Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Läs mer

Artiklar > Sara Starkström dokumenterar övergivna platser i ny bok

Sara Starkström dokumenterar övergivna platser i ny bok

Foto: Sara Starkström

Sara Starkström

Nyheter

”Det är historien bakom platserna som är det mest intressanta och att besöka platser som andra glömt eller förkastat som något fult och förfallet.”

Sara Starkström är aktuell med boken "Bortglömda platser: En fotografisk resa bland gömda och förfallna byggnader". Hon har rest runt mest i Sverige, men även en del utomlands bland övergivna sjukhus och bortglömda flygplan.

Berätta om dina bilder.

Jag tar nästan enbart bilder på övergivna platser. I min telefon och systemkamera finns bara bilder på gamla ruckel. En och annan naturbild har smugit sig in men resten av mina 19 000 bilder är ödehus.

Foto: Sara Starkström

Hur startade projektet med boken?

Jag har länge velat visa upp mina bilder på annat vis än endast för mina vänner på sociala medier. Eftersom jag jobbar på ett bokförlag talade jag med min förläggare om att få göra en fotobok och efter några år gick han med på med.

Foto: Sara Starkström

Varför valde du att syssla med övergivna platser?

Ända sedan jag var barn har jag sökt mig till dessa platser för att det är ett äventyr att besöka dem.

Vad är det mest intressanta övergivna ställe du besökt?

Svårt att säga, men världens största övergivna fordon på 3 850 ton, som är en skophjulsgrävare som gräver brunkol var väldigt häftigt.

Foto: Sara Starkström

Har du någon övergiven drömplats att besöka?

Ja, jag vet ett övergivet lyxhotell i Asien som blivit totalt övervuxet och som jag väldigt gärna skulle vilja se.

Foto: Sara Starkström

Vad är det som fascineras med sådana platser, tror du?

Det är spännande att besöka dessa platser, jag känner mig som en detektiv när jag letar bland bråte efter gamla tidningsurklipp och andra tidsdokument som jag finner. Det är historien bakom platserna som är det mest intressanta och att besöka platser som andra glömt eller förkastat som något fult och förfallet.

Foto: Sara Starkström

Har du fler projekt på gång?

Jag hoppas kunna göra en fotoutställning i framtiden med mina bilder.

Foto: Sara Starkström

Har du gett ut böcker innan?

Ja, jag arbetar som förlagsredaktör och spökskrivare. Jag har gjort en egen bok tidigare: Game Girl (2010) som är en raggningshandbok för kvinnor och en bok som jag också är väldigt stolt över är Din skogshandbok (2017) som handlar om hur du överlever i de nordiska skogarna utan hjälpmedel.

Foto: Sara Starkström

Hur började du fotografera?

Jag lånade min mors kamera som barn, valde fotografi som specialämne i gymnasiet och har alltid gillat att fota.

Foto: Sara Starkström

Vilka andra fotografer inspirerar dig?

Jan Jörnmark, Mattias Klum, The Yellow Jackets

Foto: Sara Starkström

Vad vill du ge för tips till de som vill fotografera övergivna platser?

Fråga ägaren om lov, gå inte ensam, och se dig för så att du inte trillar ned i ett hål eller trampar på en spik.

Vad använder du för utrustning?

Vi urbexare älskar att prata om vår utrustning, haha! Panasonic Lumix, Samsung 21S, OnePlus6, GoPro 8 Black och drönare: DJI Mini 1.

Foto: Sara Starkström

Av Calle Slättengren

Publicerad 2022-10-01.

11 Kommentarer

Logga in för att kommentera

Makten 2022-10-01 08:42

Fina bilder och trevliga miljöer! Men nu tänker jag svära i kyrkan: Jag ser detta som ett utmärkt exempel på att utrustningen _har_ betydelse, för bildkvaliteten är i samtliga exempel störande dålig. :-/ Jag hade inte velat betala för en bok med detta även om det inte är något fel på bildinnehåll och estetik.

lonian 2022-10-06 17:58

Många mobilbilder såg jag.

Måns H 2022-10-01 13:31

Jag tycker de bilder som visas visar just övergivenheten. Rätt uttryck som jag ser det! Mer redovisande än konsten som ett ändamål i sig.

Beträffande Martins kommentar: det går ju att med hög fotokvalité få en annan effekt, att det skaver mellan det perfekta i fotot och förfallet i bilderna. Samtidigt riskerar man att skapa en sån där coffee table book.

Jörnmark började ju som en fotograf som höll kameran snett för att skapa dramatik i bilden. Samtidigt var och är han utomordentligt intressant som ekonomisk historiker. Att det skapas ruiner i nutid (även utan krig) och hur det går till.

Makten 2022-10-01 23:07

Alltså man behöver ju inte göra kliniskt perfekta bilder, det är inte det jag menar. I det här fallet ser det dock i en del av fallen ut som en ganska taskig mobilkamera har använts. Jag kanske är ovanligt allergisk mot den typen av uselhet, då jag mycket hellre sett nåt från en Holga eller liknande. Lite som att en distande transistor låter hemskt medan ett elektronrör inte gör det. :-)

Måns H 2022-10-01 23:20

Aha, då förstår jag bättre vad du menar!

PMD 2022-10-01 14:27

Bra bilder i Jan Jörnmarks efterföljd!

Flygplanet (Caravelle?) är kanske inte övergivet. Det ser ut som ett övningsobjektiv för en räddningstjänt.

PMD 2022-10-01 14:28

Starkström? Koolt namn. Jag undrar när det kom in i Saras släkt.

Nils Bergqvist 2022-10-01 19:05

Bilderna är väl mera dokument, än ren fotografi. Som redan sagts. Så är man intresserad av övergivna platserna som dokument är det nog en fin bok. Även Jörnmark är väl mera en vanlig ordinär skildrare rent dokumentärt, och inte direkt någon intressant bildmakare?

mats lindfors 2022-10-03 10:45

Den här typen av bilder brukar kunna beröra mig strakt. Men dom här lämnar mig helt oberörd. Något saknas. En förmåga att kunna utrycka sig i bild kanske? Och sedan är det väl att det här ämnet börjar bli "gjort" kanske? Skall man kunna tillföra något måste man vara oerhört skicklig.

lonian 2022-10-06 17:57

Det märks att mycket är mobilbilder.

mombasa 2022-10-11 21:29

Övergivna miljöer har blivit en genre i sig och kräver sin utövare. Att det mesta är "gjort" är nog dessvärre en sanning. Då blirbetraktarens krav högre om det nu gäller komposition eller teknik. Man vill gärna göra jämförelsen med den i modern konst förekommande "superrealismen" där det inte räcker med bara realism, det behövs något mer också. Att hängivna fotografer ser bristerna i bildmarterialet är heller inte förvånande. Men om berättelsen fär ta överhanden blir tekniska brister underordnande.