Fotosidan Poddradio
Magnus och Martin pratar om Fujifilm. Varför har de två olika sensorformat? Hur lyckades Fujifilm slå sig in på kameramarknaden när Samsung misslyckades?
Du kan lyssna på Fotosidan Poddradio i fältet ovan eller i flesta poddspelare. Sök på "Fotosidan Poddradio".
Direktlänk till avsnitt 80 för nedladdning.
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det ligger nog en hel del i vad ni säger, precis som alla affärsidéer gäller det att finna en outnyttjad nisch, obeaktat är det också så att gränssnittet på systemkameror hade utvecklats under många år och nått en stor nivå av förfining och dessutom är många vana vid en ratt för slutartider vid pekfingret och ett vred för bländare vid andra handen.
Varför ändra ett vinnande koncept med komplicerade menyer och alla möjliga konstiga inmatningsmetoder?
När de gäller kameradesign så har man ju som du är inne på provat sig fram där under drygt 100 år nu. Det finns en del hanteringsmässiga grundelement som växt fram och som det finns goda skäl att ha kvar trots att de kan framstå som "gamla". Som att det generellt är bra att kunna arbeta med en del viktiga inställningar medan man följer motivet i sökaren. Vilket leder till rätt stora och tydliga yttre reglage där du känner vad du gör utan att behöva titta.
Jag har inte tagit isär exempelvis Samsungs försök till inbrytning på marknaden, men talat med de kamerareparatörer som tittat inuti moderna kameror och objektiv så medan Nikon går åt motsatt håll och försöker (antagligen ganska desperat) spara in på kostnader och det märks på hållbarhet, sammansättning och kvalité på nya kameror och objektiv, medan Fujifilm sätter samman kameror som möjligtvis inte ligger på den nivån som Nikon och Canon var på femtiotalet men är definitivt ett par kvalitetssteg över gängse billiga Nikon och Canonkameror ändå mer över Sony (tyvärr eftersom jag använder Sony själv).
Visst känns gamla kameror ofta jämförelsevis kraftiga och har en annorlunda och ofta behaglig mekanisk känsla. Men precisionen var enormt mycket sämre förr, individvariationen större, rörliga delar (slutare, bländare m m) höll inte lika länge och hade inte i närheten av så konsekventa prestanda som dagens utrustning.
Exempel: Att på 1950-, 1960- eller 1970-talet bygga en slutare i en konsumentkamera som tillförlitligt kan ge exakta slutartider i flera hundratusen exponeringar hade varit otänkbart - om det alls var tekniskt möjligt hade det varit alldeles för dyrt.
En annan sak nästan alla branschmänniskor jag pratat med är eniga om: När de gäller kvalitet på kameror och objektiv ligger de stora skillnaderna i hur påkostade modellerna är, inte i vilket fabrikat de har. De generella skillnaderna mellan olika märken är rätt små. Något som också stöds av den kanske enda någorlunda tillförlitliga statistik som tagits fram - Lensrentals genomgångar.
Hörde i podden att ni var intresserade av hur Canons TS optik skulle funka på en GFX.
Jag använder idag Fujifilm GFX50s med Techart adapter och Canons Tilt-Shift optik (24, 50, 90 och 135mm) professionellt. Fungerar kanonbra. Har tidigare jobbat med Hasselblad och deras tilt-shift adapter samt med Teknisk kamera (Alpa 12 STC och Phase One bakstycke), men denna kombo är extremt smidig och ger mycket bra resultat upp till +- 10mm .
Har du upplevt några nackdelar?
Vore spännande att se några exempel.