Merläsning
Panelsamtal: Retuschör – Ett yrke på utdöende?
Föreläsning
Håller AI på att ta över produktionen av bilder – och vad innebär det för retuschyrkets överlevnad och för bildbranschen i stort? Bilddesign befinner sig just nu i en stor förändringsfas. Vilken roll spelar en yrkesutbildning för att driva utvecklingen åt rätt håll? Den 20 november bjuder Fotoskolan STHLM in till ett panelsamtal på Fotografiska med experter inom branschen som ger sin bild av framtiden.
Läs mer...
42 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men: "Distorsionen i objektivet är kraftigare än vad som syns på bilderna. Kameran rätar upp linjerna en del innan bilden sparas på minneskortet. Detta gör att det dröjt för Adobe att komma med en uppgradering av råkonverteringsfunktionen Camera Raw som hanterar RX100-filer."
Det innebär alltså, att om man väljer att fota i Jpeg, så kommer man att få bilder med kraftig distorsion, eller? Jag testade en Leica X1 under några dagar, och då fotade jag i Jpeg. Tyckte mig då också se en ganska kraftig distorsion i bilderna. Kanske ett vanligt förekommande problem med diggikompakter?
Längesedan jag testade X1, men med fast brännvidd borde den ha ovanligt lite distorsion. Alla normalzoomar har rätt påtaglig distorsion som regel.
Ja, rejäl distorsion och vinjettering är normalt för kompaktkameror (åtminstone ifall de är försedda med zoomobjektiv), varför kompakterna vanligen har korrigering av ett antal linsfel redan i kameran (alltså inte enbart för distorsion). Kolla t.ex. någon av Micro FourThirds-kamerorna med in-kamera-korrigeringen bortkopplad - det ser ganska förskräckligt ut...
Edit: Medan jag skrev hann Magnus före med att svara dig. Men som jag brukar säga - bättre med två svar än inga alls!
.
Kompakter med små sensorer kommer väl aldrig att hävda sig mot de med större sensorer och systemkameror när det gäller bildkvalitet.
Många gånger är de alltför dyra och endast marginellt bättre än föregångarna. Större sensorer och systemkameror utvecklas också och kanske mer betydelsefullt egentligen.
När jag ser mina bilder tagna med Fuji F11 och F20 så märker jag att det inte har hänt något revolutionerande på ganska länge.
Om jag förstår dig rätt så dömer du ut RX100 pga av dessa helt irrelevanta jämförelser? Och utan att överhuvudtaget ha provat någon RX100, eller? Dess sensor är ju närmare 3 gånger större än de traditionella kompaktkamerornas, och DÄR kommer du att kunna se en väsentlig skillnad. Det har åtminstone alla andra gjort,, som faktiskt HAR haft möjlighet att använda RX100. Huruvida skillnaden är revolutionerande eller ej beror förstås på vad man lägger för innebörd i detta begrepp, men ganska många har ju använt det ordet om RX100 (även om RX1 självfallet är betydligt mer av en revolution).
.
Dömer ut är nog att ta i i överkant.
Det jag reagerar på är rubriken på artikeln. Jag tycker helt enkelt inte att kompakterna närmar sig systemkamerorna. Men jag kan ha fel.
Jag är nöjd med min Olympus XZ-1 som fortfarande säljs, den kostar ca 3000 kr. Sensorn är ungefär hälften så stor som på RX-100. Större format och ny teknik höjer säkert bildkvaliteten. Men jag har svårt för att tro att skillnaden är jättestor (läs i mitt tycke om jag fick testa RX-100). Olympusen har också ett ljusstarkt och skarptecknande objektiv.
Innan Olympusen hade jag en Canon Ixus som tyvärr var något av en besvikelse. Jag ångrade att jag bytte bort min Fuji F20 som ofta levererade bra. Givetvis inte lika bra som RX-100, men ändå.
Under tiden som har gått så har nog systemkamerorna och APS-C kamerorna utvecklats lika mycket eller mer än kompakterna.
http://www.dxomark.com/index.php/Cameras/Compare-Camera-Sensors/Compare-cameras-side-by-side/(appareil1)/812%7C0/(brand)/Sony/(appareil2)/754%7C0/(brand2)/Panasonic/(appareil3)/724%7C0/(brand3)/Olympus
(Länken är tydligen för lång för Fotosidans kommentarsfunktion varför du måste klippa och klistra lite för att få med hela adressen.)
(Det är en svaghet hos DxO att brusets karaktär inte omfattas, men det är naturligtvis svårt att mäta då det i mycket är en subjektiv egenskap.)
I så motsvarar FX bladfilm och bakstycken bioduk.
Chippet är 1/4 del av minimum accepterbar kvalitet.
Lägg ut bilder som man kan bedöma ifrån. Dessa kan jag göra likadana med min iPhone. 1600 px eller större. Muggfönstrett har kanter som konserhustrappan, är det någon man fixar i Photoshop eller?
Ja!
"I så motsvarar FX bladfilm och bakstycken bioduk"
Nej, SYSTEM-kamera har aldrig och kommer troligtvis aldrig vara en benämning på en sensors storlek.
Kan hålla med om att bilderna är i alldeles för små storlek.
Dock behöver man alltid vara på sin vakt så att man är klar över ifall det är JPEG eller RAW-bilder de lagt ut / baserar sina omdömen på, och att det kan ta en märkbar tid innan anpassade RAW-konverterare är optimerade. Det förefaller att gå betydligt fortare att få fram nya och tekniskt bättre sensorer än det gör att få fram RAW-konverterare som gör dessa rättvisa...
.
Nikon D600 och D800 är ett bra exempel på detta. De har i stort sett samma bildkvalitet eftersom de har lika stora sensorer med samma teknik. D800 ger lite bättre bildkvalitet eftersom den har fler pixlar vilket ger bättre detaljåtergivning och ett snyggare (mer högupplöst) brus.
Varför tror du Canon har hållit sin populära S90-100 serie på 10-12 megapixlar? Givetvis för att ha en bra brusprestanda. Stoppa in 24 Megapix på den sensorn så skulle du få se på brus. Nu kommer det säkert så småningom att bli fler megapixels på dessa kameror också då många megapixlar låter bra trots att fler än 12 är bortkastat för de flesta användare som bara postar sina bilder online. Att nya generationers kameror klarar fler pixlar beror dock på bättre sensorteknik och programvara, och brusprestandan blir då ungefär som tidigare generationer. Hade man hållit ned antalet pixlar men fortsatt utveckla tekniken hade kompaktkamerorna snart kunnat bli användbara i dålig ljus utan blixt. Om fokussystemen hade hängt med i alla fall...
Källa, tack. Och då avser jag inte den lilla ytan, utan att fler pixlar per yta skulle ger mer brus. Allt talar för motsatsen, men du kanske vet bättre?
http://www.dxomark.com/index.php/Cameras/Compare-Camera-Sensors/Compare-cameras-side-by-side/%28appareil1%29/834|0/%28brand%29/Nikon/%28appareil2%29/792|0/%28brand2%29/Nikon/%28appareil3%29/767|0/%28brand3%29/Nikon
Edit: Asch, jag såg inte att det var Gustav som postade länken:-)
Fascinerande att folk överhuvudtaget ifrågasätter det uppenbara. Om fler megapixlar alltid hade gett bättre bildkvalitet och mindre brus så skulle varenda kamera ha 36 megapixels. Konstigt då att kamerorna för ett par år sedan bara hade 6-10? Det är för att man når en smärtgräns där brusnivån blir för hög. Med ny sensorteknik och mjukvara (Expeed 3 i nämnda Nikonkamerors fall) så kan man hantera bruset bättre och således ha fler pixlar på en sensor. Ni som tror något annat kanske skulle skriva till Nikon och de andra stora kameraföretagen och förklara att de har haft fel i alla dessa år. Att D3X med 24 mp borde varit bättre i mörker än D3S med 12 mp. Att fysikens lagar har upphört. Att en massa små mexapixlar nära varandra ger bättre ljusupptag och mindre störningar vid ISO-förstärkning än färre stora pixlar längre ifrån varandra...
Sedan spelar andra aspekter in. I jämförelsen mellan Nikonkamerorna får man helt enkelt fundera på vad man är ute efter och vad man fotar. För naturfotografer som ofta fotar långsamt på stativ är D800 ett självklart val då man kan använda långa slutartider och vill fånga så mycket detaljer som möjligt. Actionfotografer föredrar D4 då den har färre pixlar och därmed bättre mörkerprestanda och inte minst mycket högre framerate. Det finns en anledning till att D4 har max iso 204800 och D800 har max iso 25600. D800 på iso 204800 hade inte varit en vacker syn.
Fler pixlar ger alltid mer detaljer och under rätt förhållanden bättre bildkvalitet (om ljuset, fotografen och inte minst optiken håller måttet). Att säga att fler pixlar på samma sensoryta är en fördel är dock en helt annan sak. Det är alltid en avvägning och alla sensorer har en smärtgräns där mer megapixels kommer att göra bildkvaliteten sämre på grund av brusnivån. På en liten bildsensor är den smärtgränsen lägre än på en stor sensor. På motsvarande sätt är smärtgränsen lägre på en sensor/kamera med äldre teknik än en med nyare teknik. Var man sedan drar smärtgränsen beror på vad man vill uppnå. Det blir en avvägning mellan vad som är viktigast. Mörkerprestanda och hastighet kontra detaljer och bildstorlek.
Det är mer fascinerande att det du anser vara "uppenbart" har förklarats som helt felaktigt av dem som vet vad de snackar om. Att kameror inte hade lika många pixlar förr är däremot uppenbart; det kostar mer och kräver större dataprocessningskraft.
Skillnaderna i brus mellan de kameror som jämfördes i länken är minimal och verkligen inte någon slags bevis på att D800 är "sämst". Den är snarare optimerad på ett annat sätt. Läs gärna på lite om CFA-design till exempel.
Jag slutade typ läsa där. För att jämföra på 100% ger aldrig en rättvis bild eftersom man faktiskt jämför olika stora ytor på sensorerna, o då med fördel för den sensorn med lägre upplösning. Så det enda rätta sättet att jämföra två sensorer med olika upplösning är, precis som du säger (men försöker vifta bort på nåt sätt), att skala den ena till den andra.
Så snälla, kolla länken igen, det visar faktiskt det uppenbara.
O sen anledningen att man inte alltid bygger kameror med maaassor av megapixlar är väl bl a för att det är fett jobbigt att hantera all data (både för kameran (bps o sånt du vet) o för hårddiskar, rawkonverterare osv), det kostar kanske lite mer o för att det egentligen inte riktigt behövs.
Det dynamiska omfånget påverkas mer av tekniken i sensorn (D800 med 36 megapixel har större dynamiskt omfång än EOS-1D X med 18 megapixel. D800 och D600 har sensorer från Sony och har bättre omfång än Nikon D4 med sensor från annan tillverkare)
Vill du har en mer teknisk förklaring får du kolla med Martin Agfors eller Joakim Bengtsson.
"Fler pixlar på samma sensoryta är som regel en fördel för bildkvaliteten, till skillnad mot vad många tror. Det är ytan på sensorn som avgör hur mycket ljus den kan fånga. Mer ljus innebär lägre brus i bilden. Lägre brus innebär större tonomfång."
pellevin kommenterade detta:
"??? Gör om gör rätt! Fler pixlar på samma yta ger mer störningar/ISO brus."
Fröderberg behöver inte göra om, eftersom han redan har skrivit rätt. Till skillnad från vad du har gjort ...
Fler pixlar på samma yta ger INTE mer störningar/ISO brus. Detta är en sedan länge mycket utbredd myt. Den uppkommer när man blandar ihop begreppen "brus per pixel" med "totalt sensorbrus".
pellevin skrev:
"Det är just därför kompakter har sämre bildkvalitet än systemkameror med större sensorer."
Det är INTE ALLS just därför att kompakter har högre pixeltäthet, utan detta beror enbart på kompakternas väsentligt mindre sensorarea. Givetvis under förutsättning att sensortillverkaren ifråga inte har valt att klämma in fler pixlar än vad dennes teknik vid den gällande tidpunkten tillåter (vilket förekommer emellanåt).
pellevin skrev:
"Hade sensorn varit 10 Mpx hade brusprestandan varit klart bättre. Det är basics som alla fotojournalister borde känna till."
Det är inte basics alls, det är helt fel. Fröderberg känner till basics (och förhoppningsvis gör alla andra fotojournalister också detta numera). Vad som däremot är helt klart är att du själv fortfarande inte känner till basics när det gäller sensorteknologi.
Låt mig försöka belysa det hela (hehe) såväl för dig som för loyalistsoldier, utan att använda komplicerade förklaringar och matematik. Antag att vi har två kameror med samma sensorarea, men den ena har fyra gånger fler pixlar än den andra. OK, det blir naturligtvis högre brus per pixel för sensorn med ett större antal av mindre pixlar. Detta ser man också ifall man jämför dessa båda i 100% förstoring på skärmen. *)
MEN!
Ifall man skulle printa ut bilderna i SAMMA storlek (ganska stora, så att man lätt kan studera brus och upplösning), så finner man något helt annat. Bruset i bilderna från sensorn med fler pixlar är INTE högre än i bilderna från den lågupplösta sensorn. Istället blir brusstorleken förstås mycket mindre i bilden från den högupplösta sensorn, och man kan se mycket finare detaljer. Väljer man att skala bilden från den högupplösta sensorn till samma upplösning som bilden från den lågupplösta, så slår man ju ihop allt ljus som har samlats in av dessa fyra mindre pixlar (egentligen fotodioder) till en, och medelvärdesbildar detta. Resultatet blir då inte bara att man naturligtvis får samma upplösning som från den lågupplösta sensorn utan man får ju också totalt tillgång till lika mycket ljus som den enda större fotodiod som sitter på den lågupplösta sensorn har samlat in. Vilket förstås innebär att man då får samma brusnivå och känslighet vid dåligt ljus/höga ISO från båda sensorerna (givetvis under förutsättning att man jämför sensorer från samma teknikgeneration).
Är detta förståeligt?
*) Ska bara tillägga förklaringen till den "sanning" så många tror sig se när de jämför brus och skärpa mellan sensorer med olika upplösning i 100% på bildskärmen.
**********************************************
Jämförelser i 100% blir då alltid 100% fel!
**********************************************
Vad så otroligt många inte inser är att 100% förstoring innebär att man har en 1:1 relation mellan sensorpixel och bildpunkt på skärmen. Ifall man hade haft en tillräckligt högupplöst skärm så skulle man omedelbart ha sett att man satt och jämförde en dubbelt så stor bild från den högupplösta sensorn med en mycket mindre bild från den lågupplösta. Vilket självfallet bir helt tokigt.
Tyvärr har denna elementära kunskap häpnadsväckande svårt att tränga igenom. Fortfarande görs massor av sådana här galna jämförelser, och detta inte bara av okunniga amatörer, utan det förekommer även på många etablerade fototestsajter och fototidningar. De är alla precis lika värdelösa.
Denna orättvisa drabbar förstås de sensortillverkare som ligger i framkant när det gäller att producera högupplösta sensorer (som Sony). Men speciellt på senare tid har allt fler börjat kolla ordentligt och upptäckt hur det faktiskt ligger till, dvs att den mycket utbredda myten i detta avseende inte alls är verklighet, utan är just bara detta - EN MYT !
.
Finns en hel del tokiga myter där ute i fotodjungeln. En annan myt är att sensorns storlek är avgörande för skärpedjupet.
Undrar man som mångårig brukare av dessa små kamrater.
Några av mina bästa foton har jag tagit med dessa modeller
just för att de varit med alltid. I synnerhet Olympus XA2 var helt
fantastisk i all sin enkelhet. Blixtsnabb och intuitiv.
Något sådant med FX-sensor 24MP och ett Zoomobjektiv
24-200 är allt jag behöver :) och optisk sökare.
Ja, ja - jag vet - en teknisk och ekonomisk omöjlighet....
men kanske någon gång....
En annan kompakt som verkar lovande är Canons nya G1 X, men den är betydligt större, klumpigare och mer än dubbelt så tung.
Man kan undra hur många brukare av en sådan här kamera som använder den som ett komplement i sin utrustning. De som har även större systemkameror (APS-C, fullformat). Gentemot hur många brukare som har den som "enda" kamera.
Sonyn är nog en av de bättre kompakterna,men jag vill nog säga att om det är bildkvaliteten man prioriterar så är troligen Sigma DP-2 Merrill snäppet vassare.
http://www.luminous-landscape.com/reviews/cameras/sigma_dp2m_review.shtml
Har den själv och kan bara understryka LL:s testresultat.
/Thomas
Har även sedan tidigare en analog kompakt, Olympus XA, en av 80-talets "juveler", tillsammans med Minox 35.
Magnus skrev.
"Det låter ju övertygande. Hur ser det ut om du förklarar det lite mer tekniskt och matematiskt?"
- Nej, gör inte det, då somnar jag! :-) :-)
RX100:n ger perfekta resultat, går inte att läsa sig till, måste ses!
Varje pixel har en förstärkarkrets bakom sig. Varje elektronisk krets tillför lite brus. Ju fler pixlar, deso större mängd brus tillförs. Att argumentera att man inte ser bruset om man blåser upp bilderna till samma nivå räcker för användaren, men inte riktigt om man skall ha förståelse för vad som händer. Dessutom finns det ett mellanrum mellan pixlarna på sensorn, så signalen blir svagare ju fler pixlar man har.
Så det jag vill förstå är vad det är som gör skillnaden försumbar - om elektroniken är så lågbrusig idag att det är egalt för fotografen om en sensor har en pixel eller tjugo miljoner. Eller om det är signalbehandling (tex bayerfiltret) som gör bilden bra nog idag.
Nöjd med priset är jag i alla fall.
.
Jag har haft den här kameran nu i flera månader och måste säga jag är extremt nöjd med den! Jag har längtat efter en liten digitalkamera med manuella inställningsmöjligheter, bra film med bra ljud och zoom samtidigt och här fanns ju allt! Jag filmar väldigt mycket, speciellt på konserter. Har använt flera olika Sony Cybershot tidigare. De flesta har haft väldigt bra ljud, men alla har saknat en eller annan funktion eller t.ex. på en, när man zoomar när man filmar så hörs det!
Men denna kamera man kan ta kort också samtidigt som man filmar, med där märkte jag att det hörs faktiskt en svag klickljud. Den var faktiskt irriterande när Ken Stringfellow sjöng en het duett med Julia Hanberg på Debaser.... http://youtu.be/f07Qw2XqWyo
Och att kameran är så liten som den är, då slinkar den ner i handväskan hur lätt som helst och är alltid med!