Andra länken går till samma websida som första länken såvitt jag kan se.

Jag tänker också att fotografi är en större del av historien idag än förr. Förr var det fotografer som "var på plats" och tog de bilder som blev kända. Och såväl nyhetsbilden som fotografens livsverk är såklart föremål som ska sparas till eftervärlden.

Men idag borde vi verkligen ta vara på de rörelser som lever i sociala medier. Finns det någon sammanställning på #metoo eller allt som delats vid olika konflikter. Tänker att här finns gott om material som har ett högt historiskt värde. Även om enskilda bilder kanske inte är mycket att hurra för.

"Lars Mejern Larsson har frågat mig hur jag avser att agera för bevarandet av svenskt fotografi.
Citat från Kulturministerns svar på Lars Mejern Larsons frågor kring ett nationellt ansvar för det fotografiska kulturarvet:

"Fotografi som konstform och kulturarv finns representerad på många statliga såväl som icke statliga museer i Sverige. Av förordningen (2007:1177) med instruktion för Moderna museet framgår att museet har i uppgift att samla, bevara, visa och förmedla 1900- och 2000-talskonsten i alla dess former. Fotografi utgör en naturlig del av verksamheten. I museets samling finns ca 100 000 fotografier från 1840-talet fram till i dag."

Paulina Holmberg kommenterade svaret:

"Vi behöver en överblick och en nationell strategi för hur vårt lands fotografiska minne ska omhändertas, organiseras, tillgängliggöras och utvecklas nu och i framtiden, både för den breda allmänheten och för forskningen."

Jag kan bara hålla med om att vi både behöver en nationell strategi för stillbildsfotografin men även en stabil finansiering av ett brett digitaliseringsarbete och ett stöd för utveckling av effektiva bildarkiv och effektiva digitaliseringsprocesser som vilar på de standards (XMP-Extensible Markup Platform) som faktiskt funnits ett bra tag nu.

De insatser som gjordes bl.a. av Riksantikvarieämbetet som jag tog del av på 2010-talet när jag arbetade på Stockholms Stadsmuseum med att utveckla Stockholms Digitala Stadsmuseum kom uppenbarligen aldrig i mål - annars hade inte denna diskussion fortfarande förts.

Stockholms Digitala Stadsmuseum har nu varit i drift i över 10 år och i vissa avseenden är jag som utvecklare och IT-koordinator (och i praktiken teknisk projektledare för projektet) ganska nöjd med delar av projektet.

https://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/archives/5021-Historiska-fotografier/

Nu kan verkligen alla som vill, både i Stockholm och Sverige, ta del av nära 35 000 historiska bilder och ca 50 000 digitalt födda bilder. Vid sidan av detta finns en lite svårhanterad fotografisk jättesamling på s.k. "Gråark" där ofta upp till sex bilder klistrats upp och kommenterats direkt på arken. Problemet med det är att all den text som finns på arken inte är sökbar tyvärr.

https://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/archives/5013-S%C3%A4rskilda-samlingar-(Gr%C3%A5ark-mm)/

Utöver detta finns bilder på 1200 konstverk, och 17 000 bilder på museets olika föremål samt 10 000 dokument i PDF-form där inte bara metadata finns utan där även dokumentens text är indexerad och sökbar. Allt detta är sökbart i ett och samma gränssnitt vilket även har blivit ett stort lyft för museets egen personal.

Allt det låter väl bra eller hur men nu kommer jag till det problematiska. Vi har i detta system även byggt in mycket effektiva delsystem som helt automatiskt påför XMP-metadata på de bilder man digitaliserat genom att bildernas "bildnummer" (de en gång tilldelats i museets gamla "Fotografi-databas") matchas mot motsvarande poster i museets gamla Foto-SQL-databas, som integrerats helt med det nya s.k. DAM-systemet (Digital Asset Management).

Så när en bild körts in så har metadata från Fotodatabasen lagts på automatiskt. Sedan har den bilden lagrats som en fullstor bild i ett s.k. basfilsarkiv. Automatiskt skapas sedan en s.k. leveransfil i JPEG i full storlek och till siste skapas automatiskt en s.k. "skissfil" i 1280 pixlar på längsta sidan och det är den originalmetadata ligger på. Detta indexeras sedan och görs sökbart på någon sekund. Båda dessa typer av filer läggs i sedan i respektive "leveransfils"- och "skissfilsarkiv" automatiskt av systemet. Klara att använda.

Vad är då problemet? Problemet är att museets Fotoenhet länge saknat chef som effektivt kan leda digitaliseringen och man heller inte haft en adekvat och långsiktig finansiering av digitaliseringen. Som det nu varit har man digitaliserat de bilder som kunder efterfrågat och det ger et mycket suboptimalt flöde.

Eftersom det var jag som praktiskt konverterade allt bilddata både för foton och föremålsbilder, så vet jag att vi hade ca 10 000 historiska bilder vid uppstarten 2013 - för nästan jämt 10 år sedan. Idag har man ca 35 000 bilder vilket gör en takt på ca 2 500 nydigitaliserade historiska bilder på ett år och det är vad man klarat av med ca 5 Fotoantikvarier som jobbat med detta. Det gör 500 bilder per år och person. Det går delvis att förstå denna låga produktivitet genom att dessa bilder ibland måste slussas in och ut till och från ett klimatreglerat magasin. Så bara av detta skäl måste man nog ta hela samlingar och beta av dessa mer effektivt istället för att bete sig som man alltid gjort hittills.

Stadsmuseet säger sig ha ca 4 miljoner historiska bilder och då kanske ni förstår det problematiska med att man inte lyckats anpassa sina arbetsflöden till de mycket effektiva och kraftfulla fotoflödesprocesser som funnits inbyggda i Digitala Stadsmuseet i över 10 år.

Jag har ju själv numera byggt ett eget arkiv baserat på exakt samma typ av XMP-metadata och jag har själv över 70 000 bilder från över 50 år som fotograf. Om jag skulle ge mig fan på det så kan jag metadatasätta 500 till 1000 bilder på en dag. Så pass effektivt är ett verktyg som PhotoMechanic och Stadsmuseets Fotoware DAM är ännu mer effektivt.

Ni kan ju som jag göra experimentet att räkna ut hur många år det skulle ta Stadsmuseet att digitalisera sina 4 miljoner bilder med den brist på effektivitet man hittills visat trots de verktyg man faktiskt har sedan 10 år. Jag landar på 1 600 år. Med tanke på den siffran så kanske man rent av helt kan sluta bry sig, för vad kommer det då att finnas kvar att digitalisera, när 1/10 eller 160 år har gått av den tiden. Det är ju ungefär den tid som de äldsta bilderna museet har funnits och många av dessa är ju redan nu i dåligt skick.