sebbfolk
Aktiv medlem
Jag skulle vilja diskutera två bilder som jag av någon anledning sammankopplar. Fast de är så olika väcker de liknande känslor och tankar i mej.
Den ena är Terje Hellesös bild
Namaskard
och den andra är Malin Kristinadottirs bild
"nr. två (moln II)" (del två)
Jag citerar min kommentar som finns under Terjes bild:
"Jag har återkommit till den här bilden flera gånger, för den är så spännande och har flera bottnar eller dimensioner.
Det kokande havet med de svarta vassa klipporna är både hotfullt, kallt och skrämmande, men samtidigt rent, rörligt, livgivande.
Och den livgivande solen är ljuset, värmen. Men den bränner också, den är hård och den är omvärvd av virvlande smutsigt rosa slöjor, som fulla av aska och smuts.
Mellan hav och himmel finns en rörelse, och vi kanske tror att räddningen finns där uppe, men kanske är det havet som kommer att rena oss?
Det blev väldigt högtravande det där, men det är spännande med bilder som får en att få såna funderingar."
Malins bild tycker jag också har en undergångsstämning, den är kuslig och vacker och det människan har byggt upp liksom upplöses och absorberas i kosmos. Men kosmos mottar denna gåva med kärlek.
Det vore roligt att höra om nån annan har några ord att säga om de här bilderna!
Den ena är Terje Hellesös bild
Namaskard
och den andra är Malin Kristinadottirs bild
"nr. två (moln II)" (del två)
Jag citerar min kommentar som finns under Terjes bild:
"Jag har återkommit till den här bilden flera gånger, för den är så spännande och har flera bottnar eller dimensioner.
Det kokande havet med de svarta vassa klipporna är både hotfullt, kallt och skrämmande, men samtidigt rent, rörligt, livgivande.
Och den livgivande solen är ljuset, värmen. Men den bränner också, den är hård och den är omvärvd av virvlande smutsigt rosa slöjor, som fulla av aska och smuts.
Mellan hav och himmel finns en rörelse, och vi kanske tror att räddningen finns där uppe, men kanske är det havet som kommer att rena oss?
Det blev väldigt högtravande det där, men det är spännande med bilder som får en att få såna funderingar."
Malins bild tycker jag också har en undergångsstämning, den är kuslig och vacker och det människan har byggt upp liksom upplöses och absorberas i kosmos. Men kosmos mottar denna gåva med kärlek.
Det vore roligt att höra om nån annan har några ord att säga om de här bilderna!