Francesca Woodmans bildvärld visas på Moderna
"From Eel series", Venice, Italy, 1978. Foto: Francesca Woodman
© George och Betty Woodman.
Moderna Museet i Stockholm inleder konsthösten med en utställning av den amerikanska fotografen Francesca Woodman. Hon har kallats ett underbarn och hennes fotografier har inspirerat generationer av konstnärer världen över.
− Woodman skapade under några intensiva år, före sin allt för tidiga bortgång, en samling fascinerande fotografiska bilder. Bilderna anknyter till historien, till fotohistorien, men speglar sin samtid och öppnar upp mot nya tolkningar. Hon är djupt personlig och därmed blir hennes teman också allmängiltiga. Utställningen Om att vara en ängel handlar om allt detta, säger curator Anna Tellgren.
Moderna Museet skrivar att Francesca Woodmans fotografier undersöker frågor kring genus, representation och kropp. I hennes bildvärld finns tydliga referenser till surrealismen, så som hennes användning av speglar, dubbleringar, skuggor, masker och sexuella symboler. Tankarna går till fotografer som Hans Bellmer, Claude Cahun och Man Ray.
"Self-deceit #1", Rome, Italy, 1978. Foto: Francesca Woodman
© George och Betty Woodman.
I Woodmans produktion finns en lång rad porträtt, där hon använder sig själv och sina vänner som modeller. Motiven är intima, vilket förstärks av att bilderna är i ett litet format. Transformationen som tema återkommer i många av Woodmans bilder och märks exempelvis i en av hennes starkaste och kusligaste serier, House från 1976, där hon gradvis uppgår i väggen, de trasiga tapeterna och den öppna spisen.
"From Space2", Providence, Rhode Island, 1976. Foto: Francesca Woodman
© George och Betty Woodman.
Francesca Woodman (1958−1981) började fotografera redan i tonåren och fick sin utbildning vid Rhode Island School of Design (RISD), från 1975 till 1978. Under sina aktiva år producerade Woodman tusentals bilder och hon prövade också andra tekniker som diazotyper i storformat, färgbilder och video. Runt 800 gelatinsilverfotografier finns bevarade. På många av printarna skrev hon in ord, korta meningar eller citat och dessa har i förekommande fall satts som titlar på verken.
"On Being an Angel # 1", Providence, Rhode Island, 1977. Foto: Francesca Woodman
© George och Betty Woodman.
Utställningen Francesca Woodman. Om att vara en ängel innehåller 102 fotografier och en video, med ett urval från de flesta av de serier och motivgrupper hon arbetade med.
I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet då Francesca Woodman var aktiv, befann sig fotografin i en brytningstid. Många fotografer som arbetat inom den klassiska svartvita fotografin prövade andra former och förde den dokumentära traditionen mot mer subjektiva och surrealistiskt påverkade projekt. Parallellet med utställningen kommer ett urval med fotografier från samma period ur Moderna Museets samling att visas som placerar in Francesca Woodman i ett sammanhang.
Till utställningenhar Moderna Museet producerat en katalog som innehåller utställningens samtliga fotografier och nyskrivna texter av författaren Anna-Karin Palm, curator Anna Tellgren och Francesca Woodmans far konstnären George Woodman.
Utställningen visas 5 september − 6 december 2015 på Moderna Museet i Stockholm.
49 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Allt hon gjort är säkert inte dåligt, men jag har tittat och faktiskt inte sett något som tilltalar mig, varken tekniskt eller bildmässigt. Du kan såklart tycka något annat.
Men allvarligt http://147.123.148.222/uploads/testi/image/Articoli/WOODMAN3.jpg
Jag förstår inte hur någon kan gå varm på det, en bild på vilken fjortis facebooksida som helst. Men ni med ert kunnande kan säkert läxa upp mig i om varför bilden är så bra. Vore faktiskt intressant att höra, jag är idel öra, kanske jag ändrar uppfattning när jag väl förstår :)
Men hade jag eller du tagit exakt samma bild så tror jag inte något hade blivit upphetsat eller att den hade blivit lovordad av er på fotosidan.
Eller så kan man näcka på en kyrkogård http://www.sothebys.com/content/dam/stb/lots/N09/N09020/300N09020_5ZHVJ.jpg
Och denna är ju rent fantastisk, vilket konstnärskap som gått in i den bilden:
http://www.heenan.net/woodman/francesca-w/05fwdmn.jpg
Stå för vad du har skrivit. Ta konsekvenserna. Eller kom med konstruktiv kritik som berör konsten och inte människorna omkring den.
Jag väntar och lyssnar :) Jag har inte hört något än. Förutom argumentet att jag inte förstår. Men ingen motiverar vad som är bra med dem.
Men om vi nu skall försöka diskutera Woodman på allvar så tycker jag att hon är intressant men inte så mycket mer. Samtidigt så tycker, efter att ha lyssnat på podcasten att den extremt korta tiden hon var verksam är lite fascinerande.Och dessutom att hon var så ung under den tiden. Jag jämför med vad jag själv preseterade flr bilder i den åldern och det ger ett spännande perspektiv. Och sedan är det väl som med så mycket annat. Ju mer man intresserar sig för något, desto mer djup hittar man (oftast) i det. Jag tycker fortfarande att det finns många fotografer som är intressantare än Woodman men jag tänker gå på utställningen för jag vill lära mig mer. Och med det stora intresse som finns för Woodman känns det lite som allmänbildning för fotointresserade att gå dit om man har möjlighet.
Vad är det som får dig att tycka att Woodman är ointressant. Upplever du hennes bilder som för banala?
Mvh
F
Du verkar ha ett intresse för personen, snarare än bilderna, vilket förvisso är okej och kan ge en ytterligare dimension, men det gör ju inte bilderna bättre eller sämre i sig, det ger dig en "relation" till henne som person, vilket kan förhöja din upplevelse av bilderna, precis som om min dotter har tagit bilderna, men det gör dem inte "bättre". Det tillför en dimension för dig i berättelsen om HENNE, och hennes liv.
Jag känner faktiskt inget när jag ser bilderna. Förutom känslan av, Va? Hur kan detta hyllas så? Jag tycker de är intetsägande. Tekniskt sett så är många riktigt dåliga, ljusmässigt, etc.... Jag tycker snarare det känns som konstlade/krystade försök att var konstigt eller intressant.
Sedan är det ju en del bilder som är helt okej, och några som är riktigt dåliga, som de jag la upp, jag tror det ä svårt för någon att förklara vad som är bra med de bilderna..... Och ingen av dem som gillar henne här inne har heller försökt :) Men jag är fortförande intresserad av att höra :)
Ett bra foto, blir inte bra eller dåligt beroende på vem som tagit det, Francesca eller du, verket ska kunna stå för sig själv. Däremot kan sammanhang påverka. Men bilderna för inte fram något sådant heller....
I mitt tycke är det rätt dåliga och ointressanta bilder de flesta..... Jag tror många, som du, tycker de är intressanta snarare pga av vem som tagit dem snarare än dess innehåll och budskap.
Jag har ju lagt upp 3 konkreta bilder och bett någon förklara varför de är bra, ingen har nappat... Om du tycker hon har bra bilder så får du gärna lägga upp någon så man får något konkret verk att resonera kring, det blir bättre och mer greppbart.
Den tekniska kvaliten tycker jag inte är så viktig på den här typen av bilder (där jag tycker att innehållet är viktigare än själva återgivandet). Men teknisk kvalitet kan vara en parameter. Den första fotografen jag upptäckte på allvar var Ansel Adams och sedan var jag i flera år inne på att teknisk kvalitet var superviktigt. Och med den fantastiska kvalitet man får med kameror idag kan jag nästan tycka att det är befriande med lite dålig teknik (så länge den känns spontan).
/F
Men kan du inte försöka förklara varför bilderna jag la upp är bra? För jag tycker helt ärligt det är skitbilder. Vad ser du i de bilderna som inte jag ser?
För mig är dessa bilder rätt så kassa både vad det gäller bildspråk och teknik.
Med vänlig hälsning Kent
...ehh, jo det är väl precis det ni har gjort... än en gång, stå för vad du skriver.
»Vilket inte behöver betyda att man inte "förstår"«
Om man bara kan formulera kritik som "schimpansmåleri", "fjortisfacebook" och "konstigt" så sätter man nivån så lågt att det bara kan bero på okunskap.
Upplys mig då i min okunskap om vad som gör bilderna jag la upp så bra? Sprid din kunskap till oss okunniga? Jag vill gärna höra vad som är så bra med den.
Om man nu tror sig förstå det de flesta inte förstår med fullständigt intetsägande bilder...kommer man
då att få högre status i fotokretsar? Tror inte det om man frågar mig ! Konst och foto är två vitt skilda saker anser jag.
Picasso har jag en viss förståelse för , likaså Monet. Men det här är rätt trist. Hon har säkert gjort ett och annat bra , och därför skaffat sig ett namn. Då är det helt plötsligt ok att publicera vad skit som helst bara för att man har gjort sig ett namn i branchen , och -därmed komma undan med vad som helst. Picasso kunde kluddat ned vad som helst och det hade idag varit värt miljoner. Ponera att han satt i tfn med en kompis och samtidigt klottrade på ett papper. Vad hade ett sådant klotter varit värt idag? Konst är inte helt lätt att bedöma och förstå sig på.
Jag kan förstå att detta inte tilltalar alla, vilket gör att det blir diskussion om bilderna - också något jag gillar (även om argumenten ibland blir lite märkliga).
Jag trodde i min enfald att denna sida accepterade olika åsikter om allt inom foto , men jag kan ha fel.
Nu har jag också kunskap inom IT och åtgärdade problemet. Jag vädjar emellertid till administratorer och likn...snälla ni , se till att detta inte kan hända igen. Åsikter bör respekteras inom ramen för anständighet.
Dessutom är det ju nästan omöjligt att använda IP-adressen som spärr, eftersom användare sällan behåller denna, så dina åtgärder har nog inte något med FS att göra.
Med vänlig hälsning Kent
Det finns något slags spamfilter som möjligen kan trigga på en del kommentarer (tror jag), men då borde du också skrivit något rätt extremt för att det ska gå in. Hur som helst - svar kommer nog här så småningom, men vi stänger inte av folk utan anledning och utan varning.
Just nu så fungerar det efter ett rackarns bökande från min sida med installerade anti spionprogram , gjort mig osynlig vad det gäller IP-adress och mycket annat . Fotosidan är en av mina absoluta favoriter och hoppas innerligt att detta bara var en engångsföreteelse .
Med vänlig hälsning Kent
Woodman lies naked, in a vulnerable state, the curve of her body echoing the curved form of the eel. She has printed several similar versions of this image with her body on either side of the eel. While Woodman was studying in Rome between 1977 and 1978 she came into contact with the Symbolist work of Max Klinger, whose influence can be seen in this series. The image is sexually charged, yet in placing herself on both sides of the camera Woodman hovers between being in control and being defenceless, exploring the ways in which femininity can be portrayed. The photograph is not a self-portrait in the conventional sense, as it explores the possibilities of representation, instead of revealing the artist’s identity.
Om problemet kvarstår är det bra om du tar kontakt med Christer (som är den som kan tekniken på FS bäst) på adressen clindh snabela fotosidan punkt .se (du förstår nog hur man skriver det utan att lämna en adress för spam) :)
Lite synd bara att ingen tar chansen att berätta vad som är bra med någon enskild bild, det blir bara en massa snack om att de som tycker det är dåligt är outbildade. Men INGEN (med ett halvt undantag) vill kommentera de faktiska verken.... lite märkligt om man samtidigt argumenterar för hur bra hon är.... men vägra exemplifiera....
Så istället för att hela tiden dra upp hur outbildat jag är, fördomsfull och inte förstår, kommentera gärna vad som är bra med de bilder jag la upp.... Men jag förstår varför det blir svårt att förklara vad som är så bra med dem.
Jag gillade Cindy Sherman, jag gillade David, jag gillade damen ovan och många andra. Det som var det stora problemet var att plötsligt kovände allt på ett år eller två på den tiden. Fotograficentrum tex bytte inriktning osv, och det blev en slags strid och det tror jag alla vann på. Det har i alla fall berikat mig och min bildsyn. Att jag sedan var i luven med en och annan betyder ju inte att jag inte uppskattade deras egenheter och deras sätt att arbeta.
Sedan kan jag väl också kommentera problemet med att se att de här bilderna är bra. De bär spår av en känslighet, stor känslighet, ett sökande efter att uttrycka en förtvivlan. Visst, en hel del är alldeles för studentikost för min smak, men den övergripande känslan är att formen och gråskalorna ger ett meddelande om skörhet, en känsla av att brista, nästa en känsla av sorg. Jag tycker många av bilderna har stor poesi. Den tekniska kvaliteten är dessutom utmärkt.
vilket känns så härligt.
Då skall jag återkomma när jag sett dessa bilder i sin rätta miljö
som jag är säker på att det är.
Väldigt vad det blev diskussion inte så vanligt numera på FS
tycker jag.
Det känns som diskussionen hamnade utanför hennes konstfotografi.
Hur bra handlar nog mer om vad man tycker om för genre...