Utställning

Samtidigt som fåglarna ringmärktes passade Johan Hammar på att avbilda dem. Bilderna visas fram till den 1 mars på Naturhistoriska museet.

2011 var det 100 år sedan den första fågeln ringmärktes i Sverige. I samband med det gjorde biologen och fotografen Johan Hammar några reportage om ringmärkning.

– Det är så himla mycket som fascinerar kring ringmärkning och fågelflyttning. 100 års ringmärkning har gläntat på dörren och vi har fått en inblick i mysteriet om hur och vart fåglar flyttar. Vart tar de vägen på vintern? Hur gör de för att hitta tillbaka till exakt samma plats som de föddes? Hur snabbt flyttar de?

Det är onekligen fascinerande att en liten fågel på 15-20 gram i vissa fall flyttar över 1000 mil enkel väg för att sedan, efter ytterligare 1000 mil, återvända till exakt samma plats för att föda upp sina ungar.

– Hur tusan går det till? Det ville jag berätta om. Men även om hur oerhört vackra helt vanliga svenska fåglar är. De kan se grå och trista ut på håll men när man kommer riktigt nära framträder färger och mönster som är fantastiskt vackra.

Det är sällsynt att man kommer så nära fåglar som när man ringmärker. Vilket går att uppleva.

– Fågelstationerna erbjuder ofta guidningar där man kan följa med och uppleva ringmärkningen på nära håll.

Johan Hammar åkte till Sveriges största fågelstationer: Ottenby på Öland och Falsterbo i Skåne. Dels för att ta reportagebilder på ringmärkningsverksamheten, men också för att ta porträttbilder och närbilder på fjäderdräkten.

– Till saken hör att jag själv har jobbat med ringmärkning och har en stor vana vid att hantera fåglar. Utan den vanan hade det nog varit svårt att få till bilderna.

Johan riggade en liten ministudio med en vit genomskinlig skiva som bakgrund som han belyste bakifrån med en blixt.

– Sen belyste jag fågeln med två blixtar framifrån. Det hela var en ganska snabb process. Efter att fågeln ringmärkts tog jag några bilder och sedan släpptes fågeln ut i frihet.

Johan upptäckte efter ett tag att de olika arterna betedde sig olika.

– Sädesärlan verkade lite nyfiken, talgoxen mest förbannad och hämplingen satt mest som tjuren Ferdinand i handen och begrundade det som hände. Utmaningen blev att försöka fånga lite av de olika arternas karaktär så att det inte bara blev rena avbildningar av själva arten.

Johan blev väldigt nöjd med resultatet och kände att han ville ta det ett steg vidare. Han sökte upp sponsorer med vars hjälp han kunde göra en utställning.

– Nu är utställningen uppbokad till och med sommaren 2013. Just nu hänger den på Naturhistoriska i Göteborg, den Svenska ringmärkningens vagga.

Läs mer om utställningen eller titta på fler av Johans fågelporträtt och fågelfjädrar.

Johan om ringmärkning:
– Man ringmärker fåglar för att ta reda på vart dom flyttar. Fåglarna förses med en liten ring runt benet med ett unikt nummer och adressen till Naturhistoriska museet i Stockholm ingraverat. Alla uppgifter om fågeln noteras och sparas. Den som sedan hittar en fågel med en ring på skickar ringen till Naturhistoriska museet. Varje återfynd är en liten pusselbit och sakta framträder ett mönster som visar fåglarnas flyttvägar och övervintringsområden. Förutom porträtt och detaljbilder av fåglar innehåller utställningen även reportagebilder från själva ringmärkningen.