Teodorian
Aktiv medlem
Fotografering med Nikon D3 och D300 ger oss fem alternativ för att kompensera för kamerans bristande DR. (Det finns inget sätt att faktiskt utöka kamerans/sensorns DR!)
1) Multiexponering i kameran
2-10 bilder tas på ett statiskt motiv och sammanföres direkt i kameran. Stativ eller annat stöd krävs för att varje bild i exponeringsserien skall passa med varandra i den sammanförda exponeringen. Enklast är att ha samma exponeringsvärde på varje delexponering men det går att variera manuellt. Multiexponering kan inte kombineras med bracketing men går att använda med Active D-Lighting. Fördelen är att bruset minskar och därmed kan bildkvaliteten öka betydligt vid högre ISO-tal. Nackdelen, förutom merarbetet, är den bristande kontrollen och att den slutgiltiga vinsten i kontrastomfånget är mycket liten.
2) Bildöverlägg i kameran
Ett obegränsat antal tagna rawfiler kan sammanföras i kameran två i taget. Det går att välja styrkan på varje bild gentemot den andra för att få ett resultat som passar. Denna metod liknar multiexponering, och kan givetvis kombineras med den metoden, men här går det att använda bracketing eftersom varje bild tas separat. Resultatet liknar det vid multiexponering dvs effekten är lägre brus och lite bättre bildkvalitet vid högre ISO-tal. Samma krav på stativ eller liknande så att varje använd bild kan sammanföras till en helhet.
3) Active D-Lighting (måste väljas i kameran)
Här komprimeras data samman för att främst söka hindra utbrända högdagrar vid exponeringen. Nackdelarna är att man har liten kontroll (tre nivåer) över resultatet mer än möjligheten att ändra styrkan i efterhand i Capture NX (tas funktionen helt bort efteråt ger det ändå en annorlunda bild jämfört med om ADL inte varit på i kameran); ADL saktar ner kameran något samt ökar risken för mer brus i bilden.
4) Flera rawkonverteringar med olika exponeringar
Några olika NEF-konverteringar, med olika exponeringsvärden, från tex Capture NX, sammanlägges i Photoshop och ger god kontroll över resultatet. Fördelen är att det kan räcka med en bra exponering, om kontrasten mellan det ljusa och mörka i motivet inte är för stor, medan nackdelen är att det tar en del tid i anspråk.
5) Image Blending och HDR
Vid Image Blending läggs flera exponeringar på samma motiv samman. Stativ eller liknande krävs. Ett exempel är att tex tre exponeringar tas: en underexponering, en normalexponering och en överexponering, för att få skuggor, mellantoner och högdagrar så bra exponerade som möjligt. Dessa exponeringar läggs sedan samman i Photoshop. Tidskrävande men kan ge bra resultat.
HDR och Tonemapping är avancerade sätt att sammanföra exponeringar för att skapa ett bättre kontrastomfång i ens bilder. Detta görs i Photoshop eller specialprogram som Photomatix Pro (http://www.hdrsoft.com/) eller FDRTools (http://www.fdrtools.com/front_e.php). Se vidare tex http://en.wikipedia.org/wiki/High_dynamic_range_imaging
Vilka metoder har ni erfarenhet av och hur arbetar ni i så fall. Upplevda för- och nackdelar? Visa gärna bildexempel!
1) Multiexponering i kameran
2-10 bilder tas på ett statiskt motiv och sammanföres direkt i kameran. Stativ eller annat stöd krävs för att varje bild i exponeringsserien skall passa med varandra i den sammanförda exponeringen. Enklast är att ha samma exponeringsvärde på varje delexponering men det går att variera manuellt. Multiexponering kan inte kombineras med bracketing men går att använda med Active D-Lighting. Fördelen är att bruset minskar och därmed kan bildkvaliteten öka betydligt vid högre ISO-tal. Nackdelen, förutom merarbetet, är den bristande kontrollen och att den slutgiltiga vinsten i kontrastomfånget är mycket liten.
2) Bildöverlägg i kameran
Ett obegränsat antal tagna rawfiler kan sammanföras i kameran två i taget. Det går att välja styrkan på varje bild gentemot den andra för att få ett resultat som passar. Denna metod liknar multiexponering, och kan givetvis kombineras med den metoden, men här går det att använda bracketing eftersom varje bild tas separat. Resultatet liknar det vid multiexponering dvs effekten är lägre brus och lite bättre bildkvalitet vid högre ISO-tal. Samma krav på stativ eller liknande så att varje använd bild kan sammanföras till en helhet.
3) Active D-Lighting (måste väljas i kameran)
Här komprimeras data samman för att främst söka hindra utbrända högdagrar vid exponeringen. Nackdelarna är att man har liten kontroll (tre nivåer) över resultatet mer än möjligheten att ändra styrkan i efterhand i Capture NX (tas funktionen helt bort efteråt ger det ändå en annorlunda bild jämfört med om ADL inte varit på i kameran); ADL saktar ner kameran något samt ökar risken för mer brus i bilden.
4) Flera rawkonverteringar med olika exponeringar
Några olika NEF-konverteringar, med olika exponeringsvärden, från tex Capture NX, sammanlägges i Photoshop och ger god kontroll över resultatet. Fördelen är att det kan räcka med en bra exponering, om kontrasten mellan det ljusa och mörka i motivet inte är för stor, medan nackdelen är att det tar en del tid i anspråk.
5) Image Blending och HDR
Vid Image Blending läggs flera exponeringar på samma motiv samman. Stativ eller liknande krävs. Ett exempel är att tex tre exponeringar tas: en underexponering, en normalexponering och en överexponering, för att få skuggor, mellantoner och högdagrar så bra exponerade som möjligt. Dessa exponeringar läggs sedan samman i Photoshop. Tidskrävande men kan ge bra resultat.
HDR och Tonemapping är avancerade sätt att sammanföra exponeringar för att skapa ett bättre kontrastomfång i ens bilder. Detta görs i Photoshop eller specialprogram som Photomatix Pro (http://www.hdrsoft.com/) eller FDRTools (http://www.fdrtools.com/front_e.php). Se vidare tex http://en.wikipedia.org/wiki/High_dynamic_range_imaging
Vilka metoder har ni erfarenhet av och hur arbetar ni i så fall. Upplevda för- och nackdelar? Visa gärna bildexempel!
