alltså, jag gillar verkligen Tunbjörk för hans tekniska kunnande, men jag tycker ej han är någon vidare dokumentärfotograf, absolut inte. Tycker tvärtom att han är överskattad. Jag har bott i småstäder i hela mitt liv och besökt hur många som helst och jag känner aldrig igen mig i hans bilder, de känns mer som snygga, onödigt stiliserade avtryck från en småstadsvärld som enligt mig inte finns.
Men det är min åsikt och spöa mig gärna för den.
Det finns för övrigt många mycket mer närvarande dokumentärfotografer än Tunbjörk. Sådana som skildrar riktiga människor. Och dessa är viktiga, såväl människorna som fotograferna.

Vill dock betona, något motsägelsefullt, att jag ändå kommer att köpa denna boken. Och då för att jag tycker hans bilder är snygga. Dock ser jag dom inte som dokumentära, inte ett dyft.

(edit, två minuter senare:
jag har nu beställt den från Adlibris, kostade ju bara 284 kr, ett fynd i sammanhanget. Dock sålde jag Kontor för något halvår sedan. Snacka om trist dynga.)

Nu har jag inte sett så värst mycket annat från Tunbjörk, men de 2 exempel ovan får mig knappat att vilja springa iväg till vernissaget. Tekniskt sämre och mer intetsägande bilder får man ju leta efter. Det är möjligt att bilderna måste ses i ett sammanhang, men det sammanhanget framgår ju i så fall inte här.

Nu har jag ju inte gått på fotohögskolan eller konstfack och förstår mig kanske inte på sånt här, och då ber jag om ursäkt.

Mina tankar går till den här tråden:
http://www.fotosidan.se/forum/showthread.php?s=&postid=774086

Mårten skriver: "Tekniskt sämre och mer intetsägande bilder får man ju leta efter."

Tekniskt perfekt är inte detsamma som en bra bild.

Och, man kan fråga sig: Vad är det alla som gillar Tunbjörk ser i bilderna?
Våga utmana dig själv! Se! betrakta! Det kanske finns något bakom det skenbart dåliga.

Adam: Självklart behöver en bild inte vara tekniskt bra för att vara en bra bild. Men i mitt tycke så måste bilden i alla fall vara "bra" på något sätt för att jag ska tycka om den. Jag ser inget sådant i bilderna ovan. Bildtekniken, dvs kompositionen osv, samt avsaknaden av budskap (återigen, i mitt tycke) var bara exempel på ett par kvaliteter som annars kan lyfta en bild. Att jag valde just tekniken som ett exempel berodde på att någon tidigare berömde Tunbjörks tekniska kunnande, vilket jag inte betvivlar, det framgår bara inte i dessa bilder. Att fortsätta räkna upp vad bilderna saknar känns inte konstruktivt, särskillt inte då det endast är min åsikt. Du kanske kan dela med dig varför du gillar dessa bilder så mycket? Det faktum att de är gjorda av en känd fotograf räknas då inte...

Bo: Vad har mina bilder med denna diskussion att göra? Jag har verkligen aldrig påstått att jag är någon lysande fotograf. Men så har jag heller inte varken vernissage i stora salen på Galleri i Kontrast, stipendier eller fina bokkontrakt. Du får hemskt gärna kritisera mina bilder, men gör det då under de bilderna. Här ber jag vänligen att du håller dig till sakfrågan. Jag ställer samma fråga till dig Bo som till Adam, du kanske kan dela med dig varför bilderna ovan är så bra?

Som jag sa tidigare, bilderna kanske blir kraftfullare i sitt sammanhang, men det framgår ju i så fall verkligen inte här.

Om någon, utan ett känt namn, skulle lägga upp dessa bilder i bildkritikpoolen, vad för sorts kommentarer skulle de då få? Jag tror knappast att de skulle få beröm för vare sig tekniken, det kraftfulla budskapet eller något annat. En stilla undran bara, Bo och Adam, vilka kommentarer skulle ni ge om ni såg dessa bilder, utan Tunbjörks namn under, ärligt talat?

Fascinerande diskussion. Helt klart är att Tunbjörks bilder väcker känslor. Det som slår mig är att ingen som gillar hans bilder kan eller vill tala om varför. Det skulle vara kul att läsa någon form av analys. Det här med att se bilder i sitt sammanhang tycker jag är mystiskt. Vad ser man då som man inte ser annars? Kan inte enskilda bilder stå för sig själva? Antagligen inte, hans bilder visar väl någon känsla som inte framkommer förrän man ser bilderna i massor.

Om jag själv ska ge någon analys av de bilder som visas här på sidan skulle det bli såhär: I den översta bilden kikar lejonet in genom ett fönster. Det får en att undra vem som stängt in vem. Är det vi som sitter i en bur och låtsas vara fria? Eller tittar lejonet på de exotiska växterna och längtar hem till friheten?

I den undre bilden syns en ödslighet som är litet tryckande. Varför står två bilar så långt ifrån varandra på en helt tom plan? Varför går människor bara förbi? Är det någon mässa som inte börjat? Eller är det Borås nöjesliv som skildras?

Fler analyser efterlyses!

Utgår man ifrån dessa två bilder som visas här, så måste ju utställningen/boken vara hur bra som helst! Men vad jag minns med Landet utom sig, så kändes bilderna i boken/utställningen väldigt starka när man såg dem första gången. Men när första "chocken" väl laggt sig så tröttnade man så himla fort på dem (ungefär som ett besök på Skara Sommarland eller Ullared)! Man kan ju bara hoppas att de här bilderna är lite mer långlivade!