Fråga från ArtbyRyman:
Rätt vitbalans i naturfoto?
Tjena Brutus.
Funderar på en sak nu efter ett par månader med Digitalfoto och tester av allehanda inställningar.
Har du hittat något vitbalans som tycks fungera i alla lägen? Som naturfotograf är man ofta i olika miljöer.
Ett slags Optimal vitbalans. Likt Filmens egenskaper som "alltid" blev bra. Färgstick på film känns mer ok. Är det för att man ser resultatet direkt och kan jämföra kanske?
Tycker så här långt att vitbalansen är digitalfotografins gissel nummer 1.
Har kommit fram till att 5600K är det som fungerar bäst. (hade gärna haft 5400-5500K men det verkar inte gå att ställ på D2x. Finjustering går ju i och för sig.)
Svar:
Tjena Daniel, själv upplever jag möjligheten att själv bestämma vitbalansen och till exempel färgmättnaden som något oerhört estetiskt befriande. Tänk om man i efterhand hade kunnat byta en film med "varmare" färger till en med "kallare" färgsättning! Och tänk om man i efterhand kunnat välja den färgmättade VS i stället för den diafilm man körde! När jag fotograferar tycker jag inte min inställning av vitbalansen är så viktig vid själva fotograferingstillfället. Eftersom jag nästan bara fotograferar i RAW-formatet kan jag ställa in vitbalansen i efterhand, utifrån vad som ter sig vettigt eller utifrån vilken estetisk effekt jag vill uppnå. Ett kallt ljus vill jag kanske verkligen ska se kallt ut, då väljer jag en lägre färgtemperatur (ungefär som jag skulle valt en film med kallare färger). -- Kör jag däremot i JPG-format i kameran blir inställningen av färgtemperatur av litet större vikt. Då kan jag inte i efterhand utan kvalitetsförlust gå in och ändra färgtemperaturen i bilden (vilket då för övrigt får ske via inställningarna nivåer, kurvor eller färgbalans i Photoshop). Jag har i regel kameran inställd på 5400K, och det brukar fungera rätt bra när jag går över på JPG, vilket det egentligen bara finns två skäl för mig att göra: 1) om mina minneskort börjar ta slut eller 2) om jag behöver kunna ta längre bildserier i snabb följd än vad RAW-formatet medger. -- Jag tror det gäller att frigöra sig från "filmtänkandets" begränsningar. Vi har tagit klivet över till en teknik som ökar våra möjligheter som fotografer att påverka resultatet på ett kreativt sätt. Vi kunde göra delvis samma sak med diafilm, men då var man tvungen att göra det innan situationen uppstod. -- Men jag måste erkänna att under det första halvåret med digital kamera upplevde jag precis som du vitbalansen som ett gissel, innan jag insåg att den var en befrielse. Hur man upplever ett ljus, varmt eller kallt, är till syvende og sidst alltid en subjektiv fråga. Och med den digitala tekniken har vi återfått den frihet som fotografen hade på negativfilmens tid, när man i mörkrummet bestämde kontrast, mättnad och färgton.
Rätt vitbalans i naturfoto?
Tjena Brutus.
Funderar på en sak nu efter ett par månader med Digitalfoto och tester av allehanda inställningar.
Har du hittat något vitbalans som tycks fungera i alla lägen? Som naturfotograf är man ofta i olika miljöer.
Ett slags Optimal vitbalans. Likt Filmens egenskaper som "alltid" blev bra. Färgstick på film känns mer ok. Är det för att man ser resultatet direkt och kan jämföra kanske?
Tycker så här långt att vitbalansen är digitalfotografins gissel nummer 1.
Har kommit fram till att 5600K är det som fungerar bäst. (hade gärna haft 5400-5500K men det verkar inte gå att ställ på D2x. Finjustering går ju i och för sig.)
Svar:
Tjena Daniel, själv upplever jag möjligheten att själv bestämma vitbalansen och till exempel färgmättnaden som något oerhört estetiskt befriande. Tänk om man i efterhand hade kunnat byta en film med "varmare" färger till en med "kallare" färgsättning! Och tänk om man i efterhand kunnat välja den färgmättade VS i stället för den diafilm man körde! När jag fotograferar tycker jag inte min inställning av vitbalansen är så viktig vid själva fotograferingstillfället. Eftersom jag nästan bara fotograferar i RAW-formatet kan jag ställa in vitbalansen i efterhand, utifrån vad som ter sig vettigt eller utifrån vilken estetisk effekt jag vill uppnå. Ett kallt ljus vill jag kanske verkligen ska se kallt ut, då väljer jag en lägre färgtemperatur (ungefär som jag skulle valt en film med kallare färger). -- Kör jag däremot i JPG-format i kameran blir inställningen av färgtemperatur av litet större vikt. Då kan jag inte i efterhand utan kvalitetsförlust gå in och ändra färgtemperaturen i bilden (vilket då för övrigt får ske via inställningarna nivåer, kurvor eller färgbalans i Photoshop). Jag har i regel kameran inställd på 5400K, och det brukar fungera rätt bra när jag går över på JPG, vilket det egentligen bara finns två skäl för mig att göra: 1) om mina minneskort börjar ta slut eller 2) om jag behöver kunna ta längre bildserier i snabb följd än vad RAW-formatet medger. -- Jag tror det gäller att frigöra sig från "filmtänkandets" begränsningar. Vi har tagit klivet över till en teknik som ökar våra möjligheter som fotografer att påverka resultatet på ett kreativt sätt. Vi kunde göra delvis samma sak med diafilm, men då var man tvungen att göra det innan situationen uppstod. -- Men jag måste erkänna att under det första halvåret med digital kamera upplevde jag precis som du vitbalansen som ett gissel, innan jag insåg att den var en befrielse. Hur man upplever ett ljus, varmt eller kallt, är till syvende og sidst alltid en subjektiv fråga. Och med den digitala tekniken har vi återfått den frihet som fotografen hade på negativfilmens tid, när man i mörkrummet bestämde kontrast, mättnad och färgton.
