I Art-serien brukar Sigma prioritera prestanda över vikt och storlek. Med nya 105 mm f/1,4 DG HSM Art har de tagit detta sätt att tänka till en närmast extrem nivå. Frågan är om det verkligen gör så stor skillnad.
Få obegränsad och direkt tillgång till denna och alla Plus-artiklar för bara
20 kr
för en månad
Redan Plus? Logga in så kan du läsa denna artikel.
Direkt efter genomförd beställning så kan du läsa denna artikel.
Dessutom får du som Plus-medlem:
Fri uppladdning av bilder
Obegränsad tillgång till alla artiklar, nyheter och video
* Beställningen gäller ett löpande medlemskap om en månad och som sedan automatiskt förlängs med två månader i taget för 79 kr. Ingen uppsägningstid men betald avgift betalas inte tillbaka. Du säger upp enkelt online.
Kul att höra! Det är ett (för oss) relativt nytt verktyg som vi dessutom ibland i hastigheten glömmer bort att använda. Det gör onekligen jämförelser tydligare.
Bra poäng med höger/vänster. Vi får väl skylla på att vi ser som vår uppgift att få läsarna att tänka efter :-)
Helt korrekt, bildtexten är nu korrigerad. Jag tog en hel liten serie bilder av Magnus och tanken var att ta med en av bilderna tagna vid maxbländaren (så som bildtexten först sa), men jag lade in fel bild ... Nå, men huvudpoängen står sig - det blir väldigt kort skärpedjup vid närgränsen med ett sådant här objektiv - även ett steg nedbländat.
Ja, det är inget fel på resonemanget. Nästipp och öron är fint oskarpa.
Men det visar också att ett 105mm f/2.0 kan vara rätt så användbart i samma sammanhang. :-)
Nikons berömda 105mm f/2.5 är ytterligare 2/3 steg ljussvagare på full öppning, så det kanske inte går att få samma fina effekt med det, men det vore kul med en jämförelse.
Hint, hint. :-)
Förutom att dom ljusstarkaste objektiven lätt riskerar att bli både otympliga ( tjocka ) och tunga, och jakten på den perfekta oskärpe bakgrunden, hur vettigt blir det med sådana köp ( Nikon på gång med ett f/0,95 objektiv ) skall bara en liten del av nästoppen bli skarp och i kombination med 46mp, som i framtid kan bli 66mp, vi pratade mikroskakningar när 36mp kamerorna kom, kan väl justerade IBIS klara sådant.
Med risk för att vara pedantisk men jag tror det korte skärpedjupet som mest vanligt förekommande ger skarpa ögon men oskarp näsa och andra med utstickande ansiktsdetaljer. Stor bländare gör ju också att man kan arbeta i mindre ljusstarka miljöer bättre och ger större frihet - på bekostnad av pris och mått.
En stor bländare i kombination med snäv bildvinkel är populärt också för helkroppsporträtt. Med avstånd till subjektet får man bra subjektsisolerande effekt där hela subjektet är skarpt medan för- och bakgrund blir mjukt.
Nja det är så klart bra med ljusstarka objektiv för vissa tillfällen, samtidig är moderna kameror ( även äldre ) mycket bra på höga iso, så möjligheterna är många.
Jag drar mig för argumentet om kamerornas goda signalförstärkningsförmåga. Visst, idag kan du säkert komma undan med ett F2.8-objektiv i svagt inomhusljus bättre än för tio år sedan. Men lägre signalförstärkning kommer ge bättre bildkvalitet vartenda gång.
Skillnaden mellan F1.4 och F2.8, som exempel, är signifikant när ljuset är knappt.
Men jag förstår givetvis vad du menar. Ljussvagare, lätta och nätta objektiv har ju sin plats och i takt med att signalbruset i moderna sensorer blir mindre påtagligt och fler objektiv och kamerahus får bildstabilisering så ökar flexibiliteten.
Nästa sak att fundera över är alla dom objektivtester man läst under åren, och då kontra bästa bildkvalitet från varje objektiv om man söker perfektion, det är få ljusstarka som ger bästa bild från mitt till kant, dom fins det gör dom, men mycket ofta får man blända ner och inte ovanligt att man får gå till f/5,6 f/8,0. men visst det är perfektion, inte lätt detta med bildkvalitet.
Frånvaro av bildstabilisering skulle jag nog sätta upp som ett minus. Särskilt med tanke på att ingen av Canons kameror har "IBIS". Riktigt användbart med IS på nya EF 85:an och 200/2, tog bilder förra julen på en 2 årig brorsdotter på 1/60 med 200:an inomhus, effektivt de gånger hon satt stilla!
Finns det några stabiliserade objektiv med maxbländare 1.4?
Visst, frånvaro av bildstabilisering är ett minus men nog ska vi hålla förväntningarna och jämförelseramarna rimliga.
Vet inte om Canons EF 85/1,4 L IS är det enda med sådan bländare, den är i alla fall riktigt bra att ha när det är mörkt och motivet är rätt för den finessen. Inte så farligt dyr heller, ca 16 500 kr.
En bild på 1/8 jag tog på frihand på en pubbesökare.
Det finns en del stabiliserade f/1,8-objektiv, men väldigt få med maxbländare f/1,4.
Det är inte okomplicerat att effektivt stabilisera väldigt ljusstarka objektiv, de har ju stora och ganska extrema linselement och du kan lätt hamna i att stabiliseringen så att säga ger olika effekt i bildcentrum och i periferin, något som ger skumma bildeffekter.
Så vitt jag vet är väl inga av de riktigt ljusstarka fasta Art-objektiven från Sigma stabiliserade, det är en av de saker de kompromissat bort för att inte göra dem mer komplicerade än nödvändigt.
Jag kör EF 85/1,2 på A7R II som har IBIS, är bara motivet stilla så är 1/15 del inga problem på frihand. Även 1/10 kan gå :-) Att Canon valt att inte ha IBIS i sin första spegellösa förstår inte jag.
Sigma har verkligen tagit steget in i toppen med sina Art objektiv.
Lite kul och förvånande att de i dessa tider ändå väljer att ha sina tunga kraftfulla pjäser?
Personligen har jag inget emot dem men ser man på övriga tillverkare så letar de alla möjlighet till viktminskning/storlek.
Jag älskar min Nikon 105/1,4 som aldrig kommer lämna bagen, skärpan finns inget att klaga på och just den mjuka/lugna och fina bakgrundsoskärpan passar i porträtten/bröllopsbilderna.
Hade jag inte haft den så hade jag alla gånger kikat på denna fina pjäs (fint pris)
Nej inget byte utan det blir en Sigma 85/1,4 i stället.
Bra komplement och som gjort för bilder i kyrkan :)
Med 105/1,4 har Sigma satsat på att göra ett väldigt bra astroobjektiv som inte vinjetterar på f/1,4. Då blir det stort och tungt. 85/1,4 och 135/1,8 är mer normala, om än tyngre än konkurrenterna.
Försäljningsstatistiken säger att många kunder går igång på optisk kvalitet. Hög vikt ger ett intryck av hög mekanisk kvalitet och hållbarhet. Tamron har haft svårare att sälja sina mer smidiga objektiv, trots bildstabilisering, lägre vikt, vädertätning och hög optisk kvalitet
Ja det är trevligt och man får hoppas den säljer bra.
Jag tillhör nog skaran nördar då som prioriterar optisk kvalite och "tålighet" efter att haft två stycken lätta/smidiga Tamron nu som inte klarat förhållandena. (90:a och 45:a)
Dels har deras autofokus rasat ihop och sedan visade det sig de är mycket känsliga för fukt (ja lite gruvbilder under några timmar räckte för båda gluggarna).
Synd bara på deras superskarpa 90/2,8 SP VC som varit fantastisk för macro/närbilder.
Ja Sigmas 85/1,4 är som du säger lite smidigare men inte tillräckligt för min sambo så den får man ha ifred ;) .
Det får bli en ny Tamron 90:a till henne och 45:an är ju fixad (nu i fuktfri miljö) och får fortsätta ett tag till.
Lite synpunkter på "statybilden". Jättebra med "bildsläden" att dra med, men det kräver att man har "samma bild". Nu ser det ut som de två bilderna är tagna från två olika platser, då kan man inte jämföra lika bra. Stativ?
Dessutom så är inte skärpan på samma ställe. Den ena har skärpan bak på håret, den andra fram på skägget. Manuell skärpeinställning är att föredra. Gärna mer pixlar eller delförstoringar, detta är ju ett "extrem"-objektiv.
Sedan för att det ska bli mer lättläst, det vore bara om ni genomgående har testat objektiv till vänster och referensobjektiv till höger i artikeln. Nu är det blandat?
Kameran satt på stativ :) Däremot blåste det lite och träden i bakgrunden rörde sig.
Huvudtanken med bilderna är att ge ett allmänintryck av oskärpeteckningen i statyns bakgrund så därför har vi inte riktigt sett så stor poäng med delförstoringar och den lilla skillnaden i fokusering spelar i praktiken ingen roll.
Jag håller helt med om att vi bör vara mer konsekventa med höger/vänster (eller ovan/nedan) i en och samma artikel när publicerar jämförelsebilder :-)
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
19 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Tyvärr så försvinner övre halvan av första textraden under bilden för mig så den blir svårläst, kanske något som går att åtgärda?
Sedan får ni gärna ha samma ordning, hö-vä, på objektiven i alla bilder så slipper vi läsare tänka så mycket :)
Bra poäng med höger/vänster. Vi får väl skylla på att vi ser som vår uppgift att få läsarna att tänka efter :-)
Men det visar också att ett 105mm f/2.0 kan vara rätt så användbart i samma sammanhang. :-)
Nikons berömda 105mm f/2.5 är ytterligare 2/3 steg ljussvagare på full öppning, så det kanske inte går att få samma fina effekt med det, men det vore kul med en jämförelse.
Hint, hint. :-)
En stor bländare i kombination med snäv bildvinkel är populärt också för helkroppsporträtt. Med avstånd till subjektet får man bra subjektsisolerande effekt där hela subjektet är skarpt medan för- och bakgrund blir mjukt.
Skillnaden mellan F1.4 och F2.8, som exempel, är signifikant när ljuset är knappt.
Men jag förstår givetvis vad du menar. Ljussvagare, lätta och nätta objektiv har ju sin plats och i takt med att signalbruset i moderna sensorer blir mindre påtagligt och fler objektiv och kamerahus får bildstabilisering så ökar flexibiliteten.
Visst, frånvaro av bildstabilisering är ett minus men nog ska vi hålla förväntningarna och jämförelseramarna rimliga.
En bild på 1/8 jag tog på frihand på en pubbesökare.
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpiclarge/380271/3615393.htm
Det är inte okomplicerat att effektivt stabilisera väldigt ljusstarka objektiv, de har ju stora och ganska extrema linselement och du kan lätt hamna i att stabiliseringen så att säga ger olika effekt i bildcentrum och i periferin, något som ger skumma bildeffekter.
Så vitt jag vet är väl inga av de riktigt ljusstarka fasta Art-objektiven från Sigma stabiliserade, det är en av de saker de kompromissat bort för att inte göra dem mer komplicerade än nödvändigt.
Lite kul och förvånande att de i dessa tider ändå väljer att ha sina tunga kraftfulla pjäser?
Personligen har jag inget emot dem men ser man på övriga tillverkare så letar de alla möjlighet till viktminskning/storlek.
Jag älskar min Nikon 105/1,4 som aldrig kommer lämna bagen, skärpan finns inget att klaga på och just den mjuka/lugna och fina bakgrundsoskärpan passar i porträtten/bröllopsbilderna.
Hade jag inte haft den så hade jag alla gånger kikat på denna fina pjäs (fint pris)
Nej inget byte utan det blir en Sigma 85/1,4 i stället.
Bra komplement och som gjort för bilder i kyrkan :)
Försäljningsstatistiken säger att många kunder går igång på optisk kvalitet. Hög vikt ger ett intryck av hög mekanisk kvalitet och hållbarhet. Tamron har haft svårare att sälja sina mer smidiga objektiv, trots bildstabilisering, lägre vikt, vädertätning och hög optisk kvalitet
Jag tillhör nog skaran nördar då som prioriterar optisk kvalite och "tålighet" efter att haft två stycken lätta/smidiga Tamron nu som inte klarat förhållandena. (90:a och 45:a)
Dels har deras autofokus rasat ihop och sedan visade det sig de är mycket känsliga för fukt (ja lite gruvbilder under några timmar räckte för båda gluggarna).
Synd bara på deras superskarpa 90/2,8 SP VC som varit fantastisk för macro/närbilder.
Ja Sigmas 85/1,4 är som du säger lite smidigare men inte tillräckligt för min sambo så den får man ha ifred ;) .
Det får bli en ny Tamron 90:a till henne och 45:an är ju fixad (nu i fuktfri miljö) och får fortsätta ett tag till.
Dessutom så är inte skärpan på samma ställe. Den ena har skärpan bak på håret, den andra fram på skägget. Manuell skärpeinställning är att föredra. Gärna mer pixlar eller delförstoringar, detta är ju ett "extrem"-objektiv.
Sedan för att det ska bli mer lättläst, det vore bara om ni genomgående har testat objektiv till vänster och referensobjektiv till höger i artikeln. Nu är det blandat?
Ursäkta petigheten, tack för en bra artikel!
Huvudtanken med bilderna är att ge ett allmänintryck av oskärpeteckningen i statyns bakgrund så därför har vi inte riktigt sett så stor poäng med delförstoringar och den lilla skillnaden i fokusering spelar i praktiken ingen roll.
Jag håller helt med om att vi bör vara mer konsekventa med höger/vänster (eller ovan/nedan) i en och samma artikel när publicerar jämförelsebilder :-)