Prylnytt
Genom att slå samman flera exponeringar med minimal förflyttning av sensorn kan Sinar Exact ge 192 megapixel.
Likt Hasselblad kommer nu även Sinar med "flerskotts"-bakstycke. Det sker efter en tids uppehåll. Eftersom kameran tar flera exponeringar för att nå maximal upplösning är bakstycket främst tänkt för reproduktion, arkitektur och produktfotografering.
För andra typer av fotografering går det att använda en exponering med 12, 21 eller 48 megapixel.
Sinar Exact kan användas med Hasselblad H- och V-serierna samt Mamiya 645-modeller med en adapter.
Det europeiska riktpriset är satt till 23.840 euro plus moms.
34 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det är riktigt att du kan åstadkomma enormt höga upplösningar genom att manuellt flytta en mindre (och billigare) sensor. Men säg att du skall ta reproduktionsbilder av några hundra konstverk ... Blir ett väldigt meckande. Då får du hög upplösning och exakta färger med betydligt mindre jobb med ett sådant här bakstycke.
Men på sikt kanske vi ser lösningar med en automatisk förflyttning av en mindre sensor som då kan ställas in att fylla ut bildcirkeln hos allt från en 6x6-kamera till en storfomatare. Men det lär ju krävas en ganska fin mekanik för att ge ett riktigt exakt och konskevent resultat.
Jag är mest förundrad över det hysteriska priset för en sensor som "bara" är dubbelt så stor som småbildsformatet och som gör det befintliga objektivutbudet för mellanformatare lika trist som dito förhållande mellan APS-C och "FF".
Men, också:
Tänk på att en sensor blir större än den bildinsamlande ytan. Det är ju en av orsakerna att småbildssensorer tar mer plats än 135-film gjorde.
Priserna har dels med storleken att göra, tänk på att priset inte växer linjärt med storleken, utan exponentiellt. Jämför APS-C mot småbild där det senare trots "bara" dubbla ytan hittills varit 6-8 gånger dyrare att tillverka. Sedan hör pris mycket samman med seriestorlek, och med tanke på att det verkar säljas ungefär 5000 - 7000 mellanformatskameror om året, alla märken tillsammans, så är det försvinnande små serier vi talar om. Det gör styckpriset enormt högt.
http://www.prepix.se/stacking/Test2_PS.html
http://www.prepix.se/test/mamiya.html
Själv skulle jag aldrig betala drygt 200.000 för ett bakstycke när man kan åstadkomma samma sak och ännu högre upplösning med en vanlig DSLR.
Mer upplösning vill vi alltid ha men det vi har idag räcker väldigt långt!
Mvh.
/Janneprylbög
Vilket tyvärr ger ett sfäriskt skärpeplan. Inte särskilt användbart för annat än ploj och skoj alltså, även om det är ballt.
personligen har jag lite svårt för dina exempel eftersom stitcharna inte går sömlöst över varandra. I de projekt jag jobbar med hade det aldrig varit acceptabelt. Så den teknik du påvisar här säljer inte in det till mig.
"Men på sikt kanske vi ser lösningar med en automatisk förflyttning av en mindre sensor som då kan ställas in att fylla ut bildcirkeln hos allt från en 6x6-kamera till en storfomatare. Men det lär ju krävas en ganska fin mekanik för att ge ett riktigt exakt och konskevent resultat. "
Pentax använder, i några av sina kameror, det faktum att sensorn kan flyttas från sitt neutralläge för att kompensera för jordrotationen vid astrofoto. (Den använder en GPS-enhet för att veta hur mycket kompensation som behövs).
Precision vid små rörelser finns alltså, så jag tycket att det borde gå att göra en grunka som flyttar sensorn längre. Man kan t.ex. kombinera en grov mekanik för förflyttningen med finmekanik för finjustering.
/m
Det mesta går dock att korrigera även om man har roterat kameran.
Man kan även göra panoramor med en 192MP-kamera och få ännu bättre bilder.
/Karl
Att flytta på kameran i sidled kräver extremt stora förflyttningar och är klart olämpligt om man inte har nån slags gigantisk rigg med sig.
Martin, när det gäller skärpedjup så är mellanformaten i vilket fall kassa när man stitchar ihop sitt panorama eftersom man får ett kortare skärpedjup. Vid 192MP kan du inte blända ner mer på en mellanformatskamera än en FX-kamera utan att börja drabbas av diffraktion vilket du inte vill ha om du vill utnyttja alla megapixlarna. Mellanformat har bara fördelar om man vill ha kort skärpedjup, vilket jag nästan aldrig vill ha men 192MP vill jag ha.
Det är naturligtvis inte bara kort skärpedjup som är fördelen med mellanformat. Du får en bärbar kamera som ger hög bildkvalitet och du kan använda en enda bild istället för att hålla på med en asklumpig Gigapan eller liknande. Däremot är det ju skitdyrt och i stort sett alla fotografer klarar sig med enklare grejer.
Jag använder också en D800, men den har 36 mp :)
Alltså räcker inte en "vanlig kamera" alltid.
Kamerorna används också för produktbilder med extrema krav och för teknisk fotografering. Det är kanske inte så att man verkligen behöver kvaliteten utan vill vara säker på att använda den bästa tillgängliga tekniken för närvarande.
Det är kanske ett hundratal som säljs per år över hela världen.
Även inom vetenskap och forskning vill man ibland fotografera av saker med extrem noggrannhet och höga krav på färgäkthet.
Det handlar ofta om processer där det verkligt dyra är hanteringen av föremålen man tar bilder av och där några hundratusen för själva kameran i sammanhanget är en ganska liten kostnad. Om man anlitar en ofta ganska dyr expert i ett antal veckor för att restaurera en enskild tavla så vill man antagligen dokumentera processen med största möjliga exakthet.
Multiskottkameror är inga volymsäljare, men fascinerande produkter genom att de är såpass extrema.
192 MP!!!!!
Fördelen är att man lär få en enorm detalrikedom och uppförstoringsmöjlighet på bilderna, som slår allt i sin väg.
Nackdelen då:
tja, förmodligen inköpspriset och de enorma lagringsfilerna ( lär som sagt bli enormt stora filer med så hög upplösning ).