Här är ett par knep för bättre blixtbilder när du plåtar modeller.
Specialmotiv
(läs mer här:
Utrustning du bör ha för studiofotografering )
Här är både bakgrund och motiv ljust. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen.Tänk på att sminket gör mycket, modellen är "frost-sminkad", vilket ser kallt och kontrasthöjande ut. En snäv färgskala med nästan bara ljusa toner ställer krav på exponering och film. Mät noga, ta alternativa exponeringar. Här har jag överexponerat ett steg för att höja kontrasten.
Samma sak här, både bakgrund och modellens kläder är ljusa. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen. Här har jag dock inte överexponerat eller pressat, det var tillräckligt svårt att få teckning i klänningen mot den vita fonden.
På de här bilderna är ringblixt-effekten mycket tydlig, ett konstrast-rikt och intensivt ljus. Observera skuggorna som följer runt hela modellen. Dessa bilder är likadant ljussatta , Pro-ringblixt och en Chimera-bouncer. Olika filtrering i kopieringen dock.
Den övre bilden är dessutom överexponerad ett steg och pressad i framkallningen.
Här har två paraplyförsedda blixtar placerats på var sin sida av modellen, det ger ett snyggt överljus på kinderna. Bouncern är placerad rakt framifrån för huvudljuset. Bakgrunden är en svart fond som inte ljussätts.
På denna bilden är blixtarna, två paraplyer och en bouncer, ganska högt placerade för att ge lagom med skuggor. Jag tog bort det vita tyget på bouncern för att ge ett lite hårdare ljus. Vitt mot vitt är alltid svårt, men här brydde jag mig inte om att få full teckning i skjortan.
Ansiktsbilder är över lag lättare att ljussätta då man inte behöver tänka på resten av kroppen, det blir mindre att koncentrera sig på.
Till den här bilden använde jag sju blixtar. Två på fonden, två paraplyer något snett framifrån och en bouncer bakom mig själv. Sen placerade jag två paraplyer snett bakom modellen för att få lite motljus. Ju högre effekt du har på det bakomliggande ljuset, desto mer överstrålning och lägre kontrast får du. I sådana här lägen måste du mäta noga och variera exponeringen mycket om du är osäker. Själv använder jag ofta Polaroidfilm för att kontrollera ljuset.
Här ville jag ha ljuset så platt som möjligt. Två blixtar mot den vita fonden. Fyra blixtar mot modellen: Två med paraplyer rakt mot henne och en bouncer, också den rakt framifrån. Ringblixten slätar ut hyn.
Man måste skärma av fondblixtarna för att undvika ströljus som kan dra ner kontrasten. Fondblixtarnas ljus får inte träffa modellen. Jag använder nästan alltid svarta tygskynken som är uppspända på ramar, sk. blackflags. Man skapar alltså en liten "korridor" som modellen står i. För att undvika överljus från fonden har jag mätt ljuset så att fondblixtarna ger samma exponeringsvärden som de andra blixtarna. Bilden är överexponerad ett halvt steg, filmen pressad ett steg. Sedan är den ganska ljust kopierad.
Det här är faktiskt ingen blixt, utan en video-lampa som låg i studion. Den höga placeringen och det korta avståndet ger ett dramatiskt och hårt ljus. En liknande effekt får man om blixten riktas med reflektorn rakt mot modellen utan paraplyer.
På den här bilden använde jag en röd fond för att få en snygg, grå ton i bakgrunden.
Här har jag använt ett ganska högt placerat ljus för att framhäva kindbenen och få ljuset lite mer levande. Ett paraply har placerats cirka en meter framför och ovan modellen, och den är riktad ca. 45 grader nedåt. Problemet med högt ljus är att det faller i intensitet nedåt. Så för att undvika att modellen får för mörka ben är en blixt placerad i knähöjd. En lågt placerad reflexskärm funkar också, men en blixt är lättare att kontrollera. Fondljuset ligger cirka ett steg över de andra blixtarna. Det syns längst ner på benen, där det har blivit lite överljus.
Denna bilden har samma typ av ljus, men här har en ringblixt studsat till det hela lite.
Med en vanlig Metz kan man göra mycket. Bilden är tagen utomhus med diafilm framkallad i C-41. Det ger höga kontraster och förvrängd färgskala. Först mätte jag ljuset på bakgrunden, bländade upp ett steg och anpassade sedan blixtljuset efter vald bländare. Alltså är bakgrunden överexponerad, men modellen rätt. Diafilm framkallad så här gör att omfånget blir mycket snävt. Kan bli snyggt, men experimentera mycket med exponeringen! Under sådana här förhållanden gör du bäst i att mäta manuellt, stäng av TTL och annan automatik.
Egentligen borde TTL:en i kameran ha copyrighten på de flesta blixtbilder, eftersom den används för slentrianmässigt. Tänk, mät och avgör själv. Det är du som bestämmer över tekniken, inte tvärtom.
Samma sak här, handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Man brukar säga att slagskuggor är av ondo, men på vissa bilder ger det ett råare intryck.
Denna bilden är tagen inuti en grävskopa.
Denna bilden; fullt med brännässlor, kallt, mygg och duggregn…
Handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Det hela ska se lite hafsigt ut; slagskugga och snett. Ljuset något underifrån, låg kameravinkel. Bilderna är tagna i en industrilokal som var olåst under helgen, det var rent flyt att jag såg det.
Här har jag bara använt ringblixt på modellen och två blixtar på fonden. Diafilmen är soppad i C-41.
På denna bilden har jag använt en ganska stor bländare, typ 4 eller nåt, för att minska skärpedjupet.
Denna bilden är också bara ringblixt, men svart fond.
Svart fond, ganska låg kameravinkel. Två blixtar från sidorna och en rakt framifrån.
Utrustning du bör ha för studiofotografering )
Här är både bakgrund och motiv ljust. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen.Tänk på att sminket gör mycket, modellen är "frost-sminkad", vilket ser kallt och kontrasthöjande ut. En snäv färgskala med nästan bara ljusa toner ställer krav på exponering och film. Mät noga, ta alternativa exponeringar. Här har jag överexponerat ett steg för att höja kontrasten.
Samma sak här, både bakgrund och modellens kläder är ljusa. Två blixtar på fonden och två paraplyer och en bouncer på modellen. Här har jag dock inte överexponerat eller pressat, det var tillräckligt svårt att få teckning i klänningen mot den vita fonden.
På de här bilderna är ringblixt-effekten mycket tydlig, ett konstrast-rikt och intensivt ljus. Observera skuggorna som följer runt hela modellen. Dessa bilder är likadant ljussatta , Pro-ringblixt och en Chimera-bouncer. Olika filtrering i kopieringen dock.
Den övre bilden är dessutom överexponerad ett steg och pressad i framkallningen.
Här har två paraplyförsedda blixtar placerats på var sin sida av modellen, det ger ett snyggt överljus på kinderna. Bouncern är placerad rakt framifrån för huvudljuset. Bakgrunden är en svart fond som inte ljussätts.
På denna bilden är blixtarna, två paraplyer och en bouncer, ganska högt placerade för att ge lagom med skuggor. Jag tog bort det vita tyget på bouncern för att ge ett lite hårdare ljus. Vitt mot vitt är alltid svårt, men här brydde jag mig inte om att få full teckning i skjortan.
Ansiktsbilder är över lag lättare att ljussätta då man inte behöver tänka på resten av kroppen, det blir mindre att koncentrera sig på.
Till den här bilden använde jag sju blixtar. Två på fonden, två paraplyer något snett framifrån och en bouncer bakom mig själv. Sen placerade jag två paraplyer snett bakom modellen för att få lite motljus. Ju högre effekt du har på det bakomliggande ljuset, desto mer överstrålning och lägre kontrast får du. I sådana här lägen måste du mäta noga och variera exponeringen mycket om du är osäker. Själv använder jag ofta Polaroidfilm för att kontrollera ljuset.
Här ville jag ha ljuset så platt som möjligt. Två blixtar mot den vita fonden. Fyra blixtar mot modellen: Två med paraplyer rakt mot henne och en bouncer, också den rakt framifrån. Ringblixten slätar ut hyn.
Man måste skärma av fondblixtarna för att undvika ströljus som kan dra ner kontrasten. Fondblixtarnas ljus får inte träffa modellen. Jag använder nästan alltid svarta tygskynken som är uppspända på ramar, sk. blackflags. Man skapar alltså en liten "korridor" som modellen står i. För att undvika överljus från fonden har jag mätt ljuset så att fondblixtarna ger samma exponeringsvärden som de andra blixtarna. Bilden är överexponerad ett halvt steg, filmen pressad ett steg. Sedan är den ganska ljust kopierad.
Det här är faktiskt ingen blixt, utan en video-lampa som låg i studion. Den höga placeringen och det korta avståndet ger ett dramatiskt och hårt ljus. En liknande effekt får man om blixten riktas med reflektorn rakt mot modellen utan paraplyer.
På den här bilden använde jag en röd fond för att få en snygg, grå ton i bakgrunden.
Här har jag använt ett ganska högt placerat ljus för att framhäva kindbenen och få ljuset lite mer levande. Ett paraply har placerats cirka en meter framför och ovan modellen, och den är riktad ca. 45 grader nedåt. Problemet med högt ljus är att det faller i intensitet nedåt. Så för att undvika att modellen får för mörka ben är en blixt placerad i knähöjd. En lågt placerad reflexskärm funkar också, men en blixt är lättare att kontrollera. Fondljuset ligger cirka ett steg över de andra blixtarna. Det syns längst ner på benen, där det har blivit lite överljus.
Denna bilden har samma typ av ljus, men här har en ringblixt studsat till det hela lite.
Med en vanlig Metz kan man göra mycket. Bilden är tagen utomhus med diafilm framkallad i C-41. Det ger höga kontraster och förvrängd färgskala. Först mätte jag ljuset på bakgrunden, bländade upp ett steg och anpassade sedan blixtljuset efter vald bländare. Alltså är bakgrunden överexponerad, men modellen rätt. Diafilm framkallad så här gör att omfånget blir mycket snävt. Kan bli snyggt, men experimentera mycket med exponeringen! Under sådana här förhållanden gör du bäst i att mäta manuellt, stäng av TTL och annan automatik.
Egentligen borde TTL:en i kameran ha copyrighten på de flesta blixtbilder, eftersom den används för slentrianmässigt. Tänk, mät och avgör själv. Det är du som bestämmer över tekniken, inte tvärtom.
Samma sak här, handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Man brukar säga att slagskuggor är av ondo, men på vissa bilder ger det ett råare intryck.
Denna bilden är tagen inuti en grävskopa.
Denna bilden; fullt med brännässlor, kallt, mygg och duggregn…
Handhållen Metz, diafilm framkallad i C-41. Det hela ska se lite hafsigt ut; slagskugga och snett. Ljuset något underifrån, låg kameravinkel. Bilderna är tagna i en industrilokal som var olåst under helgen, det var rent flyt att jag såg det.
Här har jag bara använt ringblixt på modellen och två blixtar på fonden. Diafilmen är soppad i C-41.
På denna bilden har jag använt en ganska stor bländare, typ 4 eller nåt, för att minska skärpedjupet.
Denna bilden är också bara ringblixt, men svart fond.
Svart fond, ganska låg kameravinkel. Två blixtar från sidorna och en rakt framifrån.
Publicerad 2001-10-21.
Läs mer
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
38 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Har du läst Lennart Nilssons och Sjöstedts nya porträttbok, vad tycker du om den? Finns det några andra böcker du kan rekommendera eller är det "learning by doing" som gäller?
Skulle vara kul att veta hur du mäter, mäter du mot ljuset eller mot kameran?
"Fina artiklar Calle,för de som har en bra utrustad sudio med 4-8 blixtar, ett antal Softboxar , samt gott om plats."
Tackar.
"Men för de som endast har Kamerablixt och 1-2 HAMAblixtar eller liknande, gör denna artiklen ingen nytta. "
Nä, det har du rätt i. Men artikeln skrev jag i nån slags kombination av pedagogik och berättande om hur jag jobbar. Får rätt många mail om ljussättning och vilken utrustning jag använder, tyckte därför att det var en vettig idé att skriva ihopp nåt. Jag har varit "bortskämd" med studio ett tag, så jag har inte behövt kompromissa med Hama-blixtar på länge. Inte för att jag är nåt super-proffs, men det är ju så här jag jobbar.
"När jag började fotografera,hade jag bara soljuset och en Kamera (canon Av-1)."
Då hade du det bättre än jag, jag börja med en Richo med världens oskarpaste pirat-zoom;-)
"Vad jag saknar, är en artikel, som beskriver vad man kan göra med ett fåtal blixtar och lite utrustning."
Du kan väl plita ihopp en artikel om det? Det skulle David uppskatta, han skriker ju efter artiklar.
"Jag svarade: Jo, men hade jag haft din utrustning,din kamera och din syudio, hade jag nog gjort dem lika bra, om inte bättre".
Det dräller av tokar med dyra kameror och fina prylar men som inte fattar ett smack. Å andra sidan blir man ingen bättre fotograf bara för att man har Pro-blixtar. Jag hoppas att du inte tror det om mig. Dyra, fina prylar är inget man ska skryta om. Jag hoppas att folk uppskattar mina bilder och inte mina grejer.
"Väldigt fin artikel annars Calle, väldigt lättläst, och enkelt förklarad."
Jag tackar igen!
"Glad Höst och God Jul /// "
Det gäller att vara ute i tid%2
Oftast riktar jag mätaren mot kameran. Men använder jag blixtar som ligger på sidan av modellen, riktas mätaren mot blixtarna för att kolla hur de ligger i förhållande till huvudljuset.
Även om man kanske inte hat tillgång till den utrustning du rekomederar och själv använder dig av får man en del ideér. Innan jag l'äste din artikel var jag inne mycket på kraftiga skuggor. Tyckte inte om slätt ljus i ansikten. Men nu minsann! Nu ska jag börja rocka lite med fräscht och utjämnande ljus!
Bra atrikel!
/ Emelie Arveheim
Ett tillägg till andra läsare av din artikel: Ibland,men för sällan ritar jag en skiss som du hade hur bilden skall ljussättas. Prova sen och se om det håller när du väl har motivet framför dig. Ändrar du sen gör ny skiss betrakta sen bilderna i efterhand, på så vis lär man sig efterhand att se hur ljussättningen blir bäst.
Porträttbilderna är helt utan karaktär, barbiedocksaktiga. Så mycket utrustning för så litet. Less is more!
Dave
Snyggt gjort calle.. Och jag håller med dig att man inte kan ta bättre bilder med bra utrutning..MEn man kan dölja att man tar dåliga bilder med den ;-)
Dock gillar jag dina och du har inget att dölja...
Tille
Litteratur som behandlar ämnet, talar sällan om hur den utrustning de använder ser ut, eller hur den används.
Ljusmätningen är en annan sak som sällan beskrivs.
HUR MÄTER DE ????
Vad gör de med de olika mätningarna, (tolkning).
Jag har tittat i Madecos produktkattalog, och sedan försökt lista ut hur utrustningen används.
Betyget är också högt för jag gilla den typen av bilder.
Var får du tag på Modellerna ?
Peter
Jag är rädd för att fotografera människor, jag är rädd för skuggor, platt ljus, utfrätning och allt sådant, men den här artikeln talar om att det är helt OK att visa upp sina utfrätta, skuggiga bilder, och dessutom vara stolt över dem. Alla (nåja det flesta) bilder har sitt användningsområde och sina uppskattande betraktare.
Vid flera av bilderna har du använt diafilm som soppats i C41. Jag undrar vilken diafilm du använt? Jag har själv eftersträvat detta resultat utan att lyckas. Och hur har du exponerat? Mycket över, gissar jag.
(Skön kommentar förresten niklas) :-)
// Anders
Jag förstår att det är din egen stil men det hade varit bättre med lite mer normalt exponerade bilder i en fotoskoleartikel.
Kul att se ditt arbete i alla fall.