En vanlig dag i Rosengård
Foto: Thomas H Johnsson.
Det går ett larm om knivskärning i Rosengård. Pressen åker dit och pratar med människorna på platsen.
- Kan ni inte komma hit nästa vecka? säger en tonårstjej.
- Vad händer då?, undrar journalisterna.
- Ingenting, säger hon. Men när ni kommer hit har det alltid hänt något dåligt. Nästa vecka händer det kanske ingenting. Kan ni inte komma då?
Tjejen i Rosengård ville att journalisterna skulle komma dit och berätta om vardagen. Inga anlagda bränder, ingen stenkastning, inget våld. Utan bara vanliga saker som vanliga människor gör en vanlig dag.
Därför åkte journalisten Maria Rydhagen och fotografen Thomas H Johnsson till Rosengård torsdagen den 7 maj - för att samla in just de historierna.
De frågade 22 människor: Vad händer i dag? Alla hade något att berätta.
Resultatet ser vi nu i en utställning på Fotografins Rum på Malmö Museer. Vernissage hålls den 29 november klockan 14.
Utställningen är öppen fram till den 28 mars 2010.
Publicerad 2009-11-25.
Läs mer
Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
11 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Maverick
Tidningar etc skriver om händelser...
Oftast tråkiga sådanna. Att typ 80% av alla
rån, misshandlar, skottlossningar och annat
skit i skåne händer på Rosengård är ingen nyhet...
Alla vet (iallafall vi som bor i närheten)
att det stället är fyllt av sjuka grejer!
Det är så det är, om dom vill att man ska skriva
om något annat, sluta hitta på så mycket skit då!
Är det så svårt att fatta?
Dör folk i krig?
Går saker isönder när man slår på dom?
Plantera ett träd, gör något för miljön...
Dom hade säkert skrivit lite om de också!
Föresten,
Nu blir man väl klassad som nassist också?!
(Om du som läser detta tycker det, eller något
liknande så behöver du inte skriva tillbaka...)
MVH /David.
Men man kan ju inte klaga på att det pratas
så mycket skit om Rosengård, de är ju fakta?
Klart att det är tråkigt för dom som INTE
hittar på massa bus, men då kan man faktiskt
göra ett försök till att flytta...
(Nä, de är inte så svårt, om man har ett jobb)
Föresten, "mycket litet fåtal individer" är nog
inte rätt ordval här... Cirka fyra av fem på
Rosengård mellan 15-24 år har hittat på någon
form av olagligheter...
MVH /David.
Som du sa: "inte hundraprocentigt insatt"...
Då är det väl inte mer att prata om?
Jag har bla jobbat där, och i andra "tråkiga"
områden i malmö som Lindängen etc...
Kan garantera dig (och alla andra som läser)
att när jag tex plåtade skolungarna i dessa
områden så var det inte någon dans på rosor...
(Då pratar vi barn från 7 år och uppåt)
När man sen kom upp till tex Hässleholm
eller liknande blev man bara förvånad...
Varför är det tyst?
Väntar dom på att jag ska prata?
Jaja, jag behöver inte skriva en roman
men jag hoppas bara att folk förstår att
det inte alltid är som det verkar, men
ibland är det faktiskt just så!
MVH /David.
Och med det sagt bör man kunna dra slutsatsen att rosengård är en social och ekonomisk hål, likt de som uppstår på vägar exempelvis.
Sen kan jag ju tycka att det hålet som på nåt sätt borde ha fyllts igen, aldrig borde få ha fortsatt växa som den gjort sen dem första invandrarna började befolka området. Invånarna har bytts ut, men inte mentaliteten. Jag vet inte, men för mig känns det likt de svartas befrielsekamp i USA under 1900-talet? (som exempel) Att människorna i Rosengård behöver befrias från det öde dem döms till av att leva i den milön.
Det är det som är problemet, inte ifall det som skrivs om rosengård verkligen har hänt eller inte. Därför är det bra att man åker dit och beskriver vad som händer utan att man väljer offervinkeln eller brottsvinkeln. Så bilden blir mer balanserad på det stora hela.
/Maverick