Titta på Epsteins och Lundins bilder!

Även om jag länge gillat DN, så har jag allt oftare mött liknande uttalanden från både vänner och grannar och det smärtar mig måste jag säga. DN har varit en av de pålitliga grundpelarna i det svenska samhället i många år. Tycker fortfarande (bortsett från all reklamen) att det finns mycket bra i DN och många verkligt bra journalister som skriver och låter folk själva bilda sig en uppfattning - men så har vi bl.a. kulturchefen Björn Wiman som väldigt många verkar reta sig på och det gäller även chefredaktör Wolodarski. Wiman är mer av en rätt extrem aktivist i falsett idag än en journalist, tycks alltfler mena. Han har drivit även mig väldigt nära att säga upp en prenumeration jag haft i bergis 40 år snart men lyckligtvis finns Swartz, Helmersson, Hanne Köller och inte minst Nathan Shachar och den lysande Lena Andersson som jag absolut inte vill vara utan.

.... men DN:s fotografer har väl inte gjort något ont? Paul Hansen vill vi väl inte vara utan?

Jobbar man på DN så stöder man aktivt en mörk agenda med åsiktsförtryck.

Vi har grundlagsskyddad åsiktsfrihet i Sverige. Det framgår av regeringsformen, och det är ingenting som DN kan ändra på.

Vi har verkligen sätt denna i funktion under de sista åren när åsiktskorridoren blir trängre och trängre. Det behövs fri medier som inte får stöd av ett fåtal privata företag och staten. Hur kommer det sig att liberaler som borde vara emot maktkoncentrationer inte kämpar för att dela upp mediehusen i mindre oberoende delar.

Vilken funktion?

Liberaler tycker oftast att staten inte ska lägga sig i privata bolags angelägenheter.

Om varken staten eller privat kapital ska finanisera "fria medier", vem ska göra det då?

Menar du att "folket" ska finansiera de "fria medierna"? Tjavars, det är ju så det går till idag. Var och en avgör suveränt (med hjälp av plånboken) vilka media de vill läsa eller titta på.

Det är dessutom fritt fram för den som inte gillar existerande media att starta eget. Med tillräckligt många likasinnade går det nog bra med finansieringen.

Att DN skulle ägna sig åt "åsiktsförtryck" är bara trams. Det kan DN helt enkelt inte göra.
Jag ser inget stort problem, faktiskt. Om man inte gillar DN så läser man väl helt enkelt inte DN, utan väljer något annat?

Och man kan faktiskt uppskatta DN-fotografernas bilder utan att för den skull behöva gilla vad som skrivs i DN.

Bilden ser igensotad ut och svarta områden bör lättas upp lite så man får en antyda till detaljer. Jag föredrar Eugene Smith då han kunde mörkrums arbete också.

Per, över hela världen finns i dag formell lagstiftning i många länder som många skulle ställa sig bakom som oklanderlig när det gäller både demokrati, yttrandefrihet och skydd för mänskliga fri och rättigheter.

I många av dessa länder råder trots detta förtryck av minoriteter och oliktänkande, brist respekt för samma formella ramverk som man minsann satt ner på pränt och inte sällan spelar just tämjda media en viktig roll i förtryckets tjänst.

Ibland är det formella bara en gardin som man drar för den sjabbiga verkligheten när det passar idag i många länder. Även vi i Sverige behöver nog inse ibland att vi kanske trots allt inte alltid lever i Utopia.

Utdrag
När frågor ställs till medborgarna om synen på mediernas sätt att fungera framträder ett tydligt mönster som bekräftar tidigare studier.

En första slutsats är således att en majoritet anser att medierna brister i respekt för människors privatliv och hälften visar tveksamhet för mediernas opartiskhet i nyhetsförmedlingen. I sammanhanget är det också viktigt att notera att fyra av tio menar att kontroversiella åsikter inte ges utrymme. Det är i hög grad medierna som förvaltar yttrandefriheten i demokratiska samhällen.

se:
https://som.gu.se/digitalAssets/1649/1649022_253-276-carlsson-o-weibull.pdf

Hur svårt kan det vara? Många oberoende medier skapar många oberoende åsikter vilket medför att demokratin bevaras. Centraliserad media med få ägare medför att få åsikter får komma fram och demokratin blir något som enbart står på ett papper och inte tillämpas i praktiken. Jag trodde detta var kärnan i klassisk liberalism men som gråsosse kan jag ha misstagit mig och jag får läsa på..

Sten-Åke,

Nu gällde det Dagens Nyheter i Sverige. Vill du hävda att DN förtrycker minoriteter och oliktänkande?

Thomas,

Vad har den undersökningen att göra med påståendet att DN sysslar med "åsiktsförtryck"?

Nä men det räcker ofta väldigt långt med att ignorera dem. Jag lyfte att man kan hamna väldigt fel,om man stirrar sig blind på det formella som du ofta brukar göra och missar det reella. Jag tyckte du uttryckte dig väl formalistiskt.

Även en tidning som DN som ju inte är vilken tidning som helst utan Sveriges kanske mest inflytelserika media tillsammans med SVT har visat sig ha en agenda och i vissa avseenden fungera som en megafon för vissa uppfattningar. Det är inte den tidning längre som jag växte upp med som då satte en ära i att förmedla nyheter till läsare man litade på och upplåta utrymme för en allsidig samhällsdebattt. Idag tycker jag verkligen att det blivit lägre i tak och att viktiga frågor faktiskt inte belyses särskilt allsidigt.



Det värsta med megafåneriet är att tidningen visar att man inte längre litar på oss som läsare utan vill trycka ner färdigtuggade ståndpunkter i halsen på oss istället för att förse oss med nyheter och debatt och låta oss själva bilda oss våra uppfattningar.

Tidigare utmärkte sig Sverige för att ha ett rätt politiserat tidningsliv och just DN var obunden liberal. Sedan dog sossetidningarna med ett brak och socialdemokratiska AB flaggskeppet köptes av kapitalet. I ett sådant läge har det blivit än viktigare med en saklig och hyfsat opartisk DN som nu alltmer kommit att bli "hela Sveriges viktigaste tidning".

Det är också mycket olyckligt att lokalpressen håller på att gå under. Den behövs för att hålla ett visst behövligt tryck på lokalpolitikerna. Det räcker tyvärr inte med några Stockholmstidningar och Operation Granskning i SVT.

Jag har så väldigt svårt att förstå det där perspektivet att DN och annan media skulle stå för ett åsiktsförtryck.

Sverige har en fjärdeplats i Reportrar utan gränser pressfrihetsindex, så den där "åsiktskorridoren" är nog inte så trång som vissa vill låta påskina.
https://rsf.org/en/ranking
Det borde bland annat betyda att det är förhållandevis väldigt enkelt att skapa en egen publikation, utan att underkasta sig kontroll av något slag.

På vad sätt saknar DN trovärdighet? Hur förtrycker tidningen dina åsikter? På vad sätt är det ett "propagandaorgan"? Är det inte så att den rapporterar om ämnen som du inte gillar? Eller att ledarskribenterna står för ett perspektiv som du inte håller med om?

Sten-Åke,

Jamen, läs inte DN om du inte tycker om den. Hur svårt kan det vara? Det finns ganska många alternativ.

Å andra sidan tycker jag att det blir ett problem om alla bara vill läsa sånt som kammar dem medhårs.

Det finns ingen annan tidning annat än den och Dagens Industri att läsa i Sverige som det är något med. Problemet är att en megafån har kapat Kulturen och en annan driver en egen Corona-kampanj och länge haft en egen agenda. Synd då DN har mängder av mycket bra journalister som gör tidningen mycket läsvärd annars.

Detta har gjort att medialandskapet fått samma typ av kantring som själva politiken, där ett mycket marginellt parti som inte ens skulle suttit i Riksdagen om det varit val idag idag fått helt oproportionerligt inflytande. Som ett resultat har just det parti man för död och pina inte velat ge något utrymme alls istället snudd på vuxit sig till Sveriges största. Så kan det gå när man tittar för länge åt ett håll. Sedan ondgör man sig över vad man själv i högsta grad varit med att skapa

Det är inte jag som använt ordet åsiktsförtryck utan det har andra gjort. Det jag har lyft är det olämpliga i att man låtit en aktivist som Björn Wiman vecka efter vecka veva sitt. Han skulle istället fått skriva på debatt som alla andra och balanseras av dessa. Då hade det inte varit ett problem som det tyvärr är idag.

Om det inte funnits en tidvis rätt hård bias i tidningen skulle heller inte det funnits en diskussion om åsiktskorridorer och vi skulle inte heller haft ett parti som SD som dragit till sig större delen av landets rättshaverister och stollar som vi nu givit tillträde till många av landets politiska maktcentra.

Hur kunde det bli så att den tidning som kanske mest av alla givit SD verklig legitimitet i praktiken varit den som varit en absolut motpol till dem verbalt på ledarplats. Hur kunde det gå så fel med ett så pass gott uppsåt? Är det kanske så att DN lyckats göra sig irrelevant för alldeles för många som istället är utsatta för totalt korsdrag på nätet. Om det är så så är det rätt allvarligt.

Dn och Dagens Industri har samma ägare. Jag växte upp med SVD men den går inte att läsa längre sedan ett antal år tillbaka. Kan det vara när det bytte ägare och började använda Aftonbladets Journalister. Ekonomidelen var bättre men har ej följt tidningen sedan mee too artiklarna började komma in i ekonomidelen.

DNs kultursida har alltid varit rätt yvig (minns t.ex. Kerstin Vinterhed).

Jag läser inte DN sen flera år eftersom de numera har en betalvägg. Det finns gratisalternativ som duger bra. Jag ifrågasätter alltså inte karaktäristiken av tidningen som presenterats här (förutom det där med åsiktsförtryck som helt enkelt är omöjligt).

Är det er (Thomas och Sten-Åke) mening att alla tidningar (och övrig massmedia) måste rätta in sig efter era åsikter och bara skriva sånt som ni tycker är vettigt, eller gäller det enbart DN?

På Kerstin Vinterheds tid skälldes även DN för att vara "vänstervriden". På 60- och 70-talen skedde ett fadersuppror mot borgerlighetens fadersgeneration och deras barn gjorde det som de verkligen visste skulle få liberala, konservativa borgare och bönder att helt gå i spin - de blev kommunister med borgerlig bakgrund.

Jag skiljer på dessa och arbetarklassmarksister som blev radikaliserade tidigare av klassdiskriminering och min fars generation som blev stalinister under kriget - ja det blev de oftast för att de avskydde nazismen som de såg som en borgerlig rörelse och de såg ingen annan motkraft som på allvar var stark nog att stoppa nazismen och det hade de ju rätt i för det var ju faktiskt så att det var ryssarna som fick stopp på nazisterna när de krossade Hitlers 6:e arme i Stalingrad.

Sveriges etablisemang gjorde vad de kunde för att motarbeta kommunisterna under 40- och 50-talen. Man registrerade dem och lät arbetsgivare och fack diskriminera dem. De understöddes av en kommunisthatande borgerlig och socialdemokratisk press. Det drabbade min pappa som var byggnadsarbetare och ibland hade svårt att få jobb av politiska skäl då han tillhörde en bransch där kamp mellan sossar och kommunister var som mest hätsk och där den bedrevs bl.a. med svartlistningar.

Även vi barn blev utsatta. Jag minns att vi slogs nere på gatan och då kom en av grannarna ut på balkongen och skrek: "jävla kommunistunge". Jag var dock för ung för att ens begripa, så jag kände mig inte diskriminerad då men jag fattade när min mamma sade att: "Vi är kommunister men det bör du inte säga för vi är inte särskilt omtyckta".

Många kommunister var fattiga, jobbade i hårda, farliga och på andra sätt utsatta osäkra jobb med dåliga anställningsförhållanden. Min faster som var verkligt radikal var ensamstående mor som jobbade som servitris. Hon hade svårt att ta hand om sina två pojkar som snabbt omhändertogs och bl.a. placerades på det skandalomsusade Vidkärr utanför Göteborg.

För att säkerställa att hon och andra kvinnor av mediokert mänskligt material inte skulle skaffa fler barn som skulle behöva tas om hand, så tvångssteriliserades hon. Detta åstadkoms genom framtvingat medgivande genom utpressning. Om hon inte gick med på detta så skulle man splitta på barnen och skicka iväg dem till andra ställen i landet. Detta skedde alltså under Socialdemokratins storhetstid.

I den hyllade Alva Myrdals 40-tals Sverige så fanns en plan. Man ville förädla arbetarklassprekariatets bottenskrap som hotade det socialdemokratiska samhällsbyggets stabilitet och det är där Alva Myrdals Barnhems-Gulagarkipelag kom in i bilden. Där skulle alla dessa 10 000-tals barn ges en trygg förkovran och uppväxt så de kunde bli goda medborgare - problemet var bara att att det gick så där för där blev mina kusiner utsatta för sexuella övergrepp.

Nåväl, dessa borgerliga kommunister vi pratat om utbildade sig och gjorde karriär och tog sig in på universitetens institutioner samt inte minst i media - på TV och landets tidningsredaktioner inklusive DN. Delar av borgerligheten rasade.

När Sovjetunionen gick under 1991 om jag inte minns fel, så fick de borgerliga kommunisterna problem men som de radikaler och i vissa fall extremister som de var, så hittade de "maskrosor" att samlas kring och en ny kamp "miljökampen". Så de fortsatte under ny flagg och jobbade vidare där de var. Så kommer det sig att vi idag har en stor överrepresentation av "miljörörelsesympatisörer" bl.a. i media.

Ett problem är att dessa "miljöextremister" och deras megafåner nu är en del av etablisemanget som exv. DN utgör och som regeringen är. Ett annat är att de är så överrepresenterade i en "representativ demokrati " som inte alks är särskilt representativ. Även Alice Bah Kunke, f.d. kulturminister får nog betecknas som rätt extrem. Även hon kom som gammal mediemiljöpartist ihåg sina ungdoms rötter väl. På en väggbonad e.d. på ett intervjufoto stod ungefär "Sverige behöver en Kulturrevolution". En skrivning som säkert skulle glatt den gamle folkmördaren Mao Tse Tung.

Det jag vill säga att jag mycket väl vet hur diskriminering ser ut och känns i Utopia och att den kan se ut på väldigt många sätt. Ofta har dock de som aldrig stött mot det välkammade konsensussamhällets skarpa gränser svårt att se den diskriminering som konstant pågår även i vårt land och där även pressen ibland deltar, mer eller mindre medvetet. Det är sällan ett problem för de som accepterar samhällets överideologi idag men det kan det mycket väl vara för många andra, trots att de inte normalt kvalar in i grupper som anses utsatta.

Per Skrev: "Nu gällde det Dagens Nyheter i Sverige. Vill du hävda att DN förtrycker minoriteter och oliktänkande?"


Det är mycket mer komplicerat än så. Alla kommer inte till tals på lika villkor även i DN eller i SVT och det är olyckligt demokratiskt sett. Det gör idag att den delen av debatten förs på andra ställen istället. Det är också en form av diskriminering.

När det gäller de exempel jag pekat på kring åsiktskorridorer, så tog det väldigt lång tid innan någon på allvar lyfte både åsiktsregistreringen som de socialdemokratiska fackföreningarna ägnade sig åt och vanvården av barn och andra som omhändertagits av myndigheter på barn- och hem för sinnesslöa och debila.

Frilansjournalisten Thomas Kanger gjorde flera uppmärksammade TV-program i serien "Kalla fakta" som bl.a. lyfte vanvården på svenska barnhem. Dessa och boken "Stulen Barndom" kom att leda till att många av dessa nu vuxna vanvårdade barn äntligen fick en röst, upprättelse och i många fall ett skadestånd på 250 000 kr. Det här är alltså ett exempel på en praktskandal där det i praktiken kan röra sig mellan 100 000 till 300 000 barn som tagits om hand av myndigheter eller utsatts för åtgärder som ofta skadat dem för livet. Först när Morgan Johansson fick en specialvisning av Kanger, så tillsattes en ordentlig utredning som följdes av en officiell ursäkt och en upprättelse av denna "samhällets bottensats" som deklasserats av samhället. Dessa människor blev definitivt förtryckta och det ignorerade media och politiken i många decennier. Överdödligheten bland dessa barn i vuxen ålder var stor. De fick många korta liv i missbruk, våld och de slutade inte sällan med självmord.

Så sent som 2011 omhändertogs över 26 000 barn minst ett dygn av samhället. Vid en given tidpunkt var 18 400 barn placerade i HVB-hem som är motsvarigheten till de gamla barnhemmen. Öppenvårdsinsatser gavs till över 28 000 barn, vilket ger 46 700 barn som myndigheterna hade helt eller delvis ansvar för detta år.

Vilka vanvårdas, deklasseras och stigmatiseras idag?
Kanger skriver i "Stulen Barndom" att det tog en generation (över 30 år) för myndigheterna att ta ansvar för deklassering och vanvård av samhällets "bottensats" och detsamma gällde den registrering och särbehandling som skett av kommunistiska arbetare. Idag handlar det uppenbarligen om vanvården av landets gamla som utsatts för "vård i livets slutskede" på tveksamma grunder i sviter av corona.

Några som stigmatiserats och deklasserats idag har varit globaliseringens förlorare som inte sällan öppet deklarerat motbjudande nazistiska sympatier som även smetat av sig på dagens Sverige Demokrater, då en hel del haft samröre med nazismen i sin ungdom. Det fanns väl inte mycket annat att välja på då när kommunismen är död om man verkligen ville reta gallfeber på etablissemang och gemene man. Johan Tente har försökt förstå och beskriva fenomenet med dessa inte sällan nazianstrukna landsortsförlorare till män och han fick en hel del skit för det. Det här vet samhället fortfarande inte hur man ska hantera vare sig i politik eller i media för i Sverige är det inte tillåtet att diskriminera vare sig enskilda eller grupper.

Om vi får tro Kanger så kan vi ofta inte se problemen med diskriminering och förtryck när vi står mitt i det som nu. Ofta krävs det minst en generations distans för att vi ska kunna hantera det. Men det är viktigt att vi försöker och jag skriver detta för att jag ser att vi i Sverige inte lyckats fullt ut med detta de senaste 10 åren. Det har varit klart mycket högre i tak i våra grannländer.

Kanger eftersöker en utredning även av det som skedde på Vipeholm under kriget 1941-1943. Vipeholm var en anstalt för "obildbara idioter". Under dessa år dog över 200 patienter ca 1/4 av alla i en dödlighet som var 3 ggr högre än normalt. Mycket tyder på att de svältes till döds. Detta skedde under samma tid som nazisterna i Tyskland satt i system att tillämpa "eutasani"eller massmord på utvecklingstörda. I Sverige gick man normalt inte så långt att man dödade folk utan man valde istället att se till att kvinnor av "undermåligt material" inte kunde reproducera sig. Efter 1942 då kriget vände kom rasbiologin som i Sverige användes för att destillera bort "den sociala bottensatsen" i vanrykte och då bytte man fot och började tala om det sociala arvet istället.

Sten-Åke skrev:
"Alla kommer inte till tals på lika villkor även i DN eller i SVT och det är olyckligt demokratiskt sett."

Hur vill du lösa det problemet? Jag tror inte att det räcker med att skälla på DN för att de skriver sånt som du ogillar.

"Det gör idag att den delen av debatten förs på andra ställen istället. Det är också en form av diskriminering."

Det är väl alldeles utmärkt att debatter förs på flera olika ställen? Jag tror inte samhället blir bättre av att det bara debatteras på ett ställe (DN?).

Diskriminerar är precis vad de debattörer gör som väljer alternativa ställen att debattera. Diskriminering är inte ett fult ord, så där i allmänhet. Diskriminering kan vara av godo eller av ondo beroende på sammanhanget.

Intressant information. Min erfarenhet att man måste organisera sig för att hävda sin rätt. Det har oftast varit små välorganiserade grupper som tar över makten i samhället. En icke organisera massa kan splittras upp. Ser många tändeser i dagens samhälle som tyder på att vi lever i slutstadier av ett demokratiskt samhälle.

Din sista mening kan det nog ligga lite i, men det går att förhindra det.

Ännu mer ser man dessa tendenser i USA där den nuvarande presidenten blir alltmer auktoritär och t.o.m. har föreslagit att höstens presidentval ska skjutas upp.

Sveriges motsvarighet är Sverigedemokraterna, så det gäller att låta bli att rösta på dem i nästa val så att deras politik inte får mer inflytande än den redan har. Speciellt skrämmande är SDs kulturpolitik vilket väl borde göra att ganska många av medlemmarna på Fotosidan drar öronen åt sig.

Utställningen som denna websidas artikeln handlar om tror jag inte faller sverigedemokrater i allmänhet i smaken, och med det partiets kulturpolitik skulle det det bli färre utställningar av den sorten.

Tystnaden om det rasistiska mordet på Bornholm är en skamfläck, skriver författaren Carsten Jensen i DN idag 6 augusti. "När det gäller rasism i Danmark är medierna inte en del av lösningen utan en del av problemet". Jensen skriver om ett rasistiskt hatbrott på Bornholm i juni som danska media talade tyst om. Ville man som dansk veta mer om mordet blev man hänvisad att läsa New York Times.

I denna fråga handlar det inte om vad jag ogillar utan om tystnad och mörkläggning som faktiskt är skadligt för demokratin. Minns Tomas Kangers ord om behovet av en generations perspektiv. Förbjuden åsiktsregistrering av bl.a. kommunister kunde först utredas och debatteras seriöst först efter att kommunismen inte längre var ett gemensamt orosmoment för både socialdemokrater och företagsamheten. Vanvården på de gamla barnhemmen kunde först genomlysas när det gamla barnhemssystemet blivit HVB-hem och de flesta arkitekterna som skapat detta Barn-Gulag och övergrepparna var döda.

Åter till Jensen och Danmark: Jag har jobbat i Danmark till och från under många år och jag häpnade av vad man sade rakt ut vid lunchborden. Saker som de flesta svenskar inte ens skulle yppat för sina närmaste. Det var ren etnisk diskriminering - jag använder rasism mer sparsamt som till det Carsten Jensen skriver i DN idag.

Fakta var att en dansk-tanzanier mördades på ett synnerligen hänsynslöst sätt. Han blev sparkad, knivhuggen, bränd, slagen med en påk och en flaska och avslutningsvis dödad på samma sätt som den amerikanska polisen dödade George Floyd.

Mördarna två bröder, hade hakkors och "white power" tatuerat på kroppen och spred "white lives matter"-budskap på Facebook. Polisen rubricerar inte mordet som hatbrott.

Det danska journalistfackets tidning skriver i klartext i sin ledare att danska medier förtiger rasismen i Danmark. Något sådant skulle väl aldrig kunnat ske i svenska medier eller hur? Då skulle jag nog blivit rätt förvånad men vilken slagsida har våra viktigaste media? Vi är väl inte så naiva att vi tror att det inte finns någon mediaskugga i Utopia? Vad förtiger våra media eller talar tyst om?

I går såg jag en intressant dokumentar på SVTPlay som heter "Är jordens överbefolkad". I den konstaterar bl.a. David Attenborough som är en av förgrundsfigurerna i nätverket "Population Matters" att "elefanten i rummet" idag är befolkningens storlek, som väldigt få talar om fast den tredubblats på de snaste 80 åren och att vi riskerar att vara både en och två miljarder fler inom några decennier bara. Vi hade ett hållbart förhållande resursutnyttjande - folkmängd så långt tillbaka som på 70-talet. Alla inkluskve miljömegafånen på DN talar om symptomen men sällan om den verkliga orsaken.

Man rekommenderar allt från elcykelsubventioner till förbud mot plastpåsar i affärer och att leva ett bilfritt liv eller åtminstone skaffa en elbil, men talar sällan om att den absolut mest effektiva åtgärden vore att minska befolkningen - skaffa färre barn. Det är möjligen sant som påpekas i filmen att skaffa ett barn per familj, skulle vara 20 ggr mer effektivt än vilket annat alternativ som helst man kan hitta på, som att exv. avstå bil.

Det här med att inte skaffa barn gäller förstås framförallt i vår del av världen. En västerländsk, och framförallt en amerikansk persons miljöavtryck är gigantiskt jämfört med varje person i andra delar av världen. Och här är väl problemet snarare det motsatta, att befolkningen åldras och inte har en riktigt stabil återväxt. Jag gissar att det kan vara det som gör att man inte riktigt ser det som en helt hållbar lösning.

Men inte har det varit särskilt tyst om det här, som en grupp Lundaforskare kom fram till?
https://www.lu.se/article/de-fyra-livsstilsvalen-som-ar-mest-effektiva-for-att-minska-din-klimatpaverkan

DN rapporterade om det,
https://www.dn.se/nyheter/sverige/studie-skaffa-barn-skadligare-for-miljon-an-att-kora-bil/

liksom Sveriges Radio,
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6738248

Aftonbladet refererar tillbaka till DN
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/AAkjA/studie-skaffa-barn-ar-mer-skadligt-for-miljon--an-bilkorning

Här förklarar Hans Rosling varför jordens befolkning inte kommer att överstiga 11 miljarder människor:
https://www.youtube.com/watch?v=2LyzBoHo5EI

Är det dags att sluta kalla 4 statsmakten Journalister och i stället använda uttrycket Goebbelister? Då de slutat förmedla neutrala nyheter och i stället ängnar sig åt åsiktpropaganda.

Nej, det är naturligtvis inte dags för det.

Menar du att alla journalister sysslar med statlig propaganda i stil med Josef Goebbels?

Thomas, du har inte varit särskilt specifik i vad du kritiserar oss murvlar för. Kan du utveckla lite?

Du kan börja lystna på detta:
https://www.youtube.com/watch?v=Phm9Huh9IZE&t=21s