Tillstånd på papper, eller..?
Jag efterlyser ett exempel på hur ett tillstånd till publicering på Internet eller i tidningar egentligen ska se ut.
Ska det upprättas i form av ett kontrakt i tre exemplar med ett exemplar till tillståndsgivaren (den som blivit fotograferad), ett till fotografen och en kopia till den eventuelle, framtida bildköparen?
Vad ska det egentligen innehålla?
Finns någon form av standardformulär kanske? Jag får i alla fall det intrycket när jag läst Helena Joelssons fråga ”Undantag från PUL..?”. Var får jag/vi amatörfotografer tag på sådana?
Ett alternativt två papper för varje person som kan kännas igen på en bild av en folkmassa? Det blir en väldig massa papper, som sedan ska sparas så länge bilden finns, eller?
A4 formatet verkar något otympligt, i det här fallet. Muntliga avtal är ju, som bekant, inte ens värda papperet de är skrivna på. (Det där va’ ett skämt!) Möjlighet till ord mot ord föreligger alltid vid en eventuell framtida tvist om vad som en gång gällde vid ett muntligt avtal, eventuella vittnen kan ju t.ex. ha glömt vad som sades.
Hur många bilder blir egentligen tagna när fotograferna ska jaga runt och övertyga folk om att de ska ge sitt tillstånd till en eventuell publicering? Vad säger man för att övertyga dem om att ge sitt tillstånd? Och hur går Ni egentligen till väga Ni som brukar inhämta dessa, vore kul att få reda på? Vilken taktik använder Ni? Hur många kilo papper kan det bli tal om per år, när man tar cirka 10.000 bilder årligen.
Busenkelt, kanske Ni tycker om allt det här, men jag känner att det kommer ju inte precis att få en att ta mera bilder.
Med vänlig hälsning
Bo "Foto-Bosse" Rydstål
Svar:
Publicering i dagstidningar, tv, utställning, bok etc. fordrar inget tillstånd av avbildade personer. Problem uppstår då bilder används för reklam. Då gäller i Sverige lagen om namn och bild i reklam. Används bilderna av en näringsidkare fordras tillstånd av avbildade personer. Enklast är att använda ett enkelt i förväg gjort formulär. Såväl BLF som Svenska Fotografernas Förbund har mallar för ett sådant avtal. Använder en ideell förening, en kommun eller ett politiskt parti dvs. icke näringsidkare, personbilder för att göra reklam för sin verksamhet gäller inte lagen om namn och bild i reklam, då den endast gäller näringsidkare.
Svårigheterna uppstår då personbilder publiceras på Internet. Publiceras de i en nyhetssajt (Aftonbladet, Svenska Dagbladet osv.) med ansvarig utgivare behövs inget tillstånd (om det inte är reklam för en näringsidkare då lagen om namn och bild i reklam gäller). I andra sammanhang är personuppgiftslagen tillämplig. En bild är en personuppgift och får ej användas hur som helst. Här behövs enklast ett avtal som ovan (modellrelease). Reglerna för personuppgiftslagen håller på att luckras upp, men säkrast är en avtalslösning.
Modellen och fotografen undertecknar ett avtal och tar var sitt original. Fotografen märker upp bilderna med att modellrelease finns och var man kan vända sig för att få ta del av ett avtal.
Avtalet behöver egentligen inte skickas med om de som använder fotografen litar på honom eller henne och vet vart de kan vända sig för att erhålla en kopia. Krävs kopia är det enkelt att skicka över en sådan. Den kan ju även scannas in och sändas elektroniskt. Papperstrasslet kan hållas nere till ett minimum.
I Frankrike t.ex. gäller ännu tuffare regler för de flesta typerna av publicering.
