att skapa personlig tillfredställelse, så visst har Gunnar rätt.
 
Kan en bild bedömas utan sammanhang?

Bilder värderas för det mesta relaterat till sitt samanhang. Bilder på kända personer bedöms annorlunda än bilder på okända personer och sammanhängande bildserier skapar ett annat intryck än enstaka lösryckta bilder.

En konsekvent hantering av planering, förberedelser, fotografering, efterarbete och arkivering ger ett mervärde till bilden just genom att bilden hamnar i ett sammanhang. At bara ta "bra/perfekta bilder" utan sammanhang känns ganska ointressant.

Att skapa rutiner som man trivs med ger dessutom bättre möjligheter att skapa en egen stil som vinner i längden.
 
Det är högst personligt från min sida- rutiner kväver kreativiteten och dämpar dynamiken! Har för tillfället en fotografisk kris efter att insett att mina första bilder även är mina bästa. Då fanns lekfullheten, upptäckslustan och allt det där andra. Nu är man f*n bakbunden av gyllene snittet, perfekt skärpa och annat trams.
Byter du ut "sammanhang" mot "känsla" så är jag beredd att hålla med.
 
Man kan oxå om man har foto som hobby "skita" i hur bilder bedöms, och bara fotografera för att man gillar att fotografera.

Jobbar man så så tror jag att man i slutändan får återgäldning för det man gör.

Skall jag vara helt tydlig så tror jag det är en förutsättning!
 
Jag tycker att själva fotograferandet är roligt. Jag gillar att mäta ljuset och fundera på hur jag ska exponera. Jag gillar även att pyssla med kameran, testa olika objektiv och ladda film o.s.v. Det är klart att det är roligt när det blir en riktigt bra bild, men den stora behållningen får jag bara för att jag vet precis hur jag gjorde för att framställa bilden. Jag gillar att göra medvetna val och sedan se resultatet.

Om det bara var själva bilden som räknades skulle jag låta någon annan fota istället.
 
Håller med Arvid

Jag gillar att fotografera. Jag gillar det digitala, jag gillar bra upplösning och bra tonåtergivning. Jag gillar snabb bildrespons.

Jag gillar inte att sitta vid datorer annat än att skriva skit i forum. Bilderna gör jag i kameran.

Så för min del är det viktigt att bilden görs i kameran och att utnyttja varje möjlighet kameran har. Oavsett vad som teoretiskt sett sedan skulle kunna göras i PS.

PS! Jo, Jag är digital in i det modernaste som finns, men möjligen den mesta analogfotografen
 
Senast ändrad:
För mig är hela processen med fotografi det roliga, tänka, knäppa, framkalla, scanna(inte så kul...), fixa och printa.
Det är tur för mig då de allra flesta bilderna jag åstadkommer är av typen "roliga att ta - tråkiga att titta på"... och inte kommer längre än till framkallningsstadiet. Eller, mer sällan, från kortet till pc´n.
 
Håller med dig Gunnar, vägen till bilden är faktiskt halva nöjet för mig, om inte mer, planeringen inför hur motivet ska kommas nära(fåglar och dyl), hur ljuset ligger vid en viss tid på en viss plats, vind, lukter, kalla tidiga morgnar, kaffet:) mm mm, ja få alla pusselbitar på plats innan bilden förhoppningsvis sitter där vill jag inte vara utan.
Arkivering och skanning kan jag däremot vara utan.
 
Jan vdV skrev:
Håller med dig Gunnar, vägen till bilden är faktiskt halva nöjet för mig, om inte mer, planeringen inför hur motivet ska kommas nära(fåglar och dyl), hur ljuset ligger vid en viss tid på en viss plats, vind, lukter, kalla tidiga morgnar, kaffet:) mm mm, ja få alla pusselbitar på plats innan bilden förhoppningsvis sitter där vill jag inte vara utan.
Arkivering och skanning kan jag däremot vara utan.

Vi är ense! Det är viktigt för oss hobbyister att jobba som vi vill i att utverka vår hobby. Då trivs vi. Detta oavsett hur vi jobbar.

En bra bild är kanon! men för oss hobbyister är det kul att hålla på med hobbyn. Hobbyn är oftast mer än att göra en bra bild.

För mig är det att göra den i kameran.
För andra är det att göra den i mörkrum
För vissa är det att göra den i PS.

Allt är rätt!
 
Jag håller med om att det inte bara är bilden som räknas, men många av hindren på vägen skulle jag gärna slippa: Fotoförbud, regn och kyla, tomma batterier, krånglande dator, ...

Jag skulle nog helst av allt vilja ha en "kamera i ögat" så att jag bara behövde tanka ur skallen när jag kom hem. Fototeknik räknas, men för mig är bilden det viktigaste.
 
Tomasz skrev:
Jag håller med om att det inte bara är bilden som räknas, men många av hindren på vägen skulle jag gärna slippa: Fotoförbud, regn och kyla, tomma batterier, krånglande dator, ...

Jag skulle nog helst av allt vilja ha en "kamera i ögat" så att jag bara behövde tanka ur skallen när jag kom hem. Fototeknik räknas, men för mig är bilden det viktigaste.

Regn och kyla är något som lockar mig. Inte för att det ger bra bilder, utan för att det är kul att bemästra sådana situationer.

Åter en hobbygrej som visar att bilden inte är allt ;)
 
Vad man får utstå för att få till en bild är förstås ett perspektiv, vem har inte stönat över trötta knän? Men jag ser också kameran som en väg att lära mig mer om motiven, oavsett om det är mina katter, gamla hus, insekter, växter, himlen eller människor som hamnar på bild.

Skillnaden mellan avbildning och gestaltning fascinerar mig. För att avbilda räcker det med att lyfta kameran, ställa in reglagen rätt och sikta. För att gestalta behöver man försöka förstå. Kunna avgöra vad som är essensen i motivet.
 
Mari Lo skrev:
Skillnaden mellan avbildning och gestaltning fascinerar mig. För att avbilda räcker det med att lyfta kameran, ställa in reglagen rätt och sikta. För att gestalta behöver man försöka förstå. Kunna avgöra vad som är essensen i motivet.

En mycket intressant synpunkt som jag håller med till fullo!
/jenny
 
Ett tankeexperiment som hjälper mig att gestalta och känna in...:

Tänk dig att du skulle ta ett enda fotografi på någon som du verkligen håller av... det är det enda fotot som någonsin kommer att existera på den personen... (eller katten, huset, blomman)

*

På ett vis kommer det här experimentet tillbaka till ursprungsfrågan:
- Är det endast bilden som räknas?

Om det bara fick finnas en enda bild av ett motiv skulle jag gärna vilja att resultatet var "perfekt".
Nu när jag kan ta tusentals foton kan experimentet, som filosofisk tanke, ge mig en knuff att närma mig motivet... lära känna och utforska.
 
Att själva bilden är vad som räknas är vad som gäller när man sitter och tittar på andras bilder, däremot kan mycket mer räknas när det gäller sina egna bilder. Sen att en känsla ofta träder fram i andras bilder också är ju självklart...det är ju det man (iaf jag) är ute efter.

Däremot om vi pratar om vad som räknas och inte...en sak jag verkligen stör mig på är att väldigt många verkar bedöma bilder helt utifrån hur tekniskt korrekt den är...om den är minsta överexponerad med vissa delar utfrätta, eller lite felaktig vitbalans så är det många som klagar på det. Visst finns det gånger då dom har helt rätt i det...men det finns även gånger då såna saker helt kvittar...eller till och med hjälper att göra bilden det den är.

Bland de mest underbara bilderna jag sett hittills har de tekniska aspekterna varit de klart minst betydelsefulla...utan det har helt varit bilder där en stark känsla förmedlats på ett väldigt bra sätt...det är vad jag letar efter, och även försöker få ut i mina bilder...även om vissa har mer känsla och tanke bakom sig än andra.
 
Nerevarine skrev:
Att själva bilden är vad som räknas är vad som gäller när man sitter och tittar på andras bilder, däremot kan mycket mer räknas när det gäller sina egna bilder. Sen att en känsla ofta träder fram i andras bilder också är ju självklart...det är ju det man (iaf jag) är ute efter.

Håller med, men i bland väger jag nog in hur fotografen gått till väga. En bild som t.ex gjorts under strapatsrika förhållanden imponerar på mig.

Däremot om vi pratar om vad som räknas och inte...en sak jag verkligen stör mig på är att väldigt många verkar bedöma bilder helt utifrån hur tekniskt korrekt den är...om den är minsta överexponerad med vissa delar utfrätta, eller lite felaktig vitbalans så är det många som klagar på det. Visst finns det gånger då dom har helt rätt i det...men det finns även gånger då såna saker helt kvittar...eller till och med hjälper att göra bilden det den är.

Bland de mest underbara bilderna jag sett hittills har de tekniska aspekterna varit de klart minst betydelsefulla...utan det har helt varit bilder där en stark känsla förmedlats på ett väldigt bra sätt...det är vad jag letar efter, och även försöker få ut i mina bilder...även om vissa har mer känsla och tanke bakom sig än andra.

Överens sålänge den tekniska kvalitén håller en acceptabel nivå, vad det nu är.
 
Nerevarine skrev:
Däremot om vi pratar om vad som räknas och inte...en sak jag verkligen stör mig på är att väldigt många verkar bedöma bilder helt utifrån hur tekniskt korrekt den är...om den är minsta överexponerad med vissa delar utfrätta, eller lite felaktig vitbalans så är det många som klagar på det. Visst finns det gånger då dom har helt rätt i det...men det finns även gånger då såna saker helt kvittar...eller till och med hjälper att göra bilden det den är.

Jag tror att det är väldigt lätt att man pratar om bilden i dess tekniska utförande när man ska motivera varför man gillar en bild eller inte, för att det är mycket lättare att formulera det i ord än den känsla och assosiationer som bilden väcker/förmedlar även om båda faktorerna har betydelse.
 
Mari Lo skrev:
Men jag ser också kameran som en väg att lära mig mer om motiven, oavsett om det är mina katter, gamla hus, insekter, växter, himlen eller människor som hamnar på bild.
gujo skrev:
Jag tror att det är väldigt lätt att man pratar om bilden i dess tekniska utförande när man ska motivera varför man gillar en bild eller inte, för att det är mycket lättare att formulera det i ord än den känsla och assosiationer som bilden väcker/förmedlar även om båda faktorerna har betydelse.
Ja visst är det så, det skrivs mycket om teknik i fototidningarna, och ju mer det skrivs om teknik här på FS desto mer blir det att ta till sig av.

Men som Mari skriver så lär man sig något annat också när man fotograferar något. Man kan tex lära sig hur snabba barn är, hur blyg man själv är, och en massa andra saker. Något som jag saknar i bilddiskussionerna är det som det vimlar av i tekniksnacket: Erfarenheter.

Varför skriver man inte om en bild på ett gråtande barn "Så där såg min son ut när han klämt tummen i bildörren", eller "När jag ska ta sådana här bilder blir min sambo skitsur". Jag tycker att Fotosidan skulle bli ännu bättre då.
 
ANNONS