Till Fotosidan Magasin´s sista nummer i år frågade vi medlemmarna om deras värsta kameraincidenter. Vi fick in så många att vi inte kunde publicera alla i tidningen så varsegod, här kommer överskottet!

Thomas E Beckmann
Stod högt uppe på ett Parkeringshus med dett "rätta" perspektivet framför mig. I mörkret fumlade jag fram mitt stativ för att fånga situationen. Oturligt nog hade jag placerat kameraväskan med allt innehåll uppe på "relingen" och som ett trollslag vänder jag mig om och sopar till väskan med min utrustning värd 25K som..... faller Gud vet hur långt ner det var. Jag hade nu en superförsäkring  hos Japanfoto och jag smög försiktigt in i butiken för att visa vad jag hade i väskan. Killarna bara tittade på varandra och sa Hmmmm. Trasig kan man säga. Det var bara smulor kvar och jag lade till ett par spänn och var lycklig ägare till min första Nikon D100. Tja, på den vägen är det. Försäkra dig, detta kan hända den bäste.

Tomas Pålsson
Jag hade min förra kamera, en exilim ex-v8 liggandes lös i bilen och på något sätt hade den glidit in under handbromsen när jag hoppade in och satte mig. Så när jag lade ur växeln och släppte på handbromsen... så klämde jag kameran under spaken. Knäckte luckan till batteriet och på något vis även sensorn, så nu får jag fota med Nex-3 istället!

Julia Junedahl
Det västa som hänt mig och min utrustning var när vi båda flög av cykeln i Varberg en fantastiskt fin kväll straxt före 22 i somras. Jag hade för att lätt komma åt kameran när vi kom fram till fyren lagt den i cykelkorgen, sen av en händelse så släppte cykelkorgen från styrstaget och kilade fast sig mellan vägen och däcket, kameran+objektiv flög flera meter frammåt medan jag vurpade och klarade mig med endast uppskrapat knä och armbåge. Med kameran gick det desto sämre, objektivet Tamron 28-75mmf/2,8 gick i två bitar blixtskon på min Canon Eos 450D såg inte längre ut som en blixtsko, med en spricka vid blixten och helva ovansidan uppskrapad trode jag att det var nog. Men den interna skadan var värst. Spegeln som skickar upp bilden till sökaren var sprucken så att se någonting i sen var omöjligt. Den var dödsförklarad. Såhär ett par månader efteråt är jag hel utan varken men eller ärr och har nu en Canon Eos 7D och ett nytt Tamron 28-75mmf/2,8 i min ägo. Så trots missären med en död kamera i somras är jag glad över utgången av hela händelsen.

Magnus Keijser
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Första gången jag var på Maldiverna (1992), som ganska färsk dykare, hade jag ingen undervattenskamera, men efter 2 veckors underbar dykning så köpte jag en, på vägen hem, på Male Taxfree.
4 år senare åker jag ner igen, nu med 4 års erfarenhet av undervattensfoto, laddad med min Nikonos V, blixt, macroglugg och vidvinkel, och en fet laddning diafilm. Plåtar friskt, allt verkar funka, havsköldpaddor, revhaj, hammarhaj, mantor, etc, kanonbilder!
Fjärde dagen börjar blixten strula, svårt att dra fram filmen och det är svårt att se siffrorna i räkneverket. När jag kommer upp och öppnar kameran för att byta film forsar det ut vatten, SALTVATTEN, allt förstört. 1,5 vecka, 25 dyk kvar, UTAN KAMERA! Nu täckte försäkringen detta, så det blev en ny Nikonos V, som jag dränkte 3 år senare (slet av synckabeln på 45 meters djup). Denna gång gick den att laga. Nu använder jag Nikon systemkameror i undervattenshus (kolfiberskal) och är inne på mitt tredje system. Dessutom har jag alltid med min Panasonic LX2 i undervattenshus (rejält aluminiumskal) som backup.

Cajsa Kjellsson
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Jag hade precis köpt en ny kamera och var ute och roade mig på kvällen. Och som den fotonörd jag är så hade jag så klart kameran med mig för att föreviga kvällen. Så hände det då... Jag tappade kameran i golvet och den gick i femtiotre bitar. Jag samlade ihop alla delar; plastbitar, skruvar och något som såg ut som en spiralfjädring. Dagen efter lämnade jag in den för lagning och personalens blick när de fick se eländet var inte att leka med. De skickade vidare den och någon vecka senare fick jag ett brev där det stod att kameran inte gick att laga. Som tur var hade jag tecknat en försäkring vid inköpstillfället så jag fick komma till butiken och hämta en ny. Hur det sedan gick med den är en helt annan historia.

Andreas Lindmark
Cirka en timme innan en bröllopsfotografering så tog jag väskan som vanligt, men hade visst glömt att stänga den, så kameran, en EOS 30D, med ett Tamron 28-75/2.8 for i backen med optiken först... fick panik-limma den främre plastringen med superlim för att sedan, försenad, åka och fota brudparet, det var inge vidare... Reparation gick på 1800:- något senare, då blev objektivet som nytt igen.

Claes Sjunnesson
Det här hände för mååånga år sedan men händelsen har satt djupa spår i min fotografsjäl! Jag var nyss fyllda nitton och hade gett mig själv en telezoom till min Yashica i present. Hade väl haft gluggen en månad eller så när jag bestämde mig för att åka ut till Kullaberg och plåta lite. I träskor!! Ni kan ju tänka er fortsättningen... på väg uppför en brant (med kameran i remmen över axeln) slant jag och snubblade. Som en ren reflex slår jag ut med armarna för att ta emot mig. Höger armbåge slår till kameran som gör ett varv i remmen... och landar med objektivet före på en sten! Ridå...

Fritiof Hedman
Jag var uppe på Hunneberg (strax utanför Vargön, Vänersborg) och skulle fota vattenfallet vid By klev. Riggade upp kameran på ett stativ, där kameran satt fast med ett snabbfäste som visade sig vara av tvivelaktig karaktär (eller så var det handhavandefel - vem vet?). Jag trampade snett och kom åt stativet. Stativet stod kvar, men kameran lutade sig framåt, drog i backen och rullade ner i vattnet... Jag fiskade upp den rätt snabbt, men kameran var bortom all räddning. Sen blev det en runda med försäkringsbolaget och jag fick faktiskt tillräckligt med pengar så jag kunde köpa en modell senare på huset!

Erik Lööf
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Var och såg Formel1 på Spa för första gången nu i slutet av Augusti en underbar upplevelse. Hade med mig min kamera och diverse fina objektiv för att ta med mig lite bilder hem från helgen! Just innan loppet ska börja så passar jag på att byta från mitt Canon 24-70 2.8L till tele. Bilarna är ute på sitt formateringsvarv och jag ställer mig upp och fotograferar, när jag sätter mig igen och rättar till ryggsäcken så hör jag bara en stor duns och ser mitt objektiv studsa ner för slänten och ner ca 6-8 meter bland publikhavet och sten. Hann tänka att där åkte mitt objektiv, och om det inte gått sönder så lägger säkert någon i publikhavet vantarna på det och det är ändå förlorat. Reste mig upp för att lokalisera objektivet så ser jag en glad britt längst nere i slänten vinkandes med mitt objektiv. Han skickar upp det via publiken och jag får tillbaka det helt men väldigt lerigt. Har testat objektivet nu i en månad och det verkar som att jag haft väldigt tur och klarat mig från både repor och krossade linser. Kollar numera alltid alla dragkedjor på ryggsäcken höll på bli en dyrköpt läxa

Anders Bergström
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: 1999, är jag 18 år. Star Wars Episode One har precis haft premiär. Som vanligt när jag var yngre hade jag alltid kameran i ryggsäcken. Ingen fotoväska, bara vanlig skolryggsäck, men kameran var en robust Nikon FM med 35mm f/2.8 så det var inga problem. Inför ett biobesök äter jag och polarna på Pizza Hut, där man fick en samlarplastkanna med StarWars-motiv till sin liter läsk. Najs! Jag dricker upp 1/3, resten tar jag med mig. Jag blir inte klar innan filmen början utan ställer den i väskan.

Efter biobesöket inser jag följande:
Kannans lock var inte på något sätt tättslutande.
Jag hade visst kameran i väskan.
Kameror mår inte bra av att bada i läsk.

Och till råga på allt är Episode One ett hån mot Starwars-sagan...

Det hela slutade dock "lyckligt" med en 1500-kronors rengöring hos Schönherrs foto.

Matilda Wrigsjö
Det var en gång en trevligt sommar/hösts dag och jag åkte på en dagstur till västervik med min bästa kompis familj. Vi tog massa bilder och hade kul och åkte som sista stopp ut till gränsö. Jag var sjuk denna dagen och tänkte inte helt. Jag fick tillbaka till bilen före alla andra då jag va tvungen att snyta mig pga. min förkylning. Jag ställde min systemkamera på biltaket och även tanken "nu ska jag inte glömma den där" slog mig. Sen kom resten av sällskapet och vi prata lite och hoppade sedan in i bilen och åkte hem. 3 dagar senare när jag tänkt att lägga in alla bilder och ladda kameran för resan till Finland inser jag att jag inte kan hitta den. Jag ringer min kompis och frågar om jag lämnat den hos dem, han kan dock inte hitta den. Jag åker dit och letar efter den men kan inte heller hitta den i deras hem. Efter lite funderingar och försök att klura ut vart den har tagit vägen kommer jag på att jag ställde den på taket. Vi kollar sedan på bilen och ser två repor där kameran glidit ner och slagit i backen någonstans ute på Gränsö. Kameran har jag inte sett sedan dess, och dyrt blir det att skaffa mig en ny. Så ett tips! ställ ALDRIG en kamera på biltaket!

Erik Lindwall
Jag hade precis köpt en Leica M4 och var överlycklig, när jag just kom hem från första turen med den kliver jag av bussen och precis då går remmen av och kameran dimper i backen. Vid första anblicken verkar kameran har klarat sig, men när jag tittar genom sökaren ser jag att den är totalpajjad, sen lämnade jag den till YFO som skickade den till Tyskland där de sa att det skulle kosta mig 30 000 kr att laga den. Som tur var kunde jag få ut allt på försäkringen, så den rullar fortfarande :)

Christian Farman
Jag hade fått i uppdrag att fotografera personalgruppen på jobbet. Jag tar med mig kameran i min ryggsäck inlindad i en handduk för att den skall vara skyddad. När jag väl komer till arbetet plockar jag först ur en kedja från ryggsäcken som jag låser min cykel med. I nästa ögonblick skall jag ta med mig ryggsäcken som nu står på marken. Jag lyfter den utan att tänka på att där i ligger min systemkamera. Det sista jag hör är när kameran landar på marken/asfalten och givetvis går sönder. Gissa om det kändes onödigt?? Yes! Kameran fick sedan gå med akutpost till Nikon för reparation. Slutet gott allting gott.

Patrick Moser
Var ute och fotade vid Nyfors i Tyresö en fin vinterdag med sol, is och snö.
Hade ställt in min kamera vid forsens ena kant på ett stativ. I samma ögonblick tappade jag koncentrationen för en kort stund och då välte kameran sakta, sakta ner i vattnet. Jag hann dock få upp den efter det att den dock hann bryta vattenyten en bråkdel av en sekund. Efter ett par minuter var min kamera stendöd. Det hela slutade i reparation av både kamera och objektiv.
En dyrbar läxa...

Magnus Kristenson
Det hände sig på den analoga tiden: Var ute på Stilla havet och fotograferade på peruanska djuröarna Paracas. Nikon F4 och Velvia. Satt i en hyggligt stor gummibåt som föraren manövrerade halsbrytande skickligt mellan brytande vågor och vassa klippor. Hyggligt torrt ombord, men precis när jag öppnade bakstycket för att byta film kom en våg som på något sätt gett sig upp mot himlen, och sedan vänt ner rakt in i kameran! Saltvatten! Torkade av det värsta med en näsduk. Hemma på hotellet fortsatte kameravården med sötvatten på näsduk, sedan på tork över elementet med öppet bakstycke. Fungerade klockrent nästa dag! Många år sedan hände en liknande sak min Powerbook. Satt och photoshoppade och smuttade på en öl direkt ur burken. Plötsligt var det något som kröp på tungan! Spottade ut föremålet och överbliven öl rätt över tangentbordet. Där låg en geting och simmade i ölskummet!
Aj! Inte bra! Använde samma metod som med kameran; rengöra med våt duk, och sen på tork över elementet. Efter två dagar fick jag igång datorn, även om den var lite seg på vissa tangenter ett tag. "Självklart plötslig och oförutsedd skada", sa försäkringsbolaget, men jag behövde inte utnyttja deras tjänster eftersom datorn tuggade på ytterligare ett par år.

Pontus Lindström
Någon vecka efter att jag fick min alldeles första digitala spegelreflexkamera (en Canon 400D) så åkte jag snowboard uppe i Idre med scoutpolarna. Där i backen så blev det en hel del bus och vid ett tillfälle tappade jag balansen och ramlade baklänges på ryggsäcken inehållandes kameran. Jag tänkte inte så mycket på det då utan det stod klart för mig senare att den inbyggda blixten var helt förstörd, lampan krossad och jag skämdes för att berätta hemma att jag redan hade pajat den fina nya kameran. Jag fick lära mig att plåta utan blixt ett tag tills jag köpte en extern bilxt till kameran som jag använt sedan dess.

Mats Forsberg
Jag har en händelse från början av min fotografiska karriär våren 1982. Jag låg en hel natt i gömsle ute på en mosse i Dalarna, det var (en kall natt för årstiden) ca -6 till -10gr på natten, på morgonen hade jag solsken och en vacker dimma som lättade och ett perfekt orrspel bara att ta de bästa bilderna någonsin. Nej! - min Chinon CE-4 med motor och ett Novoflex 400mm 1:5,6 fungerade inte.
Kameran som hade legat i fotoväskan under natten hade frusit. Inga ljusdioder fungerade & kameran kunde inte köras manuellt. Packade pulkan - arg, förbannad & besviken på mig själv, över att missat riktigt fina bilder. Återvände jag till civilisationen där jag direkt gick och köpte mig en kamera som kunde köras manuellt. Nikon FE blev det, denna är fortfarande kvar som en ”reservare” när jag nu äntligen blivit digital med en D90.

Björn Lidfors
Dålig timing! Är en amatörfotograf som har de senaste fyra åren fotat ganska mycket. En av mina favoritstäder är new york. Så september 2009 skulle jag och en vän åka dit, då tänkte jag för mig själv vilka bilder man kan ta. Jag började med att fota oss när vi kliver på planet. Sen nästa gång jag tar upp kameran och ska fota new yorks skyline när vi kommer in till manhattan så fungerar inte kameran, testar allt! Men det händer inte nåt. Har haft den kameran i två år oc den ger upp nu! Sämsta timingen! Sen får jag leta på Manhattan efter en kamera som jag dels har råd med och är bra. Hittar en tillslut, allting är frid o fröjd jag fotar mycket. När jag väl kommer hem så kliver jag ur taxin och drar ner kameran rakt i marken. Den är också trasig!

Det var en dyr resa men lärorik.

Ulf Jonsson
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Vi firade påsken i Björnrike, Vemdalen. En vacker dag gjorde vi en tur upp till Jaktstugan för att njuta välförtjänt kaffe och våfflor efter 3 km uppförsbacke. Vi följde bandvagnsspåret som erbjöd en bred, förhållandevis slät, pist både uppför och utför.

Jag hade planerat att ta några bilder på vägen ner, varför jag hade min Nikon D70 med en Sigma 70-200 zoom hängande runt halsen. Den var ganska tung, särskilt objektivet, varför jag säkrade den mot kroppen med bröstbandet till ryggsäcken. Där satt den säkert och var lätt att lossa med enbart ett snabblås.

Vi åkte ner längs bandvagnsspåret, jag först och syrran kom efter. Jag tog några bilder på henne när hon kom åkande och bad henne sedan att vänta en stund medan jag åkte ner en bit till. När jag fått upp farten bar det sig inte bättre än att vänsterskidan fastnade i en uppstickande isbit och gled ut åt vänster. Allt gick fort. Jag for som ett kryss (snarare som ett härvelkors) med ben och armar utsträckta och landade hårt på magen och bröstet. Jag kände hur kameran tryckte in bröstkorgen och tänkte att nu gick nog något revben. Stoppsträckan blev mycket kort, jag hade ju ett effektivt drivankare nedtryckt i den hårda, packade snön under mig – min kära Nikon. När jag återfått andningsförmågan kunde jag konstatera att armar, ben, skidor och stavar var hela - dock inte kameran. ”Drivankaret” hade tagit upp kraften så hårt att remfästet var slitet ur kamerahuset och det stora hålet var fyllt med snö. Snopen men i övrigt hel tog jag mig tillbaka till stugan, skakade ut snön och ko
nstaterade att det var slutfotograferat den helgen. Revbenen klarade sig, det blev bara ett antal rejäla blåmärken på bröstet.

Kameran var död och försäkringsbolaget betalade någon tusenlapp som fick bli grundplåten i en D200. Objektivet skickade jag in på felsökning hos Zieger Teknik som då hade hand om Sigma. Objektivet hade otroligt nog klarat sig.

Min slutsats efter detta är att min tanke att säkra kameran med bröstremmen betalade sig den här gången. Med de krafter och vikter det var fråga om hade jag inte velat ha kameran i ansiktet, vilket jag säkert hade fått med en löst hängande kamera.

Henrik Engström
Jag och sambon var i New York och efter ett besök hos B&H Photo var jag ett Nikon 70-200 VRII samt en telekonverter rikare till min Nikon D300. Lyckan varade i ungefär två timmar då jag snubblade på en trottoarkant och allt for i backen, rakt ner i betongen. Resultatet blev ett sprucket kamerahus, diverse repor, alla bajonetter var skeva och telekonvertern fungerade inte alls. Objektivet och kameran fungerade fortfarande så jag missade inga bilder under resan. Väl hemma var det inga problem att lösa det med försäkringsbolaget och kameran skickades till Lasses kameraservice.

Monica Karlsson
Sommarsemester i italienska Dolomiterna 2008. Hunnit semestra och fota en del, inget märkvärdigt men alltid kul att ha den lilla kameran med sig när man är ute. Nu vandring och sk Via Ferrata-klättring, det är ett mellanting mellan vandra/klättra där man går säkrad med sele och kopplar in sig i fasta vajrar. En av de mer populära Via Ferrata-lederna, Brigadina Tridentina vid Passo Gardena. Mycket folk, kö för att börja koppla in sig. Förra året när vi gick samma led var det inget annat folk ute, hela turen tog några timmar totalt och i eget tempo. Vi hamnade nu precis bakom ett litet gäng med lite äldre men synligt frilufts-rutinerade polacker, men med det lägre tempot än föregående gång så började man efter några timmar vara lite trött på att titta upp och se deras baksidor hela tiden.
Men, semester, ingen stress, och gott om tid att fota. I slutet av turen är det en passage med en hängbro, framme vid den vände sig den siste polacken om och frågade om vi ville att han skulle ta en bild av oss när vi kommer gående över den. Ja, varför inte. Vi plockar upp vår Ixus och räcker den försiktigt till honom, han tar emot den lika försiktigt och ska stoppa ner den i sin byxficka för att bära den säkert över bron. Men... istället för att öppna blixtlåset till sin byxficka, öppnar han blixtlåset till sitt avtagbara byxben!!!
5 studsar senare landar vår kamera nere i klyftan som hängbron går över. 3 personer stirrar på varandra, förvånade. Han ber om ursäkt på alla sätt han kan, vi är såklart inte arga, bara snopna. Alla semesterbilderna hittills? Och alla som ännu inte har blivit knäppta? Vi kommer överens om att vi ska försöka gå runt, ner i dalen, och försöka klättra upp i klyftan och se om åtminstone minneskortet går att rädda ur chassit, byter mailadresser, bestämmer att kolla vår försäkring och självrisk etc, efter det får vi komma överens om hur vi går vidare. Ååååh! Vilken situation! Slutet på historien är att det var omöjligt att klättra upp till kameran från botten av dalen, vi såg den stackars polacken gå med hängande huvud längst bak i sitt gäng senare på dagen, självrisken var såklart högre än nyanskaffningsvärdet, polacken hörde senare av sig per mail en gång men aldrig mer, så vi tyckte synd om honom och köpte en ny kamera själva...

Här ligger den, i botten av klyftan till vänster på bild (fotat med mobilen, därav den usla bildkvaliteten):
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=30103


Jukka Räty
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Jag hade i september i år just fått min nya Canon EF 50/1.2 L USM. Jag packade upp den och stoppade objektivet i den mjuka påse som medföljer. Påsen hade två snoddar som man drog ut för att stänga till (ungefär som en gammal gymnastikpåse). Påsen ställde jag på soffbordet.

Katter är av naturen nyfikna, och den ena snodden som hängde över bordskanten fångaden hans intresse. Han började slå på den med ena tassen, och jag tittade just upp och såg att en klo krokade i snodden och objektivet for i golvet med en rejäl duns.

Hjärtat hoppade till för alla 18.000 kronor, som det kostat, och bävande tog jag upp gluggen. Mycket riktigt : Motljusskyddet satt omvänt på fronten och fungerat som en sviktande hävstång - objektivfronten hade nu cirka 5 graders vinkel mot resten, men hade inte lossnat helt.

Det kan ju inte bli värre, tänkte jag och tog tag i fronten och försökte pressa det tillbaka in. "Plupp" sa det bara och allt såg normalt ut.

Tester har visat att det inte är något fel på gluggen, och katten mår därför bra också.

Peter Lindgren
Var med en kollega på ett snabbt reportagejobb på en ö i Stockholms skärgård. Hade bara tillgång till en kompakt för jobbet och strax innan vi skulle landa med båten på ön som kom en jättevåg som gjorde att jag tappade balansen och kameran slogs ur min hand (höll på att fota ön från sjösidan) kameran ramlade i durken och skalet skadades inklusive att all plast på batteriluckan försvann. Fick tejpa ihop kameran så att den gick att använda. Såg ju inte så proffsigt ut med en  kamera som var inlíndad i eltejp men bilderna blev bra. Men huh så nära det var att vi inte skulle hinna få in reportaget i tid.

Axel Nydell
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Det måste vara när jag gjorde lumpen och hade en gammal analog minolta kamera. Jag stod upp i tornet och skulle fotografera ut längs med vagnen, sen var det något som small till bakom oss varpå jag av ren reflex vände mig om rätt hastigt, då passade kameraremen på att fastan i ett fäste till luckan vilket resulterade i att jag tappade greppet, kameran studsades först en gång på kanten till öppningen, ner på min fot, ner på golvet i tornet och slutligen ner på golvet bland skyttesoldaterna där den slogs i bitar.

Gun-Britt Bengtsson
Jag var på konsert i Varberg och hade satt mig vid ett bord. Under bordet hade jag ställt min ryggsäck med min Canon systemkamera, 50 mm objektivet var på. I ryggsäcken fanns också mitt 100-300 mm objektiv. Runt bordet satt några okända människor och lyssnade på musiken. När bandet Mando Diao började spela klättrade några av personerna upp på bordet och började hoppa. Precis när jag började undra om bordet skulle hålla för tre hoppande människor, rasade det naturligtvis och jag fick kasta mig undan. Ryggsäcken med kamera och objektiv låg kvar under bordet och de fortsatte att hoppa. Själv försökte jag dra fram den och bad dem att sluta hoppa. När jag fick fram kameran hade blixten på kameran en spricka, men den fungerar än idag och det gör 300 mm objektivet också.

Wiwi Aronsson
Under en bröllopsplåtning förra året ramlade jag i vattnet från bryggan. Med min 5d mark 2, 70-200 2,8 is och blixt i handen och backuputrustningen med kamera och extra blixt och blandade objektiv på ryggen. Det var inte djupt men ryggan var tung och drog mig baklänges ner i vattnet. Med kameran sträckt över vattenytan och förmodligen det mesta av mig under kom jag i alla fall till bryggan där jag kunde lägga av mig kameran och få av mig ryggan upp på bryggan. Chockat brudpar på bryggan. Själv skrattade jag så jag satte mig ner i vattnet igen..... Det var bara tio min kvar av fotograferingen så jag fortsatte och gjorde klart den. Relativt kallt då det var höst. Tur att jag inte skulle med och fotografera vigseln. Åkte hem plockade upp allt på bordet öppnade alla luckor på kameror tog ut alla minneskort, batterier, linsskydd mm och lade allt på tork. Efter ett par dagar började jag gå igenom grejerna och som tur är fungerade allt! Ryggsäcken hade inte släppt in vatten i själva stora facket utan endast i ytterfacket där jag hade extra blixt och lite annat smått och gott. Kameran och objektiven blev endast lite fuktiga i det stora facket. Jag har aldrig haft så många besökare på min blogg som dagarna efter detta.

Året innan eller kanske ett år innan det blev jag helt av med en relativt snålt packad kameraväska till en storm utanför Varberg när vi var ute och fiskade från Fladenbåtarna. Jag höll fast två 9åriga pojkar vid relingen samtidigt som vi blev helt översköljda av en stor våg och min väska försvann från min axel ut i havet.... Så om någon fiskar upp en väska med en 5d ett par objektiv och en blixt, lite minneskort och så, är det troligtvis min.


Anders Westerlund
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Glömde min Leica M3 med objektiv på tåget i Köpenhamn i min ungdom. Insåg det genast. Tåget hade åkt iväg för städning och jag skulle vidare så jag beslöt hämta den på hemvägen på hittegods. Men ikke, städarna snodde den.

Nicklas Jonsson
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Min sambo och jag bokade tillsammans med ett annat par en månads lång resa till Thailand. Självklart hade jag investerat i nytt objektiv innan avfärd. Vi njöt av hela resan och när vi var på slut-tampen och skulle avsluta strandlivet och istället stanna i Bangkok några dagar hade jag ca 2000 exponeringar från vår fantastiska resa. Efter att flygplanet landat blev vi såklart injagade i en taxi som efter ca 3 timmar kom fram till vårt hotell efter vissa problem med att förklara vilket hotell vi skulle till. (Taxichauffören vägrade titta på vår lapp med adressen skriven på...?) Men till slut kom vi alltså fram efter dessa enorma bilköer som Bangkok bjuder på. Vår blåa taxibil föll lätt in i mängden bland alla andra likadana bilar. Alla tyckte det var skönt att taxiresan var över och tog våra väskor, sa hej då till taxichauffören och började checka in på hotellet. En snäll betjänt mötte oss vid taxin och bar in våra väskor innanför dörrarna. Det är då jag frågar min kompis: "Har du min kameraväska?" Svaret är givetvis det man inte vill att det ska vara: "Nej." För några sekunder trodde jag att han drev med mig och jag frågade igen. Men samma jobbiga svar. Kameraväska låg kvar i framsätet i en av uppskattningsvis flera tusen blåa taxibilar på väg någonstans i Bangkok... Då började pulsen gå upp och jag blev lite lätt frustrerad. En månads fotograferande och kamerautrustning som förmodligen är värd lika mycket som ett års förbrukning av mat till chaufförens familj var väldigt långt borta. Personalen förstod på oss allihop att något var fel och jag förklarade vad som hänt. Det var i den stunden betjänten klev in och hjälpte till. Han hade memorerat bilens registreringsnummer och vilket nummer taxibilen hade. Receptionisten började ringde upp taxibolaget och fick till slut tag på vår taxichaufför. De sa då något lättande: "Han är på väg tillbaka till hotellet med kameraväskan." När de sa dessa ord
 spred sig en oförklarig känsla genom kroppen. Jag gick ut och väntade på gatan och såg alla dessa färgglada taxibilar köra förbi. Varje gång en blå bil kom trodde jag att det var den rätta bilen. Det gick 5 minuter, 10 minuter, ja säkert 30 minuter innan det körde upp en bil på uppfarten. Glad som de flesta thailändare är hälsade han och gav mig kameraväskan. Jag hade en del thailändska baht i mina fickor och han fick en stor del av det, resten delade jag ut till hotellets personal som hjälpt mig. Tja, efter det sov jag rätt gott den natten och varje gång jag numera åker taxi med min kameraväska så snurrar jag remmarna runt mig så det är fullkomligt omöjligt att glömma den igen. Något som jag verkligen rekommenderar till alla er som inte vill vara med om samma upplevelse. Så här efteråt är det en rolig historia men jag glömmer aldrig känslan som flög genom kroppen när jag fick svaret:
"Nej, jag har inte din kameraväska."

Anders Fredrickson
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Detta hände för länge sedan(början på 1980-talet) när jag jobbade som nybakad fotograf i Växjö. Skulle fotografera en man vid sin bil för en veckotidning. Hade som vanligt med mig 2 st Pentax 6X7 och några objektiv. Hade tagit några varianter och mannen skulle flytta sin bil så jag kunde få en annan bakgrund. Han lyckas på något sätt backa över kameraväskan med 1 st kamera och objektiv i. Det var en mjuk läderväska så kameran tog hela smällen. Jag trodde det var bara skrot kvar. Men döm om min förvåning när det bara var en liten buckla på prismat, annars helt oskadd. Den kameran fungerade i många år till.

Jonas Andersson
Vad är det värsta som hänt din kamera/kamerautrustning?: Jag och en kamrat var på resa i Costa rica, där vi var ute i djungeln om nätterna och fotade en hel del. En dag skulle vi ta oss upp längst en bäckfåra vilket självklart medför risker för utrustningen, men man är alltid så koncentrerad på att inte halka och ramla i plurret med utrustningen att det aldrig varit några problem innan.
Denna gång halkade jag ordentligt och doppade mig upp till halsen med kamera, objektiv och blixt under vatten.
Det var en 20D med 150mm sigma och 580ex-blixt. Blixten var fylld med vatten, objektivet hade någon deciliter som skvalpade runt inuti sig, men kameran höll sig ganska torr. Rygsäcken med 200L IS mm höll sig torr vilket jag var glad över. Utrustningen lade jag i en "torr-box" bestående av en frigolitlåda med en glödlampa i, för att sedan torka det sista i solen samt plastpåsar med medtagen silica-gel. Blixten fungerade hur bra som helst, objektivet har jag kvar än idag och kameran visade aldrig några men.

Av Erik Leonsson

Publicerad 2010-10-19.

Läs mer

Fotosidan Magasin

Fotosidan Magasin 6/2024

Fotosidan Magasin

Fotosidan Magasin 5/2024

Fotosidan Magasin

Fotosidan Magasin 4/2024

Mer i samma artikelserie

Fotosidan Magasin nr 3 - 2010

Läs mer..