Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
56 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Å ena sidan står det klart att det analoga kommer att leva kvar länge (och i det sammanhanget har Kodak en hedersplats och dessutom många äss i rockärmen), å andra sidan har företaget agerat så motsägelsefullt de senaste åren att man börjar undra hur desperata de egentligen är.
Fast iofs, kommer Kodachrome tillbaka...
Prognosen ser helt enkelt annorlunda ut 2017 än 2012.
Ändå, att Kodaks mest omskrivna lansering inom fotografi de senaste åren är en Super-8-kamera... något uppseendeväckande, inte sant? Jag skulle verkligen vilja ha varit med på mötet där den pitchades.
http://www.fotosidan.se/cldoc/news/fujifilm-lagger-ner-flera-filmsorter.htm
Både Provia 100F och 400X är fortfarande listade på den officiella Fuji-sajten (observera ej som "discontinued") och de lär fortfarande finnas tillgängliga/nyproducerade i fotobutiker i Japan samt utvalda webshoppar.
Mest troligt är att Fuji inte har strypt kranen helt, men däremot minskat produktionstakten rejält i väntan på bättre tider.
http://www.fujifilm.com/products/professional_films/color_reversalfilms/provia_400x/
(Kodaks Tri-X-reversal, som är positiv, har aldrig försvunnit f.ö.)
(Hej Erik! Vi har tydligen mer än efternamnet gemensamt. :)
Hade precis som ni hellre sett att de återinförde Kodachrome, men tycker ändå att det är väldigt roligt att de kommer tillbaka med en positiv film (just nu har de ingen alls i sortimentet).
Det var inte länge sedan Steve McCurry plåtade sin sista rulle Kodachrome. Vore smått episkt om Kodak lyckades få igång tillverkning och framkallning igen.
https://www.youtube.com/watch?v=S_2XFAw1qtg
[EDIT:@John, okej, jag kände inte till om svartlistningen. Trodde helt enkelt den var för komplicerad.]
https://soundcloud.com/the-kodakery/discussing-the-new-kodak-super-8-camera-live-from-kodak-studios-at-ces
Lyssna från 24:00.
Om bara Contax/Yashica kunde återuppstå och börja tillverka analoga kameror igen.
Det är lite det som förvirrar mig med Kodaks agerande. Sedan digitaliseringen kom igång har försäljningen av positiv film droppat stenhårt, hårdare än nåt annat i fotofilm. Svartvit film fick ganska snabbt en renässans (Ilfords försäljning vände uppåt redan 2010, två år INNAN Kodak lade ner sin Tmax 3200 för övrigt) då processen är enkel och fler och fler började soppa hemma. Även negativ färgfilm har fått en nystart de sista två-tre åren, med enkla home processing kits.
Men diafilm... hur ser marknaden ut egentligen? Är det här möjligen ett sätt för Kodak att bygga en marknad för sin Super-8-kamera?... som i sig känns som en ganska vansklig satsning.
Tänk också på att film inte bara användes av oss stillbildsfotografer, Hollywood och filmindustrin i stort har varit jättekunder. Den här branschen fortsatte ju med kemisk film långt efter att stillbildsmarknaden helt tagits över av digitalt, men även här har nu digitaliseringen till slut slagit igenom på allvar. Så även om vi har en växande entusiastmarknad för kemisk film så undrar jag om den är ens nära att vara tillräckligt stor för att kompensera för bortfallet från filmindustrin.
Men film kommer att fortsätta tillverkas, finns det bara tillräckligt med köpare så kommer det finnas de som är beredda att tjäna pengar på att tillverka. Men för Kodak och Fujifilm handlar det om att ställa om till en helt annan sorts tillverkning, i mycket mindre skala. Ser de att det finns en långsiktigt hållbar marknad, ja då satsar nog de på detta. Men då blir de nog en del nya filmsorter än de vi haft hittills, dels för att man kan behöva ändra kemin för att det skall funka i liten skala, dels för att anpassa sig till moderna miljökrav (jag misstänker att det är fler gamla filmer än Kodachrome som har problem där), och dels för att teknikutveckligen trots allt gått framåt även här, man kan nog göra i alla fall lite bättre filmer idag :-)
Problemet är väl också att företaget egentligen inte har så mycket annat att satsa på. Deras digitala kamera-varumärke är borta/sålt och av synnerligen låg kvalitet. De har fortfarande kvar en del print-och tryckverksamhet, men den känns också marginell (eller, det kanske den inte är, men som konsument märker man inte av den.)
Jag skulle vilja höra vad företagets långsiktiga plan är. Det kan ju knappast vara att lansera Super-8-kameror och återinföra gamla filmsorter, även om det är bland det coolaste draget jag sett på senare tid.
Betänk att Kodak för inte så länge sedan var typ världens starkaste varumärke efter CocaCola. Det är alltså inte helt rationella lanseringar de gör just nu.
Kolla deras news-flik på hemsidan inför CES, den är minst sagt ljummen.
http://www.kodak.com/corp/press_center/default.htm#page=1&month=&year=&category=
De flesta Kodak-kameror är Kodak-märkta OEM-produkter som säljs av ett företag i UK som har en licens för att använda varumärket Kodak.
Du har så att säga ett "kärn-Kodak" (Eastman Kodak Company) som precis som Magnus påpekar arbetar med B2B-verksamhet, som dokumentlösningar för företag osv. En av de få saker vi konsumenter mer direkt stöter på från det företaget är ju fotopapper som ju används för många av de förstoringar, bilder och fotoböcker som vi köper.
Däremot kan man säga att i princip alla kamerarelaterade konsumentprodukter det står Kodak på antingen kommer från avknoppade delar av gamla Kodak (som Kodak Alaris som Magnus nämnde), men i en del fall även av helt orelaterade företag som i princip köpt rätten att få sätta varumärket Kodak på sina produkter ("Brand licensing"). Titta till exempel på "Kodak Digital Devices", de som säljer produkter under namnet "Kodak Pixpro" (https://kodakpixpro.com/Europe). De gör kompaktkameror, action-kameror, 360-kameror, Det är ett företag som ägs av JK Imaging Company som från början helt enkelt var en distributör/importör för fotoprylar baserad i Florida. Varken tekniken, utvecklingen, ägandet eller något i Kodak Pixpro-produkterna har någon egentlig relation till ursprungliga Kodak annat än att de licenserat att få använda namnet.
Och angående Kodak Alaris så har jag koll på att de står för filmproduktion (och en hel del annat). Det var exempelvis Alaris som stängde ner fabriken i England tidigare i år:
http://petapixel.com/2016/04/13/kodak-alaris-trouble-shuts-manufacturing-plant-uk/
Jag är också medveten om att Kodaks digitalkameraavdelning är avyttrad, vilket jag skrev lite längre upp här i tråden.
Men tack för klargöranden! ;)
Om det nu e så intressant! ;)
Det här gjorde min dag.
Har alltid gillat Kodaks diafilmer.
Mina kompisar som fotar börjar en och en gå tillbaks till analogt , fast självklart
håller de fast vid den digitala tekniken också.
Inte för att det är bättre , men det är roligare. Jag är lite kluven , men visst fasen är det lite roligare
att plocka fram en bra analog bild som man lyckats med? Om man hållit på några år med digital teknik så känns det skitkul med analogt , även om inte bilderna blir tekniskt 100%.
Om vi nu använder scanner så är det hyfsat billigt nu jämfört med en 10-12 år sedan.
Visst kan man falla offer för nostalgi i bland, men att återgå till analog diafilm är dumt i klass med att överge toapapper till förmån för en täljd pinne. Jag skulle till med vilja påstå att det handlar om posering - om att visa världen vilken "seriös fotograf" man är som inte använder en "vanlig digitalkamera". Helt enkelt ett sätt att skilja ut sig från "vanligt folk".
Om det nu är viktigt för den egna självbilden att få profilera sig själv som "seriös fotograf" kanske man ska försöka göra det med sina bilder i stället för med sina verktyg? Verktygen betyder inget i slutänden, det är resultatet som gör konsten.
Man kan ju formulera det så här: Tycker du alla de som målar i olja, akvarellfärger eller med kolstift också mest är posörer? De är ju teknisk sett ännu sämre tekniker för att skapa bilder :-)
En del gillar att arbeta med äldre tekniker för bildskapande helt enkelt eftersom de har roligare då. Många fotograferar ju i huvudsak just som hobby, för att de trivs med det, inte för att uppnå så bra tekniska resultat som möjligt. Plus att jag misstänker att den alldeles övervägande majoriteten av dem som fotograferar med analog film dessutom använder digitalt parallellt, alla de gånger de känner att de behöver prestandan eller det smidigare arbetsflödet. Det ena utesluter ju inte det andra.
Din jämförelse med målning och akvarell fungerar dåligt tycker jag, eftersom det är helt andra tekniker där man försöker uppnå helt andra saker. Men visst, om du tex ska starta en webbbutik och behöver 1860 produktbilder så är ju akvarell ett ganska dåligt val. Att hävda att de bilderna blir lika bra, lika beskrivande och användbara blir ju svårt, om du inte har ett rejält startkapital för butiken. Men det finns säkert samma poserande inom akvarellmålning; folk som hävdar att bilderna inte får rätt känsla om du inte använder en pensel gjord av sibirisk skogsmård.
Jag har upplevt liknande tendenser för alla områden jag har fördjupat mig i. Till exempel inom musiken finns en massa dogmer om hur rörförstärkare ger överlägset ljud, hur mycket bättre en Fender Stratocaster 1962 är jämfört med dagens gitarrer. Det här är anledningen till att jag älskar blindtester. Folk poserar och visar vilka finsmakare de är som föredrar det ena framför det andra. I blindtester kan man sen oftast inte skilja det ena från det andra. Jag vet inte om du minns ett musikprogram på SVT för några år sedan, där musikproffs inte kunde skilja en dyr flygel från ett iPhonepiano eller en hobbexgitarr från en "jättefin" elgitarr i blindtest. Eller studien där franska vinskribenter inte ens kunde skilja på rött och vitt vin.
Som sagt, fota gärna analogt för att det är skojigt. Så länge vi är överens om att bilderna blir sämre, ur alla aspekter.
De flesta som besöker Fotosidan torde vara sådana som fotograferar för nöjes skull.
F.ö. så har jag svårt att se att folk i den här kommentarstråden har hävdat det du argumenterar mot.
Eller vad sägs om "båda formaten har sina för och nackdelar"? Dessa för och nackdelar behöver man ju inte gå in på, eftersom det känns så gammalt, men är man hyfsat insatt så vet man att de två teknikerna har slutat försöka efterlikna varandra utan samexisterar sida vid sida för att erbjuda två olika utryck. Det var ju längesedan man pratade om att digitalt skulle komma ikapp film eller att film var bättre än digitalt.
Visst, du kan scanna in diabilden. men då har du bara gjort en dålig digitalbild på väldigt omständigt sätt. Men som sagt, tycker du att det är roligt - go ahead. Jag minns diafilmen med vånda och hat och tröttnade rejält på den, nästan slutade att fotografera ett tag. Digitalfotot kom som en befriare som flyttade bildskapandet från ett tursamt finger och en tjock plånbok, till den skapande delen av hjärnan. Sånt tycker jag är roligt.
Låter som poesi i mina öron!
Skärpa är oerhört överskattat för övrigt.
Du får nog jobba ett tag för att med en digital bildsensor efterlikna filmens tå och skuldra. Det går nog, men jag tvivlar på att det är trivialt och det går förmodligen snabbare att helt enkelt använda film. :)
Jo, det är sant att man måste ha en speciell maskin för att visa diabilder, till skillnad från digitala bilder då ...
Såhär kan vi hålla på till fan själv avlöser oss.
Jag misstänkte att tråden skulle spåra ur... hehehehe...
Men att du behöver köpa en särskild dator för att titta på dina digitalbilder..? Tja, om du inte har en dator ändå (tex för att besöka fotosidan eller för att göra en av de övriga tusen saker man kan göra med en dator) så kan du ju koppla in digitalkameran direkt i tv:n. Men att titta på bilder är bara en av tusen saker jag gör med min dator.
En dator med en pluttskärm på 30-40 tum är väl inget att visa en bra bild på? En diaprojektor kan blåsa upp bilden rätt rejält så man bör nog ha en skärm i minst normal diaprojektordukstorlek för att vara någotsånär "likvärdig" vid visningen (även om likvärdighet är alldeles för svårgripbart i detta sammanhang).
I övrigt har nog det mesta redan sagts, och instämmer i att det i de flesta fallen nog är just felen/begränsningarna i gammal teknik som kan vara kul/intressant; antingen av tex. nostalgiska skäl som för en äldre person som mig som började fotografera med kemisk film, som en ny upptäckt för yngre generation fotografer som bara hanterat digitala bilder innan, och till sist de som ser det som intressanta kreativa och konstnärliga begränsningar/artefakter.
Håller för övrigt även med Mats att, generellt och sammantaget, så är det objektivt normalt betydligt sämre rent tekniskt med kemisk film, rörförtärkate och LP-skivor (men kan som sagt likväl vara kul för vissa, eller fördel i vissa sammanhang, ändå).