Olympus OM-D E-M5 Mark III med 6,5 stegs stabilisering
E-M5 Mark III har krympt och ändå fått plats med Olympus nyaste teknik. Det innebär 20-megapixels sensor, snabbare processor, effektivare stabilisering, 4k-video, Bluetooth och mycket mer.
När en kamera når tredje generationen blir det inga revolutionerande ändringar, snarare finputsningar av en idé man redan vet fungerar. Lite så känns de med Olympus E-M5 Mark III. Jämfört med sin föregångare, Mark II, så har den krympt en aning och har dessutom fått en sensor på 20,4 megapixel och den snabbare Truepic VIII-processorn som också sitter i E-M1 Mark II. Det här öppnar upp för 4k-video, både Cinema 4k, 4096x2160 i 24p, och UHD 4k, 3840x2160 i 24/25/30p.
En annan förbättring tack vare den nya sensorn och processorn är en snabbare autofokus med 121 korsformade fokuspunkter istället för 81. Maximala serietagningshastigheten med följande fokus är 10 bilder/sekund, men du kan även komma upp i 30 bilder/sekund med låst fokus. E-M5 Mark III har dessutom Pro Capture-läget där kameran kontinuerligt buffrar bilder när du trycker avtrycket halvvägs, trycker du ned helt så sparas bilder från strax innan du tryckte av. Smidigt när du skall fånga plötsliga händelser som en lyftande fågel.
Stabiliseringen är en av de saker man lyckats krympa vilket bidrar till att göra kameran lättare och mer kompakt. Trots detta har den blivit ännu lite effektivare, stabiliseringen i själva kameran skall kunna ge upp till 5,5 steg längre slutartider, och kombinerat med utvalda stabiliserade objektiv skall du kunna uppnå 6,5 steg. Inte riktigt i klass med E-M1X, men imponerande nog. Olympus har ju ett solitt rykte för effektiv stabilisering under videofilmning.
Vädertätningen har blivit ännu effektivare och uppfyller nu IPX1-klassning. Sökaren är numera av OLED-typ, istället för LCD plus att den är en aning mer kompakt.
Det högupplösta multiskottläget som blev 40 megapixel i E-M5 Mark II ger nu 50 megapixel. Du kan fokusgaffla 999 bilder, hur mycket fokus flyttas kan justeras i 10 nivåer. Skall du lägga samman så många bilder får du göra de i programmet Olympus Workspace. Nöjer du dig med en serie på åtta fokusgafflade bilder kan de läggas samman direkt i kameran.
Olympus har gjort några mindre justeringar även på utsidan, som att lägesratten nu sitter till höger om sökaren. Kameran är dessutom lite kompaktare och drygt 50 gram lättare än föregångaren.
Wifi-funktionen har kompletterats med Bluetooth för enklare uppkoppling och batterisnålare standby-uppkoppling.
Säljstart blir i slutet av november, riktpris 13 990 kronor inklusive moms för enbart kamerahus (svart/silver) eller 20 990 kronor i paket med ED 12-40 mm f/2,8 Pro.
Fotosidan produktdatabas
Omdömen från medlemmar, testbilder och produktinformation
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
33 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Rätt bra pris, måste jag säga. Något dyrare än vad första versionen av E-M5 kostade 2012. Då fick man visserligen ett halvbra (eller halvtasktigt om man så vill :) objektiv på köpet, men å andra sidan har priserna på systemkameror höjts en del överlag de senaste åren.
Redan förra versionen av E-M5, Mark II, hade fasdetektering i autofokus. Den hade i praktiken samma fokussystem som E-M1. Nu har E-M5 Mark III i praktiken fått samma AF som E-M1 Mark II.
Enligt Olympus svenska webplats har E-M5 II inte PDAF.
Enligt Olympus amerikanska webplats har den dock PDAF.
Vem ska man tro på, tro på, tro på när, när det, när det är så här. :-)
Där skulle jag säga att Olympus svenska webb verkar ha missat lite :)
E-M5 II har inte lika imponerande AF-prestanda som E-M1, som den delar AF-system med, men den kan helt klart följa rörliga motiv. Däremot bara i upp till, om jag jag minns rätt, 4-5 bilder/sek. Nya Mark III kan däremot köra följande fokus i 10 bilder/sek.
"Där skulle jag säga att Olympus svenska webb verkar ha missat lite :)"
I princip alla, inklusive Fotosidan (!) i sin egen faktaruta till testet av version 2, anser att systemet är kontrastdetekterande. Den asiatiskinternationella sidan unviker att alls tala om vad systemet är för något för E-M5 II, men skriver ut fasdetekterande på E-M1 II, vilket är rätt talande.
Rättat tillägg:
"Nya Mark III kan däremot köra följande fokus i 10 bilder/sek."
Dock bara med elektronisk slutare, och annars 6 bilder/sek, om jag tolkar den sedvanliga if-and-but-asterixgojan rätt.
Jag blev förstås extranördigt nyfiken på det här och letade mera. Dpreview skriver bland sina slutsatser av testet av EM-5 II:
"One of the major challenges it faces is that continuous autofocus in mirrorless cameras is improving dramatically, with both the Samsung NX1 and Sony a6000 utilizing on-sensor phase detection technology to give genuinely capable performances. However, despite not including this feature, we've been impressed with how well the E-M5 II can subject track."
Dpreview brukar ha koll på läget, men de kan förstås också ha fel. Det är lite tråkigt att Olympus inte är tydligare på sina specifikationssidor här och där.
Hur kan ni inte ha koll på detta? E-5 mkII hade endast contrast AF, nu när den nya E-5 mkIII får samma sensor som E-M1 mkII så kommer även den nya E-M5 mkIII ha PDAF.
Du kan nog se det som en lite mindre, lite lättare och lite billigare version av E-M1, minus några funktioner. Ungefär som relationen mellan Fujifilm X-T3 och X-T30.
Även om jag inte har budgeten för det just nu är jag på spaning efter ny undervattenskamera. E-M1 Mk II brukar anses vara en bra kompromiss mellan storlek och prestanda. Nu är det inte storleken på själva kameran som är direkt avgörande, mer hur stora portar man behöver till objektiven, men ungefär samma förmåga i aningen mindre förpackning är ändå intressant.
Du får väl jämföra med med z50 eller z6 eller till och med Sigma FP om du ska jämföra vikt / storlek. Har testat flera MTF-kameror och aldrig blivit imponerad av vare sig bildkvalité, funktioner, handhavande eller storlek om jag jämför mot FF.
Jag har också noterat skillnaden i bildkvalitet men just portabiliteten är värt mycket. Tänk vad bekvämt det är att stoppa ner kameran i jackfickan dra till dragkedjan och cykla iväg som om inget hänt. Då får man bilder precis lika lätt som med mobilen(nästan). Med det lilla telet tog jag fina bilder på lejon, visserligen på zoo, som jag aldrig skulle orka ta annars. Jag tyckte nästan synd om dem som släpade på gråvita 70-200/2,8 zoomar i sommarhettan, på zoo? Under dem förhållandena som jag beskriver är MFT mer än tillräckligt iaf för mig och mina behov. För övrigt är det meningslöst att jämföra kameror med likartade egenskaper, dem du nämner, vill man ha något annat än tungt måste man jämföra med lätt och se vad som erbjuds och överväga uppoffringen och för mig är det vört att kunna välja mindre eller mer, beroende på behov. Skillnaden vill jag hävda inte är så avgrundsdjup som det ibland framställs. Se alla fina mobilkamerabilder som dyker upp.
Hans, jag har de två zoomobjektiv du nämnde tre inlägg upp plus ett 20/1.7 samt en Panasonic GM5. Det är ett extremt lättviktig kombination som jag knappt märker att jag bär på, så jag håller helt och hållet med dina erfarenheter. För resor är det en fullträff.
Vid andra tillfällen och andra ändamål passar andra kameror bättre, förstås.
Ni skämtar med mig aprillo... Ha det gött!
Jag håller med dig, sen jag gick över till M43 har jag oftast alltid kameran med mig, den får plats i jackfickan, och bildkvaliteten duger utmärkt för mina behov, jag skriver aldrig ut något och använder bara mina bilder på datorn och nätet, det har medfört att jag fotograferar betydligt mera idag, roligare har det blivit också.
Du menar alltså att Canon aldrig får kritik på Fotosidan? Du måste ta del av en Fotosidan i ett parallellt universum.
Sedan säger det sig självt att kritik just mot resultatet av just en mindre sensor tilltar ju mindre sensorn är. Och m4/3 är de facto mindre än APS-C. Precis som det klagades mycket på Nikon 1 på sina håll. Det är inte särskilt märkligt.
Är mycket väl medveten om den kritik Canon fått tidigare. Den har dock inte varit av samma grad. Numera verkar det mer som om det blivit lite "inne" att just kritisera/döma ut M43 även av många som aldrig gjort en jämförelse själv ute i fält eller kanske tittat på testresultat av t.ex. dxomark där man med samma mätmetoder kan jämföra kameror/sensorer med varandra eller provat kameror+optik i fält. Förresten, hur många skriver ut landskapsbilder större än A2?
Många som skriver inlägg angående ämnet är inte ens medvetna om att t.ex. sensorn i em1 MkII är en av de bästa sett till prestanda/yta som sitter i någon systemkamera eller att den bara ligger ca 1/3 steg efter Nikon d500 i avseende på isoprestanda och DO trots att den bara är ungefär hälften så stor. Samma kamera är också en av de tre existerande kameror under 25 lök som i över huvud taget fungerar att fotografera wildlife i rörelse (med dagen krav från proffs och avancerade amatörer) och som är någorlunda vettigt vädertätad (övriga två är Canon 7DMKII och Nikon D500 som är klart bäst).
Jag tror att de senaste årens utveckling med flera högpixlade fullformatare med bra AF (Sonys intrång bl.a) gjort att många verkar tro att detta är spegellösts framtid. Själv vill jag aldrig gå tillbaka till tunga supertele ala NI/Ca igen. Numera är det OL och nikon+PF optik som gäller (Jag börjar väl bli gammal).
@Martin: "precis som det klagades mycket på Nikon 1"? Det systemet hade en ganska mycket mindre sensor relativt småbild än vad 4/3 är. (Småbild är ju alltings rättesnöre som bekant).
Hur mycket mindre 4/3 är än APS-C (Canon) beror också på vilket sidoförhållande man föredrar.
Det är ofrånkomligt att en mindre sensor inte är lika bra som en större (givet samma tekniknivå), men det finns faktiskt fördelar med en kamera som har en mindre sensor. De flesta sensorstorlekar har ett existensberättigande i rätt sammanhang. Jag undrar, precis som Tony, om alla de som klagar på "små" sensorer har provat någon av de kameror de klagar på eller om de flesta av dem är skrivbordsfotografer.
För min del är det just den markanta skillnaden mot småbildsformatet som gör att Micro 4/3 har en plats i min väska. Jag ser en Pen F eller liknande med ett par fasta objektiv ungefär som en Leica CL med typ 90/4 och 28/3,5 förr (inte för jag har upplevt det, men ändå...). Det här med att jaga minimalt skärpedjup jämt är ändå inte min grej. Jag märker dock stor skillnad mot småbild med mina gamla 16-megapixelshus. Det handlar mindre om upplösning än om hur lättjobbad filerna är, och jag tycker Panasonics färger är bedrövliga och riktigt svåra att få till. Inget jag gärna använder till skarpa jobb, även om det har hänt mer än en gång. Men de nya sensorerna och husen känns som en mycket bättre kompromiss. Jag kommer mycket bättre överens med Olympus färger, och skulle inte vara rädd för att använda bilderna yrkesmässigt.
Nu pratar vi foto grabbar!