Finns folk med mer pengar än vett i huvet

Priser på konst är rena abstraktioner. Värdet är symboliskt och definierat av en marknad och ett statussystem och en historisk kontext.
Med tanke på att Cindy Scherman omnämns i nästan varenda diskussion om nutida konst och fotografi tycker jag inte priset är häpnadsväckande (om än sjukt dyrt för en normalinkomsttagare, som kanske inte heller tar konstens kapitalistiska system på allt för stort allvar).
Cindy Scherman är vad jag förstår många gånger mer känd internationellt än till exempel den svenska konstikonen som Anders Zorn eller nutida Karin Mamma Andersson.
Är det fotografiets natur av att vara en print kopia eller print som retar?
/Lars

Jag var på visningen och såg den bilden liksom många andra. Hade jag valt och lägga bud hade Esko Männikkö, Annika v Hausswolf och Maria Miesenberg varit de lyckliga. Tyvärr räckte inte pengarna till för att ropa hem dessa. Däremot var B. ett lysande tillfällle att få se samtida fotografi.

Jag kan inte se att det är mer vettlöst ur ett ekonomiskt perspektiv att köpa den här än att köpa en bunt Appleaktier. I båda fallen handlar det om ett symboliskt, överenskommet värde, som inte har ett dugg med bruksvärde eller estetiskt värde att göra. Man räknar helt enkelt med att värdet ska öka med tiden, och om tillräckligt många är överens om dessa "regler" så gör det det. Annars sjunker värdet och investeraren förlorar en summa pengar. Visst finns det flera aspekter som kan kännas aviga, men det kan iallafall ses som ett väldigt etiskt sparande, fjärran från olja och vapenindustri. Vi fotografer kan nog också vara glada över att fotografi ses som ett objekt att investera i - några fördelar kan det nog ge med tiden.