Det började någon gång i mitten på 80-talet när vi fick välja "fotografi" som någon form av hobby-ämne efter skoltid. Någon dag i veckan, samlades vi i lokalen där vi höll till och fick lära oss att framkalla svart/vitt, fotografering etc. Jag var ju inte gammal då men det var definitivt något som jag fastnade för...

Sommaren 2003 blev det plötsligt digitalt! Hade tidigare plåtat massor med min sega Minolta Dynax. Även lånat polarens Pentax. (klätterbilden här intill är tagen med Pentax´en). Mycket svart/vitt blev det. T-max var då ett välkänt ord i bekantskapen. Kommer ihåg hur vi testade att slipa bort ett par svarta markeringar på filmrullen. kul kul... Men hur som, så måste den digitala coolpix kameran vara den mest använda ägodel jag haft, någonsin. Har tagit tusentals bilder på allt möjligt. Det kostar ju inte något extra att ta "en bild till". Har nu nyligen uppdaterat mitt sällskap med en D80. En gång Nikon, alltid Nikon?! Lite som, antingen sonyericsson eller nokia. Eller?

Dock så är det så att jag även har andra intressen så jag har inte möjlighet att avsätta så mycket tid till foto som jag egentligen vill. Därför ser jag fortfarande mig själv som en nybörjare...