Vad är bildkvalitet? Del 2: Färger och tonomfång
Bildbehandling
Plus
Få obegränsad och direkt tillgång till denna och alla Plus-artiklar för bara
I första delen av den här artikeln tog vi i första hand upp upplösning och detaljrikedom. I den här andra delen tar vi upp färger och tonomfång. Vi avslutar dessutom med en del handfasta råd om hur du maximerar bildkvaliteten. De här råden gäller bildkvalitet som helhet, både hur du uppnår hög upplösning och detaljrikedom och hur du uppnår bra färger och tonomfång.
Få obegränsad och direkt tillgång till denna och alla Plus-artiklar för bara
20 kr
för en månad
Redan Plus? Logga in så kan du läsa denna artikel.
Direkt efter genomförd beställning så kan du läsa denna artikel.
Dessutom får du som Plus-medlem:
- Fri uppladdning av bilder
- Obegränsad tillgång till alla artiklar, nyheter och video
- Egen blogg och portfolio
- Mindre reklam
- Rabatt på stativ från Leofoto (gäller ej skjutstöd)
- Rabatt på kameraförsäkring hos Gefvert
- Rabatt på tidningen Fotosidan Magasin
- Rabatt på böcker i Fotosidans butik
* Beställningen gäller ett löpande medlemskap om en månad och som sedan automatiskt förlängs med två månader i taget för 79 kr. Ingen uppsägningstid men betald avgift betalas inte tillbaka. Du säger upp enkelt online.
Publicerad 2014-09-13.
14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det där med alternativa RAW-framkallare är intressant. Med Adobe har vi fått en amerikansk kulturell bias i systemet, att mer när allt kommer omkring är mer och, på köpet , att mer är bättre än mindre. De alternativa framkallare jag har försökt använda har varit omständligare, ibland för besvärliga för mig, men har nån gång gett en annan och högre kvalité.
Faktum är att valet mellan sRGB och Adobe RGB i kameran har betydelse också när man uteslutande fotograferar i raw-format om man vill ha så bra koll som möjligt på exponeringen.
Histogrammet i kameran och eventuellt blinkande, överexponerade ytor, baseras på jpeg filen som alltid skapas, även när man fotograferar i raw-format (alla raw-filer har en inbäddad jpeg-fil).
På mina kameror brukar skillnaden mellan kamerans färgrymd och Adobe RGB motsvara ca ett steg, dvs när jpeg-filen i Adobe RGB indikerar klippning, finns det fortfarande runt ett stegs exponering i raw-filen innan man verkligen bränner högdagrarna på ett sätt så de inte går att återskapa (alla tre kanalerna är överstyrda).
Eftersom jag alltid exponerar efter histogrammet, vet jag att om kameran står på Adobe RGB och jag fotar i raw-format, så kommer jag att kunna använda raw-filen, även om kameran indikerar klippning i vissa områden.
Om jag däremot ställer kameran på sRGB och fotograferar i raw-format, kommer högdagrarna att indikera klippning långt innan raw-filen verkligen klipper. Det kan resultera i flera stegs underexponering, och även om som Martin säger, moderna sensorer oftast klarar det, så är det inget bra sätt att optimera exponeringen.
Men du har en poäng i det att kamerainställningarna som påverkar jpeg-renderingen påverkar historgram (och saker som högdagervarningar). Att till exempel ha fel vitbalans påverkar ju inte heller råfilen, men kan ge klart missvisande historgram.
Det är ingenting annat än ett bristande dynamiskt omfång i verklighetens värld - och det är väl där som vi håller oss?
Begreppet dynamiskt omfång började få spridning i samband med den digitala sensorns utveckling. Förr talade man om tonomfång. Här finns det naturligtvis ett samband. Med definitioner kan man göra mycket.
Om man nu håller sig till det verklighetsanknutna begreppet tonomfång, så innebär de fenomen som beskrivs runt högdagrar utan teckning vid användning av digitala sensorer, just en brist i tonomfånget hos sensorn i jämförelse med filmen. Det är detta som folk märker i praktisk bild.
Men att sensorer har bristande omfång är lite av ett missförstånd. Hur du än mäter, vänder och vrider på saken så kan sensorer återge mer omfång, både strikt tekniskt och sett till tonomfång. Det finns enstaka svartvita filmer som med mycket omsorgsfull framkallning ligger på samma nivå. Men inga färgfilmer.
Sedan finns det som sagt en skillnad hur det ser ut precis vid högdagerklippning där i synnerhet äldre sensorer lätt råkade ut för fula posteriseringar. Med moderna sensorer - eller rättare sagt, i tolkningen av data från moderna kameror - verkar man överlag ha jobbat bort detta och det är först om man börjar justera tonerna runt högdagerutfrätningar som det kan börja se konstigt ut.
Det är bra att även du vidgår att dynamiskt omfång och tonomfång inte står för riktigt samma sak. Därmed borde begreppet dynamiskt omfång inte i dagligt tal användas som tonomfång. Med definitioner kan man som sagt var göra mycket.
Jag ställer mig tvekande till att problemet mest gäller äldre sensorer, eftersom jag hör gnöl om detta rätt ofta ute bland fotografer. Man menar att det blev snyggare med film. Återgivningen i högdagrar kan ju vara bildviktig. Ibland strävar man av kompositionsskäl mot en viss utfrätning av bildens ljusaste partier - och då skall det vara snyggt runtomkring.
sedan så är jag lite allergisk mot alla söndertvättade bilder där man gör allt för att lyfta skuggor till dagsljus. Låt svart vara svart så kontrasten är kvar i lågdagarna o gör det med måtta så blir det snyggare slutresultat. Antingen körde jag för många rullar dia med velvia/kodak 100vs yrkesmässigt o gick igång på snygga lågdagrar.
så var rädd om både högdagrar olågdagrar tro inte att man kan lyfta alla skuggor snyggt pga ett stort dynamiskt omfång o avsett det så ett skuggparti tycker jag ska se skuggigt ut annars blir det en söndertvättad grå massa.
Jag är själv gammal Kodachrome-fotograf och kan hålla med om att det ibland finns en tendens att "lyfta sönder" skuggor i bilder numera. Men det är en bra sak att ha tillgängligt de gånger det verkligenhjälper en bild.
I din lista på saker att åtgärda så skulle jag alltså säga att punkt 1 och 9 är absolut viktigast. Men sedan kommer för mig punkt 6. Det är förvånande att så många kamerahus/objektiv-kombinationer missar fokus om de inte har justerats, även med stillastående motiv.
En punkt jag saknar är valet av arbetsfärgrymd att konvertera till i råkonverteraren. Alldeles för många väljer en för snäv färgrymd, vilket resulterar i färger som blir platta och onyanserade. Både i Camera Raw och i Lightroom kan man ju numera kolla på histogrammet om färgerna kommer att klippas.
Jag kanske borde lägga till en punkt 10 om arbetsfärgrymd.
Tvärtemot vad många tror så är felprocenten i dagens kameror väsentligt lägre än den var på filmtiden. Jag har diskuterat det här med tillförlitlighet och felfrekvens med diverse tillverkarrepresentanter och människor som arbetar i oberoende verkstäder. Alla säger samma sak: Moderna kameror är - trots mycket snävare toleranser - rejält mycket tillförlitligare än filmtidens kameror plus att felprocenten i nya kameror är mycket lägre.
Det var många fel som aldrig ens upptäcktes på filmtiden, fel som idag skulle orsakat forumbävningar :-)
Ett typexempel är gamla tiders slutare som med dagens mått var ganska svajiga. Slutartider du angav på den tiden i många fall snarare ett ungefärligt medelvärde. Variationerna kunde vara uppåt 10-20 % medan de idag ofta räknas i enstaka procent.