Split Filter Metoden
Bildbehandling
Ett väl exponerat och framkallat negativ är en önskvärd utgångspunkt för den slutliga bilden. Men det finns mycket som kan göras i mörkrummet som påverkar resultatet. I denna artikel beskrivs hur Split Filter exponering går till och på vilka sätt det ger dig ökad kontroll över den slutliga bilden.
Singel filter exponering
När vi som nybörjare lär oss framkalla pappersbilder från svartvita negativ börjar vi vanligtvis med att använda endast ett filter per bild. Vi lär oss att ifall vi har ett väldigt tunnt kontrastlöst negativ hjälper det att använda filter med hög siffra, tex #4, eller #5. När vi har ett mycket kontrastrikt negativ tar vi till filter #1 eller #1.5. När teckningen både i negativets skuggor och högdager är bra och negativet har bra kontrast använder vi ofta filter #2 –3 beroende på personliga preferenser om högre eller lägre kontrast.
Hur fungerar fotopappret med variabel kontrast?
Fotopapper med variabel kontrast består av två ljuskänsliga lager. Det ena lagret reagerar på grönt ljus och det andra på blått ljus. När fotopappret nås endast av grönt ljus fås en bild med mycket låg kontrast. När pappret nås av endast blått ljus fås mycket högkontrast. Olika blandning av grönt och blått ljus ger de olika graderna mellan 00 och 5. Ilfords filtersats består av 12 filter graderade från 00 till 5. 00 filtret har en något orange ton och 5 filtret har en magenta ton. Inte alls grönt och blått vilket kan verka förvirrande. Men faktum är att filtren fungerar så att de ”tar bort” komplementfärgen och endast släpper igenom grönt respektive blått ljus. Filtren mellan 00 och 5 har färger som släpper igenom en specifik blandning av grön/blått ljus. I princip kan en oändlig mängd steg mellan 00 och 5 erhållas ifall färgblandningen kan ändras steglöst.
Fördelar med Split Filter processen
Split filter processen ger dig många fördelar framför användande av endast ett filter:
· Det ger dig en ”steglös” kontrastskala från 00 till 5
· Behovet för ”burning and dodging” minskar och försvinner ibland helt
· Kontrasten kan varieras i olika delar av bilden
· ”Svåra/dåliga” negativ kan resultera i mycket fina bilder
· Toning, speciellt split toning, kan ge mera effekt än annars
Processen
Grund processen är enkel och kan sammanfattas i dessa steg:
1. Finn optimal exponering av bildens högdager mha filter 00
2. Lägg till ”det svarta” i bilden mha filter 5.
Steg 1: Exponering av högdager
”Bild 1” har exponerats enligt split filter metoden. Alternativt kunde tex filter 2 ha valts. Bilden hade i så fall exponerats för berg och skog och sedan kunde förgrunden ha bränts in. Eftersom linjen mellan snö och skog är rak hade det antagligen varit relativt enkelt. Split filter metoden ger dock bland annat fördelen att djupa skuggor i skogen kan ”öppnas upp”.
Det första steget i split filter metoden är att finna lämplig exponering genom filter 00. För att göra det sätts 00 filtret in i förstoringsapparaten. En bit fotopapper läggs på snödelen av bilden och ges ökande exponering i intervall om 5 sekunder. Eftersom det kan vara svårt att se efteråt hur många steg som givits kan det vara bra att rita linjer på fotopappret innan exponeringen. ”Bild 2” visar testremsan som erhölls. Som synes har de första exponeringarna ingen teckning. Eftersom motivet är snö, vill vi att den ska vara vit och inte grå på vår bild. Vi gör alltså klokt i att välja den minsta exponering som just precis ger oss teckning i snön. 25 sekunders intervallet på testremsan har snudd på teckning. I 30 sekunder intervallet börjar snön bli grå. Vi väljer därför 26 sekunder.
Steg 2: Lägg till det svarta
Ifall vi exponerade hela bilden 26 sekunder genom filter 00 och framkallade den skulle vi få en bild med mycket lågkontrast, men det skulle finnas teckning i hela bilden. Vad vi måste göra nu är att lägga till ”det svarta”.
En ny testremsa klipps till och linjer ritas på remsan. Testremsan läggs på en del av bilden som behöver bra teckning i skuggor och svärta. I vårt exempel läggs testremsan så att den exponeras av bildens skog och berg. Testremsan exponeras 26 sekunder genom filter 00. Filter 00 tas ut och filter 5 läggs in. Varesig testremsa eller negativ får rubbas medan detta sker. Sedan ges testremsan ökande exponeringar i intervall om 3 sekunder genom filter 5. ”Bild 3” visar den framkallade testremsan. Från denna remsa ska vi välja det intervall som ger önskad gråtonskala i den slutliga bilden. Generellt bör det säkerställas att D-max erhålls i det intervall som väljs. I vårt exempel väljes 12 sekunder som optimal exponering.
Exponeringsintervallen 5 respektive 3 sekunde varierar beroende på många faktorer såsom, negativet, förstoringsapparattyp, bländaröppning, förstoringsgrad, etc.
Finjusteringar
En av de största fördelarna med Split Filter processen är att finjustering av lokal kontrast är möjlig. Bild 1 exponerad 26 respektive 12 sekunder ledder till att skogspartiet i skuggan längst till höger blir helt blockerad. För att öppna upp skuggan gjordes exponeringen om. Denna gång hölls ljuset över skogspartiet bort med en liten pappskiva på tunnt skaft under ca 80-90% av exponeringen genom filter 00. Ingen skuggning skedde under exponering genom filter 5. Detta ledde till att teckning i skogspartiet kom fram.
Att tänka på
· Börja alltid med att hitta rätt exponering för filter 00
· Ibland är det bättre att välja det näst ljusaste området för att bestämma 00 exponering och sedan bränna in tex en ”helt” vit himmel efteråt.
· Göra alla exponeringar i samma ordning, ta alltid 00 exponeringen först.
· Ifall något område blir blockerat, pröva med att skugga under 00 filter exponeringen.
Slutord
Split filter processen kan användas på all negativ, men behövs inte för alla negativ. Många negativ kan exponeras till perfekta bilder genom användning av endast ett filter. Split Filter processen är mycket bra att kunna och när du behärskar den vet du också när du vill ta till den för att kanske nå ännu ett steg närmare ”Den perfekta bilden”.
Singel filter exponering
När vi som nybörjare lär oss framkalla pappersbilder från svartvita negativ börjar vi vanligtvis med att använda endast ett filter per bild. Vi lär oss att ifall vi har ett väldigt tunnt kontrastlöst negativ hjälper det att använda filter med hög siffra, tex #4, eller #5. När vi har ett mycket kontrastrikt negativ tar vi till filter #1 eller #1.5. När teckningen både i negativets skuggor och högdager är bra och negativet har bra kontrast använder vi ofta filter #2 –3 beroende på personliga preferenser om högre eller lägre kontrast.
Hur fungerar fotopappret med variabel kontrast?
Fotopapper med variabel kontrast består av två ljuskänsliga lager. Det ena lagret reagerar på grönt ljus och det andra på blått ljus. När fotopappret nås endast av grönt ljus fås en bild med mycket låg kontrast. När pappret nås av endast blått ljus fås mycket högkontrast. Olika blandning av grönt och blått ljus ger de olika graderna mellan 00 och 5. Ilfords filtersats består av 12 filter graderade från 00 till 5. 00 filtret har en något orange ton och 5 filtret har en magenta ton. Inte alls grönt och blått vilket kan verka förvirrande. Men faktum är att filtren fungerar så att de ”tar bort” komplementfärgen och endast släpper igenom grönt respektive blått ljus. Filtren mellan 00 och 5 har färger som släpper igenom en specifik blandning av grön/blått ljus. I princip kan en oändlig mängd steg mellan 00 och 5 erhållas ifall färgblandningen kan ändras steglöst.
Fördelar med Split Filter processen
Split filter processen ger dig många fördelar framför användande av endast ett filter:
· Det ger dig en ”steglös” kontrastskala från 00 till 5
· Behovet för ”burning and dodging” minskar och försvinner ibland helt
· Kontrasten kan varieras i olika delar av bilden
· ”Svåra/dåliga” negativ kan resultera i mycket fina bilder
· Toning, speciellt split toning, kan ge mera effekt än annars
Processen
Grund processen är enkel och kan sammanfattas i dessa steg:
1. Finn optimal exponering av bildens högdager mha filter 00
2. Lägg till ”det svarta” i bilden mha filter 5.
Steg 1: Exponering av högdager
”Bild 1” har exponerats enligt split filter metoden. Alternativt kunde tex filter 2 ha valts. Bilden hade i så fall exponerats för berg och skog och sedan kunde förgrunden ha bränts in. Eftersom linjen mellan snö och skog är rak hade det antagligen varit relativt enkelt. Split filter metoden ger dock bland annat fördelen att djupa skuggor i skogen kan ”öppnas upp”.
Det första steget i split filter metoden är att finna lämplig exponering genom filter 00. För att göra det sätts 00 filtret in i förstoringsapparaten. En bit fotopapper läggs på snödelen av bilden och ges ökande exponering i intervall om 5 sekunder. Eftersom det kan vara svårt att se efteråt hur många steg som givits kan det vara bra att rita linjer på fotopappret innan exponeringen. ”Bild 2” visar testremsan som erhölls. Som synes har de första exponeringarna ingen teckning. Eftersom motivet är snö, vill vi att den ska vara vit och inte grå på vår bild. Vi gör alltså klokt i att välja den minsta exponering som just precis ger oss teckning i snön. 25 sekunders intervallet på testremsan har snudd på teckning. I 30 sekunder intervallet börjar snön bli grå. Vi väljer därför 26 sekunder.
Steg 2: Lägg till det svarta
Ifall vi exponerade hela bilden 26 sekunder genom filter 00 och framkallade den skulle vi få en bild med mycket lågkontrast, men det skulle finnas teckning i hela bilden. Vad vi måste göra nu är att lägga till ”det svarta”.
En ny testremsa klipps till och linjer ritas på remsan. Testremsan läggs på en del av bilden som behöver bra teckning i skuggor och svärta. I vårt exempel läggs testremsan så att den exponeras av bildens skog och berg. Testremsan exponeras 26 sekunder genom filter 00. Filter 00 tas ut och filter 5 läggs in. Varesig testremsa eller negativ får rubbas medan detta sker. Sedan ges testremsan ökande exponeringar i intervall om 3 sekunder genom filter 5. ”Bild 3” visar den framkallade testremsan. Från denna remsa ska vi välja det intervall som ger önskad gråtonskala i den slutliga bilden. Generellt bör det säkerställas att D-max erhålls i det intervall som väljs. I vårt exempel väljes 12 sekunder som optimal exponering.
Exponeringsintervallen 5 respektive 3 sekunde varierar beroende på många faktorer såsom, negativet, förstoringsapparattyp, bländaröppning, förstoringsgrad, etc.
Finjusteringar
En av de största fördelarna med Split Filter processen är att finjustering av lokal kontrast är möjlig. Bild 1 exponerad 26 respektive 12 sekunder ledder till att skogspartiet i skuggan längst till höger blir helt blockerad. För att öppna upp skuggan gjordes exponeringen om. Denna gång hölls ljuset över skogspartiet bort med en liten pappskiva på tunnt skaft under ca 80-90% av exponeringen genom filter 00. Ingen skuggning skedde under exponering genom filter 5. Detta ledde till att teckning i skogspartiet kom fram.
Att tänka på
· Börja alltid med att hitta rätt exponering för filter 00
· Ibland är det bättre att välja det näst ljusaste området för att bestämma 00 exponering och sedan bränna in tex en ”helt” vit himmel efteråt.
· Göra alla exponeringar i samma ordning, ta alltid 00 exponeringen först.
· Ifall något område blir blockerat, pröva med att skugga under 00 filter exponeringen.
Slutord
Split filter processen kan användas på all negativ, men behövs inte för alla negativ. Många negativ kan exponeras till perfekta bilder genom användning av endast ett filter. Split Filter processen är mycket bra att kunna och när du behärskar den vet du också när du vill ta till den för att kanske nå ännu ett steg närmare ”Den perfekta bilden”.
Publicerad 2002-03-17.
Läs mer
ANNONS
Merläsning
Susan Meiselas tilldelas priset Outstanding Contribution to Photography
Fotografer
Susan Meiselas tilldelas priset Outstanding Contribution to Photography vid Sony World Photography Awards 2025. Meiselas hyllas för sitt djupt engagerade förhållningssätt och har skapat ett starkt verk som breddar synen på dokumentärfotografi genom sina insiktsfulla skildringar av människor i deras samhällen.
Läs mer...
5
21 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Tycker dock att det finns en stor nackdel med tekniken som borde tas upp.
När man först belyser med filter 00 blir det så mjukt att vissa ytor som borde innehålla flera gråtoner endast får en gråton.
Om man sedan belyser med filter 5 fyller man bara i de allra svartaste delarna, detta gör att det blir en delning i gråskalan.
Man tappar till viss del känslan av olika material, dessutom kan saker som ska ha form kännas platta.
Metoden är dock mycket användbar, men ska bara utnyttjas i nödfall.
Jag talade med Byrd Williams som är professor i Fotografering i Dallas. Hans kommentar beträffande Staffans påpekande var att det måste vara en myt. Byrd menade att det inte var korrekt att Split Filter metoden påverkar form, struktur eller känsla av dimension eller material i kopian. Byrd menar att det inte heller vetenskapligt finns belägg för att detta skulle kunna hända. Hursomhelst, jag hoppas att de som vill använda sig av Split Filter gör det i den utsträckning de själv tycker att det förbättrar deras svart-vita kopior. Själv använder jag det till ca 60-70% av mina kopior. Jag tycker helt enkelt resultatet blir bättre en med endast ett filter. Observera att jag inte vill påstå att Staffan har fel i sin kommentar men varesig den professor jag pratade med eller jag har kunnat upptäcka den effekt Staffan talar om.
Jag gjorde såhär för ett par år sen men var inte lika systematisk. Nu måste jag ner i mörkrummet och testa igen!
Jag läste precis en liknande artikel i B & W Photography av Les Maclean. Han rekommenderade att man använder denna metod på kontrastrika negativ för att undvika för mycket dodge & burn.
Jag kan förövrigt klart rekommendera tidningen...
http://w1.520.telia.com/~u52005422/
Se under rubrikerna Tha Process in B & W och The Book The Fine Print.
Är dodge & burn samma sak som pjattning och efterbelysning?
Det går lika bra att börja med det hårda filtret istället, och det kan ibland kännas lite enklare.
Har man förstoringsapparat med färghuvud använder man sig av det gula och magenta-färgade filtren i stället där gult motsvarar mjukt filter.
Fritt översatt:
"... Samma exponering genom grad 00 och grad 5 filter ger en kontrast motsvarande en enstaka exponering genom ett grad 2 filter. Intressant är att en justering med ett steg för grad 5 exponeringen ger en förändring av contrasten med ungefär en hel grad, så om den hårda exponeringen är ett steg lägre än den mjuka blir resultatet ungefär grad 1 och om den hårda exponeringen är ett steg mer blir resultatet ungefär grad 3."
Detta avser alltså den allmäna kontrasten i de partier av bilden som blir helt belysta med båda filtren, alltså inte de partier där man skuggar/efterbelyser.
Slutligen, detta är "ett steg" svårare att behärska än att göra en kopia med enbart ett filter, eftersom det är mer att hålla reda på. Men när man väl har lärt sig tekniken och kan börja "spela" med det nya instrumentet så blir resultatet vanligtvis bättre. Som med allt annat krävs träning och åter träning.
Ha det kul i mörkrummet!