Arkivbilder - prissättning och upphovsrätt
Hej,
Jag jobbar på ett litet privat museum i Stockholm som förfogar över ett stort antal originalmanuskript och äldre bilder. Vi är en stiftelse och har inget vinstdrivande syfte och förfogar ej över några skattemedel
På senare år har det för oss blivit mer aktuellt att beakta prissättning och upphovsrättsliga frågor i samband med distribution av skanningar och bilder. Tidigare var det mikrofilm som gällde, och vi levererade tjänstvilligt till alla som begärde bilder av olika slag. Vi tillämpade en diffus flytande prissättning och ställde som enda krav att vi skulle namnges vid publicering. T.ex. kunde det röra sig om 600 kr för en hel mikrofilmsrulle med ett par hundra bilder. Detta var egentligen alldeles för billigt eftersom det inte motsvarade ens självkostnadspriset.
Sedermera förstod vi att vi borde differentiera prissättningen för forskare och för kommersiella uppdrag som t.ex. dyra faksimilutgåvor och CD-konvolut, där vi börjat tillämpa Museiföreningens rekommendationer.
Från ett statligt arkiv fick tipset att man kunde tillämpa BLFs prislista. Denna prissättning ligger dock på en nivå som ingen musikforskare kan möta.
För att få fram ett rimligt pris på bilder för forskningsändamål har jag nu räknat på en timkostnad av 300 kr vilket skulle inkludera mina lönekostnader samt lite slitage av utrustning.
En relaterad fråga: Kan vi fortsätta att lämna ut bilder även för skanningar av manuskript där upphovsmannen ej varit död i 70. Måste vi då ha en underskriven försäkran att materialet endast används i forskningssyfte eller räcker det att vi poängterar detta?
Tacksam för dina synpunkter om prissättning och upphovsrätt för museer och arkiv. Kanske något diskussionsforum kunde startas för museifrågor?
Vänliga hälsningar
Robert2005
Svar:
När det gäller kommersiella kunder är det min uppfattning att museerna borde använda sig av BLF:s cirkaprislista eller högre priser. Inom BLF finns också flera museer med egna bildbyråer t ex Nordiska museet,Moderna museet, Arkitektmuseet och Jämti i Östersund. Det finns ingen anledning att kommersiella kunder skall betala ett extra lågt pris på vissa museer.
Skyddstiden för upphovsrätten för ett verk är 70 år efter upphovsmannens död. Scannas sådant material för kommersiell spridning är det exemplarframställning och ett brott mot upphovsmannens ensamrätt. I sådana fall måste museet ta kontakt med upphovsmannens rättsinnehavare och träffa avtal om användningen. I upphovsrättslagen finns undantag för museiverksamhet och det är nog viktigt att kunden skriver på ett avtal eller accepterar museets uppsatta regler i form av t ex en följesedel.
Beträffande ett forum för museidiskussioner kan du väl höra med de ansvariga på Fotosidan eller ta kontakt med Bildleverantörernas Förening som redan har flera museer bland sina medlemmar och har frågesidor på sin hemsida. Kontakta BLF:s ordförande [email protected]
