Artiklar > Pieter Ten Hoopen på Värmlands Museum

Pieter Ten Hoopen på Värmlands Museum

Foto: Pieter Ten Hoopen

Utställning

Avskalat lugn med Pieter Ten Hoopen.

Pieter Ten Hoopen är en av de mest inflytelserika dokumentärfotograferna i Sverige. Nu ställer han ut på Värmlands Museum med sin Storyline. Det är första gången hans bildreportage, bokprojekt, filmproduktioner och en helt ny dokumentation av det värmländska samhället Ekshärad samlas i en stor utställning.

I arbetet med Storyline har Ten Hoopen besökt Ekshärad i Värmland där han träffat människor i deras egen miljö och dokumenterat vardagslivet. Resultatet är en serie fotografier där mötet med människan står i fokus på ett mycket sensitivt, nära och avskalat sätt. Arbetet är en samtidsdokumentation gjord på uppdrag av Värmlands Museum.

Bilderna kännetecknas av ett avskalat lugn. Även i situationer av misär eller marginalisering finns något av ett stilla väntande, som om Ten Hoopen låter människorna och motiven komma till honom. Han tränger sig aldrig på dem.

Pieter Ten Hoopen är från Holland, numera bosatt i Hjo. Han har gått Nordens Fotoskola och Biskops-Arnö. Han är flitigt publicerad i Dagens Nyheter, Expressen och även i New York Times Magazine och The New Yorker. Han har gått från pressfotografens ofta snabba nedslag i verkligheten till en mera tidskrävande och djupare dokumenterande av omvärlden.

2008 blev han en av fotograferna hos den franska agenturen Agency Vu.

Utställningen öppnar 4 februari och pågår till 22 maj.

Foto: Pieter Ten Hoopen

Av Calle Slättengren

Publicerad 2022-01-05.

24 Kommentarer

Logga in för att kommentera

jerrysoderberg 2022-01-05 20:15

Det borde jag se men det är så okristligt långt på vintern.

Poltergeist 2022-01-06 01:01

Intressant med ett rektangulärt format på fotografierna. Inte så vanligt förekommande.

Peter Säflund 2022-01-06 02:32

Märkligt, jag ser dem som kvadratiska.
/ mvh peter

hbengtsson 2022-01-06 11:04

Man är ingen riktig fotograf förrän man dokumenterat vardagstristess i bygden där ingen har vägarna förbi ;-)

PMD 2022-01-10 14:31

En svensk paradgren sen länge. Bilderna är dock bra.

Viewmaster 2022-01-07 11:34

Jag gillar och skulle vilja se mer. Samtidigt... känns hans bildspråk, med det så beskurna och gråaktiga tonomfånget, inte så tillgängligt för mig utan mer som en gimmick - ett konstlat element som nästan står i vägen för motivet. Som en kompositör som skriver för bara tre oktaver av pianoklaviaturen. Lyckligtvis är väl min uppfattning i minoritet. :)

Nils Bergqvist 2022-01-07 13:59

Vardagliga bilder som kanske inte sticker ut särskilt mycket var för sig. Enkla kompositioner som i en dokumentär berättelse om en by blir till en fin helhet. Vad jag undrar över dock, är diset i en del bilder förstärkt/pålagt, eller är det naturligt? Bilderna behöver inga såna effekter tycker, de är bra ändå och tillför inget i en dokumentär berättelse som denna. Dokumentär fotografi kan vara "konst" ändå.

JensEkberg 2022-01-07 16:01

Vad skönt att läsa att jag inte är den enda som inte gillar det här konstlat dokumentära. Grått, trist, tråkigt och nästan lite förminskande av landsbygden. Vi har sett det förut. Lite som en paradox till storstadens överdrivna event/nattklubbs/party-bilder.

Nils Bergqvist 2022-01-07 19:49

Ja det är lite tråkigt tycker jag. Det verkar ha varit en trend länge nu. Och Ten Hopen har väl varit en av dom som introducerade detta inom dokumentärfotot? Har sett flera som gått från mera "ren" dokumentär till att mixtra till det på olika sätt. Thomas H Johnsson har t.ex förexponerat negativ färgfilm så man får en blå slöja över bilderna i "Swedish Blue. Verkar lite onödigt, eller håller inte bilderna rent naturligt? Men kanske är det som Christer Strömholms kopist Örjan Kristensson skrev i en kommentar på ett fb-inlägg jag gjorde för några månader sen:
"Den traditionella fotografin är usurperad. Inte främst av fotografer – men av kuratorer som följer "Mainstream" Tyvärr är det inte bara i Sverige det händer. Det är globalt. Fotograferna har förlorat initiativet till sin egen självklara position som bildskapare. Idag tar akademikerna över, de är de som styr-"
Man anpassar sig kanske till någon slags "galleri-trend" för att tillfredsställa kultur- och konst-etablissemaqnget, som vill att fotografiet ska vara något "mer" än "bara" fotografi. Rak dokumentär fotografi kanske inte längre räcker för att få visa sina bilder på gallerier och konstinstitutioner? Vad vet jag? Det ska "övertrasseras" och göras märkvärdigare än det är, på ett eller annat sätt. Men jag kan ha fel?

Peter Säflund 2022-01-07 22:46

Och så var vi där igen - regelboken framför allt. Vilken Jante är bäst?
mvh peter

Nils Bergqvist 2022-01-08 08:24

Och så var vi där igen. Vissa saker är så heliga att man inte får tycka eller ha minsta synpunkt. Då ska man helst rätta in sig i leder och knipa igen. Tala om jante.

Johan Pihl 2022-01-08 11:32

Bra svarat, Nils. Jag tycker att de mest intressanta kommentarerna att läsa här är dina och Jens synpunkter om bilderna. Man måste ju få uttala sig om nåt, även om man inte instämmer i hyllningskören.
Jag kan själv gilla bilderna, t ex den översta är riktigt fin. Men det där med pålagt(?) dis förstår jag mig inte riktigt på vad det ska vara bra för.

Fredrikpersson 2022-01-08 12:56

Intressanta inlägg som fick mig att fundera lite också.

Till att börja med känns det kul att Värmlands museum satsar på fotografi. Jag hade gärna åkt och tittat på bilderna lite närmare. Det är alltid vanskligt att bedöma en hel utställning utifrån några få bilder på nätet.

All konst, också fotografi, är föremål för trender och just nu verkar det som det rent dokumentära fotografiet bör skruvas lite åt konstfotohållet för att vara "rätt". Helt klart ett flockbeteende och Ten Hoopens värmlandsbilder med sitt tonomfång, färgslöjor etc. är väl ett bra exempel på det. Det riskerar att bli lite tillgjort men samtidigt så tycker jag inte att det stör det dokumentära utan att det faktiskt tillför en personlig touch som jag uppskattar och som vinner i längden.

Och på tal om trender så har väl den avskalade och rättframma dokumentära fotografin som Petersen, Strömholm, m.fl. införde redan på 60-70-talen varit trendsättande om något. Det är fantastisk, tidlös fotografi som kräver enormt personligt engagemang och som definitivt kan vara konst utan några tillägg. Men jag kan ändå inte komma ifrån att lite experimenterande och variation med den klassiska dokumentärfotografin som grundtema ändå är lite spännande. Hur trendigt det än är.

F

Nils Bergqvist 2022-01-08 13:24

Jag gillar ju också bildernas kompositioner och den enkla traditionella framställningen, och skulle väldigt gärna vilja se hela utställningen. Det jag undrar över är om det inte räcker med det naturliga diset? Jag ser inte att det tillför bilderna något. Vissa bilder verkar också ha ett naturligt dis. Att köra med en ganska låg kontrast är heller inte det jag har synpunkter på, såvida det inte blir överdrivet låg. I konst- och kulturvärlden ser man dock dessa pålagda och starka effekter som något som tillför dokumentära bilderna något, men det tycker inte jag. Dokumentära bilder måste kunna uppskattas inom dessa kretsar även utan att man lägger på diverse effekter eller överdrivet åt något håll. Motsatsen till detta grådisiga är väl Anders Petersen som tvärtemot använder hög kontrast och djup svärta i sina senaste produktioner. Men antagligen är det detta som uppskattas idag även inom det dokumentära fotot, att sticka ut med rent tekniska metoder. Läste t.ex i Kulturbloggen när jag googlade idag på+ fm. om Ten Hopens bilder: "Ten Hoopens fotografi tar avstamp i en dokumentär tradition, men genom ett subjektivt, emotionellt och atmosfäriskt bildspråk blir hans skildringar även till ett konstnärligt berättande." Man menar tydligen att ett denna typen av bildspråk är nödvändig för att fotografi ska bli konst. Och det håller jag inte alls, med om.

Michael Winnerholt 2022-01-08 16:07

Väldigt skönt att man kan göra på olika sätt. Det gör livet lite lättare. Om det nu finns några regler så är de till för att brytas. =))

Mycket fina bilder!

Nils Bergqvist 2022-01-08 16:57

Och först då blir det konst? Enligt vissa. När man experimenterar med det tekniska formspråket.

MNB 2022-01-08 17:25

Riktigt tråkiga bilder. Jag förstår verkligen inte detta, finns inget i dessa bilder som är intressant. Bara för det är dokumentärt och är en känd fotograf så blir det inte automatiskt bra.

Michael Winnerholt 2022-01-09 06:01

Man måste såklart inte bryta eventuella regler. Men det är skönt att man kan göra det. Eller så kan man sätta upp sina helt egna regler som man sen följer eller bryter emot.

Sen är det ju upp till var och en att tycka om det eller ej.

MS7 2022-01-08 20:47

plastfolie framför linsen, varför har jag inte tänkt på det :)

Marcus Johansson 2022-01-09 02:17

Oj vad trist o tråkigt, Så där fotade jag när jag var 10 år med min första kamera..

hbengtsson 2022-01-10 12:49

Jag gillar normalt sett dessa traditionella dokumentärbilder över tristessen och periodvis apatin som kan bli väldigt tydlig i småstäder och samhällen. Och sådant är lätt att återge med misärbildspråket. Jag skrev i en tidigare kommentar att det nästan upplevs som tvingande att bocka av denna typ av jobb som fotograf. På gott och ont.

Nu hoppas jag att utställningen har lite mer berättelse bakom bilderna för det är verkligen A och O med den här sortens foto. Annars blir det uppenbart att bilden är för fotografen och inte betraktaren. Det går tretton på dussinet i denna kategori.

PMD 2022-01-10 14:41

Det tycks vara ganska dimmigt och disigt i Ekshärad. Inte så mycket inomhus dock.

ztenlund 2022-01-10 22:29

Ten Hoopen är ingen Tunbjörk vad gäller färgställningen precis, även om förekomsten av direkt dis och dimma varierar.

Det är en relativt genomgående trend i hans bilder:
https://agencevu.com/en/photographer/pieter-ten-hoopen/#series