Prylnytt EOS 5 är kameran som riktar sig till den avancerade amatören och är utan tvivel en av de bästa kamerorna som Canon tillverkat. Det märks framförallt på den långa produktionstiden. EOS 5 introducerades 1992 och slutade inte tillverkas förrän 2001.

Kameran är fullpackad med finesser och funktioner. Ljusmätningen består av en 16-zons evaluerande ljusmätning, med länkning till den aktiva fokuseringspunkten, centrumvägd mätning och spotmätning.

LÄNKAR Recensionsbanken: Recensioner av EOS 5 Mer info: Canonöversikt

Tänk att när kameran lanserades 1992 så hade Canons vassaste kamera då (EOS 100) endast en 6-zons mätning. 1994 lanserades EOS 1n och fick då EOS 5: ans 16-zons system. Två år efter det hade blivit introducerat. Spotmätningen på EOS 5 mäter 3.5% av ytan i sökaren, vilket är lite mer än den i EOS 3 och i EOS 1v, men samma som i EOS 1n. Man kan tycka att det kan vara i överkant för att få kallas spotmätning men, vid introduktionen 1992 så var det en mycket bra siffra. Det enda som kanske saknas i ljusmätningen är kanske då multi-spot, men man kan ju inte få allt.


Den är utrustad med en extra tyst filmtransport och spegeluppfällning, vilket är ett arv från EOS 100. Naturligtvis går spegeln att låsa upp innan exponering, men bara då antingen 2 eller 10 sekunder innan exponering sker, precis som på EOS 100. Bildframmatningen är ett arv dels från T90: an och dels från EOS 600: an med en hastighet på 5 bps. Vilket räcker väldigt lång för de flesta fotografer. Dessutom kan du ställa ner frekvensen till 3 bps genom att använda läget C istället för C Hi. Konstigt nog innehåller programratten fortfarande lägen för porträttfotografering, landskap, närbilder, sportfotografering och inte minst den ”gröna rektangel” inställningen. Ganska onödig funktion på en kamera som inte över huvud taget riktar sig till en amatör. Vidare hittar vi de vanliga P, Tv, Av, M och DEP. Blixtsynken ligger på 1/200, vilket får anses som riktigt bra. På tal om det här med länkning till aktiv fokuseringspunkt, så har EOS 5, just 5 st fokuseringspunkter som man kan välja med hjälp av den inbyggda ögonstyrningen. Man kan även välja fokuseringspunkt själv eller låta kameran välja den åt dig. Men, här kommer den bästa finessen med ögonstyrningen på EOS 5. På mattskivan är det markerat ett litet område uppe i vänster hörn, detta är skärpedjupskontrollen. Titta på den med ögat i en sekund och kameran bländar ned till aktuell bländare. En lysande funktion.

Exponeringstider från 1/8000 till 30 sekunder och b. Vilket kan tyckas som lite overkill, men det finns där om man skulle hamna i en situation där 1/8000 behövs. EOS 5 var den tredje kameran från Canon som fick en bakre inmatningsratt. Denna är mycket användbar, dels för exponeringskompensation vid P, Av, och Tv lägena och dels genom att du ställer bländaren när du befinner dig i M-läget. Kameran saknar E-TTL, ganska självklart eftersom Canon inte hade uppfunnit E-TTL då. Istället har kameran A-TTL, vilket inte är mycket av en förbättring över vanlig TTL. Den inbyggda blixten har ett motoriserat zoomhuvud vilket rör sig tillsammans med brännvidden från 28mm till 80mm. För övrigt är det bara EOS 100 och EOS 5 som har detta i EOS systemet. Dessutom kan du använda blixtkompensationen även på den inbyggda blixten. Kameran har även en PC-kontakt för studioblixtar.

EOS 5 har 16 olika CF-funktioner (custom funktion) som du kan ställa in och få kameran att uppträda som du vill. Hjälpbelysningen för autofokusen är, precis som de andra i EOS serien vid den tidpunkten, en röd lampa som målar motivet med lodräta linjer. Så att autofokusen får något att ställa in på och inte som nutidens som skjuter iväg ett bländande vitt ljus.

Skalet är gjort av förstärkt polykarbonat, vilket är samma som används för tillverkning av bl.a. motorcykelhjälmar. Så även om det ser plastigt ut så är det mycket hållbart. Något som däremot inte är hållbart är programratten. Den har en förmåga att gå sönder i klicklägena p.g.a. en konstruktionsmiss från Canons sida. Men Canon påstår sig ha fixat detta problem fr.o.m. 1998-års modell. Men för övrigt är det en mycket bastant kamera, vilket märks lite på vikten, 665g. Vilket är 90g mer än en EOS 30 och nästan dubbelt så mycket som en EOS 300.

VG-10 heter den första investeringen man bör göra efter sitt inköp av en EOS 5: a. Den kompletterar kameran mycket bra genom att ge kameran ett högformatsgrepp med avtryckare, inmatningsratt och knappar för AE-lås och val av fokuseringspunkt. VG-10 har dessutom en stativgänga. Detta är inget batteripack eller extra motor (vilket inte behövs) utan ett rent extragrepp.

För att sammanfatta det hela så är detta en av de bästa kamerorna som Canon tillverkat. Även om den har några år på nacken, så kan den fortfarande slå kameror som EOS 30, EOS 300 och EOS 50 och 500 på fingrarna. Den ger dig mycket kamera för pengarna, men många på begagnatmarknaden är hårt körda och ganska slitna. Men skulle man råka snubbla över ett fint exemplar så gäller det att slå till direkt, för de är ganska sällsynta. Detta är en kamera som sällan lämnar sina ägare.