Han fångade det sällsynta på bild - en svart leopard
Många har försökt, men få har lyckats. Den 9 april i år fångade fotografen Jan Fleischmann från Mariestad en svart leopard på bild i Nagarhole National Park, södra Indien.
Hej Jan Fleischmann! Kan du berätta hur det gick till?
- Jag har försökt hitta Blackie tidigare förra året, men lyckades inte. Det är ju ganska dyrt att vara på safari också, så man kan inte lägga hur mycket tid som helst. Men så hörde vi att ”Blackie”, som lokalbefolkningen kallar den svarta leoparden i området, satt i ett träd. Så minibussen satte kosan dit. Men när vi kom fram dit då var ingen leopard kvar. Då kändes det som om sista chansen hade gått även om jag hade några dagar kvar. Den nästa sista dagen bjöd på flera olika fläckiga leoparder men fortfarande inte någon svart. Hade även sett en nästan albinohjort. Jag ville försöka en sista gång. Checkade ut från gästhuset, pratade med indiska ungdomar och lade upp en taktik. Vi hörde varningsrop från langurerna. Väntade, men ingen leopard visade sig, så vi fortsatte och då såg vi honom. En stor svart leopard högt uppe i ett träd.
Det var sista safari-dagen alltså?
- Ja, precis. Det var fantastisk bra tajming.
Och där var den?
- Ja, den syntes på långt håll. Jag såg den tydligt, fläckarna till och med. Den satt i ett träd på en kraftig gren, som Djungelbokens Bagheera ungefär. Han satt stilla en stund och jag hann ta en hel del bilder. Sedan bestämde han sig för att gå ned, så Blackie vandrade lodrätt ned på stammen. Det var fantastiskt att se. När den var nere på marken blev den helt uppslukad och omöjlig att upptäcka.
De är bra på att vara diskreta?
- Ofta blir leoparder nästan osynliga. Inte som tigrar, de är lättare att följa.
Hur var stämningen bland er i bussen?
- Vi jublade såklart. Och många visste också hur gärna jag ville se Blackie, eller Bagheera som jag kallar honom. Vi var ganska många i bussen, ett 20-tal kanske.
Det var trångt och livat i bussen?
- Ja, för trångt egentligen. Men vi hade gjort upp innan att ge alla chansen till bra bilder och försöka undvika att vara i vägen för varandra.
Vad vet du om Blackie?
- Det är en hane, runt fyra år. Han är ofta i slagsmål med en tempelleopard. Den kallas så, för den brukar ibland ses vid ruinerna av ett gammalt tempel.
Vad tog du bilderna med?
- En Nikon D500 med en 200-500/5,6. Jag fick problem med mitt objektiv, det hade låst sig dagarna innan. Men Shrikanth Kumar, ägaren av gästhuset där jag bodde, hade ett likadant så jag fick låna av honom. Tur att han körde samma märke! Annars är det väldigt lätt att hyra utrustning i Indien, särskilt om du är indisk medborgare.
Vad har du mer för utrustning med dig?
- En Nikon D610, Nikon 24-85, Nikon 70-300, Tokina 10-17 och två blixtar, Nikon SB-900. Och en Nikkor 1,4 telekonverter, men den använder jag sällan. Jag har även en bärbar dator med mig.
Vad kan du ge för tips till de som vill ge sig ut på safari?
- Att inte ha för stora förhoppningar på att se något, ibland är det mycket svårt. Se till att ha hjälpsamma guider. Man ska inte stirra sig blind på att hitta en tiger, det finns så mycket mer att se. Var beredd på att mobiltelefoner kan vara förbjudna på en del ställen, det sägs att fåglar störs av mobilernas signaler.
Ha tålamod, antar jag?
- Det händer att andra i sällskapet berättar att de har sett fyra tigrar, men vi ingenting. Man ska inte ge upp. Lyssna efter varningsläten, lär dig se spår. Men främst, låt naturen har sin gång.
Det är inte första gången du kämpat för att se något sällsynt?
- Nej, det tog mig fyra expeditioner till Kirgizistan, norra Indien och Pakistan för mig att få se snöleopard. På fjärde försöket, i det indiska bergsriket Ladakh, lyckades jag. Sedan har jag återvänt både till Pakistan och till indiska Ladakh. Jag har sett runt 20 olika snöleoparder i Ladakh och vid några tillfällen har de varit inom fotoavstånd. Jag har även väntat flera dagar på en västlig låglandsgorilla i ett regnskogsområde i afrikanska Gabon. En ensam hane kom fram efter fyra dagar. Nästa morgon blev den ivägjagad av en skogslelefant med dåligt morgonhumör.
Vad fotograferar du mer?
- Gärna sport, och då helst ishockey och fotboll. Jag har jobbat som fotograf och reporter på Mariestads-Tidningen fram till 2015. Jag var i Ryssland för att spåra amurtiger. Det kombinerade jag med att fotografera hockey. Jag har jobbat mycket med tidningen Svensk damfotboll också.
Vad gör du nu?
- Jag delar ut tidningar på cykel, och går upp och ner för lägenhetstrappor, ger även ut en del en del böcker, ”Snöleopard” kom 2014, som jag gjorde tillsammans med Jonatan Borling. Har i år givit ut en bok med min bror Björn, ”Lär dig om Sveriges vilda djur” och den första engelskspråkiga boken ”Tracking The Panthera Family, som gavs ut den 28 februari på ett brittiskt förlag. Den är gjord ihop med Maria Veneke Ylikomi, som skrev faktatexterna.
Jobbar du på någon bok nu?
- Nu arbetar jag med ”Resan till Komodo”. Jag var i Indonesien i september 1991, innan massturismen kom dit. Jag ska också till Cuiabá i Brasilien i september för att använda ett utvecklingsstipendie från Journalistförbundet. Då ska jag göra studiebesök på en fin tidskrift som gjorde en jättefin bok när staden var värd för herrarnas fotbolls-VM 2014. Då var jag för en gångs skull med kameran på läktaren och inte på innerplanen. Dessutom ska jag följa en match i damernas fotbolls-VM, Sverige-USA, även om de blivit svårare att sälja bilder när bildbyråerna köps upp av de stora drakarna som har egna anställda fotografer.
Läs mer
1 Kommentarer
Logga in för att kommentera