Ett försök att dra igång en diskussion för de tekniktrötta. Jag har inte rökt ned mig riktigt för dagen, så det kanske blir lite fantasilöst.

Jag tycker själv att det är svårt eller tråkigt att "prata bild" rent allmänt. Det är lättare om man har en eller ett par bilder att titta på och bolla sina tankar med någon runt dem.
Perspektivets vara eller inte, gyllene snittet och andra termer man får lära sig på konstnärliga utbildningar är inget som jag vurmar för. Kanske skulle jag det om jag gått en utbildning, det brukar ju vara lättare och roligare att prata om saker man "kan".

Men jag tycker om att titta på bilder som en berättelse. Det fina med bilder är ju att man gör sin egen berättelse när man tittar på dem, och för fotografen är det en utmaning att göra en bild som ändå berättar just det han vill.
Tänk er den ultimata fotografen som påverkar sin publik medan de tror att de tolkar bilden efter eget huvud, man skulle kunna skriva en science-fiction-historia om det;-)

Jag gillar att läsa berättelser också, böcker alltså, och avslutar med ett citat ur "Plowing the dark" av Richard Powers. Han skriver en del om bilder, ibland på ett sätt som tilltalar mig som fotograf:

"Black, one of the big two. Not a true color, yet fraternizing with the deepest maroons, hoping to smuggle itself back over hue´s closely guarded border"