Att vara yrkesfotograf är att kunna leverera lösningar på kunders bildproblem. Om kunderna tycker att dina bilder gör det så kan du bli yrkesfotograf. Men det gäller att kunna sätta sig in i deras situation och använda de medel som tar fram en bild som fungerar för dem på bästa möjliga sätt.

Kollar jag dina färgporträtt störs jag då och då över hudtonernas utseende. Ta till exempel Carolina Klüft eller Ulrika Hydman, som känns väldigt kalla. Sedan tycker jag att du borde försöka fundera hur du gör dina bilder, dels i förhållande till den person som du avbildar, dels i förhållande till din egen personlighet. Alla de människor som du fotograferat har du gjort på samma sätt, vilket inte tar fram deras individuella karaktärer.

Avsikten bakom denna serie är ju inte att alla ska fotografera som Cato eller Anna Clarén, snarare tvärtom. Det gäller att hitta ett sätt att göra sina bilder som plockar fram den upplevelse du hade av personen.

Sedan tycker jag du ska läsa denna blogg, http://www.fotosidan.se/blogs/affe/omtag-allt-handlar-om-arlighet-arlighet.htm

Och sedan vore det intressant att höra varför du inte gillar denna bild?

Ärliga, det sista ordet i din kommentar. Jag berörs starkt av din ärlighet när du beskriver hur svårt det kan vara att förstå varför en viss bild är bra och en annan är dålig. Och därför kan det vara svårt att tro på sig själv som blivande yrkesfotograf. Du har dock något som fotografer ganska ofta saknar: viljan och förmågan att uttrycka sig i ord. Fortsätt så. Beskriv dina känslor inför bilder för dig själv, inför vänner och bekanta, kollegor, delta i debatter, bloggar, som denna, lägg fram dina åsikter om sådant du gillar men också om sådant du inte gillar. Då kommer säkerheten. Mycket av yrkesfotografens arbetsdag består faktiskt i ord, att diskutera med uppdragsgivaren, att vara lyhörd och komma med förslag, att förklara varför du har plåtat som du gjort etc. Och, som Stefan påpekar, det vore intressant att höra varför du inte uppskattar Catos bild.

Hej och tack för era synpunkter, era svar och er bedömning av några av mina bilder. Kan väl först påpeka att jag började fotografera 1984 och främst är en analog fotograf. En fotograf som ser bilder hela tiden och som tar bilderna. Länge fotograferade jag råfilm och framkallade bilderna och satte negativen i pärmar. Kopiorna tog jag inte fram utan lät negativen sitta där. Jag sa alltid att det där det tar vi sedan. Nu har tiden blivit digital och jag har scannat lite för att lägga på min hemsida som är svartvita gamla bilder som jag tagit.

http://fotomojje.hostzi.com/

Länken är till min hemsida. Besök gärna den så får ni se lite hur jag fotograferar. Jag tycker att det är viktigare att "fånga" bilden än att skapa den på papper många gånger. Det hela handlar väl om att jag är lat i mörkrummet även om jag har planer på att utveckla mig där. Har ett komplett mörkrum där jag håller på och utforska mina negativ. Gillar även att fotografera med mellanformat och har även varit en samlare av kameror.

En bild för mig innehåller rätt mängd ljus för att få till det där extra, att måla med ljus så att säga. Om ljuset blir bra i bilden så blir den rätt exponerad - måhända kan den ändå vara mycket tråkig och innehållslös. Men den är ändå rätt exponerad.

Det finns många fotografer som jag högaktar och det finns många bilder som jag inte gillar. Men främst är det nog min "ickeförståelse" som gör att jag inte ser vad som är bra, respektive vad som inte är bra. Tänker på bilden på Himelska fridens torg, studenten med täcket likt en fredsduva, tänker också på handen genom Berlinmuren och dess fall. En bild ska berätta något tycker jag, den ska vara en reflex som stimulerar ögonen på ett eller annat sätt.

Vad tycker jag om bilden då?
Jag tycker att händerna tar på tok för stor plats, axeln likaså. Jag störs av ljuset och skuggan i ansiktet och ser jag bilden snabbt så känns det nästan som en wetplate plåt eller dylikt. Det är svårt för mig att sätta ord på vad jag tycker om bilden. Men den tilltalar inte mig. Skulle jag tagit bilden skulle jag nog varit i ett stenbrott, en bilskrot eller dylikt, eller en nedsläkt teater kanske. Svartvit skulle jag använda och säkert något annat.

Jag biter mig nog i svansen lite nu, inget ont i fotografen som tagit bilden men jag vill lära mig att läsa av bilderna när de finns på papper så att säga, detta för att jag vill bli en mycket duktig fotograf. Jag vill inte bara läsa av situationen innan jag trycker ner avtryckaren.

Jag vill även lära mig vägen fram till bilden på väggen så att säga. Men till stor del handlar min fotografering om ett möte där bilden blir en del av mötet, ofta finns det en dold historia bakom bilden som kanske bara ska vara en liten dimma mellan modellen och fotografen.

Hoppas även att jag i framtiden kan bli så intressant så ni sätter ord på mina bilder, ty det kan jag nog aldrig göra själv. Kameran är en del av mig, vad mer kan jag säga.

Från Växjö 1:60 sek bländare 4 (100 ASA)
Då vet ni nog hur vädret är här

Tack för att ni har förståelse för en obildad bildläsare

Hej igen, och stort tack för dina resonemang om ljus, Himmelska fridens torg samt Catos bild. Tycker inte att du behöver be om ursäkt för dina åsikter ("biter mig i svansen"), dina tankar är vettiga och relevanta. Och vi tar gärna del av dem. Hälsningar Bosse

Morgan Larm,
Du behöver inte vara osäker om vad du tycker om bilden, tycker du den är strunt , så är den det för dig. Ditt tyckande är i vart fall ärligt och om det evenuellt tröstar så tycker jag lika dant.
Det pratas så otroligt mycket strunt om bilder, målningar konst och författarskap så hälften kan vara nog
Unga människor i dag hinner inte börja på en konstskola förrän de plötsligt är konstnärer innan de ens hunnit lära sig grunderna.
Se det för vad det är, en hobby, ett yrke ( fotograf) eller ett hantverk.
Man skall inte klättra upp på pedistalen innan man har där att göra. Det är andra som skall sätta dig där, om man nu över huvud taget. skall sitta där.
Det lilla jag orkade läsa i Noréns dagbok ger mig en bild av någon som är så ego att man häpnar. Rundtugg som vi säger i Göteborg. Dunkelt sagt dunkelt tänkt som någon klok man sagt.
Bim

@Roland

Jag kan rätt ofta hålla med dig. Det finns en hel del tugg om bilder som känns som de vill imponera med sin kunskap om ordboken »krångliga ord som ingen egentligen vet vad de innebär«.

Samtidigt ser jag ofta personer som avfärdar bilder med att de är strunt eller likgiltiga eller tillkrånglade utan att ge bilden lite tid. Bakom de bilder som vi tagit vet jag att det är fotografer som verkligen försökt att få fram en bild som är så talande och engagerande som möjligt. De gör verkligen inget rundtugg.