Det han har skildrat är de 8 årstiderna. Mycket av det vackra i Laponia kräver inga veckomarscher, det räcker faktiskt att kliva ut ur bilen. Sen finns det naturligtvis mycket mer att upptäcka om man lämnar vägarna. 8 årstider kan du inte fota var som helst. Sen är det upp till betraktaren vad man tycker om bilder, men det har inget med fysisk ansträngning att göra.

JO det behöver man eftersom en del av projektbeskrivningen var att skildra LAponia och de åtta årstiderna då ingår flytvägar och sommarbete. Dessutom har han inte skildrat de åtta årstiderna eftersom det är ett kultur folks begrep knutet till den samiskakulturen.

Det är ju ingen guidebok han gjort typ Grundstens, vandra Kungsleden utan en fotobok skildrandes de 8 årstiderna i Laponia, så naturligtvis är den inte heltäckande geografiskt. Om det kan man tycka vad man vill Kulturbegrepp eller inte, men någon vårvinter finns det iaf inte i Skåne.
Hur som helst, så får vi väl enas om att vi har olika uppfattningar om boken.

Jo då begäret vårvinter finns i södra Sverige, preses som för-, hög- sensommar är begrep som styrt jordbruket här i Sydsverige. Annars brukar många norrlänningar i min bekantskaps krets
beskriva övergången mellan vinter och sommar som väldigt hastig där uppe. De åtta årstiderna handlar nog mera om att beskriva bete, kalvning, vattenstånd, fören medmera som rör renskötsel

Helt rätt. En enkel beskrivning finns här för den intresserade.
http://renbiten.se/samernas-atta-arstider/
Se där, trodde det knappt var vinter i Skåne.

Hej Alf! Du och jag känner varandra sedan länge, så jag vet att du inte är en ond människa. Men det här börjar likna trakasseri. Varhelst Serkans namn nämns så kommer du med dina negativa kommentarer - oavsett sajt. Varför är du så intresserad av honom? Du skulle säkert må bättre av att fokusera på dem som du berikas av istället.
I denna tråd sprider du rena sakfel. (Då menar jag inte din syn på Serkans bilder. Var och en äger sin egen upplevelse.) Du har inte ens sett boken. Du påstår att det står Fuji på bokomslaget. Det är inte sant. Du påstår också att du vet hur han tar sig fram i naturen, men du har ingen aning om det. Du får det också att framstå som att du vet något om hur sponsoravtalet ser ut. Vilket du inte gör.
Jag vet. Serkan är min svärson. Jag har följt projektet på nära håll och var med i tryckeriet när boken producerades.
Idén till projektet är Serkans. För att kunna genomföra det kunde han inte längre ha ett vanligt jobb. Däremot behövde han fortsatt ha mat på bordet. Även en fotograf behöver äta...
Å andra sidan så hade han väl också sålt sin själ om han haft ett jobb, enligt ditt sätt att se på saken.
Jag blir allvarligt talat ledsen när jag ser hur du förföljer honom. Du får tycka vad du vill om hans bilder, men det får finnas gränser för hur mycket "näthat" man får sprida. Ditt svartmålande har gått för långt. Gå ut själv i naturen och gör din konst och låt andra göra sitt!
Hälsar din gamla folkhögskolekamrat

Hur mycket nämns Fujis kameror i boken?

Tryckt på omslaget, hela projektet känns som marknadsföring

Eftersom det är Fujifilm som har gett ut boken (eller åtminstone bekostat utgivningen) så är det väl rimligt att de står med på omslaget? Bokförlagets namn brukar stå på böcker, och det här är ju ett liknande omnämnande.

Eftersom jag frågade hur mycket Fuji nämns i boken syftade jag förstås på text i boken och inte på omslaget.

Givetvis vill Fuji att folk som läser boken ska vara medvetna om att Fuji finns och att de sponsrat Günes arbete med den, så visst är det väl marknadföring i någon mening, men det är väl inte så att Günes har tagit reklambilder på beställning av Fuij?

Nja man skall inte bita den hand som föder en eller hur heter det. Blir lite som Jacob Aue Sobol bildsvit ”arvel and departures” som skulle visa på genuin fotografi, sen visar det sig att han har ett helt filmteam fån Leica och en förproduktions exemplar av Leica monocrom.

Efter det jag hade skrivit kommentaren klickade jag på länken i artikeln och hamnade på Serkans hemsida. Där framgick det att han hade använt ett förproduktionsex. av den kommande nya mellanformats Fujin. Så boken verkar vara just en del i en reklamkampanj. Tråkigt.

Vad jag vet så använde han den mindre kameran i det här projektet, men är nu testpilot för mellanformataren, vad nu det har med boken och bilderna att göra.

Jag tror inte att man i dag kan avsätta ett helt år för skapandet av en fotobok och sedan hämta in det inkomstfallet på försäljningen av denna bok. Ser inget hinder med sponsorer så länge det inte inkräktar på den konstnärliga friheten och det tror jag knappast har varit fallet här.

Sen håller jag med dig att 10 år skulle ge en helt annan bok, men nu är det ju de 8 årstiderna som skulle skildras under ett år och boken ska ju ses ur det perspektivet.

Serkan är öppen med samarbetet med Fuji. Ytterst få fotografer kan leva enbart på sina bilder, både Canon och Nikon har sina sponsrade ambassadörer. Om boken är en reklambok eller inte kan bara avgöras av hur innehållet ser ut. Jag har ännu inte tillgång till den men har svårt att tro att det är en ren hyllningsbok till Fuji.

Vad man än tycker om reklam och sponsring är detta i hög grad en realitet bland t ex elitidrottare. Vi hade sannolikt inte sett den mängd av idrott i tv om det inte vore för reklamen.

Jag tycker det är sorgligt att komma med kritik om boken utan att ha läst den.

Vem säger att Serkan inte jobbar med ett tioårsperspektiv? Hans mycket modiga beslut att flytta till Gällivare tolkar i alla fall jag som att han tänker långsiktigt. Måste han vänta tio år på att släppa en bok?

Nämen oj! Både Sobol och Günes använde förproduktionsexemplar av varsin kamera. Det måste ju innebära att bilderna är genomuselt dåliga. Det finns säkert både bandning och för mycket brus redan på bas-ISO.

Men herregud, alltså. Skit i vilken kamera folk använder. Titta på bilderna istället!

Hop då jag har fält honom och ser vad han presterar kan inte påstå att jag blir imponerad. Problemet med sponsring är att det slätar ut och inte sporrar utveckling och nyskapande. Det finns en mängd fotografer som verkligen försöker skildra platsens och söka nya väggar sina bilder. Trist att både Fuji och Naturvårdsverket premiera en så trist och intetsägande natur/landskapsfotografi. Skälv klart så vill Fuji sälja kamrar, bilen är utgiven ihopa med Fuji, de har en sådan marknadsstrategi att få fotografer, bloggare att tala väl om märket, precis som Jacob Aue Sobols ”arrivals and departures” också var ett marknadsförings jippo

Men ge dig. Vilket kameramärke gör inte det !!!
OK, att du inte imponeras av bilderna, det är du i din fulla rätt att göra. Alla har vi ju olika smak.
Tycker inte om din argumentation att misskreditera en fotograf för att du inte gillar hans bilder och för att han är sponsrad. Jag är inte speciellt förtjust i Rolling Stones, men skulle inte kalla dem dåliga musiker. Det skulle nog uppfattas som väldigt obildat.

För att uttrycka mig helt klart: Jag tycker inte om reklamsponsring av något slag. Inte av sport och inte av fotografer heller.

Kan du berätta varför?
Och är den en generell ovilja oavsett hur bilderna blev?

Kan du även säga vad som specifikt gör just den här boken av Günes dålig pga reklamsponsring?

Tyvärr så leder sponsring till bristande tillit och en anpassad förflackning se bara hur både Fotografiska och Kontrasts utbud, de har sponsorer. Inga av de har haft utställningar sensate tiden som har varit måsten eller inget som har ställt svåra frågor trist. Hans bilder är slätstrukna och lockar inte till reflektioner

@Alf: Vad som är måsten eller inte, är inget som kan fastställas som fakta. Jag har inte samma åsikt som du, även om Fotografiska inte har haft många utställningar som lockat mig. Nick Brandts senaste utställning var en spark i magen och en riktig käftsmäll. Den syriska flyktingens utställning var stark och gjorde stort intryck på mig.

Sponsring ger inte nödvändigtvis de effekterna som du påstår. Här är det helt öppet och med en självklar koppling till hantverket. Bristande tillit? Menar du att han skulle tagit andra bilder med ett annat märke eller om han inte vore sponsrad? Det tycker jag verkar krystat. Utan sponsring hade det kanske inte blivit någon bok.

Det som lyser igenom är att du inte gillar hans bilder. Det är helt ok, men du kritiserar honom innan du sett boken och går mer åt personkritik.

@mats lindfors: Sponsring eller inte, vi lever i en värld där ekonomi spelar roll. Fotografen vill försöka försörja sig på fotografering, förlaget vill tjäna pengar och kameratillverkaren vill sälja fler kameror. Det är få som kan leva utan inkomster.

Hur tycker du t ex Serkan ska göra? Blir han en sämre fotograf av sponsringen?

Tja Nick Brandts verklighets beskrivning kan diskuteras men han säljer.

JO man biter inte den han som föder en, vilket betyder att man anpassar sig tyvärr. Det är på samma sätt med utställningar spm är betlada av välgörenhetsorganisationer har svårt att ta dem på 100% alvar då syfte inte är att beskriva något utan att få mig att öppna plånboken. Birgitta Rubin skrev något bitskt om Nick Brandt och öppna plånboken i DN för några år sedan.

Som sagt jag föredra oberoende artister

För att vara oberoende artist (du menar nog konstnär, gissar jag) så måste man vara ekonomiskt oberoende. Det finns inte så många sådana, så vi får nog acceptera att bra konstnärer har mecenater, vilket inte direkt är något nytt. Bra och duktiga konstnärer har haft mecenater under århundraden.

Det är inte nödvändigtvis något ont att vara sponsrad. Ett bra sponsringsavtal är ett där båda parter är nöjda och som resulterar i ett bra verk.

Ibland är t.o.m. publiken nöjd, men det är ganska förmätet att klaga på sponsringen när det är bilderna som bör bedömas. Är det lika illa om ett bokförlag betalar förskott till någon som ska producera en bok?

Mecenater eller sponsor syftet har varit i många fall det samma, att ge givaren glans och en kulturell aura. Sen fins det en del mecenater som har tillräckligt med bildning för att först konst och kultur

Det bästa svar jag kan ge till er som undrar över min negativa inställning till sponsring av fotografer, konst och kultur. Jag vill kunna få en konst och kulturupplevelse utan bli matad med reklam. Det förstör min upplevelse. För övrig tycker jag att Alf och M Jeanna har kommit med många kloka synpunkter.

Om bilderna i den aktuella boken har jag inga synpunkter. Jag har inte tittat i den.

Det finns olika aspekter på vad sponsring är förstås, men det går i stort ut på samma ide´,
någon utanförstående driver på i ett vinstsyfte.
Konstnären exploateras.
Dock för min del var det ett mycket seriöst förlag jag skulle lämna manus till.
Men det hjälpte inte ... blev för medveten, låst, för påverkad.

Då får väl konstnären bekosta sin verksamhet själv istället? Svårare än så är det inte.

Ja man kan ju aldrig veta om det är fotografens äkta uppsåt med bilderna om nu Fuji är med överallt.
Boken skulle "brinna bra" (vara mer levande) utan Fuji.
Åtminstone i betraktarens ögon.
Bilderna är bra, det kan jag inte säga emot..
Men inte så värst personliga eller skildrande växlingar i naturen
och årstiderna.

Ja, jo du och nej du.
Skriva går bra utan sponsring faktiskt.
Men skriva sammanhängande i månader kräver ju en pension.
Fota går också bra utan sponsring men kanske inte i månader heller.

Ja hu ja.
Har inte vågat bita den hand som ville föda mig.
Har mumlat hittills.
Men visst känner jag mig samtidigt ärad.
I juryn satt mina idoler
med vilka jag dock inte haft kontakt
mer än rena formaliteter.

Det hela är mer och mindre komplicerat
för sponsrings -frågor.

Fuji är nog med överallt bara genom att Günes har använt en Fujikamera. Jag har svårt att tro att Fuji har skickat en representant att vara "överrock" åt Günes medan han fotograferade. :-)

Det ligger mer i upplägget än i personers närvaro ...

Ett exempel mes faran av sponsring är William Klein som under ett antal år hade ett väldigt förmånlig kontrakt med Amerikanska Vogue. Med en fast månads lön så var han fri att driva egna projekt, en form av arbeta stipendium som var vanlig på den tiden. Den förmånen tog snabbt slut när han började engageras sig i den Amerikans anti Vietnamkrigs rörelsen, så vist finns det en fara med att bli ekonomisk beroende av kommersiella krafter.

Det är alltid "farligt" att vara beroende, men om man vill slippa det så måste man antingen tjäna en massa pengar på annan verksamhet för att finansiera sin konstnärliga verksamhet, eller göra kommersiellt gångbar konst så att man drar in pengar direkt på sin konst för att finansiera vidare verksamhet.

Vill man inte göra något av ovanstående så kan man inte bedriva oberoende konstnärlig verksamhet i någon större omfattning.

Bra skrivet Alf, håller med.

@Per om man inte stirra sig blind på kostsamma verktyg och material så kan man göra stor och intressant konst med små medel

Säkert, men att åstadkomma högklassig naturfotografi är en dyr materialsport.

Det är å andra sidan vid sidan av poängen. Oavsett hur stora eller små medel man behöver så är det enda alternativet till sponsring att bekosta dem själv.

Inte kräver det dyra grejer för att naturbilder som berör, till det krävs bar kunskap om platsen och ljuset, resten är långt ifrån raketforskning

Inte kräver det dyra grejer för att naturbilder som berör, till det krävs bar kunskap om platsen och ljuset, resten är långt ifrån raketforskning

Det behöver inte alls vara dyrt att ta fina natur och landskapsbilder. Min andrakamera med objektiv kostar bara 10.000 kr. Jag kan inte hålla räkningen på hur många av dom bilderna som jag sålt. Och ingen har klagat på kvalitén.

För att få bra bilder behövs främst tid och kärlek till motivet. En tämligen enkel kamerautrustning som man trivs bra med räcker långt.

"Bara" 10000 kr? Det är inte så bara. Dessutom har du en förstakamera, som jag gissar är lite dyrare.

Som sagt, det är inte huvudpoängen. Huvudpoängen är att man måste bekosta de små eller stora medlen själv om man inte är sponsrad. Det begränsar också friheten man har att göra det man vill.

Men det är bara att gratulera dig, Mats, som lyckas göra kommersiellt gångbar fotokonst. Det kräver båda talang och arbete. Det är inte alla som lyckas så bra.

£Per partar vi konst eller dekorativa fotografier. Skulle tänka mig att göra nästa tur med en gammal Zeiss Ikon med en Tessar, ett enkelt gammalt Linhof stativ en uppsättning filter finns och 10-20 rullar fomapan 100 eller 200. Allt har jag fått utom filmen som ligger i frysen, kostnad cirka 700 kr plus framkallning cirka 300 kr. Per du har får allt om bakfoten det behövs ingen dyr utrustning för att göra konst däremot för att göra skarpa fotografer vilket int är samma sak , konst kan man göra med en skokartong.

Det finns ingen skarp gräns mellan konst och dekorativa bilder. VIsst finns det okonstiga dekorativa bilder, men det finns också ful konst. Det finns även vacker konst.

Dyr eller billig utrustning var inte poängen (vilket jag tycks behöva tjata om).

På den akademiska nivån behövs avdelningar och indelningar, inte minst för att hitta.
Svårare eller mer märkvärdigt är det inte?
Kan tänka mig att det fungerar med "Dekorativ konst" resp "Realistisk konst" eller "Naturkonst"
...
"Ful konst" skulle inte fungera utan bör hänvisas till det subjektiva bedömandet ...

Men några skarpa gränser finns ju inte alltid, en karg och naturalistisk skildring av
fjällvärlden kan mycket väl hänga dekorativt i en sofistikerad salong med dämpade färger.

Med "dekorativt" får man väl besluta sig för vad som menas med det.'"Tillgångligt", "klatschigt",
"inbjudande", "färgstarkt" eller så ...

De aktuella geografiska områdena som diskuteras kan nog skildras på många sätt -
och svårt är det tycker i alla fall jag.
Lättare att diskutera sponsring!
Handlar ofta om en kapitalistisk ägare.

"Dekorativ" måste inte vara ett skällsord heller.
Men att visa "Den dekorativa fjällvärlden i samernas land", låter inte det rentav litet tokigt?

Nej, det behöver inte vara dyrt att ta naturbilder, men livet består för de allra flesta av fler utgifter än rent fotografiska.. Sedan behövs det inkomster också.

Javisst finns det objektiva egenskaper hos konstverk, Jeanna, och det finns definitivt behov av ontologier i konstsammanhang. Till syvende och sist är det dock alltid en subjektiv bedömning man gör så att kategoriskt dela in fotografier i sådana subjektiva fack som "dekorativ", "seriös", eller "konst" tycker jag är meningslöst.

Sponsring kan också bestå av crowd-funding, eller offentliga medel, men man ska inte inbilla sig att man är mer oberoende om man blir sponsrad av sådant.

Nästan all högre kultur är sponsrad, antingen genom privata eller offentliga medel. Jag har svårt att köpa att det innebär per automatik minskad frihet och att man skulle behöva vara till lags. I praktiken tillhör konflikter mellan finansiärer och kulturutövarare nog undantagen.

Problemen ligger på ett annat plan, i vilka som får stöd.

Det där kan man vrida och vända länge på ...
Säger inte uttalat att det sker per automatik.
Vet bara med mig själv att när jag fick författarstipendium
av ett bokförlag (bokförlagen har olika "profiler") för att ingå i deras stall,
skapades förväntan hos mig och på mig
och jag fick en skrivkris.
Jag skrev bättre (lättare, rakare, mer målmedvetet)
innan, faktiskt.
Har hört detta från några andra också, särskilt kände de så
i början av karriären.,
men det går kanske att sätta sig över.
Andra kanske känner sig sporrade och känner fritt utlopp
för fantasin.
Frågan är inte lätt, inte enkel.

Sen har vi en av landets kunnigast och intressantaste teoretiker inom fotografi Niklas Östling som numera arbetar på Göteborgs universitet. Han sade upp sig från sitt arbeta som chef för Liljevals konsthall i protest mot den utarmning som skede där för att vara sponsorerna tillags, tj resten är historia och utan hans resa hade vi aldrig fått se Callahan, Dawid och Sugimoto i samma sammanhang och på den här sidan Atlanten. Sen är det skillnad på de stiftelse drivna konsthallarna de seriösa gallerierna och Fotografiska som drivs som vinstdrivande aktiebolag ätet av ett antal företag som normalt inte sysslar med kultur

Ja det är väl typiskt, att en del kultursponsorer inte sysslar med kultur!
Det har jag också varit med om, dvs jag hade god insyn i ett galleri på
Hornsgatspuckeln i Stockholm, där en ren och ram klåpare drev galleri
för seriösa konstnärer (måleri o även fotografi),
det var Galleri Lukas då.
Författarinnan Nina Södergren som vaktade galleriet på uppdrag,
kände sig minsann inte bekväm alla gånger
och inte heller jag som deltog i en utställning med bild & dikt.
Vad som mer hände där ska vi kanske inte bedriva ord om här,
då det kan få för Fotosidan jobbiga konsekvenser i form av svar på tal
om någon med gott sisådär gott minne läser och vill försvara sig här.

I vilket fall gällde det inte konst eller kultur, det som mer sysslades med
och som vi ombads deltaga i.
Suck.

Slutsatsen av er argumentation är alltså att det är bättre att inte göra något än att söka sponsring för att kunna göra något, ty eftersom det inte funkade med sponsring i några fall så gäller det för alla fall.

Magnus, både ja och nej,
jag ville vinkla synvinkeln eller hur det heter.
Det finns de som avstår av nämnda skäl.
I de fall sponsring har negativ effekt vill man rädda skinnet,
dvs resten av sin integritet / konstnärsdentitet
för att inte känna sig - som långt dragen konsekvens -
prostituerad.

Sen tror jag visst att det finns många goda sponsorer
som vill ge kulturen en utveckling.
Men alla kan inte ta emot det,
av antingen politiskt färgade åsikter
eller av ren psykisk påverkan (läste peddan -
läs pedagogik - en gång, om hur man påverkar.
Borde inte läst det kanske ...Blev väl överanalytisk då
ett tag).

Men om en god sponsor och en insiktsfull fotograf
/ konstnär samarbetar är det ju bara att gratulera
och inte göra som Bruno K Öijer, sprida flygande sedlar
för 10 000 kr på T -baneperrongen i Gamla stan
för att han inte ville tro på metoden.

Litet ego kan tyckas. Men Bruno är ju ego.

Jag tror att du Magnus skulle kunna fungera i en jury
för urval av sponsormottagande fotografer
och på fler sätt göra saken rätt - vis.

@Magnus Frödeberg Det går alldeles utmärkt att fotografera natur, landskap m.m utan sponsor. Det är precis vad jag har gjort i över 25 år. Hade till och med ett eget galleri på södermalm i Stockholm i över sju år. Också helt utan sponsor. Jag var fri och kunde bestämma själv. En skön känsla. Men visst fick jag leva enkelt och billigt. Så visst kan det gå. Det är bara att sätta igång att försöka.

Alla är inte lika ekonomiskt oberoende som du och kan syssla med egen konstnärlig verksamhet som de har lust.

Någon måste ju alltid betala och om konstnären inte är rik ("fattig konstnär" är väl nästan en truism?) så måste någon ställa upp och bekosta den konstnärliga verksamheten.

Det är i det läget bara att välja: bli sponsrad eller låta bli att syssla med sin konst.

I och för sig finns förstås ett tredje alternativ: att syssla med kommersiell konst som säljer så pass bra att den går att leva på, men konstnärer brukar ofta fnysa lite åt kommersiell verksamhet, så jag tror inte att det är ett realistiskt alternativ annat för ett fåtal.

@Mats Jag tvivlar inte på att det går att ta bra naturbilder på heltid utan sponsring, men jag tror fotografens skicklighet är mer avgörande för kvaliteten.

Att fotografen går i Lundhags kängor och dricker soppa från Blå Band påverkar nog inte bilderna negativt.

När har naturfoto blivit så seriöst att det inte tål att sponsras. De flesta naturfotografer försöker göra sin tolkning av den upplevelse de har i naturen. Det är just det som gör att vissa blir kända, premierade och andra inte. Vad skulle fotografen eller sponsorn ha för intresse att plocka bort fotografens särart, unika tolkning av naturen?

Sen kan jag förstå att pengar kan orsaka prestationsångest, eller om man är emot att naturfoto kan inbringa pengar, ge en moraliska dilemman som påverkar ens prestation.
Men ger det oss rätten att misskreditera folk som inte har något problem med det.

Vad gäller andra typer av konst, foto, mm med ett djupare budskap kan jag mer förstå diskussionen. Kanske är det jag som inte förstår djupet, allvaret med naturfoto.

Jo det kan vara känsliga skildringar av human och kommersiell påverkan av naturen, alltså ekonomiska intressen

Den vill dokumentera sådant lär väl knappast leta rätt på en kommersiell sponsor?

N.B. Exemplet du nämnde handlar mer om dokumentation än om konstnärligt naturfoto.

@alf jagnell
Och det tycker du Serkans bok handlar om...???

Dn får handla om precis vad som helst men jag är kritisk till projektets namn och påstående att han skildrar Laponia. Sen är han inte särskilt bra sett bättre i den changeras här på fotosidan. Vill främst lyfta frågan om natur och landskapfotografi vilket i mitt tycke inte mår bra utav att den här sättet att närma sig landskapet premieras.

OK, då tycker vi olika!

"Skildra Laponia". Var hittar man projektbeskrivningen som säger att målet var att skildra Laponia?

F.ö.: om man ska skildra hela Laponia så får man nog hålla på i åtskilliga år. Det vore givetvis ett berömvärt projekt, men vem har råd med ett sånt?

Att skildra delar av Laponia är också att skildra Laponia. Om nu det var ett projektmål. Jag vet inte för jag kan inte hitta någon projektbeskrivning.

Den som söker han finner https://www.instagram.com/landof8seasons/

Menar du att urvalet av bilder är otillräckligt för att skildra Laponia? (Men bilderna på den sidan är väl ett rätt begränsar urval av bilderna i boken?) Det må så vara, men var står det att målet är just att skildra Laponia? Det är mycket möjligt att så är fallet, men jag hittar då inget om det på den sidan.

Har sett flera bilder och de är inte dåliga.
Bilden den 13 maj -16 med den över floden tvärgående tallen
t.ex, är en bild jag fastnade för.
Med detta inte emotsagt vad du skriver om projektets upplägg mm.