"Det skulle vara trevligt att någon gång läsa på FS om de tester som visar att i tryck (slutprodukten) spelar det mindre roll vilken sensor som sitter i kameran."

Du kan läsa testet av Olympus Pen F där vi där tar upp exemplet gatufoto där man ofta vill ha ett visst skärpedjup. Man kan exempelvis kan använda f/4 med en Four Thirds-sensor, men behöver f/8 med småbild för att nå samma skärpedjup.

Men det finns också situationer där sensorstorleken spelar roll. Ett porträtt med fullformat och 85 mm f/1,2 skulle kräva en 42,5 mm f/0,6 för att ge samma korta skärpedjup.

Det har varit trendigt en längre tid med superkort skärpedjup. Det är som att inget annat duger. Därför får de som använder M43 eller ännu värre mobilkamera stå ut med mindrevärdeskomplexkommentarer från fullformat och f/1.0 dyrkare.

De som inte håller på med foto kan kommentera ett porträtt jag tagit med utsuddad tilltalande bakgrund med ”oj vilken bra kamera du har”. Vad jag menar är att det är lätt att få likes på bilder med snygg bokeh, alltså lätträknade poäng.

Jag imponeras generellt inte av de som fotograferar människor eller föremål med skärpedjup tunt som ett löv. Jag beundrar de som kan skapa bilder med stora skärpedjup eller de som kan använda det korta skärpedjupet för att få ett objekt att stå ut - 3d effekt.

Johan: Jag har lite svårt varför man är en småbildsivrare när man påpekar hur något rent praktiskt fungerar. Det innebär inte att "klanka ned" på något, bara beskriva vad man bildmässigt uppnår. Om man skriver att en kamera kan ta 20 bilder per sekund, innebär det då att man klankar ned på alla kameror som inte har snabb serietagning?

Att man ofta framhåller möjligheter att få kort skärpedjup som en fördel beror nog på att väldigt många fotografer faktiskt upplever den möjligheten som något positivt. Eller möjligheten att uppnå de kortare slutartider man kan få med samma brusnivå om man kan leva med ett kortare skärpedjup. Hade inte de sakerna varit så enormt efterfrågade så hade inte kameratillverkare lagt ned så oerhört mycket energi på att bygga ljusstarka objektiv - eller kameror med större sensorer. Eller bägge.

Att det sedan är viktigt med erfarenhet och kunskaper är en annan diskussion. Dessutom, för de flesta, något väldigt uppenbart och knappast man behöver lägga in som en brasklapp i varenda kamera- eller objektivtest.

Sedan beskriver du förtjänstfullt att alla sensorformat har sina olika poänger - jag håller helt med. Jag fotar själv med allt från 1/2,3-tumssensorer till småbild och alla de olika formaten har sina styrkor och svagheter - sina olikheter. Det ekvivalens på ett tydligt sätt beskriver är just vilka olikheterna är och hur stora de blir och därmed indirekt var/när/hur man bäst kan utnyttja fördelarna med olika sensorformat. Jag förstår inte varför det skulle vara att "klanka ned" på vissa sensorformat.

Men Magnus, halkade du bland tangenterna nu och råkade skriva fullf..? :-)

Mitt tidiga inlägg har samma budskap som Johans men skrivet i kortare ordalag

Skulle tro att det går utmärkt (eller tillräckligt bra) att använda ett 45 mm f:1,2 för porträtt om man önskar den behagligt suddiga bakgrundsoskärpan. Alternativt, ta en 85 mm f:1,2 (för 4:3 om det fanns) och backa dubbla avståndet till modellen och därmed ge ännu diffusare bakgrundsoskärpa än för småbild! Det här förfaringssättet är ger lättare kamerautrustning och är framför allt billigare än att betala för en tung, kostsam utrustning för de få tillfällen man önskar minimalt skärpedjup. För flertalet av oss amatörer/proffs är inte sportfotografer vid rinken eller sysslar med porträttfoto stup i kvarten där man kanske (?) önskar kort skärpedjup. Jag fotograferade med 6x6 (mellanformat, vilket är större än den inkorrekta benämningen fullformat för småbild) än längre tid. Helt hopplöst utan stativ när landskapet, naturen, gruppbilden, närbilden etc skulle fotograferas med en 100-film. Krävde kanske bländare 22 för att få TILLRÄCKLIGT skärpedjup och vad det innebar för slutartid. Det blev rena lättnaden att gå över till 4:3.

Tänk att t.o.m. ett sådant landskapsproffs som Claes Grundsten börjat med 4:3...Hur i hela friden skall han kunna ta porträttfoto eller bilden på örnen??

Jag håller med Johan att det här sällan tas upp i medier över lag utan man stirrar sig blind på just det korta skärpedjupet som något optimalt

De som inte sysslar med foto men är kräsna på det man köper och vill få info från medier, blir lätt vilseledda när man talar om att en viss brännvidd OCH ljusstyrka skall multipliceras med viss faktor för att motsvara småbild. Det var ju här diskussionen började..:-)

Leif, du avslutade med

"De som inte sysslar med foto men är kräsna på det man köper och vill få info från medier, blir lätt vilseledda när man talar om att en viss brännvidd OCH ljusstyrka skall multipliceras med viss faktor för att motsvara småbild."

På vilket sätt är de vilseledande att beskriva hur det faktiskt fungerar? Att multiplicera brännvidd är en effekt av ekvivalens, att multiplicera bländare är en annan effekt av ekvivalens - varför skulle det vara mindre vilseledande att ta upp det ena men utelämna det andra?

Och det handlar faktiskt inte bara om att ett kort skärpedjup skulle vara optimalt, utan också att man vill uppnå mindre brus för en given bildsituation - och ett pris man betalar för det är ett kortare skärpedjup. För alla de som fotograferar något som rör på sig i marginellt ljus - och det är många det - så spelar det här stor roll. Det är en mycket större fråga än bara skärpedjup.

Nej Martin
Att undanhålla fakta är inte att beskriva fakta från en synvinkel, jag refererar gärna till Johans inlägg som var väldigt belysande. Hur många ggr påpekas att man måste antingen förlänga slutartiden eller öka iso-talet om samma skärpedjup skall uppnås? Svaret är ganska enkelt eller hur? Det som skrivs i tester och diskussioner där man nästan alltid belyser fördelarna ur en synvinkel och inte är oemotsagt är inte seriöst. Hur många ggr påpekas fördelarna med de mindre formaten avseende större skärpedjup och därmed lägre krav på hög-iso egenskaper? Jag menar inte att det inte sker men tillfällena är lätt räknade.
Den här diskussionen började med att fs ifrågasattes varför man inte multiplicerade bländartalen med 2 och fick ungefär svaret att det borde man göra och vad ifrågasättarens "inte så smickrande" menade kan bara han förklara men det är ju ganska enkelt att förstå hur den presumtiva läsaren/köparen uppfattar konversationen.

Hmm
När jag läser mina inlägg låter det som jag är negativ till fs generellt men så är inte fallet. Fs är en väldigt bra mötesplats för oss "fotonördar". Läser även med god behållning både Magnus och Martins inlägg men just i detta ämne känns det som jag måste tycka till.

Leif: Jag kan helt ärligt säga att jag faktiskt inte riktigt förstår vad din kritik går ut på :)

1) Jag förstår faktiskt inte riktigt vad det är i Johans kommentar som du upplever som så "belysande"? Förklara gärna :)

2) I våra tester brukar vi väldigt sällan kommentera effekter av ekvivalens åt något håll annat än i förbigående. De gånger vi gjort det har det oftast handlat om kompaktkameror där effekterna märks mest (både avseende ekvivalent bildvinkel och ekvivalent bländare). Att vi sällan tar upp det är nog mest för att vi (kanske felaktigt) antagit från att de flesta vid det här laget känner till den saken ganska väl. Ämnet är ju ganska väl genomtröskat i forumen :)

3) Jag upplever inte att effekter av ekvivalens belyses spciellt ensidigt i tester (inte i våra och sällan i någon annans heller). Faktiskt inte heller i forumdiskussioner. Nu har jag givetvis inte läst precis alla forumtrådar här på FS, så jag kan ha missat något där :) Men jag har läst och deltagit i många diskussioner kring sensorstorlek och ekvivalens de senaste tio åren och tycker att det oftast mynnar ut i att de flesta håller med om det Johan tog upp: Alla sensorformat har sina poänger, sina styrkor och sina svagheter. Det jag däremot har sett av ensidighet är att kameratillverkare (allihop är syndare där) hyfsat ofta framhåller snävare bildvinklar med små sensorer som en fördel, men däremot helt undviker att nämna att det finns en annan sida av den saken.

4) Rent konkret är jag inte beredd att hålla med om formuleringen "fördelarna med de mindre formaten avseende större skärpedjup och därmed lägre krav på hög-iso egenskaper" ... Det finns inga sådana fördelar för något sensorformat. Vill du uppnå mer skärpedjup får du mer brus oavsett sensorformat, det är ju det ekvivalens så elegant visar. Om du sedan uppnår det större skärpedjupet genom att gå ned i sensorstorlek eller en genom att blända ned är irrelevant: för en viss brusnivå (och givet avstånd, ljusnivå, bildvinkel, sensorteknik osv) får du samma skärpedjup oavsett om du kör en entumssensor, Four Thirds, APS-C, småbild eller mellanformat.

Jag begriper inte riktigt den här personliga kopplingen till ett sensorformat, och att folk känner sig attackerade. Jag plåtar liksom Martin med alla möjliga format. Trivs med småbild, med 1/1,7" kompakter, och använder dessutom micro 4/3 och aps-c relativt flitigt. Att man vinner en sak och förlorar en annan när man går åt ena eller andra hållet i storlek är bara torra fakta, ingen värdering.
Sedan kommer tycke och smak in i bilden. För egen del gillar jag kompakter där allt ligger i skärpa å ena sidan, småbildsformatets mjukare känsla å andra. För mig känns micro 4/3 som ett lite tråkigt mellanting, men kan givetvis mycket väl plåta med det också (så stor roll spelar det inte). Att andra tycker det är den perfekta "sweet-spoten" har jag inga som helst synpunkter på.