Zonmetoden
Någon gång då och då nämner någon zonmetoden i forumen när det gäller att exponera rätt. Jag fattar att det är frågan om att få det ljusaste och mörkaste området i bilden man vill ta att falla inom filmens/sensorns dynamik, vilket en fotograf alltid vill, men hur kommer man dit med zonmetoden?
Dessutom, vad i bilden man vill ha "rätt" exponerat beror ju på vad man vill uttrycka med sin bild.
Svar:
Zonsystemet handlar mest om svartvit film. Tanken är att kunna visualisera hur motivets toner översätts till toner på den färdiga kopian. För att nå dit måste man kalibrera in filmval, ljusmätning, framkallning och kopiering. Läs Ansel Adams böcker The Camera, The Negative och The Print. Alternativt Lars Kjellbergs bok Avancerad svartvitteknik 1.
En förenklad metod är att "exponera efter skuggorna och framkalla efter högdagrarna". Med det menas att mäta exponeringen så att skuggpartierna får teckning på negativet. Sedan mätar man högdagrarna och ändrar framkallningstiden (och därmed kontrasten) så att högdagrarna blir lagom svärtade på negativet. Det här förutsätter då att man tar hela rullen i samma ljus.
Med färgdia ska man göra tvärtom, dvs exponera efter högdagrarna. Tyvärr kan man nu inte påverka skuggpartierna utan man får offra dessa i kontrastrikt ljus.
Digitalt ska man "exponera efter högdagrarna och råformatsframkalla/kurvjustera skuggorna". Dvs man måste se till att högdagrarna inte blir utbrända. Skuggorna kan man sedan lyfta till lagom nivå i efterhand.
Sedan är det precis som du säger ofta en smaksak vad som är "rätt". Det gäller dock främst återgivningen av mellantonerna.
