SVT-program om Christer Strömholm och fotosamlande
Länktips
Christer Strömholm är en Sveriges absolut främsta fotografer. Antikmagasinet på SVT har gjort ett program hur hans böcker och bilder säljs på auktion.
På 1960-talet väckte Christer Strömholms fotografier på transexuella i Paris stor uppmärksamhet. Med åren blev han en av Sveriges främsta fotografer. Idag säljs hans fotografier och böcker på auktioner.
Programledare Knut Knutson pratar om fotografier, om fotografiböcker samt samlarintresse för fotografikonst tillsammans med fotoexperten Leif Wigh, fotografen Bruno Ehrs och Torgny Schunnesson som driver antikvariat.
Publicerad 2011-03-13.
14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Den 12 april 1986 var jag på Fotografiska museet/Moderna museet
för att se Christer Strömholms utställning "9 sekunder av mitt liv".
Bilder från 1939 till 1986. Då satt Christer där på en av de stolarna som stod i par i lokalen. Då vi var vänner gick jag fram till honom för att växla några ord. Han bad mig sitta ner.
Han sade "vill du hjälpa mig lägga ihop 8 + 8". Naturligtvis ville jag det. När det blev 16 skulle jag fortsätta lägga ihop upp till höga tal. Det var när Christer varit sjuk. Jag fick aldrig veta vad syftet var med detta.
Sista gången jag träffade honom var på Fotomässan 1993. Christer Strömholm tillhör de fotografer som kommer att finnas hos många för alltid.
Christer Strömholms bilder har sympati, empati och är besjälade precis som de sade i programmet. Han var som människa mycket spännande och speciell. Att jag upplevde honom så beror helt klart på hans storhet när det gällde bildseendet som inte är många förunnat.
Lyckliga alla er som fick gå i hans fotoskola. Det måste väl finnas en del som är med här på Fotosidan hoppas jag.
Ha en fin söndag alla mina fotovänner.
Gun-Inger
Men jag känner avundsjuka i luften ifrån din sida, jag har svårt för människor som inte kan glädjas åt andras framgång utan att vara cyniska.
Man behöver inte gilla allt och alla men att jämföra sig själv med Christer är i mina ögon rena tramset och luktar megalomani långa vägar.
Eftersom jag inte anser Strömholm som någon förebild eller "bra" fotograf så är det inte svårt att anse mig själv vara lika bra. Som av en slump råkade jag ta en bidl av Strömholms typ häromdan http://www.gotlandsbilden.se/bild/110313-001.jpg Vare sig fotograferingen eller bilden är speciellt märkvärdig. Fast då är bilden så klart inte signerad Strömholm...
Man behöver inte vara avundsjuk för att inte gilla någons bilder. Man kan helt enkelt bara tycka att vissa överskattade bilder är medelmåttiga eller rent av dåliga. Sedan kan man tycka att det finns fotografer som tar jävligt bra bilder men som aldrig får någon offentlig uppskattning för detta. Som den tjej på norra Gotland som ställde ut i ett café och där visade fantastiska porträtt men kopierat dem som en nybörjare. Jag blev så berörd av att någon hade en sådan otrolig förmåga att skildra människor trots att personen i fråga uppenbarligen inte hållit på så länge med fotografering att hon lärt sig kopiera. Men hon ha framtiden för sig.
Jag är ledsen för att jag gjort dig avundsjuk. Stackare som aldrig fått ge ut en bok på ett bokförlag... Jag har nått så långt jag önskat med min fotografi. Nu tar jag bara de bilder jag själv vill ta och gillar det skarpt. Det är bättre att få göra så än att jobba som uppdragsfotograf och få betalt för att plåta det man inte känner så stort intresse för. Nu känner jag att jag utvecklas. Att mina bilder inte får någon större spridning gör inget eftersom jag tar dem för att tillfredställa min egen väldigt kritiska måttstock. Vad andra tycker bryr jag mig inte om. Andra tycks inte vara kompetenta att bedöma bilder... Megalomani var ordet...
Christer var en av de få som gick sin egen väg och visade oss det lite mörka och de skitiga som vi förmodligen aldrig hade sett annars.
Kan bara säga att den mannen kom att få ett icke oväsentligt inflytande på mitt fortsatta liv.
Framförallt var det en otrolig bildskatt han hann med under livet. Det var fantastiskt att sitta och gå igenom hans negativpärmar och kontaktkartor. De beskriv mycket väl hans metod och sätt att närma sig människor. Han hade ett mycket säkert öga och avtryckarfinger. Privat var han en glad skit med en räv bakom örat. Han kunde konsten att befolka sina rum. Främst minns jag honom som en varm och humoristisk person. Men han hade en naturlig auktoritet, genom sitt fotografiska arbete naturligtvis men också med sina avsevärda kunskaper om konsten under 1900-talet.
När jag såg programmet blev jag närmast förstummad med tanke på priserna på hans bilder.... eftersom det ligger ett par kartonger kopior i källaren, som jag fick som tack för kopieringen, borde jag nog förvara dem lite bättre....
Nu ska jag titta på filmen och bli uppmuntrad istället!