Super-8-film har de aldrig lagt ner. Det var en kamera de lanserade. Klart uppseendeväckande.

Det är tillverkningen av positiv super-8-film som kommer tillbaka. Det finns redan negativ i färg och svartvit. http://www.kodak.com/Consumer/Products/Super8/Super-8-film/default.htm

Ah, sorry, läste inte tillräckligt noga om Ektachrome till Super-8.
(Kodaks Tri-X-reversal, som är positiv, har aldrig försvunnit f.ö.)

Kanske det. Men kommer Ferrania producera dia också? Trodde det bara var s/v på gång i Italien.

Det är lite det som förvirrar mig med Kodaks agerande. Sedan digitaliseringen kom igång har försäljningen av positiv film droppat stenhårt, hårdare än nåt annat i fotofilm. Svartvit film fick ganska snabbt en renässans (Ilfords försäljning vände uppåt redan 2010, två år INNAN Kodak lade ner sin Tmax 3200 för övrigt) då processen är enkel och fler och fler började soppa hemma. Även negativ färgfilm har fått en nystart de sista två-tre åren, med enkla home processing kits.
Men diafilm... hur ser marknaden ut egentligen? Är det här möjligen ett sätt för Kodak att bygga en marknad för sin Super-8-kamera?... som i sig känns som en ganska vansklig satsning.

Rent allmänt är ett av problemen för Kodak och Fuji att deras produktionsprocesser för filmtillverkning är byggda för hur marknaden såg ut på filmtiden - extremt kostnadsaffektiv för de jättevolymer det handlade om då. Medan filmmarknaden idag, trots att den växt, fortfarande är en ytterst liten bråkdel av de volymer det handlade om innan digitalfoto slog igenom. Så även om det finns en marknad idag så är deras tillverkning ineffektiv och väldigt dyr för de små volymer det handlar om.

Tänk också på att film inte bara användes av oss stillbildsfotografer, Hollywood och filmindustrin i stort har varit jättekunder. Den här branschen fortsatte ju med kemisk film långt efter att stillbildsmarknaden helt tagits över av digitalt, men även här har nu digitaliseringen till slut slagit igenom på allvar. Så även om vi har en växande entusiastmarknad för kemisk film så undrar jag om den är ens nära att vara tillräckligt stor för att kompensera för bortfallet från filmindustrin.

Men film kommer att fortsätta tillverkas, finns det bara tillräckligt med köpare så kommer det finnas de som är beredda att tjäna pengar på att tillverka. Men för Kodak och Fujifilm handlar det om att ställa om till en helt annan sorts tillverkning, i mycket mindre skala. Ser de att det finns en långsiktigt hållbar marknad, ja då satsar nog de på detta. Men då blir de nog en del nya filmsorter än de vi haft hittills, dels för att man kan behöva ändra kemin för att det skall funka i liten skala, dels för att anpassa sig till moderna miljökrav (jag misstänker att det är fler gamla filmer än Kodachrome som har problem där), och dels för att teknikutveckligen trots allt gått framåt även här, man kan nog göra i alla fall lite bättre filmer idag :-)

Ja, Kodak är en överdimensionerad jätte och det verkar fortfarande vara deras akilleshäl. De har lagt ner minst en fabrik (i England) under 2016 och en radda annat innan dess.

Problemet är väl också att företaget egentligen inte har så mycket annat att satsa på. Deras digitala kamera-varumärke är borta/sålt och av synnerligen låg kvalitet. De har fortfarande kvar en del print-och tryckverksamhet, men den känns också marginell (eller, det kanske den inte är, men som konsument märker man inte av den.)

Jag skulle vilja höra vad företagets långsiktiga plan är. Det kan ju knappast vara att lansera Super-8-kameror och återinföra gamla filmsorter, även om det är bland det coolaste draget jag sett på senare tid.

Betänk att Kodak för inte så länge sedan var typ världens starkaste varumärke efter CocaCola. Det är alltså inte helt rationella lanseringar de gör just nu.

Kolla deras news-flik på hemsidan inför CES, den är minst sagt ljummen.
http://www.kodak.com/corp/press_center/default.htm#page=1&month=&year=&category=

Det kanske kan vara bra att hålla isär Kodak och Kodak och Kodak. Det ursprungliga Kodak sysslar med professionella produkter, fotostationer i butiker mm. Filmdelen ligger i ett separat bolag kallat Kodak Alaris.

De flesta Kodak-kameror är Kodak-märkta OEM-produkter som säljs av ett företag i UK som har en licens för att använda varumärket Kodak.

Jo, jag tycker att det var precis det jag poängterade. (delvis iaf)

Erik, du uttryckte att Kodak är en "överdimensionerad jätte" och det just det de inte är numera :-)

Du har så att säga ett "kärn-Kodak" (Eastman Kodak Company) som precis som Magnus påpekar arbetar med B2B-verksamhet, som dokumentlösningar för företag osv. En av de få saker vi konsumenter mer direkt stöter på från det företaget är ju fotopapper som ju används för många av de förstoringar, bilder och fotoböcker som vi köper.

Däremot kan man säga att i princip alla kamerarelaterade konsumentprodukter det står Kodak på antingen kommer från avknoppade delar av gamla Kodak (som Kodak Alaris som Magnus nämnde), men i en del fall även av helt orelaterade företag som i princip köpt rätten att få sätta varumärket Kodak på sina produkter ("Brand licensing"). Titta till exempel på "Kodak Digital Devices", de som säljer produkter under namnet "Kodak Pixpro" (https://kodakpixpro.com/Europe). De gör kompaktkameror, action-kameror, 360-kameror, Det är ett företag som ägs av JK Imaging Company som från början helt enkelt var en distributör/importör för fotoprylar baserad i Florida. Varken tekniken, utvecklingen, ägandet eller något i Kodak Pixpro-produkterna har någon egentlig relation till ursprungliga Kodak annat än att de licenserat att få använda namnet.

Martin, jag syftade alltså "överdimensionerad jätte" på Kodaks filmproducerande del (inte företaget som helhet) och de överdimensionerade fabriker som fortfarande finns kvar runt om i världen sedan Kodaks glansdagar. Vi har haft just den här diskussionen om efterfrågan kontra produktionsvolymer i tidigare forumtrådar.

Och angående Kodak Alaris så har jag koll på att de står för filmproduktion (och en hel del annat). Det var exempelvis Alaris som stängde ner fabriken i England tidigare i år:
http://petapixel.com/2016/04/13/kodak-alaris-trouble-shuts-manufacturing-plant-uk/

Jag är också medveten om att Kodaks digitalkameraavdelning är avyttrad, vilket jag skrev lite längre upp här i tråden.

Men tack för klargöranden! ;)

Jag fotade med Ferrania dia 1959!
Om det nu e så intressant! ;)

hehe. Glasplåtar kan du ju preparera själv, liksom våtplåtar. Ett kul hantverk.

Att Kodak försöker sälja något som de bedömer har en marknad är inte förvånande. Men att det finns en enda människa som väljer att fota med analog diafilm är däremot förvånande. Det är ju dyrt och helt värdelöst ur i princip alla aspekter. Sämre skärpa, sämre dynamiskt omfång, ingen möjlighet att förbättra bilden, svårt att visa bilden, drygt att förvara bilden, dyrt att kopiera den, etc, osv.
Visst kan man falla offer för nostalgi i bland, men att återgå till analog diafilm är dumt i klass med att överge toapapper till förmån för en täljd pinne. Jag skulle till med vilja påstå att det handlar om posering - om att visa världen vilken "seriös fotograf" man är som inte använder en "vanlig digitalkamera". Helt enkelt ett sätt att skilja ut sig från "vanligt folk".
Om det nu är viktigt för den egna självbilden att få profilera sig själv som "seriös fotograf" kanske man ska försöka göra det med sina bilder i stället för med sina verktyg? Verktygen betyder inget i slutänden, det är resultatet som gör konsten.

Mats J, visst kan det röra sig om posering i vissa fall, men man måste nog förstå att det ÄR skillnad på slutresultatet från inskannad film och digitalt, jag är ganska säker på att inte rör sig om posering när tex de två senare star-wars-filmerna är gjorda på film (för att ta ett av många exempel på lite mer påkostade filmer). Man väljer fortfaramde kemisk film när man gör reklamfilm, om man vill ha speciell look. Det ena eller andra har sin fördelar och det ÄR oftast skillnad. Sen att många inte ser skillnaden, eller tycker det ena eller andra är bättre/sämre är annan sak.

Mats, jag tror du övertolkar det här med posering en hel del ... Visst finns det sådana, men jag misstänker att de utgör en rätt liten andel av de som väljer att fotografera med film. Jag tror de mest handlar om ett hantverk där processen känns rolig och själva begränsningarna är kreativt stimulerande.

Man kan ju formulera det så här: Tycker du alla de som målar i olja, akvarellfärger eller med kolstift också mest är posörer? De är ju teknisk sett ännu sämre tekniker för att skapa bilder :-)

En del gillar att arbeta med äldre tekniker för bildskapande helt enkelt eftersom de har roligare då. Många fotograferar ju i huvudsak just som hobby, för att de trivs med det, inte för att uppnå så bra tekniska resultat som möjligt. Plus att jag misstänker att den alldeles övervägande majoriteten av dem som fotograferar med analog film dessutom använder digitalt parallellt, alla de gånger de känner att de behöver prestandan eller det smidigare arbetsflödet. Det ena utesluter ju inte det andra.

Kan bara hålla med Agfors här. Väl formulerat.

Först vill jag säga att jag inte vill neka någon att ha kul. Det är ju själva poängen med all sysselsättning som man inte har som försörjning. Det är alltså inte det jag vänder mig mot. Du får gärna bygga en hålkamera av trä och tillverka egna filmemulsioner hemma i kemirummet om du vill - det skulle jag själv kunna tänka mig att göra. Det som irriterar mig är pratet om att analog film skulle vara bättre på något sätt; mer känsla, mer äkta, etc. Det är ju bara nys. Analog film är sämre ur alla aspekter jag kan komma på när man fotograferar. Om vi är överens om det har jag inga synpunkter på att folk vill använda den analoga filmen på kul eller av nostalgi.

Din jämförelse med målning och akvarell fungerar dåligt tycker jag, eftersom det är helt andra tekniker där man försöker uppnå helt andra saker. Men visst, om du tex ska starta en webbbutik och behöver 1860 produktbilder så är ju akvarell ett ganska dåligt val. Att hävda att de bilderna blir lika bra, lika beskrivande och användbara blir ju svårt, om du inte har ett rejält startkapital för butiken. Men det finns säkert samma poserande inom akvarellmålning; folk som hävdar att bilderna inte får rätt känsla om du inte använder en pensel gjord av sibirisk skogsmård.

Jag har upplevt liknande tendenser för alla områden jag har fördjupat mig i. Till exempel inom musiken finns en massa dogmer om hur rörförstärkare ger överlägset ljud, hur mycket bättre en Fender Stratocaster 1962 är jämfört med dagens gitarrer. Det här är anledningen till att jag älskar blindtester. Folk poserar och visar vilka finsmakare de är som föredrar det ena framför det andra. I blindtester kan man sen oftast inte skilja det ena från det andra. Jag vet inte om du minns ett musikprogram på SVT för några år sedan, där musikproffs inte kunde skilja en dyr flygel från ett iPhonepiano eller en hobbexgitarr från en "jättefin" elgitarr i blindtest. Eller studien där franska vinskribenter inte ens kunde skilja på rött och vitt vin.

Som sagt, fota gärna analogt för att det är skojigt. Så länge vi är överens om att bilderna blir sämre, ur alla aspekter.

Film (som knappast bör kallas "analog" om man jämför med en elektronisk, digital stillbildskamera) är måhända sämre ur alla tekniska synvinklar (men kanske inte riktigt alla), men för en del är det som sagt roligare att fotografera med film och då är den ju bättre ur nöjessynvinkel.

De flesta som besöker Fotosidan torde vara sådana som fotograferar för nöjes skull.

F.ö. så har jag svårt att se att folk i den här kommentarstråden har hävdat det du argumenterar mot.

"Har gärna kul så länge ni håller med om att ni har fel" ? Helskön argumentationsteknik, i synnerhet när man, i mitt tycke, är ute och cyklar duktigt :D

Eller vad sägs om "båda formaten har sina för och nackdelar"? Dessa för och nackdelar behöver man ju inte gå in på, eftersom det känns så gammalt, men är man hyfsat insatt så vet man att de två teknikerna har slutat försöka efterlikna varandra utan samexisterar sida vid sida för att erbjuda två olika utryck. Det var ju längesedan man pratade om att digitalt skulle komma ikapp film eller att film var bättre än digitalt.

Jo, men vet du inte att det är nyttigt att cykla? Både fysiskt och mentalt... Och vilka skulle fördelarna med plastfilm vara? Säg en sak du kan göra med analog diafilm som jag inte kan göra digitalt (förutom att ödsla tid och pengar, då...) Grovt korn, bleknande färger med tiden, dålig skärpa - allt det där kan jag återskapa med digitala bilder. Tänk på talesättet "det är lättare för någon som är klok att spela dum än tvärtom". Precis så upplever jag det med diafilm (som jag för övrigt har använt i årtionden). Hur du än gör så blir bilden så som du exponerade den och den kan aldrig bli mer än en dum liten plastbit som du måste stoppa in i en speciell maskin för att ens kunna visa. Den maskinen kan du inte använda till något annat. Likaväl måste du ha en del annan utrustning för att kunna visa bilden. Blev bilden bra förutom en liten detalj så kan du ändå aldrig ändra den detaljen. Bildskapandet slutar alltså när du stänger slutaren och handlar i stor utsträckning om tur och otur - något du kan kompensera för om du har pengar, genom att ta massor av exponeringar av motivet.
Visst, du kan scanna in diabilden. men då har du bara gjort en dålig digitalbild på väldigt omständigt sätt. Men som sagt, tycker du att det är roligt - go ahead. Jag minns diafilmen med vånda och hat och tröttnade rejält på den, nästan slutade att fotografera ett tag. Digitalfotot kom som en befriare som flyttade bildskapandet från ett tursamt finger och en tjock plånbok, till den skapande delen av hjärnan. Sånt tycker jag är roligt.

»»Grovt korn, bleknande färger med tiden, dålig skärpa««

Låter som poesi i mina öron!
Skärpa är oerhört överskattat för övrigt.

Hehe, jag skulle säga att oskärpa är väldigt överskattat - i en liten krets. Men vill man ha oskarpa digitalbilder är det inga problem. Det finns till och med flera möjligheter än på den analoga sidan.

Mats,
Du får nog jobba ett tag för att med en digital bildsensor efterlikna filmens tå och skuldra. Det går nog, men jag tvivlar på att det är trivialt och det går förmodligen snabbare att helt enkelt använda film. :)

Jo, det är sant att man måste ha en speciell maskin för att visa diabilder, till skillnad från digitala bilder då ...

Precis! Digitala bilder behöver man bara en dator för en fem-sex tusen , samt en skärm för ett par tusenlappar. För att inte tala om kameran!!! Den ju inte gratis den heller!

Såhär kan vi hålla på till fan själv avlöser oss.
Jag misstänkte att tråden skulle spåra ur... hehehehe...

Per, "tå och skuldra" är ett teoretiskt begrepp som du knappast kan urskilja i praktiken. Jag utmanar dig i ett blindtest: Jag lägger upp 20 bilder så pekar du ut vilka som är plåtade med analog kamera och vilka som är digitala från början. Får du 90 procent rätt bugar jag mig.
Men att du behöver köpa en särskild dator för att titta på dina digitalbilder..? Tja, om du inte har en dator ändå (tex för att besöka fotosidan eller för att göra en av de övriga tusen saker man kan göra med en dator) så kan du ju koppla in digitalkameran direkt i tv:n. Men att titta på bilder är bara en av tusen saker jag gör med min dator.

Tå och skuldra är mycket reella begrepp för de flesta filmer. Det är snarare när man fotograferar som man har nytta av eller måste ta hänsyn till de egenskaperna hos en film än vid visningen av den slutgiltiga bilden ...

En dator med en pluttskärm på 30-40 tum är väl inget att visa en bra bild på? En diaprojektor kan blåsa upp bilden rätt rejält så man bör nog ha en skärm i minst normal diaprojektordukstorlek för att vara någotsånär "likvärdig" vid visningen (även om likvärdighet är alldeles för svårgripbart i detta sammanhang).

Det mest likvärdiga alternativet till en diaprojektor och duk är nog en digital projektor och duk.

I övrigt har nog det mesta redan sagts, och instämmer i att det i de flesta fallen nog är just felen/begränsningarna i gammal teknik som kan vara kul/intressant; antingen av tex. nostalgiska skäl som för en äldre person som mig som började fotografera med kemisk film, som en ny upptäckt för yngre generation fotografer som bara hanterat digitala bilder innan, och till sist de som ser det som intressanta kreativa och konstnärliga begränsningar/artefakter.

Håller för övrigt även med Mats att, generellt och sammantaget, så är det objektivt normalt betydligt sämre rent tekniskt med kemisk film, rörförtärkate och LP-skivor (men kan som sagt likväl vara kul för vissa, eller fördel i vissa sammanhang, ändå).