Rejäl glasbit från Leica
Noctilux har alltid varit synonymt med 50 millimeter och extrem ljusstyrka. Från och med nu är det bara synonymt med det sistnämnda. Leica har nämligen lanserat Noctilux-M 75 mm f/1,25 Asph.
Leicas pressmeddelande är alldeles extatiskt. Det faktum att skärpedjupet är tunnare än med Noctilux-M 50 mm f/0,95 Asph beskrivs med sådana superlativer att man kan tro att detta är unikt. Och det är det, om man bara ser till Leica-M-serien. Men samma tunna skärpedjup kan även fås med en 85 mm f/1,4 och som många vet finns det även 85 mm f/1,2 ute på marknaden.
Noctilux-M 50 mm f/0,95 är känd för att ge god skärpa redan vid maxbländare f/0,95. Vi vet att det som regel är lättare att ge god skärpa vid maxbländare vid länge brännvidder. Detta gör det högst sannolikt att skärpan vid maxbländare är bättre med Noctilux 75 mm än med Noctilux 50 mm.
Konstruktionen består av nio linselement i sex grupper och de rör sig "flytande" vilket gör att skärpan inte bara är maximal vid oändligt avstånd. Två av linselementen är asfäriskt slipade. Vikten är 1 055 gram och närgränsen är 0,85 meter.
Sist, men verkligen inte minst, priset är 124 900 kronor i butik. Lyckligtvis inklusive moms.
Läs mer
69 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vad som står på objektivet och det man skriver i marknadsföringsmaterial behöver inte nödvändigtvis överensstämma.
75mm f/1,25 (eller 75mm f:1,25)
Det är också naturligt att skriva det i den ordningen. Man brukar ju säga objektivets huvudegenskaper i stil med "ett sjuttiofemmillimeters objektiv med ljusstyrka ett komma tjugofem".
Annars är det ju självklart att brännvidden ska stå först och bländaröppningen sen. Då är det rätt uppställt för den division som man kanske vill göra, alltså brännvidd delat med bländartalet, för att få bländarens storlek (nästan, i alla fall).
Tänka att det skall vara så svårt? Bländartalet skall stå först eftersom det värdet är en del av det andra värdet. Om vi tar ett 1,4/50mm som exempel, så skall f:1,4 komma först eftersom det det går 1,4 gånger på brännvidden 50mm. Det är det korrekta sättet att uttrycka saken matematiskt - och tyskarna har nu en gång en förkärlek för att uttrycka sig korrekt i sådana sammanhang.
LEICA NOCTILUX-M 75 f/1.25 ASPH.
A revolution in portrait photography.
Available from the beginning of 2018.
Men mitt resonemang om skillnaden mellan marknadsföringsmaterial och texten på ett objektiv kanske var för komplicerat?
Ska man räkna ut vilken bländare man har dividerar man ju brännvidden med det inställda bländartalet och inte maxbländare så det här resonemanget med "... det ena är en del av det andra" förstår jag inte.
Den som ändå inte förstår kan fundera på vad "f" står för i angivet bländarvärde såsom f/1,4.
Jag får ta saken en gång till:
Om vi tar ett 1,4/50mm som exempel, så skall f:1,4 komma först eftersom det det går 1,4 gånger på just brännvidden 50mm. Bländarvärdet är alltså relativt, det står i relation till något. Till vad då? Jo till brännvidden. Med hjälp av ett sådant relativt bländarvärde blir ljusinsläppet lika för varje given bländare oavsett brännvidd - fastän dom faktiska öppningarna blir varierande. Det som står i relation till något annat skrivs först.
Jag lutar mig alltså bekvämt tillbaka - angenämt styrkt av att marknadens två mest ansedda objektivtillverkare tycker som jag... :-D
75/1,25 beskriver dock exakt vad det handlar om - storleken på ingångspupillen. Det är bara olika sätt att skriva samma sak.
Hur detta skulle kunna vara fel övergår mitt förstånd ...
1:1,25 som Leica skriver betyder precis samma sak som f/1,25 där f och 1 har samma betydelse (brännvidden). Kolon och snedstreck har samma betydelse när det gäller division - det handlar bara om olika notation.
Det som förmodligen orsakar missförstånd och diskussion är att det här blandas mellan kolon och snedstreck. Snedstrecket som Leica (och andra) använder är en avskiljare och saknar matematisk betydelse i sammanhanget. Att skriva 75mm/1,25 blir ju exakt samma sak som att skriva 1:1,25/75mm (där / bara är en avskiljare) eller 75mm f/1,25
Det är lika rätt att skriva på alla dessa sätt, förutsatt att man tolkar / som en avskiljare och inte en matematisk operator när man skriver som Leica.
Matematisk notation har för övrigt ändrats på väldigt många sätt sedan 100 år tillbaks ;)
Det är så att ljusstyrketalet är en slags "konstant". Anger man till exempel bländare 1,4 så är det samma ljusinsläpp oavsett brännvidd (oavsett det andra talet).
Själv kroknar jag nu på denna tråd, och låter andra grunna på varför de två mest renommerade optiska tillverkarna - plus Pentax som ju också är en renommerad tillverkare, har bestämt sig för att ange på detta sätt. Man har ju gjort det med stor envishet över tid, och i stark motvind från majoriteten.
Anders. Jag blir mycket trött när jag tar del av ditt skrivande. Det var delvis därför som jag ville lämna den här tråden. Exempelvis har frågan om det är "samma sak" inte någon signifikans för det som avhandlas. Frågan har varit varför det ena värdet skall skrivas först när man anger saken på ett objektiv. Där har jag fört en rätt tung argumentation i sak.
Du vill dock inte lämna utan att få sista ordet. För all del - skriv något dumt här nedan, så får du det.
Och det mest praktiska, men inte nödvändigtvis det mest rätta eftersom det inte finns något direkt rätt eller fel i hur man anger objektivets egenskaper så länge man anger dem korrekt, är att ange brännvidden först eftersom det för det mesta är den viktigaste egenskapen. Det är rätt vanligt i många sammanhang att mest signifikanta egenskap kommer först.
Men man får förstås lista egenskaperna i vilken ordning man vill och ingen som vet något om objektiv kommer att bli missledd eller förvirrad av hur objektivtillverkaren väljer att skriva det på objektiven.
Belysningen per ytenhet på sensorn blir samma oavsett vad brännvidden är, om ingångspupillen är brännvidden genom 1,4. Detta eftersom bildvinkeln skiljer och därmed förstoringsgraden på sensorn.
Det absolut mest logiska är att skriva 50/1,4 eftersom det med så få tecken som möjligt beskriver brännvidd, ljusstyrka och ingångspupillens storlek. Det är bara nostalgiskt trams att vända på det, för det är matematiskt fel som nån, någon gång, satte upp det av någon för oss okänd anledning.
Ibland är vi inte överens:
Det blir lite knepigt att ta in varför det skulle gå åt färre tecken genom att skriva 50/1,4 mot att skriva 1,4/50? Om dom inte alldeles har lurat mig i småskolan, är det sex tecken i vardera alternativet.
Vad det gäller nostalgi skall du veta att den mest nostalgiska av kameror, nämligen Leica, angav brännvidden först under 1920-talet och merparten av 1930-talet. Sedan gick man över till att ange bländarvärdet först, vilket man alltså gör än i dag.
Fotografis tekniska historia vet du nog inte mycket om - utan sammanfattar under tillmälet; nostalgiskt trams.
Martin - det sattes inte upp saker och ting av för OSS okänd anledning. För dig helt säkert, eftersom din sakkunskap är ringa.
Det har inte med antalet tecken att göra i sig, utan att 50/1,4 beskriver den division man behöver göra för att ta reda på ingångspupillens storlek. Om man skriver 1,4/50 så gör man en annan division som beskriver den inverterade storleken på ingångspupillen, ett värde som jag tvivlar på är speciellt användbart så värst ofta.
Men som jag skrev förut: det är ju inte direkt så att någon normalt blir vilseledd av hur och i vilken ordning objektivets viktigaste egenskaper skrivs på det även om det kanske skulle kunna bli så om det funnes ett objektiv med ljusstyrka 50 och brännvidden 1,4. :-)
Det är alltså inte en division man anger här. Man kan hur man än skriver värdena lätt räkna fram ingångspupillen - bra man vet vad begreppen står för. Anledningen till att dom tyska tillverkarna och Pentax sätter bländarvärdet först är att detta är själva delningsgrunden - ett synsätt som jag delar.
Som (nästan) sagt: det är inte direkt så att någons överlevnad beror på hur man skriver sånt här. :-)
Och du skriver; " man använder inte kommatecken på bländarvärden. Man använder punkt. 1.4 inte 1,4". Det beror på vilken MAN vi talar om. Kanske Helmer Bäckström, vår enda professor i fototeknik genom tiderna. Han skrev med kommatecken. Det gjorde man sedan under 1950-talet och ända fram mot den japanska vågen. Numera är det lite hipp som happ.
För övrigt är det ju Peter som ska ha gratulationerna, eftersom det var han som fick igång en av de fånigare trådarna på åratal.
Den komiska effekten uppstår mest i och med hur de moderna kommentarsfälten används. Man läser inte riktigt av vad som har sagts - man trumpetar ut sina egna åsikter Ex Chatedra. Många har låst sig vid att siffrorna vi snackar om står för ett divisionsförhållande. Det gör dom inte, och då kommer debatten naturligtvis ingenstans - utan blir lätt komisk.
Så här exakt står det på ett objektiv som jag tar direkt ut ur mitt vitrinskåp. Objektivet är varken gammalt eller direkt nytt:
1:1.4 f=50mm Det är uppenbart att det inte handlar om en uppställning för division, utan två värden som redovisas efter varandra. Att det sedan kan förkortas till 1.4/50 ändrar ingenting. Snedstrecket är ett särskiljningsstreck. Då blir det en tolkningsfråga och en rimlighetsfråga vilket värde man skriver först. Påstår man då, som jag, att det ena är det riktiga – ja då tar det hus i helsike på ett väldigt förutsägbart sätt... :-)
Kul med extrema grejer, även om sensorerna blivit bättre på högre ISO tycker inte jag att ljusstarka objektiv har blivit förlegade. Tvärtom, med sådant här går det ju att fotografera handhållet sent på kvällen, tidigt på morgonen, inne i mörka miljöer där blixt/stativ inte kan/får användas - och det ser rätt bra ut kvalitetsmässigt.
Jag är dåligt insatt på Leica, vet att deras Q har IBIS men har något av deras övriga hus det? Tror det skulle vara attraktivt för många om det inte finns redan, särskilt med ett sådant här objektiv vars namn lockar till mörkerfotografering.
" Kanske ljusstyrkan eller den höga bildkvaliteten redan vid full bländare? "
Och meningen med att diskutera detta när det är tillgängligt för 859 personer i världen är exakt vilket ?
Nej Leica agerar inom lyxsegmentet. Precis som Guzzi aller Rolex.
Leica har blivit en accessoar. En kultprodukt.
Det har de gjort väldigt skickligt och jag vet att andra tillverkare skulle vilja vara i samma sits.
Canon 85/1,2 II USM är en gammal konstruktion, den optiska designen är från 80-talet. Med dagen mått mätt presterar inte detta objektiv så fantastiskt. Det kommer troligen en tredje version med helt ny optisk design och ett betydligt högre pris.
Att man kan göra detta och bli fulltecknade är ett bevis på hur bra man är på detta.
Att Hasselblads förre Vd hade samma bakgrund inom lyxmärken säger väl också lite om vad andra skulle vilja uppnå. Han var på god väg att vända Hasselblad till vinst.
Fast det är inte lätt att tjäna pengar när man är ett litet nischföretag med små volymer. Det är förresten inte ens lätt för drakar som Nikon
Så att det är många som imponeras av Leica som går med vinst och tjänar pengar i en svår marknad är ju inte konstigt.
De skulle gärna göra samma sak.
Att göra en bra produkt räcker inte längre för att ge vinst.
Fuji GFX lär väl vara en succé men lär sälja ganska dåligt.
Ännu ett tecken på att vi imponeras av den men tycker vår kamera räcker till för det vi gör.
Vi är nog också bättre kunniga i vilka fördelar och nackdelar man får med en sådan kamera.
Jag kan som sagt printa upp till A2. I dessa storlekar syns knappt någon skillnad mellan en Fuji X-t2 och en GFX.
Eftersom jag printar till nära och kära utan kostnad får de själva välja storlek. De väljer ofta A4 eller mindre. Detta eftersom man hellre har fler bilder i huset men inte har plats för stora ramar.
Detta är också något att ta hänsyn till när man bedömer kamerors allt högre upplösning.
Eller menar du Leicas olika begränsade upplagor generellt? Sådant sysslar ju rätt många tillverkare med.
Eller om man fixat det med de flytande elementen!
/B
Åtminstone om man använder traditionella flytande linselement. Med någon slags koppling mellan bländarstyrningen och de flytande linselementen så kanske det går.
Men jag kom just på att ett M-objektiv ju inte har någon bländarstyrning eftersom det inte behövs på en kamera som inte är en spegelreflex, eller åtminstone inte på en mätsökarkamera. :-)
Flytande element använder man i regel för att få vettig prestanda både vid närgränsen och vid fokus på oändligt. Tror inte det påverkar fokusförskjutning, men är inte säker.
En intressant sak i sammanhanget är att en del objektiv där man motarbetat fokusförskjutning, är att de kan ge fulare bokeh. Exempelvis Leica 35/1,4 FLE som beter sig "råare" just för att det har mindre sfärisk aberration än föregångaren. Lösningen är en kamera med elektronisk sökare;-)