Erik: jag håller med.

Jag tycker att var och en ska få tro på vad man vill, utan att bli påhoppad, ifrågasatt och uthängd för att man har en tro på något som inte följer den frisläppta nivå som samhället är på.

Jag tror kristna är jävligt trötta på hetsen kring homofrågan. Håller du inte med kristendomen så lämna den ifred, och ägna dig åt en religion som du själv tror mer på. Det vore en sak om kristendomen var en påtvingad religion, men valet är helt fritt att tro eller inte tro på vad man vill. Samma konstverk kring islam skulle garanterat fällts som hets mot folkgrupp.

Är less på konstnärer som söker provokation och uppmärksamhet som en tonåring. Väx upp.

Martin: Man behöver ju uppenbarligen inte gå dit för att se delar av den. Det diskuteras och visas ju till leda i tidningar och radio. Varför visar man detta så öppet, när nästan ingen vågar visa Muhammed-karikatyrerna? Det känns som att kristna ska vara förstående och tåla lite jämfört med andra religioner, vilket jag tycker är lite skevt bara.

Bästa med hela spektaklet är att de inte fick den reaktion på plats som de (mest troligt) hoppats på. Fotograferingen gick tydligen lugnt till.

Hoppas alla som detta, uppenbart provocerande, "verk" skall provocera; totalt ignorerar alltihopa.

Bästa sättet att hantera sådana frågor. För det är uppmärksamheten de vill ha, och utan den så dör de.

Jag vill bara nämna att "verket" inte innefattar endast Kristendomen, utan de tre stora världsreligionerna. (Kristendom, judendom, islam)

Konstnären vill sätta fingret på hur homosexuella behandlas inom religionen. Jag håller med om att hon gör det en smula extra ekivokt för att provocera. Däremot såg jag Debatt (som iofs nästan alltid är värdelöst) och då tyckte jag att hon hade en väldigt ödmjuk framtoning.

Bilden är tagen i Gravkyrkan, där Jesus sägs ha blivit begraven och där han återuppstod. Alla är rätt vana vid försök att kränka kristna, så det är inte direkt modigt av Ohlson. Fotokonstverket Piss-Christ är redan gammalt, och för de flesta mest osmakligt eftersom det är ett glas urin än för att det ligger ett krucifix däri.

Elisabeth Ohlson Wallin är politiskt korrekt och ligger långt efter Lars Vilks när det gäller att provocera. Jag undrar om hon ens hade tanken på att bege sig till al-Aqsamoskén, när hon ändå var i Jerusalem, och ta liknande bilder där? Eller låta homosexuella män utnyttja håligheterna i klagomuren mitt bland ortodoxa judar? Jag tvivlar på det. Någon skulle kunna bli kränkt och provocerad på riktigt, och det vore väl synd?

På vilket sätt är det löjligt?
Förmodligen finns det de som tycker sig ha skäl att tjata en vända till, kan vi inte låta det få finnas?

Makten:
Det är väl för i helvete ingen som välkomnar extremister i Sverige. Lägg ner skitsnacket. Samma visa varje gång från dig.

Det är väl självklart bra om konstnärer provocerar, sålänge de har något att säga. Och även om de inte har något att säga så har de väl rätt att göra det ändå.

Sedan säger jag igen: Den här konstutställningen pekar ut kristendom, islam OCH judendom. Inte endast kristendom som några som kommenterar försöker göra gällande.

Varför tiga ihjäl? Varför inte låta konsten göra det den är bra på och väcka tankar och samtal?
Vad får dig att tro att det handlar om ärelystnad?

Det är så svårt för mig att förstå inställningen att det jag inte gillar ska inte få finnas.

Elisabeth Ohlson Wallin gör en utställning och plötsligt ska man "madrassera alla kyrkor", en person vet precis att Elisabeth hade velat ha en reaktion på fotograferingplatserna. J. Patric Dahlén tycker inte att Elisabeth är modig nog, kanske vi kan få se på något modigt från Patric i framtiden?
Tipset att tiga ihjäl är ett bra tips, men det blir självmål om man skriver där man inte vill ha en levande debatt.

Tycker det var bra idé och bra bilder!

Att dom behövdes är de ovanstående inlägg själva bevisen för.

Ska de religiösa institutionerna få framföra sina åsikter så måste väl konstnärerna få det också? Utställningen öppnar för debatt om vilken plats HBT-personer har i en värld som faktiskt präglas av religion, oavsett hur det ser ut i det formella. Nu känner jag inte Ohlsson Wallin personligen, men jag förmodar att hon inte förväntar sig att verket ska vara sista ordet och så är det bra sen. Självklart kommer religiösa företrädare ge sin syn på saken, liksom hon nu gett frågan ett konstnärligt uttryck. Vad är det som är så svårt?

Som sagt, jag känner henne inte själv, men för mig handlar detta om en intellektuell och konstnärlig bearbetning av ett ämne som ligger väldigt nära mångas hjärta. För mig räcker det inte att titta på verket för att dra slutsatsen att det skulle röra sig om personlig uppmärksamhet. Det låter i mina öron mer som ett slarvigt omdöme i syfte att förminska, men jag kan ju ha fel.

Hmm, är det inte en logisk kullerbytta att bilderna är sårar om de är intetsägande?