h-b
Aktiv medlem
I tidernas begynnelse fanns det skärpedjupsmarkeringar, ofta även på zoom-objektiv (som förvisso var sällsynta i tidernas begynnelse). Kameran hette Nikon.
Ett gott stycke efter tidernas begynnelse (ett par decennier eller så) kom Canon med en fantastiskt fin EOS 5. Den hade en funktion DEP som gjorde att man även med zoom-objektiv kunde mäta när- och fjärrpunkt, och därefter ställde den in lämplig punkt däremellan och adekvat bländare. Utmärkt funktion! Dock inte så noggrann som man kunde ha önskat, men ändå. På den tiden gällde Usenet, och jag gjorde Canon uppmärksam på vissa problem, men funktionen och tanken var ändock god.
För mitt EF 20-35/2.8L använde jag en egenuträknad liten tabell för optimalt hyperfokalplan, där jag använde oskärpecirkel om 1/40mm istället för DEP-algoritmens alltför rundliga 1/25mm.
Digitaleran borde väl toppa det här, eller hur? Men icke! Till min bestörtning så hade man i EOS 40D bytt DEP mot A-DEP, som ju är mycket sämre! Den skall "automatiskt" välja rätt skärpedjup inom de nio AF-punkterna! Gud så fånigt! Nåväl, man fick väl anpassa sig.
Jag är tämligen intresserad av EOS 7D. Men nu har förfallet tagit steget fullt ut: Man har nu HELT dumpat allt vad DEP heter! Men hallå! Vad håller ni på med? Är trenden nu så fullständigt insnöad på kortast möjliga skärpedjup att man anser det där med skärpedjup vara något förlegat, eller vad?
Med dagens objektiv är det i praktiken inte särskilt görligt att läsa av avstånd med någon högre precision och sen gå in i en tabell. Och för zoom-objektiven, även L-gluggarna, så har man ju nästan noll-koll!
För min del har jag förvisso både fasta gluggar och zoom, men jag reser gärna omkring och vill ha med mig hela utrustningen, så av den anledningen, och för att vara beredd på olika situationer, är det orimligt med bara fasta gluggar, utan jag vill faktiskt ha zoomar, samtidigt som jag vill kunna ta bilder med ett önskat skärpedjup.
Så nu kommer frågan: hur faan gör DU för att ha koll?
Jag frågar dig som faktiskt önskar ett skärpedjup. Jag undanber mig kommentarer från er som bara är intresserade av kortast möjliga skärpedjup. (Och nedbländningsknappen kan vi ju bortse ifrån här, ty den är ju bara till för att förvissa sig om att bakgrunden t.ex är tillräckligt suddig för att få fin bokeh, när det är det som önskas.)
God koll på skärpedjup behöver man ju inte bara för landskapsfotografering (då hyperfokal väl är det vanligaste) utan även interiör, stadsbilder, blommor, matbilder, grupp av människor, etc.
Med dagens elektronik vore det väl fantastiskt bra med "inbyggda skärpedjupstabeller"? Varför tar man bort det? En sådan funktion skulle väl knappast störa de fotografer som inte behöver funktionen?
Så vad gör man istället, när nu objektiven inte förmår lämna detaljerade upplysningar för att kunna använda gamla skärpedjupstabeller, och kameran vill inte bistå med någon hjälp? En portabel laseravståndsmätare, eller vadå?
/Harald
Ett gott stycke efter tidernas begynnelse (ett par decennier eller så) kom Canon med en fantastiskt fin EOS 5. Den hade en funktion DEP som gjorde att man även med zoom-objektiv kunde mäta när- och fjärrpunkt, och därefter ställde den in lämplig punkt däremellan och adekvat bländare. Utmärkt funktion! Dock inte så noggrann som man kunde ha önskat, men ändå. På den tiden gällde Usenet, och jag gjorde Canon uppmärksam på vissa problem, men funktionen och tanken var ändock god.
För mitt EF 20-35/2.8L använde jag en egenuträknad liten tabell för optimalt hyperfokalplan, där jag använde oskärpecirkel om 1/40mm istället för DEP-algoritmens alltför rundliga 1/25mm.
Digitaleran borde väl toppa det här, eller hur? Men icke! Till min bestörtning så hade man i EOS 40D bytt DEP mot A-DEP, som ju är mycket sämre! Den skall "automatiskt" välja rätt skärpedjup inom de nio AF-punkterna! Gud så fånigt! Nåväl, man fick väl anpassa sig.
Jag är tämligen intresserad av EOS 7D. Men nu har förfallet tagit steget fullt ut: Man har nu HELT dumpat allt vad DEP heter! Men hallå! Vad håller ni på med? Är trenden nu så fullständigt insnöad på kortast möjliga skärpedjup att man anser det där med skärpedjup vara något förlegat, eller vad?
Med dagens objektiv är det i praktiken inte särskilt görligt att läsa av avstånd med någon högre precision och sen gå in i en tabell. Och för zoom-objektiven, även L-gluggarna, så har man ju nästan noll-koll!
För min del har jag förvisso både fasta gluggar och zoom, men jag reser gärna omkring och vill ha med mig hela utrustningen, så av den anledningen, och för att vara beredd på olika situationer, är det orimligt med bara fasta gluggar, utan jag vill faktiskt ha zoomar, samtidigt som jag vill kunna ta bilder med ett önskat skärpedjup.
Så nu kommer frågan: hur faan gör DU för att ha koll?
Jag frågar dig som faktiskt önskar ett skärpedjup. Jag undanber mig kommentarer från er som bara är intresserade av kortast möjliga skärpedjup. (Och nedbländningsknappen kan vi ju bortse ifrån här, ty den är ju bara till för att förvissa sig om att bakgrunden t.ex är tillräckligt suddig för att få fin bokeh, när det är det som önskas.)
God koll på skärpedjup behöver man ju inte bara för landskapsfotografering (då hyperfokal väl är det vanligaste) utan även interiör, stadsbilder, blommor, matbilder, grupp av människor, etc.
Med dagens elektronik vore det väl fantastiskt bra med "inbyggda skärpedjupstabeller"? Varför tar man bort det? En sådan funktion skulle väl knappast störa de fotografer som inte behöver funktionen?
Så vad gör man istället, när nu objektiven inte förmår lämna detaljerade upplysningar för att kunna använda gamla skärpedjupstabeller, och kameran vill inte bistå med någon hjälp? En portabel laseravståndsmätare, eller vadå?
/Harald
Senast ändrad:
Dock finns det ännu ingen funktion som automatiskt tar av motljusskyddet då man tar med inbyggd blixt...
