Fråga från solvargen:
Makro-objektiv och fjärilar
Hej Brutus.
Är på gång att köpa mig ett makro-objektiv men är lite konfundersam över vilket. Har fått "lite noja" på fjärilar.
Fotograferade med ett 28-135mm men jag tyckte att brännvidden kändes för kort. Naturligtvis även kvaliten, men det visste jag om. Inte heller med min 100-400mm-zoom tyckte jag det blev bra, och fy 17 vad tungt det var att köra handburet utan stativ (dock enbent). Har sett att en del medlemmar fotograferat med ett antingen 90mm(tamron) eller 100mm(canon) med bra resultat.
Men eftersom jag tyckte att 20-135 mm inte räckte till är jag lite kluven Hur mycket har dessa medlemmar beskurit bilden? Har deras objektiv verkligen varit tillräckligt? Eller är jag så urkass och otålig på att vänta in det rätta tillfället?? Vad skulle du välja för objektiv för fjärilfotografering??
Svar:
Hej Thomas, jag tror inte du är urkass eller dålig, däremot kräver fjärilar precis som all annan fotografering sin tid. Sen finns det ju många som plåtar fjärilar inomhus, vad man i däggdjurssammanhang brukar kalla "i hägn", och där behöver man ju inte så lång brännvidd. Nu har jag inte haft tid att syssla så värst mycket med fjärilar, men skulle jag börja med det på allvar hade jag nog nog inte använt ett kortare tele än 180 mm (jag har Sigmas utomordentliga makrooptik 180/3,5 till min gamla Nikon F5 -- som jag hade som undervattenskamera). Tamrons 90:a tillhörde också mina absoluta favoritobjektiv just med F5:an, men 90 mm skulle nog göra mig frustrerad om jag ville plåta fjärilar på allvar. Fördelen med en längre optik är ju förutom att du får lättare att komma tillräckligt nära också att du får en mer harmonisk bakgrund, dvs. skärpedjupet blir kortare, vilket i de flesta fall är en estetisk fördel. Nu är jag ju extrem, så jag kör gärna 500 mm med mellanring om jag ska plåta makro -- just av sistnämnda skäl. Eftersom du uppenbarligen kör Canon kanske man kan tänka på 70-200 zoomen med IS också, jag har kört den med 1,4 ggr konverter för makro -- då räcker närgränsen på 1,4 meter till även utan försättslins eller mellanring. 280 mm ger en trevlig oskärpa i bakgrunden, IS-funktuionen gör att du lättare kan klara dig utan stativ. -- Nu klagade du förvisso på vikten, och det är klart: 70-200-zoomen är inte mycket lättare än 100-400-zoomen. (För att inte tala om vad 500 millimetern väger, men den kräver ju stativ.) Men jag tror inte du kan komma undan det faktum att makrofotografering många gånger är en rätt bökig syssla, det känns av i rygg, ben och muskler litet här och där, i synnerhet om man i likhet med undertecknad inte förmår att ta sig till ett gym och träna regelbundet. Jag vet inte om du blir så mycket klokare av mitt svar. En fotograf som gärna plockar fram 500 millimetern för makrofotografering bör man kanske inte lyssna alltför mycket på. Det enda jag vet är sant är att du måste pröva och pröva igen -- ända tills bilderna sitter där. Och jag tror att en längre brännvidd kan snabba på resultatet i alla fall något. -- Lycka till!
Makro-objektiv och fjärilar
Hej Brutus.
Är på gång att köpa mig ett makro-objektiv men är lite konfundersam över vilket. Har fått "lite noja" på fjärilar.
Fotograferade med ett 28-135mm men jag tyckte att brännvidden kändes för kort. Naturligtvis även kvaliten, men det visste jag om. Inte heller med min 100-400mm-zoom tyckte jag det blev bra, och fy 17 vad tungt det var att köra handburet utan stativ (dock enbent). Har sett att en del medlemmar fotograferat med ett antingen 90mm(tamron) eller 100mm(canon) med bra resultat.
Men eftersom jag tyckte att 20-135 mm inte räckte till är jag lite kluven Hur mycket har dessa medlemmar beskurit bilden? Har deras objektiv verkligen varit tillräckligt? Eller är jag så urkass och otålig på att vänta in det rätta tillfället?? Vad skulle du välja för objektiv för fjärilfotografering??
Svar:
Hej Thomas, jag tror inte du är urkass eller dålig, däremot kräver fjärilar precis som all annan fotografering sin tid. Sen finns det ju många som plåtar fjärilar inomhus, vad man i däggdjurssammanhang brukar kalla "i hägn", och där behöver man ju inte så lång brännvidd. Nu har jag inte haft tid att syssla så värst mycket med fjärilar, men skulle jag börja med det på allvar hade jag nog nog inte använt ett kortare tele än 180 mm (jag har Sigmas utomordentliga makrooptik 180/3,5 till min gamla Nikon F5 -- som jag hade som undervattenskamera). Tamrons 90:a tillhörde också mina absoluta favoritobjektiv just med F5:an, men 90 mm skulle nog göra mig frustrerad om jag ville plåta fjärilar på allvar. Fördelen med en längre optik är ju förutom att du får lättare att komma tillräckligt nära också att du får en mer harmonisk bakgrund, dvs. skärpedjupet blir kortare, vilket i de flesta fall är en estetisk fördel. Nu är jag ju extrem, så jag kör gärna 500 mm med mellanring om jag ska plåta makro -- just av sistnämnda skäl. Eftersom du uppenbarligen kör Canon kanske man kan tänka på 70-200 zoomen med IS också, jag har kört den med 1,4 ggr konverter för makro -- då räcker närgränsen på 1,4 meter till även utan försättslins eller mellanring. 280 mm ger en trevlig oskärpa i bakgrunden, IS-funktuionen gör att du lättare kan klara dig utan stativ. -- Nu klagade du förvisso på vikten, och det är klart: 70-200-zoomen är inte mycket lättare än 100-400-zoomen. (För att inte tala om vad 500 millimetern väger, men den kräver ju stativ.) Men jag tror inte du kan komma undan det faktum att makrofotografering många gånger är en rätt bökig syssla, det känns av i rygg, ben och muskler litet här och där, i synnerhet om man i likhet med undertecknad inte förmår att ta sig till ett gym och träna regelbundet. Jag vet inte om du blir så mycket klokare av mitt svar. En fotograf som gärna plockar fram 500 millimetern för makrofotografering bör man kanske inte lyssna alltför mycket på. Det enda jag vet är sant är att du måste pröva och pröva igen -- ända tills bilderna sitter där. Och jag tror att en längre brännvidd kan snabba på resultatet i alla fall något. -- Lycka till!
