Test: Pentax17 - en inspirerande analog kamera
Designen har lånats ffrån vintagekameror
Foto: Sara ArnaldSå kom den till sist, efter många rykten. Av reaktionerna att döma är Pentax17 en efterlängtad kamera som ligger helt rätt i tiden. Halvformatet ger hälften så god kvalitet men till hälften av priset för film och framkallning. Det här blir säkert en vattendelare: kul och kreativ eller bara en dyr re-make av snygga 60-talare?
Det kan inte ha undgått något att film och analogt är trendigt. Kanske till och med mer än en trend, det är stadigt växande. Är det en nostalgisk strömning bland oss som en gång började med film? Handlar det om att yngre fotografer söker en annan estetik som känns mer spännande än högupplösta knivskarpa digitala bilder? Eller är det en motreaktion mot ”perfekta” AI-bilder? Antagligen en kombination av allt. Nya filmer släpps kontinuerligt, även direktfilm, och inne på labben är det bokstavligt talat full rulle.
Full rulle
Det har ryktats länge om att Pentax har något retro på gång och entusiasmen online har varit stor. När Pentax laddade på mitt bord hade jag ett dygn på mig innan den skulle lämnas till nästa testare. Med en digital kamera är det fullt görligt, men en analog? Febril aktivitet följde med att styra upp en fotografering, framkalla filmen och göra en snabb scanning i flatbädden. Det går ju, även om det kräver en del logistik och Imaconen får släpas fram vid annat tillfälle, det hade varit kul att göra en riktigt bra scanning.
Men mitt i allt detta inser jag med glädje att jag saknat det analoga, det är ändå kittlande att inte vara säker på resultatet. Och visst har jag saknat det visuella uttrycket där det inte behöver bli perfekt för att bli bra. Analogt är ju också förlåtande.
Närgränsen är 25 cm men fungerar inte i alla lägen
Halvformat – ”sämre” men billigare
Men halvformat, kan det vara något? Det är ju pyttelitet. Halvformat innebär att två bildrutor ryms på samma yta som ett fullformatsnegativ (småbild), alltså att negativstorleken blir 24 x 17 mm. Med ett hälften så stort negativ innebär det förstås hälften så god bildkvalitet – men å andra sidan ryms dubbelt så många bilder, vilket på ett sätt innebär god bildekonomi.
Är man van att fotografera mellanformat med god kontroll och älskar detaljrikedomen kan man bli lite svettig av det minimala formatet och en kamera med zonfokus och några få automatiska lägen. Men den som inte gillar det perfekta, som älskar att det ibland blir lite luddigt och inte är så noga med exponeringen – ja, då är det här en perfekt kompanjon.
Halvformatet innebär att två stående bilder får plats på samma yta som en 35 mm-bild
Ett av argumenten för halvformatet är att det naturligt är stående, vilket då ska vara perfekt för den som vill lägga upp bilder i sociala medier. Och det är ju en god tanke, men är inte smartphones och Instagram ett lite för snabbt medium för att försvara en förhållandevis långsam och dyr process. Men det får framtiden utvisa.
Stor efterfrågan
När jag samma eftermiddag sladdar in på den lokala fotobutiken delar jag mina tankar om den nya kameran och halvformatet. Jag tänker att det absolut är kul och kreativt, men att det vore både roligare och mer ekonomiskt att köpa en begagnad halvformat från 60-talet. Det finns ju en och annan på marknaden, till exempel Canon Dial med sin unika ”knopp”-design, snygga och strama Olympus Pen EE, eller lilla knubbiga Ricoh Auto Half. Men handlaren berättar entusiastiskt att efterfrågan är så hög, speciellt bland yngre, att dessa gamla rariteter knappast kommer att räcka till. De enklare nyproducerade varianterna (till exempel Kodak Ektar H35) flyger ur hyllorna men många växer snart ur dem och vill ha något som känns mera premium.
Kameran är liten och lätt och ligger fint i handen
Design
Pentax 17 ska vara den första nykonstruerade analoga kameran på nästan 20 år, och det är tydligt att Pentax blickat bakåt, här är det inte frågan om nya lösningar. Designen är lite av ett potpurri av gamla Pentax-modeller, enligt Pentax 17 är starkt inspirerad av tidigare Pentax-kameror, till exempel Pentax Auto 110, och Pentaz Spotmatic.
Pentax har lagt pengar på att ta fram ett nytt objektiv på 25 mm (motsvarar 37 mm i fullformat) med största bländare f/3,5. Den optiska konstruktionen är tre linselement i tre grupper. Närgränsen är 25 cm och filterdiametern 40,5 mm. Kameran drivs av ett vanligt 3V-batteri (CR2) som finns med i kartongen tillsammans med linsskydd och en kamerarem som råkar ha samma längd som minsta fokusavstånd.
Toppen och botten av kameran är gjord av metall (magnesiumlegering) med gravyr och mellanpartiet och luckor av plast. På så sätt liknar den många kameror från 60- och 70-talet, om möjligt känns den lättare – den väger trots allt endast 290 gram (exklusive batteri och film). Den går lätt ner i fickan och känns oöm. Här går säkert åsikterna isär, men personligen hade jag gärna sett fler metalldelar och dessutom fått lite mer tyngd i handen.
Funktion
Det här är en kamera som är en blandning av bländarautomatik och vissa manuella inställningar. Den har inbyggd ljusmätare exponeringsautomatik med en ratt för exponeringskompensation – men det går inte att exponera helt manuellt (vilket hade varit önskvärt). Ja, förutom bulb-läget (B) som också kan styras via trådutlösare och som kräver att du har en extern ljusmätare. Slutaren kan jobba i omfånget 1/350 sek till fyra sekunder och kameran har inbyggd blixt.
Att fotografera stående med horisontell kamera kräver lite tid att vänja sig vid
Formatet inbjuder också till att tänka i bildserier
Exponeringsautomatiken tycks göra ett bra jobb, men bäst resultat fick jag med ungefär ett halvt stegs överexponering.
Ljusmätaren sitter innanför filtergängan, vilket betyder att kameran kommer att exponera rätt även om du använder filter.
Kameran läser inte av filmens DX-kod, så ISO/ASA får ställas in manuellt med en ratt, den kan ställs mellan ISO 50 och 3200. Det innebär att du enkelt kan pressa filmen om du behöver. På baksidan kan du fästa en flik från filmkartongen så du kan minnas vilken film du laddat.
Åtta lägen
På toppen hittar vi en on/off-spak monterad under avtryckaren. Bredvid denna en ratt som väljer mellan åtta olika automatiklägen, en kontroll som inte är någon exakt historia utan som mest handlar om att prioritera olika inställningar. Program-mode (P) är två lägen som ger mest automatik och medelstor bländare, där det gula P-läget möjliggör blixt. AUTO-läget är liknande, men med mindre bländare och då avfyras blixten automatiskt vid behov – och då fungerar (vis av erfarenhet) inte fokus vid något av makrolägena. Bokeh väljer största möjliga bländare (f/3,5) - men med litet negativformat och vidvinklig lins får man ha rimliga förväntningar på oskärpan. Två olika lägen som symboliseras med en mån-ikon ger längre slutartider. Här känner jag att Pentax kunde ha gjort ett annat val: antingen en färre val eller möjligheten att faktiskt fotografera helt manuellt. Nu blir det lite gissningslek om man inte har manualen framför sig.
Intill sökaren sitter två lysdioder som indikerar status, kamerans enda ”moderna” tillägg. Dessa kan till exempel indikera att man glömt att dra fram filmen, att man glömt linsskyddet på eller att blixten inte är färdigladdad.'
Pentax17 är en liten lätt kamera du kan ha med dig överallt. Perfekt för daglig bildpoesi
Reglage
Har du också saknat känslan och av att dra fram film manuellt med högertummen? Grattis, nu får vi vårt lystmäte tillgodosett då kameran är utrustad med en helmekanisk frammatningsarm som rasslar nostalgiskt. Tyvärr sitter den för nära inställningsratten (som i sin tur inte har låsfunktion), så det hände ett flertal gånger att jag råkade ändrade inställningar utan att märka det.
På kamerans undersida finns stativgänga och en knapp för att möjliggöra tillbakaspolning av filmen (som görs manuellt).
Zonfokussystem
Men när det gäller fokusen är det manuell zonfokusering kan väljas i sex olika lägen som markeras med små välkända ikoner som ”blomma”, ”porträtt”, ”gruppfoto” och ”landskap” – vilka kan översättas till skärpezoner genom att titta i manualen.
Sökaren projicerar inställd fokuszon i underkant. Likt gamla kameror finns i sökaren två grova rutor som hjälper till när man ska komponera en bild. Den mindre av den är anpassad för närbildslägena. Den här typen av sökare lämnar förstås en del att önska, men man får ta den för vad det är: En liten glugg för att se ungefär vad du fotograferar, precis som på gamla tiders kompaktkameror.
Trots att jag en gång i tiden ofta fotograferade med den här typen av kamera tog det en bra stund innan jag kom ihåg att ändra fokusavstånd korrekt efter önskad bild och utsnitt. Så kan det uppenbarligen gå när man genom åren blivit bortskämd med SLR-sökare (och numera EVF) och är van med att byta utsnitt ofta. Halvformatet innebär också att man fotograferar en stående bild med kameran i liggande läge – vilket kan kännas lite bakvänt till en början.
Och ja, det hände flera gånger att jag glömde ta av linsskyddet.
Slutsats
Det är tydligt att det här är ett hjärteprojekt för Pentax och Pentax17 är uppenbarligen också efterlängtad av en bred målgrupp. Visst är det bland det roligaste jag gjort på länge, men priset gör mig fundersam. Men vill du ha en helt ny, orörd kamera för att upptäcka eller återse halvformatet och har nästan 7000 kronor över så är det ett bra köp.
Läs mer
Pentax17
Brännvidd: 25 mm (motsvarar 37 mm för småbild)
Negativstorlek: 24 x 17 mm på 35 mm-film
ISO: 50-3200
Max bländare: f/3,5
Optisk konstruktion: 3 linselement i 3 grupper
Filterdiameter: 40,5 mm
Närgräns: 25 cm
Motljusskydd: Nej
Storlek: 12,7 x 7,8 x 5,2 cm
Vikt: 290 g (utan film och batteri)
Pris: 6 799 kr
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
20 Kommentarer
Logga in för att kommentera
En liten billig halvformatare är kul däremot.
Men som sagt, kul med litet spännvidd i fotografin! :)
/B
Lite besviken på att de just valde halvformat, fast jag är glad över hur de designat kameran och tagit med inspiration från gamla favoriter Som spotmatic etc. Hade också önskat lite mer premium i byggkvaliten från alla bilder jag sett och hört vad folks erfarenheter är av att hålla den.
Jag vet att de har fler modeller i "pipelinen" men det är också såklart lite beroende på hur denna kamera går nu. Så jag håller tummarna för att Instax generationen och andra som gillar den här typen av "gimick" kameror köper så det ryker så de snart kan lansera en SLR eller premium Point and shoot ;)
Nä men överlag känns det som en trevlig kamera och glad att den släpps, men för det priset är jag mer sugen på Mints Rollei35 AF kamera.
Kanske köper denna begagnad för runt 3-4000 där den egentligen skulle behövt ligga känner jag.
Jag har spanat in Kodaks halvformatare H35N för under tusenlappen. Den är lite intressantare om man är intresserad av lo-fi, iallafall för mig.
Det där med linslocket är ju ett klassiskt problem. Borde att förebygga. T ex att det blinkar rött i HELA sökaren om elektroniken inte känner av något ljus.
Frammatningsarmen gick ju att ställa i ett mer åtkomligt läge redan på Pentax SLR 1961. Borde gå att fixa även nu.
Det blinkar en liten diod när linslocket är på, men när jag stod ute i fullt solljus var jag inte uppmärksam nog under ett par rutor. Men det där hände ju förr också, så det var på ett sätt lite nostalgiskt :-)
@Sara: Tack för svar! Min idé är alltså att det ska vara en röd signal som fyller hela sökaren om linslocketär på. Eller kanske att det inte ska gå att trycka av men det är nog svårare.
Det är svårt att säga om jag hade köpt den om jag inte hade fått den. Men jag använder den betydligt mycket mer än vad jag först hade trott. Fotar i normala fall med tre Leica M, en digital och två analoga.
Halvformatbilder är också 35 mm-bilder. Att jämställa småbild med 35 mm är en amerikanism som jag tror har uppstått pga att amerikaner inte har någon som helst relation till millimetrar.
Linslocket ja. Jag känner mycket väl igen fenomenet. :-)
Jag har t.o.m. glömt att ta av linslocket på en digitalkamera utan att direkt märka det.
Varför tycker kameran fortfarande att jag underexponerar fastän jag har öppnat upp bländaren helt och förlängt slutartiden flera steg …?