Prylnytt
Sedan introduktionen av Eos-systemet 1987 har Canons produktion av objektiv ökat kraftigt. Totalt har 150 miljoner EF- och RF-objektiv till Eos-systemet tillverkats.
Canon gjorde ett djärvt drag 1987 och lanserade en ny objektivfattning som inte var kompatibel med den föregående FL/FD-fattningen. Poängen med skiftet var att gå från mekanisk styrning från kamerahuset till elektronisk. En lösning som i dag kan kännas självklar, men då var revolutionerande.
I EF- och RF-objektiven styrs bländare och fokusering helt elektroniskt. Det ger flera fördelar, bland annat att bländaren kan placeras mer fritt i objektivet och att det kan utrustas med en snabb och stark AF-motor.
Introduktionen av Eos-systemet med EF-objektiven innebar att Canon-ägare bara kunde använda sina gamla FL/FD-objektiv med några få undantag. Det var en vågad satsning som gick hem. Canon lyckades inte bara få sina gamla kunder att investera i det nya Eos-systemet. Under slutet av 80-talet och hela 90-talet lockade Canon över många fotografer som ville ha snabb autofokus – något som var möjligt tack vare att Canon kunde ha AF-motorn i objektivet tack vara den elektroniska överföringen från kamerahuset.
De tre första objektiven som lanserades tillsammans med Canon Eos 650 var EF 35-70 mm f/3,5-4,5, EF 35-105 mm f/3,5-4,5 och EF 50 mm f/1,8. Det senare lever kvar än i form av EF 50 mm f/1,8 STM som har samma optiska konstruktion som versionen från 1987.
1995 nådde produktionen 10 miljoner-strecket och 2009 nådde Canon 50 miljoner. Redan i april 2014 tillverkades det 100 miljonte objektivet och i januari passerade räkneverket 150 miljoner.
Från början tillverkades EF-objektiven i Canons fabrik i Utsunomiya i Japan. I takt med att produktionen ökat har tillverkningen av EF- och RF-objektiv fördelats på flera fabriker. I dag sker produktionen i fyra olika fabriker, två i Japan, en i Taiwan och en i Malaysia.
I skrivande stund finns det 99 EF-objektiv och 19 RF-objektiv (inklusive två telekonvertrar) i Canons objektivutbud
18 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Och Nikons Z-fattning är ju precis lika elektroniskt styrd som RF-fattningen redan från början, även om det här med att bunta ihop fattningarna som Canon gör med den här nyheten känns lite som att man vill blåsa upp siffrorna (även om det mesta hittills förstås är EF). Men Canon har förstås fördelen att alla objektiv är kombatibla med adaptern/adaptrarna, vilket Nikon sakner så länge de inte gör som Sony gjort med sina senaste adapterversion och trycker in an AF-motor i den (och utan SLT som Sonys äldre dylika haft).
Samma sak som för Nikon gäller förstås för andra liknande fattningar som använt mekanisk överföring från kamerahuset, även om alla inte utnyttjat möjligheten.
Det signifikanta med EF-fattningen är att Canon bestämde sig för att strunta helt i bakåtkompatibilitet för att kunna konstruera ett kamerasystem utan gamla begränsningar. Det tog lång tid för konkurrenterna att komma ifatt när det gällde objektivstyrning.
Bländare och AF hanteras av objektivet, inte mekaniskt från huset.
Det finns förstås olika fördelar och nackdelar med den väg t ex Nikon och Canon valt med fattningarna. Nikon valde att prioritera bakåtkompabilitet till priset av en med tiden ökande mängd undantag och villkor hur kompatibelt det verkligen är. Kan t ex huset driva AF i objektivet via skruv, eller inte?
Canon klippte banden bakåt och fick en mycket renare och enklare lösning.
Fördelar och nackdelar, som sagt. Som konsument är det bara att välja system.
Är det inte 4 telekonvertrar, 2 till RF och 2 till EF?