Prylnytt
Leicas ingenjörer fick i uppdrag att göra bästa möjliga 35 mm f/2, kosta vad det kosta vill.
Leica APO-Summicron-M 35 mm f/2 ASPH har en avancerad optisk konstruktion, men sticker ändå bara ut 5 mm längre än äldre och billigare Summicron-M 35 mm f/2 ASPH.
Objektivet har fyra asfäriskt slipade linsytor. Sex linselement är gjorda av glas med "anomalous partial dispersion", en glastyp som utvecklats av Leica och som är en variant av ED-glas. Det minimerar kromatisk aberration och gör det möjligt att göra en apokromatisk konstruktion, det vill säga att ljus med tre helt olika vågländer bryts i samma punkt. Det är ovanligt med apokromatiska vidvinklar.
I och med att det finns Leica M-kameror med live view har Leica givit objektivet 30 centimeters närgräns. Mätsäkarsystemet kan fokusera på 70 centimeters avstånd som kortast.
Leica APO-Summicron-M 35 mm f/2 ASPH väger 320 gram och kostar 79.900 kronor inklusive moms.
48 Kommentarer
Logga in för att kommentera
MvH
Johnny
Leicas M-modeller köpes av personer som inte vill ha en konventionell kamera utan någon som är mer avskalat. Varumärket spelar naturligtvis också in. Kunderna tjänar mer än genomsnittet och kan unna sig en Leica med fina objektiv.
Leica TL- och SL-kameror är mer mainstream och kan jämföras med konventionella kameor. Leica har valt att satsa på de kunder som har bättre ekonomi än genomsnittet och därför kan köpa objektiv som är mer påkostade.
MvH
Johnny
No hard feelings här bara nyfiken.
/Gunnar S
Billigaste modellerna kostar under 10tkr så det är klart inom räckhåll för de flesta foroentusiasterna.
(Retorisk fråga, finns inga ;) )
Jag har bergis haft 10 digital systemkamerahus under de senaste 15 åren. Om jag satsat på säg två Leica-hus under samma period med manuellt fokus så hade jag garanterat sluppit de tidvis allvarliga och rent av knäckande AF-problem jag haft med främst Konica Minoltas DSLR-skit. Inte heller en del Sony DSLR:er går fria från den kritiken.
Innan jag köpte min KM D7D hade jag samma kamera och samma två objektiv (40mm och 100mm) i nära 30 år. Jag har nog lagt mer pengar totalt på det jag köpt än om jag hade köpt Keica-grejor och fortsatt ta bilder som på den analoga tiden.
Jag hade definitivt missat en massa motiv som jag hade satt med min A7III, men det är t.o.m. troligt att de jag skulle lyckats ta hade varit minst lika bra. Jag tycker fortfarande att jag egentligen tog bättre bilder sett till motiven (men inte tekniskt) med min analoga Pentax ME än jag gör idag. Det finns fördelar med "slow foto".
En digital mätsökar-Leica för under 10000 kr? Kan man ens få en M8 för det? Och vill man ha en M8?
Om du menar film-Leica så är det lättare, men priserna är på väg upp tycks det. När det gäller hyfsat moderna filmkameror finns även Cosina (Voigtländer) så lite alternativ har man där, men endast begagnat tror jag.
Personligen föredrar jag bilden ur en M8 över de andra (haft alla utom M10 ink MD).
Sedan vi fick den digitala systemkameramarknaden så har det vräkts ut det ena uselt byggda kitobjektivet efter det andra. Ofta har inte ens Sony Zeiss-grejorna varit något att imponeras av. Mitt första DSLR-kit (KonicaMinolta) det föll bokstavligen isär då två av tre skruvar som höll linselementen på plats fall bort av sig själva.
Leica tar väl så bra betalt de kan. Det är väl inte svårare än så?
Jag har inte övervägt M8 pga en mindre sensor än småbild och som är överkänslig för IR (Leica "fixade" det genom att skicka påskruvsfilter till alla M8-ägare som ville ha).
Är M8-sensorn någe vidare i svagt ljus? Den typen av fotografering är annars något Leica M-kameror är lämpade för med sina fina mätsökare.
Jaja, jag kanske ska överväga en M8 ändå, men jag är ännu inte övertygad om dess förträfflighet.
Jag hävdar att du har totalt fel. Skall man ha en bil med bra prestanda så är det elektriska bilar som gäller nu förtiden. Där får du superprestanda. Inget fel på Ferrari (är på gång att köpa 458 Italia, för att jag vill samla på den av historiska skäl), men det är inte där man får mest modern prestanda.
Precis som Leica (som jag gillar att fota med som digitala M-hus och deras objektiv) så gillar jag Ferrari, men de är lite lika. Man köper de för att man tycker det är kul från ett historiskt värde (manuella M-kameror med mätsökare eller Ferrari med gamla förbränningsmotorer), men det är inte där den tekniska framkanten ligger idag.
Men även om man inte köper varken Leica eller Ferrari för bästa prestanda, så ger de bägge en massa tillbaka i karaktär och känslovärden.
Både mätsökare och fossilmotorer, även om de inte är moderna eller vettiga ur en ren prestandasynpunkt, kan ju vara historiskt roliga att använda.
/Stephan
Jag har aldrig varit intresserad av deras kameror för de är som sagt ofta helt akterseglade rent tekniskt men jag måste säga att jag verkligen gillar att de finns kvar där som ett finger mot allt köp och släng och att de faktiskt verkar hålla ställningarna. Men hur många 35:or har egentligen Leica tillverkat redan? Vad tillför ytterligare än?
Men det finns faktiskt en Leica jag skulle vilja ha och det var den dedikerade monokroma variant de tog fram för något är sedan. Skulle vara intressant att printa de bilderna på Canson Etching Rag :-) det kan bara bli strålande!
Skrivet av en fruktansvärt motvillig Leica-fan. Hur nu det gick till och jag är dessutom helt nykter.
Det finns många Leica M-entusiaster som är beredda att öppna sina feta plånböcker när det kommer något intressant. En Leica-handlare i Wien sa till mig att han hade väldigt många kunder som tyckte det var lagom att köpa ett nytt objektiv för 5-10 tusen euro per år. Det verkar vara precis vad Leica gör. De kryddar dessutom med lite Classic-objektiv.
Tekniskt sett så är Leicas kameror tillräckligt bra för många av sina nöjda användare så varför försöka segla ikapp med exempelvis Sony med löjligt stort antal bilder per sekund och onödigt högupplösta filer? Det tillför knappast nåt för den typiske M-användaren. För min del hoppas jag att Leica kommer att fortsätta sälja M-kameror med max 24 MP (sensorn som sitter i SL-S vore mumma i en framtida M) och nöjer sig med 47 MP för de som vill ha högre upplösning.
En Veblen-vara är alltså en produkt som blir mer efterfrågad ju högre priset är. Veblen beskrev detta i boken The Theory of the Leisure Class. Enligt Veblens teori räcker det inte för den som är rik och mäktig att bara vara rik och mäktig. Man måste också visa det med statusmarkörer.
Själv har jag bara en Leica och det är ett exemplar av den sista modellen av Barnack-kamerorna. Det är en statusmarkör för att visa att jag minsann kan det här med Leicas historia. :)
Frågan är väl om just detta objektiv skulle hjälpa mig (och andra?) att ta bättre bilder än med det 35-mm objektiv som jag har nu – en Summarit f/2.4. Knappast.
Finns alltid folk som har råd att betala vad det kostar för den där extra skärpan. Och det kommer alltid finnas folk som retar sig på det på samma sätt som många med en billig swatch inte förstår varför en del vill ha något lite bättre.
(Även ”bättre” är såklart relativt. Ingen kamera har någonsin varit bättre än en annan. Beror helt på användaren.)
Har man ägt en Leica eller Rolex kommer Fuji/Sony/etc och Casio för alltid kännas som plastleksaker i jämförelse.
Men det är kul att firmor som Leica visar vad som är möjligt.