Vi provar Sonys nya objektiv
Sony har lanserat mycket objektiv och fortsätter nu med ett nytt ljusstarkt normalobjektiv. Vi fick chansen att provköra det och även det nya FE 70-200/2,8 GM som Sony berättade om i våras.
Sony hade bjudit in ett liten exklusiv skara journalister till Berlin där vi dels fick en presentation av det nya ljusstarka normalobjektivet Sony Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA. Men vi fick också en allmän genomgång av hur Sony arbetar med objektiv plus en presentation av Sonys radiobaserade system för styrning av blixtar. Efter genomgången fick vi chansen att provköra både den nya ljusstarka normalen men också telezoomen FE 70-200 mm f/2,8 GM OSS och telekonvertern SEL14TC.
Det märks att Sony noterat kritiken kring sitt objektivutbud och att de nu börjar tycka att kritiken är lite orättvis. De påpekade vid flera tillfällen att de nu med det nya ljusstarka normalobjektivet har 21 egna fullformatsobjektiv för E-fattningen och att det finns ungefär 30 objektiv från tredjepartsleverantörer. De framhöll också att de lanserat sex nya objektiv hittills i år och 12 nya objektiv det senaste året.
Vi kan väl konstatera att kritiken kanske numera handlar mindre om det totala antalet objektiv med E-fattning och mer om vilka objektiv som lanserats. Till Sonys försvar där kan väl sägas att de måste börja någonstans och att de inte har så stort inflytande över vad tredjepartsleverantörer väljer att lansera. Men det finns onekligen lite underligheter i utbudet. Vi hittar till exempel inte mindre än sex olika ljusstarka (f/2 eller större) normalobjektiv, och då har vi inte räknat med den nya FE 50/1,4 ZA. Så att lägga ytterligare ett sjunde sådant objektiv kan kännas som en underlig prioritering.
Det som däremot känns helt rätt är Sonys konsekventa satsning på proffsinriktade tillbehör till sitt spegelfria system. De nya radioenheterna för fjärrstyrning av blixtar och fjärrutlösning av kameror känns smart. Det är just tillgång till den typen av tillbehör som bidragit till att Canon och Nikon hittills haft en så stark dominans på yrkessidan.
Sony Planar T* FE 50/1,4 ZA
Huvudnumret under Sonys presentation var förstås det nya ljusstarka normalobjektivet Sony Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA. Det innehåller hela paletten av teknik som Sony gick igenom då de lanserade GM-serien av objektiv i våras: Ett linselement byggt med ED-glas, ett med Sonys Advanced Aspherical-design, ett par med traditionell asfärisk design, elvabladig bländarmekanism, ringmotor för fokus. Till detta har objektivet antireflexbehandling med Zeiss T*-teknik.
Biffig. Sony Planar T* FE 50 mm f/1,4 ZA är en rejäl pjäs. Formatet är likt Sigma 50/1,4 ART, fast 8 millimeter längre och 30 gram lättare. Vi gillar att objektivet har samma tydliga och trevliga bländarring som Sony FE 85 mm f/1,4 GM.
Objektivet ligger bra i handen, även om det känns lite klumpigt på en A7-kamera. Bländarringen är stor och rejäl och med tydliga klickstopp, fast dem kan du koppla bort ifall du vill ha steglös bländare för videofilmning. Fokusringen är bred och lagom trög.
AF-omkopplare. På objektivets vänstra sida har du en omkopplare för autofokus eller manuell.
Smart för video. På objektivets högra sida kan du välja om du vill ha klickstopp till bländarringen eller om den skall gå steglöst. Det senare är uppskattat av videofilmare.
Nya Sony FE 50/1,4 är helt klart rejält skarpt och det redan vid maxbländaren. Vi måste testa under mer kontrollerade former för att säga något säkert om hörnskärpan, men det ser lovande ut. Här ligger nog en stor del av förklaringen till den rejäla storleken. Att få bra prestanda ända ut i bildens kanter gör objektiv rejält mycket större.
Skarpt och oskarpt. Normalobjektiv fungerar ofta bra när du fotograferar människor, som här en finsk journalistkollega. Skärpedjupet vid f/1,4 är tunt, här ligger fokusplanet på glasögonen och skägget, men räcker inte in till ögonen. Sony A7R II med FE 50/1,4 vid f/1,4, 1/6400, ISO 400
Givetvis passade vi på att snabbt ta en serie likadana bilder med olika bländaröppningar för att få ett intryck av hur oskärpeteckningen ser ut. Första intrycket är positivt, övergången mellan skärpa och oskärpa är snygg, oskärpan i sig själv känns mjuk och behaglig.
Oskärpeteckning. Här ser du utsnitt ur fyra bilder tagna på i tur och ordning f/1,4, f/2, f/2,8 och f/4 och du kan se hur teckningen av högdagrarna i bakgrunden förändras. Det här är bara ett av många olika saker att bedöma och generellt ser oskärpeteckningen bra ut.
Sony FE 70-200/2,8 GM OSS
FE 70-200 mm f/2,8 GM. Sett till mått och vikt är Sonys nya ljusstarka 70-200 nästan identisk med motsvarigheter för Canon och Nikon.
Vi fick även chansen att fotografera med Sonys nya ljusstarka FE 70-200 mm f/2,8 GM OSS. En 70-200 är tillsammans med en 24-70 snudd på obligatoriska verktyg för yrkesarbetande fotografer av alla slag. Det är ett objektiv du har för porträtt, eventfotografering, sport, barn ... Det är helt enkelt ett kort universaltele.
Storlek och vikt är snudd på identisk med motsvarande objektiv från andra märken, hanteringen likaså. Zoomringen är distinkt, känns lagom trög och fokuseringen går mycket snabbt tack vare de dubbla fokusmotorerna. En journalistkollega körde objektivet på en Sony A6300 och fokuseringen verkade fungera mycket bra. Sony hävdar att fokuseringen dessutom skall vara mjuk under videofilmning.
Skärpan ser bra ut redan vid full bländaröppning, och det rakt igenom zoomomfånget och på både korta och långa avstånd. Vi kommer att återkomma med en mer detaljerad analys senare.
Skarpt vid f/2,8. Skärpan är bra vid 200 mm och största bländaröppning. Fokuseringen går snabbt, även om ett stillastående motiv förstås är enkelt. Sony A7R II med FE 70-200 GM, vid 200 mm, f/2,8, 1/1250, ISO 100
Närgränsen är ovanligt bra, 0,98 meter, något Sony har uppnått med hjälp av vad de kallar en flytande mekanism, vilket är ett fint sätt att säga att linselementen rör sig inbördes på ett extra komplicerat sätt.
Bra vid närgränsen. Även vid närgränsen är skärpan bra med maxbländare. Här blir skärpedjupet kort och oskärpeteckningen ser bra ut.
Sony A7R II med FE 70-200 GM, vid 200 mm, f/2,8, 1/500, ISO 800.
Manuell fokus. Det finns alltid motivsituationer där autofokusen får problem, som en fågel som envisas med att sitta lite halvgömd bakom grenverket. Fokusringen kunde gott varit en aning trögare, nu var det lätt att vrida förbi. Men manuell fokusering känns distinkt.
Sony A7R II med FE 70-200 GM, vid 200 mm, f/2,8, 1/1600, ISO 1600
Vi provade även att ta några bilder med SEL14TC, den mindre av de två telekonvertrarna. Den är dyr, men också liten, lätt och tar inte mycket plats. Prestanda ser mycket bra ut redan vid full bländaröppning. Kombinerat med en 70-200/2,8 får du lite avrundat en 100-300/4 vilket är mycket användbart för en massa ändamål.
Bägge telekonvertrarna har samma typ av vädertätning som FE 70-200/2,8 GM. Tack vare asfäriska linselement har man kunnat hålla storleken nere ed bibehållna prestanda.
Telekonverter. SEL14TC är som namnet antyder en 1,4x telekonverter, kombinerat med FE 70-200/2,8 får du alltså i praktiken en 100-280 mm f/4.
Skärpan med kombinationen FE 70-200 mm f/2,8 GM OSS och SEL14TC är mycket imponerande redan vid maxbländaren. Autofokusprestanda påverkas förstås något, men inget som vi märkte när vi fotograferade ganska långsamma motiv i dagsljus. Gissningvis är fokusprestanda jämförbara med de hos den mer kompakta FE 70-200/4 G.
Skarpt vid 280 mm. Här fokuserade vi på flodhästens nos medan den tuggade på de brödbitar den blev utfodrad med. Skärpan är mycket bra vid maxbländaren f/4 och i de här ljusförhållandena märkte vi ingen försämring av fokusprestanda.
Sony A7R II med FE 70-200 GM + TC14, vid 280 mm, f/4, 1/2500, ISO 800
Med tanke på hur imponerande prestanda är med SEL14TC ser vi fram emot att även få provköra SEL20TC. Kombinerat med en 70-200/2,8 ger det 140-400/5,6 vilket kan vara användbart för naturfoto och utomhussporter.
Smart motljusskydd. I motljusskyddet har du en liten lucka för att kunna komma åt att vrida filter. Bra om du till exempel kör ett polfilter eller ett partiellt tonat filter som du vill kunna justera utan att behöva ta bort motljusskyddet varje gång.
Gott om knappar. På sidan av objektivet har du den normala manöverpanelen för ett sådant här objektiv. Du har AF-omkopplare, fokusbegränsare, kan slå av/på den optiska stabiliseringen och välja mellan två stabiliseringslägen. Den programmerbara knappen mellan zoom- och fokusring finns trevligt nog i triplikat så den är tillgänglig oavsett hur du håller kameran, en förbättring jämfört med FE 85/1,4 GM som bara hade en enda sådan knapp.
Genomtänkt stativfot. Stativfoten är enkel att lossa från sin ring, bra att du kan skruva ett stativ direkt i ringen utan att behöva ha foten på plats. Många fotografer kör så eftersom stativfoten mest är i vägen om du bär på mycket grejer.
Sony FA-WRC1M och FA-WRR1
FA-WRC1M kan styra upp till 15 enheter uppdelade i upp till 5 grupper eller tre grupper om du kör i TTL-läge eller med manuell styrning. Räckvidden skall vara ungefär 30 meter. Du parar ihop styrenheten med en mottagare, FA-WRR1, genom att hålla dem inom en meter från varandra när du slår på dem. En lysdiod på varje enhet lyser grönt om de är uppkopplade, rött om de tappat kontakten.
Kompatibla blixtar är HVL-F60M, HVL-F43M och HVL-F32M. Har du en adapter för den äldre blixtskon kan du även använda HVL-F58AM, HVL-F43AM och HVL-F42AM. Med de äldre blixtarna är de enbart manuell styrning som fungerar.
Köper du till sladden VMC-MM1 kan en mottagare även fjärrutlösa en kamera. Har du många mottagare och adapterkablar kan du fjärrutlösa upp till 15 kameror.
Styrenhet för blixtar. Styrenheten FA-WRC1M är vädertätad, skärmen kan bakgrundsbelysas och då får du även ljus runt knapparna. På sidan har du en lucka där du kan ansluta PC-sync-sladd.
Radiomottagare. Mottagaren FA-WRR1 monteras under blixten. På sidan ser du ett uttag för PC-sync-kontakt ifall du vill fjärrutlösa studioblixtar. Precis som styrenheten är mottagaren vädertätad.
24 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag förstår inte personer som är emot industri och konsumtion, när den ger arbetstillfällen och skatteintäkter.
Det finns ju många som är intresserad både av bilden och av den tekniska utveckligen.
Själv skulle jag inte köpa Sony, men jag läser ändå, och det är bra att Fotosidan hänger med.
Och att det finns en årlig fotoutställning i Arles är ju en biprodukt till detta och också glädjande.
Det kommer kanske en artikel om Arles här på Fotosidan eller i någon fototidning.
Och så gillar jag Ansel Adams bilder, vilket Du inte gör :-)
Men det är intrasan hur man kan kalla Arels för en biprodukt, ärligt talat Wolfgan är foto en feteshitst, ser du på annan bildkonst som det vore en biprodukt av färgindustrin eller. Fotoindustrin utvecklades bland anat därför att det fans ett behov av verktyg och material. Men utan behovet att uttrycka sig i bild ingen industri, så industrin är snarare en biprodukt av vårar behov att utrycka oss med andra medier än ord. Därför ser jag det som viktigare att få se den stora palett med sått att hantera matrealet för att uttrycka sig och låta de tekniska nyheterna placeras som notisform längre in. Låt bilderna och diskussionen kring dem få ta plats på framsidan
Fotosidan har en redaktör som åker till storstäder och skriver om sin egna gatufotograf, men missar alla platser där man kan se fotografi i värdsklass. Undra i fall han överhuvudtaget vet vad som fins på 57 gata eller att ICP har flyttet för att inte fundera i fall han var uppdaterad om vad som visades i galleri distriktet i Chelsea.
Det blir som att klaga på att Sydsvenskan inte täcker kommunalpolitiken i Västerås. Det ter sig bara löjligt och man får intrycket att du mest vill skryta om dina kunskaper istället för att bara generöst dela med sig av dem.
Men att skriva negativa kommentarer om en produktnyhet går tydligen bra.
Så mycket för intresset för bilder...
Allt på Fotosidan intresserar inte mig. Då hoppar jag helt enkelt över det och går vidare till något som tilltalar mig. Precis som jag gör på Facebook, Twitter, Expressen och i lokaltidningen - istället för att gnälla över att ALLT innehåll inte är anpassat efter just mina intressen.
Men vilket var först? Kameran eller bilden?
Och i Arles är det i stort sett konstfotografi som gäller. Men det finns ju alla andra sorters motiv som Du tydligen förakta har jag märkt.
På grund av Ansel Adams landskapsfotografi har det skapats nationalparker i USA och han har varit ett tungt namn i miljödebatten. Han kände ju naturen från första parkett!
Om Du jämför Cartier-Bresson (som inte gillade Adams fotografi), vilken stor nytta har hans bilder egentligen gjort i jämförelse, förutom att vissa av hans bilder är bra.
Jag vet, nu har jag kommit från temat.
Bara en sak: Picasso tyckte att tekniken var mycket viktig, till exempel vilken sorts pensel som skall användas. Inte många som vet.
Och så tycker jag att Magnus Fröderberg gör ett mycket gott arbete här på Fotosidan!
Nu skall jag inte diskutera mer :-)
Du är ju bara fjantig med dina helt irrelevanta kommentarer
Knappast!
Jag frågade Sony-representanter om relationen mellan ZA och GM i våras när de presenterade de första GM-objektiven, och fick ett ganska undvikande (men mångordigt) svar om att det inte direkt gick att rangordna.
Loxia är kanske den serie som är lättast att särskilja, mitt intryck är att man där prioriterat liten fysisk storlek och låg vikt fast med bra prestanda. I gengäld är de inte lika ljusstarka och saknar autofokus.
Objektiv för Sony-kameror konstruerade och sålda av Zeiss:
Zeiss Loxia: Manuellt fokuserade objektiv (optimerade för liten storlek som Martin nämner ovan)
Zeiss Batis: Objektiv med autofokus för FF
Zeiss Touit: Objektiv med autofokus för APS-C
Objektiv för Sony-kameror konstruerade och sålda av Sony:
Sony G Master: Främst optimerade för snygg bokeh och färger
Sony Zeiss: Främst optimerade för skärpa och kontrast
(Detta är iaf grundtanken och utvecklings/marknads-strategin ifrån Sony. Sedan kan de kanske eventuellt röra till det och blanda lite, ifrån både utvecklingssidan och marknadssidan, som innebär att de kanske inte alltid själva följer detta 100% konsekvent över tiden.)
Men för att vara lite konkret: Både ZA- och GM-modellerna (de av dem jag har kunnat testa i alla fall) presterar mycket bra. Så bra att det nog lätt blir hårklyverier att försöka hitta egentliga skillnader emellan dem. De strävar efter att vara de bästa objektiven med E-fattning man kan köpa (och är prissatta därefter), om det sedan finns några designfilosofiska skillnader mellan dem har nog mycket liten praktisk betydelse.
PS: Gillar skarpt att Sony-Zeiss-serien iaf börjat med en direkt bländarkontroll på objektiven (precis som de flesta Fujinon, och många Panasonic-Leica haft länge). Nu fattas bara en dedikerad tidsratt på de kommande kamerahusen...
50:an fick vi just reda på, vi får se när den dyker upp i ett test.
"Vi tittar hela tiden på alla olika alternativ och utvärderar dem. Vi kan i dagsläget inte uttala oss om hur vi kommer att göra med just det du frågade om, men tack för visat intresse"
Kort sagt: artigt, mångordigt och totalt intetsägande - kameratillverkare berättar i princip aldrig om framtida planer.
2) De har både nu och vid tidigare tillfällen senaste året eller så ganska tydligt visat att småbildsmodellerna (fullformat) är huvudprioriteten. Det är där de tjänar pengar, det är där de tar marknadsandelar, det är där de lägger det mesta av sin uppmärksamhet.
Medan nya 24-70/2,8 GM och 85/1,4 GM som jag nyligen testade känns - för att låna ditt uttryck - lite otympliga på en kamera i A7-serien. Nu kan man ju sätta på batterigrepp när man använder de stora objektiven och ta av det när man kör mindre objektiv och på det sättet få det bästa av två världar. Men jag (som har rätt stora händer) skulle gärna se en större kamera från Sony, en spegelfri kamera kan vara liten, men den måste ju inte vara det. Utöver skönare grepp skulle man då också få en lite bättre batteritid.
sen ett annat tips, att använda elektronisk första slutare på slutartider från 1/2000-1/8000 renderar oskärpan i högdagrar något otydligare.
det syns jättetydligt på bilderna med full bländaröppning där bokeh-bollarna bara är halvmånar med en övertoning som får dem att försvinna i den undre halvan =)
viktigt att veta om man vill få ut det bästa ur sina bilder med sonys a7x-serie ^^
här är ett väldigt tydligt exempel på detta =)