Reportage
Pieter Ten Hoopen tog hem hela fyra utmärkelser under Årets Bild 2010 och fick även den ärofyllda titeln Årets pressfotograf, för tredje gången. Fotosidan tog sig en pratstund med vinnaren.
Frilansfotografen Pieter Ten Hoopen tog en paus med att tävla i fotografi. Sist han var med i Årets Bild tog han hem segern som Årets pressfotograf, både 2005 och 2006.
I år kände han sig redo att vara med igen. Det slutade med totalt fem utmärkelser, varav guld i Årets bildreportage utland och Årets samtida reportage samt titeln Årets pressfotograf.
- Personligen är man ju alltid glad att man får priser för sina arbeten så klart. Det var mer än fyra år sedan jag tävlade i Årets Bild och så klart var det väldigt kul med sådan utdelning när man väl tävlar. Årets Pressfotograf är en fin titel som är ett bevis på att man i bredden gör bra grejer, ett krav när man ska få denna titel, säger Pieter till Fotosidan.
Juryns motivering till Årets Pressfotograf var:
"En fotograf som söker sina egna vägar och sitt eget uttryck. Genom sitt bildspråk och hans sätt att se, driver han bildjournalistikens berättarkraft framåt. Alla insända serier håller hög klass med bra redigerat material som håller i varje berättelse."
Just vikten av att välja ut sina bilder med omsorg är något Pieter betonar;
- Jag har inget vinnande koncept så vitt jag vet om, jag bara älskar det jag håller på med. Men jag lämnar enbart de jobben som jag anser vara viktiga eller bra. En riktigt bra editering av materialet är kanske nått som det flesta inte gör tillräckligt bra. Jag har själv suttit i en jury många gånger och det flesta åker ut på grund av en dålig editering av materialet.
- Samtidigt tävlar man alltid med tankten i bakhuvudet att man blir bedömd utifrån en personlig smak av en jury. Ibland vinner man, ibland inte - allt är en smaksak. Jag har kommit till den punkten numera att jag vet vad jag håller på med. Vinst eller ingen vinst - fotografi är viktigare än så för mig. Under dom åren jag inte tävlade hittade jag mera kärlek till mitt skapande, att tävla kan vara farligt. Man ska älska det man håller på med och inte bara låta sig styra av omdömet av en jury.
Förutom själva redigeringen är Pieters framgångsrecept vanligt hederligt slit - och ett stort genuint intresse för den man fotograferar.
- Att förmedla känslor i bild är inte något som bara kommer. Man måste vara insatt i det man håller på med. Man måste försöka förstå de man fotograferar. Om saker ska bli bra krävs det som vilket jobb eller sport som helst att man tränar. Jag försöker att förmedla för mina elever och studenter att om man vill bli bra krävs det enormt många timmar av arbete.
- Jag brukar ge ett exempel om piloter. Om du vill flyga långa interkontinentala flighter krävs det att man först har gjort sina inrikesflighter och kommer upp i timmar. För att få riktgt bra resultat krävs det enormt mycket träning och slit. Av alla fotografer jag känner som gör fantastiska jobb och jobbar på en hög nivå, jobbar alla som galningar och de älskar det de håller på med.
Pieter berättar att han blandar kameror och tillvägagångssätt när han är ute och jobbar. Det enda han håller noga fast vid är de fasta gluggarna.
- Numera jobbar jag med alla möjliga sortens kameror. Vanligt småbild, film och digitalt, mellanformat, panoramakamera. Ja, verkligen allt möjligt. Men objektiv använder jag bara fasta gluggar 28mm, 35mm, 55mm och that’s it, avslutar han.
Bilden ovan ingår i Pieters prisbelönta utlandsreportage "Prostitution i Syrien". Här kan du även se ett
ljudbildspel med fler bilder ur serien.
30 Kommentarer
Logga in för att kommentera
http://wwwc.svd.se/statiskt/multimedia/ljudbildspel/damaskus/index.html
/Maverick
Att fotografera prostution i ett land där islamskt land, och genom att låta kameran känna hur det känns att vara kvinna! Fotografera genom en sjal!
Vilket djup, vilken grej!...
För att vara mer seriös har han gjort ett riktigt bra jobb att ta upp detta.. Men att försöka vara så dimensionell och arty, och försöka övertyga att bilderna håller så hög klass, håller jag inte med om..
De kunde lika gärna varit tagna utav en full turist och besökare till bordellen, med en gammal mobilkamera... Sneda, snuddiga och ja.. helt vanliga turistbilder.
Hus i helvete, nu får man väl på fan från alla som "verkligen förstår budskapet".
Arty!
När det gäller de människor som sitter på "makten" att välja vinnare i såna här sammanhang så är det samma tomhet i beslutsunderlagen som kejsarens nya kläder.
Det är en packe hypade skitbilder.
VA ? Levde vi inte i en demokrati trots allt ?
//Chasid
I korthet kan man säga att om man gillar eller inte gillar den här sortens bilder så beror det främst på vilket trappsteg man själv står i sin fotografiska utveckling.
Mycket intressant läsning, rekommenderas varmt.
Men det är väl så att när man uppnått en viss status i Sveriges fotokretsar så kan man göra vad man vill och kalla det konst.
Den översta bilden med molnet är ju direkt pinsam och hade med all sannolikhet sågats vid fotknölarna om den skickats in till t ex fotosidans "läsarnas bilder" OM man nu inte viste att det var Ten hoopen som plåtat.
Jag tycker att idén om att fota allt från en kvinnlig prostituerads "ögon" är brilliant.
Men för att den breda publiken ska tycka om bilderna så krävs det lite mer variation.
Han är onekligen en extremt talangfull fotograf men det betyder inte att alla hans bilder faller majoriteten i smaken.
Med hans idé i ryggen skulle jag dels ha fotat från de prostituerades sida men även i "klara" bilder från en betraktares sida.
Men, det är tur att vi alla tycker olika för då finns det massor att välja bland.
Om man är nybörjare eller inte har hållit på så länge med foto så uppskattar man oftast slutna bilder med ett rakt budskap som är lätta att läsa av. Ju längre man hållit på med foto, eller ju vanare bildbetraktare man är, desto mer uppskattar man öppna bilder som inbjuder till tankar, reflektioner och som utmanar fantasin.
http://www.masterpix.se/?p=719
blir alltid så berörd av pieters bilder han har en känsla som går rätt in.
jag är inte förvånad hur han får den kontakten heller knappt mött någon som har sånt fokus på det han gör och samtidigt denna otroliga ödmjukhet som människa
jag har haft tur att fått underbar workshop me han och lärt mig mkt av hans tänk i hur man skapar ett bra möte, tack för det.
:)
Men, fortfarande så är det inte den typen av fotografier som jag skulle betala för att gå och se eller köpa.
På fotomässan senast lämna jag det tekniska åt sidan för en hel dag och bara vandrade runt bland alla fotografierna.
Det som jag tyckte bäst om var serien men skogsskövlingen (osäker på om det var Borneo) och flygfotot över en hel skövling där lastbilsspåren faktiskt såg ut som ett träd.
(kan någon fylla i med fotografen så blir jag glad.)
Det är en helt anna typ av fotografi som jag tycker mycket om, en serie som likt PTH´s talar om väldigt mycket för betraktaren.
Well, ha en bra dag. Här måste tyvärr jobbas.
För övrigt har bilderna en stark känsla och intiminitet.
Magiskt!!!!
Sluta fota grodor och zooma 3000% i photoshop och tänk på hur verkligheten ser ut för andra människor i stället. (obs skämtsamt)
Johan
Det verkar som fotoeliten som utser vinnarna är så makalöst "inne" i sitt så dom totalt tappat all markkontakt.. Suddiga bilder fotande genom en sjal blir vinnare.. Sanslöst..
Medans under tiden på alla fotositer världen över upptas tiden mest med 100 eller 200 % studera upplösning och skärpa via urklipp.. Testare mm.. Allihopa söker skärpa och upplösning samt brusfrihet.... Och så är vinnarna antingen sönderbehandlade bilder där nada av ursprung finns kvar.. Eller suddigast möjliga åtråvärda vinnare.. Eller urkassa blixtbilder som får en amatör att gråta av besvikelse.. Ja sådana blir utställda som finfin konst..
Jisses.. Tror vi alla som söker skärpa samt se vad som bilder föreställer med exakthet är helt inne på fel spår..
Snart åker min gamla HP 320 fram för ta lite vinnarbilder.. Men jag gissar den levererar alldeles för hög kvalitet iofs... Får låna ett par strumpbyxor och använda som filter så blir det nog bra.. Undrar om jag skall sända in bilderna sedan i eget namn eller "låna" nått kändisnamn..?
Borde ju inte spela någon roll vilket namn man använder.. Men dumt att chansa.. Tar nog nått foto-kändisnamn .. Känns som det kan vara behjälpligt på nått vis..
Det irriterer meg noe enormt at ikke bedre bilder kommer opp i slike konkurranser. Det er såååå mange andre fotografer som fortjener dette mer enn denne fotografen.
Herregud for et lureri.
är det så jävla viktigt med skärpa att man inte kan räknas som fotograf om man inte tar skarpa bilder?
Det handlar inte om "bitterhet". Det handlar om folk som tittar på "fotoelitens" bedömanden och helt enkelt inte förstår deras "höga" nivå av "konstförståelse"..
Och därför uttrycker oss med så obildad stil om dessa "underbara" konst(iga)verk...
:-)
Verkar vara en klisterlapp som andra fotografer ger Domare och jurymedlemmar.
Jaja...Folk får väl tycka vad dom vill. =P
Om man nu kommer till slutsatsen att han kan ta skarpa bilder, så bör man kanske fundera över varför han väljer att inte använda tokskarpa bilder.
Men jag kan förstå att folk upplever det som frustrerande när enkelt mätbara saker som skärpa och exponering inte premieras.
Men tänk lite som med böcker. En bok blir inte bra för att man använder korrekt kanslisvenska. En bok blir bra när man kreativt börjar använda alla de möjligheter som språket erbjuder. Detsamma gäller för bilder.
/Maverick
Men det kan ju faktiskt vara rätt bra om almenheten som förväntas "förstå" boken också "förstår" den.. Det tycker då jag..
Men men. Jag har ju inte prenumration på någon sanning.. Utan uttalar endast min åsikt...
:-)
Själv minns jag lite skamset hur illa jag tyckte om Lars Tunbjörks Kontor var när jag såg den första gången. Numera tycker jag den serien är bland det mest briljanta jag sett. Så kan det gå.
Sedan blir det lite svårt att avgöra vilka som är allmänheten. Är det den handfulla mängd människor här som gnäller över bristande skärpa eller är det alla dom som inte säger något?
Diskussionen känns liksom igen från vilken fotoklubb som helst. På alla klubbar finns det alltid ett gäng människor, ofta gubbar, som blir helt sönderstressade av bilder som inte har en långdragen gråskala och en knivvass skärpa.
Tidigare var det ju också så vi bedömde bilder i tävlingar. Först kollades skärpa, sen tonomfång och sist innehåll. Nu är det kanske i mångt och mycket tvärtom, och jag kan förstå att en del blir stressade av det eftersom innehåll är svårt att mäta utifrån tekniska aspekter. Plötsligt ska folk som lämnade fantasi och känslor kvar i början av 70-talet försöka hitta tillbaka till det.
"Årets Bild" är för övrigt mest en intern tävling inom branschen där de försöker lyfta fram det de tycker är bra. Alla behöver ju inte hålla med om det eller följa efter det. Lika lite som man behöver läsa det som Svenska Akademin nominerar till litteraturpriset.
/Maverick
Han tar på ett mycket pedagogiskt och givande sätt upp hur vi utvecklas som fotografer i olika steg och hur det där med bildsmak förändras ju mer vi lär oss.
Tror den boken skulle slå udden av all den frustration som ventileras i denna diskussion.
:-)